Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Du är ingen svikare:). Jag var inte heller det minsta lilla sugen på vin idag, trots att jag var ute på både restaurang och pub. Massor av människor ute, värsta feststämningen på stan, men jag längtade hem till min dator och en kopp te.

Önskar dig en fin helg!

Emma79

Står med en mugg popcorn I handen och vet fanimej inte vad jag ska göra. Är totalt lost. Går på toa ett tag stannar där, tittar på alla handkrämer och schampon och inpackningar och koreanska skönhetsprodukter.

Det är ett sorts barnfirande som övergått i vuxenkalas. Barnen droppar av med en film, några har somnat. Det är hos “bekanta” och jag känner I princip inte någon. Fastnar med en bib berusad äldre släkting till födelsedagsbarnet och han förklarar något för mig. Ljummet vitt vin I plastglas.

Sedan öppnas finvinet, min man frågar om jag inte vill ha ( hans vita vecka tog slut fort ) och jag framför alla “Nej jag nöjer mig med saft, är inte sugen”. De trugar, är så stolta över sitt vin. Jag avviker.

Känner mig totalt alienerad bland alla Kalles Kaviar-kopior och TV4 programledar lookalikes. Träffar alla alla år men ingen sätter något spår.

Jag vill inte dricka. Är inte sugen alls, är mest sugen på att åka hem. Alla dricker. Jag har alltid druckit i sådana situationer. Jag vet inte hur jag ska bete mig utan alkoholen.

Utan det där glaset, krypa upp i soffan med någon, förtroligt samtal. Något sammanträffande som blir viktigare än vad det är. Lite vanlig jävla dialog.

Men jag vet nu inte hur man gör, måste någonstans börja från början. Jag hittar inte orden, känner mig totalt ställd.

Väldigt märkligt och lite obehagligt.

Emma79

..på honom och försöker förstå vad han menar. Tycker han att han är rolig? Menar han allvar?

Njut ni av finvinet- men en flaska på två som oooops tog slut på en kvart?

Jag dömer inte mamman som sitter och ammar och ställer ner plastglaset med cava på bordet brevid. Det var där jag började. För att fly för jag blev klaustrofobisk av alla måsten.

Alla barnen med sina iPads- vad bra då kan föräldrarna prata ( dricka ) ifred. Få vara vuxna ett tag.

Mirabelle

Jag avskyr sådana tillställningar och undviker dem som pesten, alldeles oavsett om jag dricker alkohol eller inte. Den prioriteringen gjorde jag för länge länge sedan. Jag umgås endast med folk jag är bekväm och förtrolig med, oavsett vad man borde, måste, ska, är förväntad att göra. Livet är för kort. Hoppas att din söndag är mer meningsfull. Kram

Verkligen tänkvärda. Emma,lite läskigt att läsa om hur det blivit på åtminstone en del barnkalas är, hoppas att det inte är så överallt numera. Är inte så uppdaterad vad gäller den biten. Jag minns mest korvgrillning, fiskdamm och vuxenstyrda lekar. Teman ibland, men inget måste. Vet förstås att det är olika lekland, Donken, badhus och annat det ofta ska firas på för många nu. Dyrt som attan, vissa måste avstå helt då de inte kan leva upp till förväntningarna. Tragiskt!

Men nu kom jag nog ifrån ämnet... Vi pratar mycket om att hitta anledningar till att få dricka alkohol. Men när barnkalas används som förevändning känns det som att det gått minst ett steg för långt. Bara ett konstaterande, inget dömande. Det finns så många aningslösa människor i vårt samhälle. Men någonstans önskar man ju att de små ska få vara fredade...

Emma79

Ja det har blivit en märklig trend ( som jag givetvis omfamnade tidigare ) med vin på barnkalas. Glasen står högt uppe på bänkar och hyllor. Det viskas lite ” om någon behöver / vill ha så finns det bubbel i köket ”.

Som att det är så synd om oss som nästan är medelålders men ännu inte ser oss som vuxna, då våra liv är så olika våra föräldrars. Så vi MåSTE ha egentid, vi är VÄRDA vinet.

Som att någon tvingat på oss alla dessa krävande små barn.

