av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Renée
sön, 2017-12-31 - 21:59

Tack Berra
för allt tänkvärt du skriver
här i din nätdagbok
och i dina svar & kommentarer.
Så hjälpsamt, tycker jag.

Jag önskar dig och din familj
ett riktigt Gott Nytt År!

Vänliga hälsningar R

Berra
tis, 2018-01-02 - 00:48

Första dagen på det nya året som tillskrivs 2018, allt är nytt och fräscht, oskrivna datum men med annat år.
Kommer att dröja fram till maj innan jag har lärt mig att skriva rätt årtal.

Tack Ellan, Nyckelpigan och Renée för uppskattande rader, jag gör vad jag kan för att berätta just min historia.
Glad varje gång jag får ett inlägg i min tråd, för ibland känns det som det jag skriver försvinner ut i tomma intet.

Det jag tänkte dra några rader om är det nyåret vi firade i år.
Har berättat om hur viktigt jag tycker det är med förändring, och ändå hur traditionerna låser upp mig, ja eller oss.
Vi förändrade nyårsfirande efter att ha firat med samma personer i dryga 20 år, inte helt motvilligt från den andra familjen vilket har lett till vissa tysta konflikter, man känner att just vi har varit de stora förrädarna, som ville förändra...
Men, det är värst den första gången, så vi tog fajten ändå, har funderat på detta i många år men inte vågat, men nu vågade vi.
Tidigare har allt gått i moll, same shit, different year, så urbota förutbestämt och inga nyheter.

Men i år så valde vi att fira med andra gamla vänner, ett par vi kännt i många herrans år, de i sin tur blev bortbjudna till ett par andra vänner som vi också känner sedan några år tillbaka, värdparet valde ytterligare två par till så vi blev tio runt bordet.
Alltid lite spännt att komma till ett nytt hus, läget och sättet att möblera säger en del om människorna.
Fräschaste toalett och badrum jag sett, men resten svarade inte upp till samma modernitet, vissa har svårt att välja bort lite för gamla grejer för att det ska få en genomgående standard linje, det får lätt ett litet stökigt första intryck.
Okey jag vet att laminatgolv är billigare än takskivor, men att sätta det i taket?, det såg ut så i alla fall.
Hursomhelst det blev trångt i det lilla kedjehuset från tidigt 60-tal.

När vi äntrade dörrtröskeln så är det alltid det allra pillrigaste, vad är det för folk vi har totats ihop med?
Jag var helt fel kit'ad med kostym och slips, där de andra var gamla hårdrockare i dryga femtioårsåldern.
Visserligen numera utan pudelfrisyrer men gråmelerade och hela fräscha kläder, men mentaliteten fanns ju där.
Behöver jag nämna det eviga slitet med paddan och låtvalen, tjejerna med disco och killarna med gitarrmisshandel.
Jag stuffar inte nykter, och har således inte gjort det sedan 8 år tillbaka, men uj vilket tjat det är.

Men om vi skulle komma till det där med alkoholen då, det som jag ser och kanske inte de andra.
För det första så var en av damerna redan packad när vi kom dit, hon hade bara varit med i ett år med sin gubbe.
Troligen var hon nervös inför att träffa nya människor så hon hade nog druckigt mod till sig innan.
Man såg det på att hon nästan låg ner i soffan då vi hälsade på henne.
Också svårt att veta om hon pratade så där långsamt i nyktert tillstånd och lite sluddrande, talfel?

Jag fick som vanligt försvara att jag var nykter för nyfikna öron, provade något nytt och sa att det blev fel när jag dricker,
Och att förväntningarna inte infriar sig, och att jag inte ser det positiva med att dricka längre.
Och som vanligt tog de mig i min hand och sa att de ville de själva prova på att göra
Och jag blir så himla trött på folk som säger att de vill göra som jag, och ändå gör precis tvärsom, skenheliga j..ar.
Men jag svarade att testa att ta en vit månad, och att det alltid är tuffast i början.

Väl till bords fick hon axeln skållad med het köttsaft ifrån ugnsplåten när värden var lite för snabb med att ta den ut ur ugnen, ja värden var inte heller helt nykter.
Med en ispåsen under blusen fortsatte vi den eminenta nyårssupén med förrätt, oxfilé och efterätt.
Till kaffet skulle värden snitsla till det lite med att servera cognagen på värmebad, kupan låg ovanpå ett annat glas fyllt med hett vatten för att få rätt temperatur på drickat.
Därefter öppnade han sin pensionsförsäkring, en snuskigt dyr japansk whisky som han samlar på, här ska inte det smusslas.
Det enda jag vet med säkerhet är att han idag kommer att ångra sig, det gick nog åt åtskilliga tusenlappar på den halva flaskan.
Vid tolvslaget begav vi oss ut i regnet som dessutom gjorde himlen alldeles grådaskig, för det mesta såg vi bara ljusskenet i olika färger bortom hustaken i dimman, det var nog det sämsta fyrverkeri vi någonsin sett tror jag.

