av Mirabelle

Jag har hållt till i min tråd i forumet där man reder ut ifall man dricker för mycket eller inte, och det vet jag nu att jag har gjort. Igår kväll fick jag grepp om mängderna. Jag räknade ut att jag har druckit dubbelt så mycket som jag trodde under senaste tiden! De där boxarna är livsfarliga... Jag är iaf inne på min 14:e nyktra dag nu, och redo att hålla det här, på allvar! Kram

Mortis
sön, 2018-01-14 - 22:16

Ja, lite lättare att hitta dig och grattis till 14 dagar, bra kämpat! Kram

Mirabelle
mån, 2018-01-15 - 17:39

Det här med Hungry, Angry, Lonely, Tired... Jag snabbanalyserade tidigare kring det och kom fram till att trötthet var problemet. Igår kom ett annat svar över mig som en blixt från klar himmel. Angry. Jag är så in i helsicke fly förbannad inombords, över så mycket... Det var inte en behaglig upptäckt. Jag vill gärna se mig själv, och presentera mig utåt som, ett helgon som hanterar livets omständigheter och alla däri med en ängels tålamod. Vilken livslögn. Det fullkomligt kokar ju i mig av uppdämt raseri och bitterhet. Insikten gör mig litet ställd faktiskt. Vad ska jag göra med den? Något måste jag ju göra. Att gå omkring och vara så arg i hemlighet kan inte vara nyttigt. Man kan kanske få hjärnblödning, eller hjärtinfarkt eller nåt... eller återgå till vinets behagliga lullull, för all del. Nej fy fanken. Det här måste jag ta mig en funderare kring.

j_r
mån, 2018-01-15 - 22:22

Förstår hur du känner och det är inte bra att "gömma" något! Jättebra att du skriver av dig här :)
Kramar

Odette
ons, 2018-01-17 - 13:35

Missförstå mig rätt nu Mirabelle :)... Måste bara säga att även om din text är allvarlig och INGET ATT SKÄMTA OM... så ler jag och känner glädje och värme när jag läser.. du har en humor i ditt sätt att skriva som jag tror e sååå viktig och nyttig när man ska reda ut sånt här.. va härligt att du är ARG. tillåt dig själv att vara riktigt jävla förbannad. Ett tag..... sen måste du börja kanalisera ilskan för den är inte nyttig för dig.. du förtjänar bättre än så..... jag har haft samma problem.. ett inre raseri ... jag valde att gå i terapi för det.. mindre arg nu.. men jag tror iom att vi accepterar att vi ÄR arga.. så kan vi också börja läkningsprocessen.. men som sagt... tillåt dig själv att vara heligt förbannad! befriande så länge man sätter stop. titta kanske på vad du kan ändra i ditt liv för att inte hamna i " ängel" facket.. behöver du sätta fler gränser... ? behöver du våga säga ifrån mer? .. ja det finns mängder man kan fundera på.. jag började säga NEJ tillsaker.. bara det hjälpte enormt. Testa :) Vill du bolla så har du ett bollplank här :) Kramar

Mirabelle
ons, 2018-01-17 - 16:48

Det här med ilska... Det var skönt att låta den inre grytan koka så det sprätte om det... Men gudbevars så trist det blev efter ett tag. Och så blir jag glad igen, bara sådär. Utan någon vettig anledning enns. Sovit 1,5,timmar inatt. Das ist alles. Det hade varit helt i sin ordning att fortsätta marinera sinnet i mörka, ilskna tankar. Men näppeligen. Hur munter som helst. Hmm... här påstod jag i din tråd att jag genomlevt trauma utan större men... Nu börjar det bli uppenbart att rätt tossig blev jag nog iaf. Jag tror minsann att jag måste göra något åt grundproblemet. Dags att slänga ängelglorian på tippen. Den hade blitt rätt kantstött och bucklig på senare tid ändå. Jag ska öva på att säga det enkla lilla ordet "Nej" utan omsvep och urskuldande. Plikttrogen kan nån annan få vara. Jag är väl ingen jävla vallhund heller!

Tack för komplimangerna gällande mitt sätt att skriva :) Galghumor är bland det bästa jag vet. Det kan ta udden av det mesta elände här i livet, och återge känslan av kontroll i situationer då man lätt känner sig maktlös... Kram

Odette
ons, 2018-01-17 - 21:17

Du är redan långt över halvvägs tror jag.. fortsätt skriva.. för du e verkligen duktig på det.. att lära sig säga NEJ är så extremt befriande.. SÅÅÅÅÅÅ jobbigt i början.. men när man väl lär sig det.. så är känslan av styrka så enorm.. men det kräver övning.. men du kan fixa det det är jag helt övertygad om. Eftersom jag själv genomlevt trauma så vågar jag försiktigt påstå att jag känner igen mig i mycket av det du skriver.. och jag tror vi kan ta hjälp av varandra här på forumet. :).. kan jag ge tips och råd eller bara vara ett stöd så finns jag här. Hoppas du får sova mer inatt.. :( .. håller tummen att du får en god natts sömn.. allt blir så mycket enklare då ofta. Kikar in här imorgon och kollar läget :) Kram till dig.