Vi hade ju inte den blekaste aning om hur det skulle bli. Att behöva ge upp sig själv i ett par år för att få dem på fötter. Sedan glömde vi liksom bort vilka vi var, irrar omkring där i vuxenvärlden.

Och dricker en sjuhelvetes massa vin. Och shoppar på Tradera.

Jag är så marinerad i finvin att jag kommer att överleva apokalypsen!

Nedskrivna på ditt alldeles egna sätt. ?

Här ovan håller jag med dig i allt, men är rädd att skriva då jag själv inte är mitt uppe i det. Det känns som att jag är ute efter att allt minsann var bättre förr. Men vissa saker var nog det. Jag fick barn tidigt och då var det inte tal om egentid. Förskola (dagis) gick barnen på om föräldrarna hade jobb, aldrig annars. Däremot var öppna förskolan alltid levande och dit gick vi med både små och stora barn. Allt var förstås inte frid och fröjd, men livet var lite som det var. Inte så många val - på gott och ont.

Lite funderingar från mig.

Och du, bara älskar din sista mening...

Emma79

Skrevs det om i Tantens tråd och jag skriver lite tankar kring det här.

Yoga är fantastiskt. Jag hittade mig själv där, kombinationen träning och lugn. Perfekt.

Har aldrig gillat svettiga träningslokaler med folk i grälla tech outfits som tar selfies i speglarna, hysterisk zumbamusik och peppande spinninglärare. Fördomar-javisst ?

Testa yin-yoga om du inte vill svettas så mkt. Man ligger still i positionerna länge och jobbar mkt med höfterna där mkt gammalt groll lagras. Det blir ofta en del tårar på de där lektionerna, oväntade saker kommer upp till ytan.

Själv har jag dragit på mig en skada så jag har yogaförbud för tillfället, det enda jag kan göra är enkel sjukgymnastik och jag är så avundsjuk på alla er där ute som kan springa eller styrketräna eller cykla eller yoga.

Jobbar på mitt tålamod så länge.
??

Emma79

2 månader nykter idag. Efter att ha druckit ett helt liv ( bortsett från två graviditeter samt bardomen som slutade relativt tidigt ) med eskalering de senaste 5 åren då jag vanedruckit ungefär en halv flaska vin om dagen samt mer vid “speciella tillfällen”- vilket det var gott om då mitt liv gick ut på att skapa dem.

Ville skriva något peppande om alla positiva effekter av nykterheten men har de senaste morgnarna vaknat ( tja min man har sparkat mig ur sängen efter hundra snooze ) med sprängande huvudvärk, torr mun och påsar under ögonen. Tror mitt kaffeintag blivit viktigare då jag slutat med alkohol, som att det får verka fritt nu, och jag känner av kaffeabstinensen direkt. Nåja.

Det positiva med att inte dricka är en känsla av kontroll och närvaro. Att konfrontera livet med dess ups and downs. Det är så jävla bra, man får småproblem ur världen och går vidare. Jag saknar inte alkoholen i sig men ibland saknar jag den lite salongsberusade Emma som kanske släppte loss lite mer.

Jag tror att jag har de där superkrafterna Mary pratat om, eller är jag ingen beroendeperson. Jag bestämmer mig och så verkställer jag.

Ska hänga kvar här tills min utvärdering efter tre månader, vet att vad som helst kan hända, jag går absolut inte säker. Om hjärnan vänder superkrafterna och bestämmer sig för att dricka istället, för att det är OK.

För jag vet fortfarande inte vart gränsen går, om jag har alkoholproblem eller inte. Men något jag vet är att jag föredrar en miljon gånger denna nyktra approach till livet.

?

Vi har ju kommit ungefär lika långt, du och jag Emma. En annan sak som jag gillar är känslan av ”rent mjöl i påsen”. När jag drack så gick jag runt med känslan av att nån skulle komma på mig. Även om jag var nykter så hade jag den känslan. Skitsvårt att förklara men jag känner mig så fri idag när skeletten i garderoben försvunnit.
Ett ord vi hels tiden återkommer till på min behandling är ÄRLIGHET och det börjar verkligen få betydelse ??