Damen som tidigare redan var full från början står nu ute i regnet med sin vita fuskpäls, kort kjol och högklackat.
Hon ser numera ut som ett sjaskigt blött luder på vingliga ben eller som en malplacerad primadonna.
Vi valde att kalla henne för primadonnan resten av kvällen, hon gick och lade sig i sängen om vartannat eller sov i trappen.
Nu var hon påtagligt packad och var svår att överhuvudtaget kunna konversera med, hon blandade ihop våra namn och samtalsämnen, gjorde uppehåll i samtalet för att ett par minuter senare fortsätta prata om samma sak igen.
Ibland satt hon på dansgolvet med utsträckta ben och somnade till.
Hennes gubbe började gräla med en annan dam i köket, det började gå hett till så att värdinnan fick gå in och bryta.
Han en härdad hantverkare med grova händer, hon en feminist och samtalsämnet var #metoo-rörelsen, det kunde bara accelerera.
Jag som nykter valde att fega ur, behövde plötsligt gå på muggen fast jag inte behövde, smet då in i vardagsrummet istället.
De blev nu svårt att finna en lugn plats för den som inte var full.
Risken var stor att jag skulle tvångsdansas i vardagsrummet där kvinnorna och männen slogs om vilka låtar som skulle spelas på Spotify, i köket var det nära på slagsmål och i hallen stod de och drog i muggdörren.
Det är inte så stor skillnad på tonåringar och dryga femtioåringar när de är fulla egentligen.
Klockan halv fyra kunde vi äntligen lämna fyllpladdrande gästerna som nu satt i köket de flesta och tjatande om hur mycket de älskade varandra och pussades och kramades, och hur länge skulle denna fars med damen och mannen som bråkat försöka få till en förlåtande överenskommelse utan att någon av dem hade fått ge sig i frågan?
I hallen kunde man inte sitta på hallmöbeln när vi skulle klä på oss för hemgång, det fanns en våt fläck efter en viss person, och vi tror inte att det kom ifrån fuskpälsen.

På vägen hem i bilen så tjöt det i mina öron likt tinnitus efter allt skrän och hög musik, och jag tänker på att citera den mörka killen i en film, .."I'm to old for this shit".
Frugan som skötte sig galant denna kväll gör mig alltid så stolt, lagom packad och lagom mysig, inget skugga över henne.
Tillsammans sa vi till varandra, nästa år , ja nästa år tar vi in på något hotell, herrgård, ellr slott över nyårshelgen, ensamma!

Själv var jag överraskande nöjd med mina val av alkoholfria drycker inhandlade dagen innan på bolaget.
En massa välsmakande öler av olika typer, Rickard Juhlins bubbel och förvånande goda rödvin.
Vaknade upp i morse med knallebank och en sprängfylld blåsa, men gott att veta att det inte hade med alkoholintaget att göra.

Jag har ett gott samvete och är ångestfri, är inte det, det bästa sättet att vakna upp till ett nytt år, så säg?

Så blev mitt första dygn 2018, tillräckligt avskräckande för att hålla sig nykter ett bra tag framöver...

Tjing!

Berra

Sisyfos
fre, 2018-01-05 - 23:49

Oj vilken målande beskrivning av en nyårsafton som kanske nästan kunnat vara var som helst i landet. Man ser dem framför sig, värden, primadonnan (kallade ni verkligen henne det, lite elakt kanske?), diskussionerna på småtimmarna. Tur att inga fyrverkerier inhandlats.
Hon kan vara en av oss - eller borde kanske vara det, kvinnan du beskrev.
Du är verkligen en lysande skribent. Egentligen skulle du kunna samla ihop ett gäng av dina berättelser här och ge ut som bok.
God fortsättning Berra, må du alltid vara en nykter iakttagare.

Berra
lör, 2018-01-06 - 01:55

Tack för värmande ord, det glädjer mig varje gång jag får en liten pilledutt i min tråd, verkligen...

Jo, ja och eller nej, jag och frugan kallade henne för primadonnan sinsemellan, naturligtvis tilltalade vi henne inte så.
Våran i sällskapet äldsta kompisen kallade henne för fröken Disney, med anspråk på hennes liknelse med Cruella de Ville i filmen Pongo och de 101 dalmatinerna.

Det var tänkt att jag skulle skicka upp sådanan däringa kinesiska ljuslyktor istället för raketer, men surregnet fick mig att inse att det där fladdriga och tunna rispappret skulle luckrats upp innan vi fått upp värmen i ballongen, eller tyngts ner vattnet.
Alla i sällskapet var helt ense om att vi skulle strunta i fyrverkerierna, dels för att det bara är att elda upp dyra pengar men mest med tanke på alla djuren som blir helt vettskrämda av alla smällar och blixtar.

Nu ska jag berätta en sak, som ni troligen blir lite överraskade av....
Jag fick en bok av frugan i julklapp, jaha va' kul tänkte ni, en sketen bok..
Men inte vilken bok som helst, utan en bok som beskriver hur man både skriver och publicerar sin egna skrivna bok.
Låg och läste den till klockan tre inatt, tungt och tråkig, men ändå lite intressant.
Så nu kan jag lite om seriffer indrag och horungar.