CS
ons, 2018-01-17 - 22:13

Ditt sätt att skriva är grymt! Jag älskar varje del av det. Du svänger dig med orden som värsta perfekta wienervalsen. Asså man måste ju se på hela situationen med galghumor, hur fasiken skulle vi annars fixa det. Fast sen ibland kommer jag på mig själv med att "driva" bort saker för att ta mig ur allvaret eller de tankar som dyker upp i en situation. Fast om det håller oss nyktra så varför inte egentligen? Allt har sin tid.

Vinäger
ons, 2018-01-17 - 22:22

...kommer man långt med. Älskar svart humor, galghumor, lite riskfylld dock att använda om inte mottagaren är känd. Strunt samma, här är vi ju okända allesammans. ?

Ha en fortsatt nykter tillvaro! ♡

Mirabelle
tors, 2018-01-18 - 20:28

Nu har jag kommit igång med gymmet igen! Efter åtta månaders uppehåll var jag rätt impad av vad jag faktiskt fortfarande klarar av :) Förvånande och glädjande att grundkonditionen finns kvar till stor del. Styrketräningen gick väl sådär... men jag var iofs rätt klen även när jag tränade hela tiden. Nu var jag bara ännu klenare. Klenhet av varierande grad verkar vara min lott i livet. Skönt att vara igång igen, hur som helst. Frågan är om jag kommer kunna röra mig imorgon :P Känner definitivt ingen lust att dricka vin. Träning brukar få den effekten för mig, att jag helt naturligt värjer mig mot allt som är osunt. Nu jädrar håller jag det här!

Mirabelle
tors, 2018-01-18 - 22:17

Den kom tillbakafarande som en boomerang och försökte klistra sig fast på mina vilda korkskruvslockar... Men icke sa Nicke. Jag duckade och lät den eländiga tingesten segla rakt in i väggen. Metaforer å sido. Idag bröt jag mitt mönster. Jag tillät mig att surna till och tala klarspråk när det omöjliga återigen efterfrågades. Nej. Jag levererar icke trolleri med knäna under omänskliga förhållanden, och definitivt inte med ett saktmodigt leende på läpparna. Jag är varken Dalai Lama eller Moder Theresa. Jag är Lilla My i Mumintrollen. Suck it up buttercup and deal.

Mirabelle
tors, 2018-01-18 - 22:51

Tack för att du finns där... Bara att erkänna för någon att jag behöver jobba på nej-sägandet ger en slags klarsynthet. Det blir omöjligt att ignorera faktum. Att någon dessutom förstår ger mod att agera. Det ligger sån enorm kraft i att inte vara ensam i sin trasighet... Kram

Odette
fre, 2018-01-19 - 09:13

jag är också väldigt glad och tacksam att DU finns här. Känns som jag kan berätta precis varenda trasig tanke som far genom mitt huvud .. :) vi har många likheter märker jag .. särskilt med nej sägandet men även annat :) .. Du är inte ensam det lovar jag dig.. jag hör vad du säger och känner igen mig så mycket.. jag tror vi kan stötta varandra genom en långsiktig förändring.. steg för steg..
Det är befriande att våga säga NEJ- men också mycket ångestladdat om man inte är van vid det.... omgivningen är ju van vid att man aaaaaallllltid säger JA.. SÅ man måste överleva ångesten över att folk snörper på näsan åt att man inte finns där dygnet runt ALLTID REDO! .. Jag minns faktiskt mina första trevande NEJ--- sååå jobbigt.... och sååååå grymt bra känsla.. att stå upp för sig själv.. att våga sätta sina egna behov i första rummet.. det är vår förbaskade rättighet..
men det ÄR en process.. vi tar en dag i taget.. behöver du ventillera så finns jag här alltid.. om jag kan hjälpa dig i din kamp så blir jag bara glad :)
Jag är mitt i en svår säga NEJ process just i rådande stund faktiskt.. bara som ett exempel.. jag har lovat en av mina närmsta vänner att gå ut och dricka vin med henne på lördag.. ( hon vet inte ett smack om mina funderingar kring mitt A intag... ) jag vill inte gå ut. jag vill inte dricka vin. jag vill äta en lugn middag med henne framför vår öppna spis och somna 22.30 senast.. och sen spendera söndagen ute i skogen och naturen... men hon kommer bli sååååååå besviken.. så jag känner mig tvungen!!! Jag håller på att planera att sätta stop för lördagen nu.. men e skit rädd att hon ska bli arg.. men det är ju vad JAG BEHÖVER!!! :) ja du hör ju... bara en sån här enkel sak kan bli jobbig.. i vanliga fall hade jag bititt ihop.... och hällt i mig tre glas vin innan vi skulle setts ( för att orka med alltihop).. men jag vill inte leva så längre!!!!
Hur som nu fick du en hel drös med text :) Mirakel, jag tycker du e enormt stark som vågar skriva om dina tankar.. det inspirerar mig. En dag i taget nu eller hur sa vi :)? Stor kram jag hoppas din dag känns ok... annars skriv ner de jobbiga tankarna.. jag läser gärna. :)

