Jag undrar så var jag är på skalan för grav alkoholism. Är jag obotlig? Har jag gått för långt nu? Vill så gärna klara av att leva utan vin. När jag har druckit flera dagar och lyckas bryta ett par dagar tar det inte lång tid innan jag börjar fantisera om hur gott det skulle vara. Så fort den tanken kommer så är jag snart där i planeringsstadiet och sitter med ett glas framför mig i fantasin. Sen blir det verklighet. Funderar på om jag har sjunkit för lågt? Kommer jag någonsin att klara av att leva utan vin?