Har lärt mig att man inte skriver citationstecken med "sådana" utan det ska vara med >> sådana hära<< istället , fy vad tråkigt.
Många konstiga litterära regler som förtar lite av den brinnande känslan av att skriva, tyvärr..
Men ska läsa den från pärm till pärm, tyvärr så blir de flesta böcker refuserade direkt av de stora bokförlagen, typ 99%.
De satsar enbart på kanske fyra fem styckna nya rockies per år, resten ska vara enbart erkända kassakor, tyvärr.
Så det blir full fart rakt in i väggen, och jag pallar ju inte att satsa en massa på döda lopp.
Det som återstår är att publicera på eget bevåg, men det kräver både en massa eget arbete och ta reda på hur man ska smörja upp en massa folk på nya jaktmarker, en kunskap som jag varken besitter eller känner att jag mäktar med.
Man går in med riskkapital och det kan lätt gå upp i 200K, för att till slut floppa, den besvikelsen klarar jag nog inte av.

Men visst är jag sugen, har alltid varit glad i att skriva och om nästan vad som helst.
Vid två tillfällen har jag följt med som klassförälder när mina barn varit på klassresa, och skrev vid båda tillfällena tio fulla A4-ark tätt fullskrivna om vad som hände, de fick jag massor med beröm för, och många föräldrar tyckte att jag borde satsa på författandet.
Jag tycker om att iaktta och betrakta, och har lätt att fånga känslan i många situationer, även för små tio-tolvåringar.
Så visst känner ni någon som är villig nog att trycka mina rader så gärna.
Nästa grej som fortfarande jag inte känner mig bekväm med att är outa mig som alkis, utan skulle nog helst skriva om något annat.
En annan sak är att folk i min närhet skulle lätt kunna känna igen sig, och det är en farlig social grej att labba med.
Så då får man spökskriva eller göra omskrivningar och hitta på lite från andras upplevelser och väva in i någon sorts halvsanning.
Problemet är inte att jag har speciellt svårt för att ljuga, men komma ihåg allt jag har ljugit om är mycket svårare.
Och det är så himla pinsamt att bli påkommen att jag tidigare varit lite ovarsam med att hantera sanningen så det har varit lättare att enbart hålla sig till det rätta, tala sanning, lättare att komma ihåg eftersom det har hänt så sviker inte minnet lika lätt.
Jaja nog om det...

Har varit ledig i dagarna tre, det var det som var kvar av årets semester.
Vad skulle jag göra då?, ja ni som har läst mig genom åren vet nog vad som var planerat, städa garaget.
Det om något har blivit en tradition runt mellandagarna för mig, men frugan har glatt planerat in annat för oss och det har jag inte heller motsatt mig så mycket, för jag drar mig gärna för att börja gröpa i eländet, det är en lång startsträcka, mycket värre än att göra räkningarna eller påbörja en vanlig städning.

Hursomhelst alltifrån biobesök, shopping och t.om långa skogspromenader så tog jag mig ändå i kragen, i två timmar!!!
Och hur långt kom jag, jo kunde sortera upp all dricka vi hade placerat ut på en massa ställen.
Så nu är allt sorterat på läsk, låtsasdricka (vuxendricka max 0,5%), folköl, starköl, cider, vin och mina bitter samt groggvirke.
Allt för en kommande födelsedagsfest där vi lättare ska kunna finna rätt grejer, och allra mest för mig själv, superviktigt.
Är fruktansvärt rädd för att jag ska ta fel och få en positiv upplevelse av alkoholen igen.

Men sedan tog all energi slut, efter att ha torkat ur allt mögel ur dryckeskylen som bara stängdes av när sommaren tog slut och kondensen tillsammans med söta fläckar skapat en grönblå luddig heltäckningsmatta där sporerna var mycket lättflyktiga.
Och många vet att mögelsporer är inte helt okey att inandas, det kan skapa mycket skit i luftvägarna.

Men jag är väldigt glad att familjen är samlad igen efter allt jul och nyårsfirande, lagade en jättegod middag på salami och lufttorkade tomater-späckade fläskfiléer med klyftpotatis och en jättesmarrig svampsås som blivit lite av min specialte'.
Till detta drack jag en direktimporterad variant av Cola som både var god och samtidigt lite mysko i smaken, parfymerad?
Upptäckte snabbt hur smaken förändrades när man petade i ett par isbitar, hur kylan låste ut vissa nyanser.
Drycken får inte vara för söt, men får gärna vara behäftad med massor av undertoner som ibland lyfter men också ibland går helt stick-i-stäv med det som man äter, en evig smakresa som jag ensam får vara med att uppleva, lite experimentellt.
För vanlig Cola tycker jag bara passar vid ett tillfälle, när man är både sötsugen och törstig på samma gång.
Men den har en annan nackdel, man blir bara törstigare av att dricka den vilket kanske inte är till någon nackdel för de som producerar den, lite lika alkoholen, en självdrivande sak.