Odette
fre, 2018-01-19 - 09:15

NU ska jag också sätta igång med träningen. jag vet ju hur underbart jag mår av det!!!!! blir lugn. suget efter vin försvinner. kilona rasar.. styrkan ökar.. japp.. det e dags.. jag gör som du.. sparkar mig själv i arslet och drar till gymmet i eftermiddag :)

Mirabelle
fre, 2018-01-19 - 16:47

Hoppas gymmandet frigjorde litet må-bra-hormoner! Jag förstår precis ditt lördags-dilemma... Jag vet inte hur jag ska göra när jag hamnar i den situationen... Jag har en plan, typ. Jag tänkte säga att jag kan inte dricka alkohol längre, för att jag får diarré, efter en elak magsjuka. Tror inte en jäkel skulle opponera sig eller vilja diskutera saken närmre. I så fall så har jag googlat och läst på :) Alkohol gör att tarmarna jobbar på i räserfart, så vissa med känslig mage tål det verkligen inte. Men ja... Varför kan man inte bara säga "Nej, jag vill inte" istället för att ladda med trovärdiga ursäkter? Man är så van att infria andras förväntningar... Fast jag berättade faktiskt för mina närmsta kollegor att jag slutat dricka alkohol. Vi känner inte varandra så bra än eftersom vi bara jobbat tillsammans i ett halvår, men de pratade om att träffas och dricka vin. Så jag tänkte det är bäst att styra förväntningarna från början. De undrade varför jag slutat och jag sa som det är. Jag har varit för stressad för länge och upptäckte att jag vill dricka för mycket. När man längtar efter vin är det dags att strypa intaget. Vet inte vad de tänker nu, men de är vettiga, empatiska människor. Nu behöver jag iaf inte hitta på ursäkter inför dem :)

Mirabelle
lör, 2018-01-20 - 11:27

Sov sent idag. Vaknade inte förrän vid kl 10. Ligger och slötittar på Nyhetsmorgon och försöker motivera mig själv att ta mig ur sängen. Slutet på arbetsveckan var tuff. Mycket sket sig samtidigt, både hemma och på jobbet. Och jag blir oumbärlig överallt samtidigt. Så många behov och omständigheter att försöka balansera mellan. Jag är trött och modstulen. Känner mest för att lägga mig ner och ge upp. Men en liten uppmuntrande röst någonstans djupt inom mig tränger till ytan. Det ÄR bättre nu, viskar den entusiastiskt. För ett år sedan gick det inte mer än en timme eller så mellan krislägen att hantera, ibland inte mer än 10 min. Då tänkte jag i termer av kriser per timme. För ett halvår sedan sket det sig samtidigt överallt dagligen. Då tänkte jag i termer av kriser per dag. Nu pratar vi istället kriser per vecka. Tre lugna dagar som förflöt enligt plan bjöd den här veckan trots allt på. Utvecklingen ÄR positiv. Det KAN bli ännu bättre.

Igår kväll var jag sjukt sugen på vin. Gick på en lång promenad i den krispiga vinterluften istället. Trots att jag borde hållt mig hemma och bara funnits där för att stötta och lyfta. Men jag gick. Jag var tvungen för att inte bli galen. Efter promenaden var vin-suget som bortblåst. Planen idag är mer me-time. Gymmet hägrar. Om jag bara orkar kliva ur sängen.

Vinäger
lör, 2018-01-20 - 12:39

Känner igen mig vad gäller arbetssituationen. Galet, egentligen. Har fått mycket gjort i veckan. Jobbat undan - i alla fall vad gäller arbetet. Det viktigaste... ? Skulle önska mer energi för min egen skull, för hemmet, för familjen. Men det räcker liksom inte till. Skönt att du känner för träning, det är ju kanon. Här är det långpromenad i solen på gång. Så skönt!

Mirabelle
lör, 2018-01-20 - 16:12

Nu känns det riktigt skönt i kroppen. Lealös som en trasdocka. Jag fick med mig maken som träningskompanjon och tävlingsmänniska som jag är... Han tar det med ro, han. Jag antar man kan förhålla sig sådär överseende roat när man är dubbelt så stor *mutter och morr*. Men seghet och distans på cardion, där vinner JAG, me, myself and I! Ha! På tal om cardion så ujujuj vad jag känner den nu efter så långt uppehåll... Roddmaskinen tex. Förr kunde jag undra vad vitsen var med den riktigt. Jahajaja här sitter jag och glider fram och tillbaka, och drar i ett snöre... som om hade jag inget vettigare att göra med min utmätta tid här på joden... Efter 5 km brukade jag ledsna och gå vidare till ngt annat. Men nu... Hjärtat hamrar, mjölksyran bubblar i både armar och ben, svetten lackar. Kul att känna att träningen gör nytta!