Nähepp det här blev som vanligt en långt inlägg, jag försöker hålla mig vaken för att kunna se småkronorna spöa kanadickerna.
Är egentligen inte ett dugg intresserad, men vill kunna vara en av dem som vid frukostbordet kan bravera om hur ball matchen var och hur alla andra verkligen kunde missa årets mest intressanta match.
Känner jag mig rätt så lär jag nog ha somnat innan de släppt ner pucken, men å andra sidan så har jag också lärt mig att vända på dygnet de sista dagarna, ja jag vet det är sk.tdumt men så är det också jag i ett nötskal.
Min tid är när det inte är någon annans, och då blir det nätterna, när man får vara sig själv för en stund, har jag hört någonstans.

Nä, nattinatti ni därute i natten, ni andra som läser detta på dagen, då sover jag nog.

Tjing!

Berra

mulletant
lör, 2018-01-06 - 07:03

en liten pilledutt från mig? Så häftigt att du läser om bokutgivning.... kom just nu ihåg en text om att man ska vara rädd om sina drömmar, en dag är de mitt allt verklighet! Du har säkert koll men jag tipsar ändå om förlaget Vulkan som ger ut böcker utan alla de krav och hinder som de stora förlagen ställer (länk borttagen. /Admin.)
Vad kul det skulle vara att följa din boktillblivelse! Ha en fin dag / mt

Sisyfos
lör, 2018-01-06 - 10:32

Förstår dina invändningar... avslöjande både för en själv och nära o kära, men det finns några härinne som jag gärna skulle läsa som bok. Ni som iakktar, ser och kryddar med lite självironi ibland. Det gillar jag. Jag är i och för sig nöjd med att kunna läsa här.
Och tänk att det ska vara så jäkla svårt att outa sig som alkis.

Adde
lör, 2018-01-06 - 11:21

uppriktigt för din beskrivning av nyårsafton och jag blir så fantastiskt glad över att jag lever ett nyktert liv och att jag kan välja själv hur jag ska fira helger ! Att sova vid det "magiska" klockslaget är helt klart underskattat :D Och laminatet i taket måste ju indikera att de slår klackarna i taket ?

anonym11208
lör, 2018-01-06 - 19:20

Tack för dina inlägg Berra. Tänkte särskilt på : "Det var också därför jag inte kunde bli vad alla hoppas på en "normaldrickare", därför de inte dricker av samma anledning". Väldigt tänkvärt för mig. tack.

Berra
sön, 2018-01-07 - 02:56

Där herrarna snurrat på whiskyglasen betraktat dess innehåll med äkthet och genomskinligheten från ett stearinljus låga.
På ett kritiskt sätt kommenterat smaker, nyanser, årgångar, temperaturer och hur några droppar vatten totalt förstör dess smak.
Is är inte att tänka på, och som de gör i USA, whisky med Cola, är de helt knäppa i huvudet?
Från sidan av soffan betraktar jag dessa herrar och undrar för vem tror de i hela världen ska svälja all denna förljugenhet.
Har de en minsta susning om vad de talar om, blended eller inte.
Snart kommer de väl kommentera vilken storlek på fötterna som hade trampat dess vindruvor ur vilka flaskor de nu drucko denna fermenterade dryck.

Ett spel för galleriet, vem ska någonsin kunna tro på vad det säger, hur har de kunnat få tillgång till all denna informationen.
Någonting som någon annan sagt vid ett tidigare tillfälle som imponerade på dem, som de nu försöker häva ur sig till andra.
Jag tror inte på det, för jag vet att för snart tio år sedan hade fyra av de fem herrarna framför mig en whiskyprovning som en av killarna fått i femtioårspresent.

En av dem drack inte whisky då, och hade absolut ingen erfarenhet av just whisky, han satte flest rätta sorter.
De andra fyra som var väletablerade whiskydrickare, satte två märken av fem, som bäst.
Så jag vet hur illa det är, men som de flesta runt soffbordet nu verkar ha glömt bort.
Det är jobbigt att sitta med sanningen, och det kliar i mina mungipor om att få påminna dem om detta.
Men jag gör det inte, jag fegar ur för att inte förstöra den goda samvaron, vem vill höra sanningen från en nykterist vars enda mål verkar vara att förstöra den goda stämningen...

Så jag kniper igen och låter festfolket återigen få kväda över de som inte dricker ikväll, fyllschaffisarna och de som absolut inte har en enda anledning till att låta bli att dricka, egentligen...
Få av dem vet inte hur många gånger jag har tvekat över mina val, hur ångestgripande min första tid var som nykterist.
Men hur etter värre ångesten var innan jag tog mitt beslut att mitt drickande var utan tvekan helt utanför min kontroll.
Det fanns bara ett val kvar, att välja att inte vara en av dem som satt och snurrade på glasen och tycker en massa saker som jag inte har en aning om.
Jag drack utan besinning, till en grad att jag inte heller då var speciellt bekväm i dess sällskap, jag ville alltid ha mer och då gärna smusslade och blev för full med en elak fyllchaffis tillika fru.
Det blev alltid tråkigheter på hemfärden och en rygg som mötte mig i sängen.
Dagen efter gick alltid i tysthetens tecken, stilla teg vi bort min bakfylla, alla på sin kant.

Än idag kan jag fortfarande sitta och fundera på om allt detta var värt för en enda anledning, att få dricka alkoholen.
Det sunda förnuftet säger att det inte var det, ändå finns det någonting där långt inne som säger att det är skillnad numera.
Skillnad på vaddå?, tänker jag tyst för mig själv.
Det är ingen skillnad på dessa herrar mot vad det var för tjugo år sedan, de har bara haft råd att köpa lite dyrare sorter med tiden, men deras sätt att försöka vara märkvärdiga är fortfarande detsamma.

Det imponerar inte på mig, men ibland imponerar jag på andra genom att inte dricka alkoholen.
Min fru har börjat citera mina ordval...

Det verkar som de flesta andra har mest problem med att min man inte längre dricker.

Så sant så sant...

Go'natt på er därute i cybernatten, ikväll somnade jag nykter, de blev så bra så det testar jag imorgon med.

Berra

mulletant
sön, 2018-01-07 - 09:03

Dina ord om whiskykommentarerna sitter som en smäck och påminner mig om en bekant som jobbat åratal med att servera dyra drycker i fina salonger. Han berättade att när gästerna klagade på temperaturen på vinet beklagade de artigt och hämtade genast rätt tempererad ersättning. Det gick till så att de gick ut ett varv med flaskan och sen tillbaka. De var mycket roade åt dylika försök att göra sig märkvärdig.
Alltid ett nöje att läsa dina texter! Nu ska vi ha en skön Trettondag! / mt

Berra
mån, 2018-01-15 - 01:57

...så var det över.
Försöker tänka på vad som var bra, och vad som inte var lika bra med veckan som gick.
Väger den ena över, ja det gör det, till det positiva.
Så var det inte när jag var sjuk, då såg jag bara det eländiga och det svarta, märkligt hur det kan vända.
Men allt sitter ju bara i pallet trots allt, att vilja se det positiva, att få släppa fram det, att låta det få ta plats.
Veckan som gick var stressig på jobbet, men vände tanken till att...vad bra att de behöver mina tjänster, istället för att stressas över att aldrig få en lugn stund, de måste verkligen sakna mig när jag inte finns där, att vara behövd helt enkelt.

Alla tjatar om hur synd det är om alla stackars grisar, att de ska behöva dö för att hamna på matbordet.
Om man vänder på det, om de inte behövdes och alla blev vegetarianer, så skulle det inte finnas några grisar, alls!
Vem skulle ha hundratals grisar enbart för att kela med dem?
Men jag håller med dem, visst ska de ha det så bra så länge de lever, och även en humant slut.
Jag var vegetarian under något år, men det var då inte speciellt vanligt och mycket svårt att få till några alternativ.
Så jag gav upp, mitt motstånd skulle inte märkas av i hela köttindustrin, det var enklare att följa strömmen.
Så är det inte med alkoholen idag, det finns alternativ, och väldigt bra sådana.
Så man har väl då blivit en alkoterian, och mina val märks mycket väl på andra personer.

Senast igår var vi på kalas, grabbarna boys satt och sög på en svindyr whisky, och värden sa att denna var världens absolut rökigaste whisky by far.
Och återigen samlades jag omkring av världens bästa whiskykännare, nähejdu, det finns en mycket värre sort som jag har druckigt svarar en av gästerna, och så är diskussionerna igång....igen.
Det är märkligt hur folk blir väldigt duktiga på vad man än diskuterar, när man dricker alkohol.
Spände ögonen i en av killarna när jag visste att han ljög, ganska så omgående omformulerade han sin sanning, väldigt övertygande förståss, men...men..., det finns en viss skillnad i sällskapet när en av dem är nykter, han sitter med sanningen i sitt hölster.
Nu vet ju jag inte vilken sort som är världens rökigaste whisky, men jag kan se på när någon hanterar sanning väldigt vårdslöst.
Alla som är packade vet alltid bäst, men jag som är nykter tvivlar, och det märker de.
Men för att ge värden cred, det luktade väldigt mycket om den whiskyn, långt efter satt det kvar i andedräkten, långt efter...
Sedan kom diskussionerna igång om akvariet, jo förstår du....
Jag flyttade mig till damerna runt soffan istället, orkade inte med alla besserwisserna och deras lögner.
Ibland är det prövande att vara nykter....

Men det är värre att vara en som dricker...
Fick reda på att den personen som jag kallade "primadonnan" vid nyårsfesten hittades död på golvet en vecka efter.
Obduktionen är inte klar, men det sägs att det var en blandning av tabletter och alkohol, och troligen inte självmord.
Så en blandning av två missbruk är sällan bra, när inte ens ett av dem är bra överhuvudtaget.
Mår lite piss av att jag skrev som jag gjorde om henne, hon hade kanske sina problem som vi inte vet ett dugg om.
Men det känns aldrig bra att ha narrats med de som är döda.

Det kan låta enkelt men den bästa vägen att inte dö av sitt missbruk måste väl ändå vara att inte börja med den.
Och när man märker att det börjar bli ett riskbruk att inte handfallen låta det få fortsätta.
Jag vet att det är hjärnan som spökar, och det är den smartaste av kroppens alla funktioner.
Och det är inte lätt att sätta sig över den som bestämmer, ett mentalt myteri där man låter det bättre valet få segra.
Kanske inte funkar till fullo idag, inte kanske heller imorgon, men med tiden och en jäkla envishet kommer det ändå att bli bättre.

Jag lyckades med två problem....
Att se det lite mera positiva livet och att inte förslavas under alkoholen.
Deppigheten är inte borta, men jag håller den stången.
Alkoholen är inte heller borta, men jag håller den stången.
Tillsammans utgör de ett perfekt team, eftersom om jag släppte på en av dem skulle den bjuda in den andre.

Tjing!

Berra

Berra
sön, 2018-01-21 - 23:47

..sorlet har lagt sig, liksom skratten....
Lugnet har infunnit sig, kvar är disken, presentpapper och fläckarna på bordsduken.
I hallen finns det blöta skoavtryck efter gästerna och den snö de fick med sig in som nu ligger som små pölar.
Några klackskor, några andra efter rediga herrskor i minst storlek 46.
Glasen står som en granskog på bordet svullna av fingeravtryck och ibland läppstift.
Glittriga presentsnören ringlar sig runt deras fötter, många av glasen är inte uppdruckna utan skvallrar om dess innehåll.
Men rödvinsglasen har inte alltid varit rödvin i, utan kan lika gärna ha haft Cola, faktiskt merparten har haft cola.
Vinglasen med ljust innehåll är inte öl utan kan vara likväl alkoholfri cider som alkoholfri vitvin.
De flesta flaskliken i korgen till glasåtervinningen vittnar om att dess innehåll har varit befriad från just alkohol.

För första gången är det alkoholfria alternativen fler än de med rusdrycker.
Kan tyvärr inte säga samma sak om burkarna, så länge det finns ett par herrar bland besökarna som klämmer handgranaterna som de värsta granatkastarna.
Det gör ingenting, de brukar dricka mycket när de sitter tillsammans, ölen rinner flödigt och visst blir de påtagligt berusade, men fortfarande på ett väldigt glatt sätt, stormande och bubblande på samma gång.
Kanske var det så alkoholen var tänkt, att skapa glädje och högt i tak med hög ljudvolym.
Så länge alkoholen skapar glädje så fyller den en funktion, men så är det ju inte för alla, inte för mig.

Känner inte längre någon avsky för alkoholen, jag trivs i sällskapet och kan väl närmast känna lite sorg över hur andra tillåter sig att förblindas av dess verkningar, och ibland biverkningar.

Allt är inte roligt med alkoholen, för en del är den det, men för mångt fler skapar den mer oro, inte bara den som dricker den utan även för de som står dem närmast, man fru och barn, föräldrar, syskon, kollegor och grannar, ja alla kan påverkas negativ.
Kanske man inte märker hur inbjudningarna avsiktligt glöms bort och hur alkoholen får flöda i sin ensamhet.
Hur tvånget över att man måste dricka finns kvar men inte sällskapet, man är ensam kvar med flaskan.

Hur svårt det är att ta tag i problemet och faktiskt ännu värre att uppmärksamma det som just...ett problem.
Alkoholen får oss att ljuga smussla och förtränga, stålmannens mantel har nu mer blivit som en blöt varm filt som tynger ner oss.
Man väger snart dubbelt så mycket av all ångest som väger mer än kroppen, trycket på fotsulorna är enormt.

Det finns utvägar och riktigt bra anledningar om man ger dom ett försök, att sluta dricka alkoholen.
Ett uppehåll på obestämd tid kan bara en bra början, man sätter små delmål, mår jag bättre om en vecka så ger jag den en till.
Att ta en dag i taget funkar mentalt mycket lättare än om man inte ser en ände på någonting.
Jag brukade tänka att om morgondagen vet jag ingenting, men idag kan jag påverka genom att hålla mig nykter.
Och så tar jag ett nytt beslut i morgon, ingenting varar för evigt, inte ens livet, därför försöker jag ta de beslut som är viktiga för mig just idag, de behöver inte vara detsamma imorgon.

Just idag mår jag bra av de beslut jag tog innan jag slängde mina fötter över sängkanten.
Jag var trött och sliten efter kalaset, men inte bakfull det var en befrielse jag inte kunnat påverka om jag valt fel igår.
Just idag behövde jag inte städa bort min ångest efter alla dumheter jag KUNDE ha gjort igår.
Det ligger popcorn mellan soffkuddarna och lite nedtrampade chips i vardagsrumsmattan, men vad gör väl det?
Vi hade ju för fasiken fest igår, diskmaskinen surrar välmående i köket och dammsugaren vilar tungt i städskåpet.
På ett par timmar har vi återställt allting och ställt tillbaka möblemanget, vi är så nöjda med allting.
Ingenting gick sönder igår, inte ens samvetet för vare sig oss eller våra gäster.

Det lägger sig en frid över vårat lilla hus, till middag äter vi upp resterna av smörgåstårtan och prinsesstårtan till efterätt.
Vi har klarat av familjens vinterkalas med veckor av förberedelser, det känns bra.

Tänk vilken skillnad det är att se på följderna av en fest idag mot hur det var för fler år sedan.
Då ville man bara dö och gräva ner sig bakom närmaste buske, backa tiden går ju inte.
Men man kan göra saker ogjorda, genom att inte göra dem från första början, nykterhet kallas en del av den.

Just idag mår jag bra....

Berra

Berra
mån, 2018-01-29 - 00:42

...måndag...suck!

Vart tog helgen vägen?
Slurp så var den slut, hur kan två dagar gå så fort när fem tar nästan en evighet.
Åhnä, jag ska inte vara bitter, det har funnits tid för återhämtning och två kalas, full fart och vila på samma gång.
Så när man verkligen lägger manken till och rannsakar sig själv så har den varit bra, men gick ändå lite för fort.
Frugan sa ikväll, nu har jag druckigt vin tre kvällar på raken, jaha svarade jag, vad gör väl det.
Hon dricker kanske två glas per kväll och blir inte ens berusad, hon har inget problem med mängden.
Det hade ju jag.
Att våga inse att just där ligger skillnaden, vissa kan dricka alkoholen, men inte jag.
Och så var det slutdiskuterat inuti mitt lilla huvud, man kan inte stå och hoppa samtidigt, man måste välja.
Och jag står hellre stadig, det blir så mycket enklare då.
Vad andra gör är ju inte direkt mina problem, men det blir det om jag försöker göra likadant.
Att sitta ner i sällskapet och vara delaktig i diskussionerna utan att behöva känna en längtan är faktist en frihet.
Jag är den jag är, jag dricker allt förutom det som innehåller alkohol, det blir bäst så, nu och sedan.
Har folk problem med det så säger det mer om dem, än om mig.
Det vore väl mer befogat att fråga sig varför de väljer att dricka alkoholen när det finns så många risker med den.
Räknar man upp nackdelarna med att dricka alkoholen så väger det mångfalt mer än att vara nykter.
Och man är alltid bäst när det bär hemöver, alla vill vara kompis med en fyllechaffis, oavsett vad de sade tidigare.
Jag känner mig alltid som en vinnare, vad de än säger på fyllan.
Många säger ju också för den delen att jag gör rätt, och att de också skulle vilja strunta i alkoholen.
Och jag frågar mig då, varför testar de inte, vågar de inte kliva utanför ramen och normen, att våga sticka ut.

Min helg är över, och jag har bara på den här helgen stått för mina ideal två gånger, och känner mig som en vinnare.
Jag är ingen fucking looser, jag mår bra hela helgen, och jag vet att i de två sällskapen jag befann mig i fanns flera som borde mått dåligt och haft en o-rolig helg, en medaljens baksida ingen vill erkänna.
Smakar det så kostar det, det gör det inte för mig, jag har det ganska så bra ändå på festerna.
Inte tokrolig men många tror ändå inte på att jag var nykter, du såg ju ut att ha roligt du också!
F'låt, men får man inte ha det om man är nykter?
Att släppa loss trots att man är nykter kräver lite våghalsighet, men blir lättare när de andra redan är packade.
Men det finns ju också gränser, ibland blir de larviga, och man kan inte sjunka hur lågt som helst, eller hur?

Jag är den jag är, passar inte sällskapet så har jag valt fel sorts vänner, man måste inte alltid anpassa sig.
Nykterheten är inte alltid enkel, när majoriteten som vanligtvis dricker har emellanåt förlöjligat den.
När det borde vara precis tvärt om, det var ju jag som skötte mig.

Världen känns ibland väldigt komplex, när den egentligen inte borde vara det.

Berra

Berra
sön, 2018-02-18 - 23:10

..ligger här i vår soffa, influensan har slagit till med full kraft efter att ha legat i svalget en vecka och grott.
Nej jag är egentligen inte så ofta sjuk, det är typ 1-2 gånger per år, men då desto mer ordentligt, det verkar som om den tar igen allt på en gång.
Käkar alla tabletter som om det vore smågodis, men det hjälper föga, jag är som jag brukar allt eller inget.
Vägrar ta en tablett tills jag inte står ut längre, sedan vräker jag i mig dem, tycker känna igen mig i mitt forna missbruk.
Flyttar mig mellan sängen och soffan, på med täcke, fleece tröjan och en extra värmefläkt när frossan är som värst, tio minuter senare åker allt av.
En halvtimme senare åker allting på igen men med pälstofflorna som en extra försäkring, och så håller jag på dagarna i ända.
Det började med halsont, lite som om man hade kört tandborsten ned till roten genom vänster näsborre, så höll det på en dryg vecka.
I tordags morse ringde jag och sjukskrev mig, inte så mycket från halsen utan mest av att kroppen var helt tomkörd, hade ingen kraft kvar.
På kvällen bröt helvetet löst och har hittills bara förvärrats, åldern gör att det tar betydligt längre tid för kroppen att bearbeta basseluskerna.
Så just nu står hela mitt liv på ...vänt, men du behåller din plats i kön...

Den här helgen som var vikt enbart för mig själv, frugan borta på spa-helg med en väninna.
För dryga nio år sedan betydde en sådan helg ett rally i kvalificerat drickande, för att på söndagen drunkna i sin ångest.
Den här helgen var vikt åt att göra något riktigt manligt, och då inte dricka alkohol utan det andra....tillbringa helgen på rygg....i garaget... i blåställ.
Men någon däruppe hade annat lagt i min agenda, som t.ex att torka nysdroppar på min padda.
Så...det är bara att falla in i ledet och äska så mycket medlidande som möjligt från alla familjemedlemmar som inte heller har varit hemma i helgen.
Så jag testar med forumet, så håll med mig nu, visst är det synd om mig?, dödssjuk...minst, ni vet det finns inget som är så sjukt som sjuka snubbar...

Nä skämt åsido, det finns inte så mycket som händer i mitt liv just nu, med mer är att räkna snorlobborna som åker hiss från näsa, lungor och tillbaka till svalget innan de slutligen hamnar i magsäcken, äckligt?, ja'a.

På alkoholfronten är allt som det brukar, umgås massor med folk som dricker, ett gäng på Finlandsbåtarna förra helgen som ett exempel.
Men börjar bli lite blasse', orkar inte alltid försvara mig, utan kan tillbringa sista timmen i hytten när övriga medresenärer har nått apstadiet.
Det blir ibland väldigt lite stimuli för mig när apflocken har kört igång.
-Hörrö Berra!, vaffö eruinte med dom andra tjurarna och dricker dig full, du med?
Ja, varför inte tänker jag, men svaret finns ju redan i frågan, och så tänker jag på Tjuren Ferdinand...
-Näej, jag trivs bättre här i hytten där jag kan få vara för mig själv och lukta på alla....sura gympadojjor som ligger på golvet.
Det där, skulle ju ha sagts i falsett förståss, men som vanligt så var det ju bara en liten akt i min högst livliga fantasi.

Jag håller käft och lever som jag lär, om ingen vill lyssna så är det deras problem, och även om de till synes skulle vilja lyssna någon gång så är det nästan till fullo fulla, och då är det ju bara slöseri med min tid.
Jag umgås gärna med folk som är fulla, inga problem, men när det börjar bli fyllpladder så håller jag mig undan.
Så jag är som mest social enligt dem i början av kvällen, till saken hör...det är inte jag som förändras under kvällen. ..
Men det är jag som får skit för det, men om de kunde se och uppleva det med mina ögon så skulle nog frågan vara om de överhuvudtaget skulle gå på nästa fest, så de väljer bananerna och sällar sig till resten av flocken.

Så visst ibland känner man sig lite ensam...

Berra

Li-Lo
mån, 2018-02-19 - 12:33

det är synd om dig, fy för att vara sjuk. Krya sig.

Varma eller svala om det känns bättre, hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Adde
tis, 2018-02-20 - 08:58

är inte att leka med :-))) En näradöden-upplevelse :-))
Säga vad man vill om astma men att suga i sig kortison gör att astmatiker väldig sällan blir förkylda. Och jag kommer ihåg när jag tvingade i mig den första ciggen efter att halsen blivit något bättre, den smaken är jag glad över att slippa idag !

Krya på sig nu lille gubben <3

https://www.youtube.com/watch?v=96w67URgxrU

Berra
tis, 2018-02-20 - 10:07

Li-Lo, Miss Mary Poppins och Adde, det underlättar att få lite feedback i tråden.
Ibland känns det som om ingen läser, ingen som svarar, ingen som ens vill plutta dit ett litet gilla-märke.

Har märkt hur det skett ett generationsbyte på forumet, och jag är faktiskt glad över att det har tillkommit fölk som vill inse sitt felaktiga alkoholintag istället för att köra huvudet i sanden och låtsas som om problemet inte finns.
Men jag känner dock mig lite för långt gången i mitt tillfrisknande att kunna komma med allt för glada hejarop för de nytillkomna.
Så jag håller mig här i min egna lilla forumshörna, i min tråd och envist tjötar vidare, nu inne på mitt nionde år.
Variationen är inte längre så stor när man inte längre står vid alkoholruinens brant, jag behöver inte längre vara beredd på att falla när man tittar hur den senaste tiden har förflutit, man börjar känna sig trygg.
Men det behöver inte betyda att jag inte behöver bry mig, tvärsom så är tryggheten den mest farliga att luta sig emot,
Det kan vara en frogilitvägg som klarar en del stötar men inte för hårda.

Natten som förflöt var nog den sämsta hittills, somnade till en enorm frossa så att tänderna höll på att nöta hål i täcket.
Vaknade två timmar senare av att hela sjön gungar, det var plaskvått i sängen, fick vända på kudden och bytte ända på täcket.
Jahopp sedan började svanken att göra sig hörd, det strålar ut krypningar och domningar som gör att man kan inte finna ett enda läge som inte skapar obehag, så liknelsen med en visp i vätska är inte helt oslående.
Pluppade in lurarna och försökte döva bort alla intryck och det funkade väl lite halvdant, sprattlade till varje halvtimme.

..och sedan, hack hack, kack öluuut???
Jag har lyckats smitta frugan, hon som hostar som om hon skulle kräkas i varje slutspurt.
Yippiee!, jag kommer få sällskap ett par dagar...
Men då blir det väl jag som får badda hennes panna och tycka synd om henne...

What comes around goes around, payback time.

Berra