Emma79

Har inga problem med att “gräla” med min man nu. Liksom vad kan hända? Vi diskuterar och sen blir det bra. Innan skulle jag fly direkt- mekanismen I hjärnan bara satte igång fly fly fly. Jag var livrädd att han skulle dra fram skelett ur garderoben. Så garderobsdörren bankades igen och jag fyllde på med A.

Jag förstår precis vad du menar, allt känns lättare på ngt sätt, viktlöst.

Och ärligheten, säga vad man känner och vill, och vad man är rädd för. ?

JenniferZ

Just detta har jag varit rädd kommer bli en av mina utmaningar. Eventuella fallgropar. Gräl med maken, då jag är van att dämpa mina känslor med A.

Men kanske kommer det bli tvärtom? Kanske kommer jag när detta händer känna tvärtom. Att det är enklare att vara osams och tycka olika när man är nykter.
Intressant att höra din upplevelse om detta.

Emma79

Jag har vid tillfällen blandat alkohol och lugnande under gräl sã att jag helt enkelt Somnat. Total flykt.

Det går så mkt bättre nu, att konfrontera. Att rycka på axlarna åt en pik. Eller att helt enkelt bara lösa problemen, tillsammans.

Bör tillägga att jag går I samtalsterapi och har jobbat en del med min konflikträdsla, det är ju inte bara alkoholen som är boven I dramat.

Yoga kräver fokus, närvaro, tålamod och koncentration. Fantastisk träning. När jag drack blev träningen lidande eftersom jag ofta var för trött på morgonen och helst ville dricka på kvällen. Nu har jag eoner av tid, från morgonen ända tills jag går och lägger mig. Börjar dagen med yoga och slutar med ett pass till eller en promenad (när jag inte har barnen).

Emma, när det gäller kaffe så har mitt behov av det minskat rejält sedan jag slutat med A. Konstigt nog. Men, tror att kaffet var det som höll mig vaken och fick mig att kvickna till på morgonen och under dagen.. då när jag var sänkt av gårdagens vin (blev ofta en hel flaska). Du vet, vin för att slappna av på kvällen och kaffe för att hålla mig vaken under dagen. Nu är jag hyfsat vaken även utan kaffe... Dock har jag hela dagen idag känt mig trött, haft ont i huvudet och känt mig precis som jag brukade göra efter en kväll med A. Orättvist. Så, förstår din känsla när du vaknade med torr mun och sprängande huvudvärk. Vi borde slippa sånt när vi är så duktiga;)

Emma79

Har under de senaste dagarna vid flera tillfällen stolt definierat mig som “en som inte dricker”.

“Ja vad vet jag för drinkar det ska bjudas på på eventet, har ingen aaaaaning, personligen så dricker jag inte, bestäm ni.”

“Nä asså jag tar en glass, har inte druckit på två månader.”

Inte en endaste följdfråga. Ingen skam mer som att vara steget före.

Typ “Dricker ni fortfarande?! Trodde inte någon gjorde det längre, det är ju 2018!”

?

Åh, vad kul att läsa. Just det där vill jag också säga. Skulle inte ha problem med att våga - tvärtom, jag skulle vara lika stolt som du. Känner dock att jag vill ha lite fler säkra dagar först.

Det är iofs en ganska smart strategi. Några dörrar till som stängs och försvårar att kunna ta det där första glaset.

Jag gillar skarpt din sista mening. ?

You go girl! ?

JenniferZ

Känner precis som Vinäger. Och dig. Så himla starkt- blir peppad.
Jag känner mig också jättestolt och det förvånar mig. Min tanke har varit att sluta och sen aldrig berätta för någon (har aldrig berättat, har tom smugit för min man).
Men nu skulle jag typ vilja stoppa en random okänd person på stan och berätta om resan jag är ute på. Skammen är helt borta och jag känner mig så rak i ryggen.
Fasiken vad du jobbar på bra!

JenniferZ

Känner precis som Vinäger. Och dig. Så himla starkt- blir peppad.
Jag känner mig också jättestolt och det förvånar mig. Min tanke har varit att sluta och sen aldrig berätta för någon (har aldrig berättat, har tom smugit för min man).
Men nu skulle jag typ vilja stoppa en random okänd person på stan och berätta om resan jag är ute på. Skammen är helt borta och jag känner mig så rak i ryggen.
Fasiken vad du jobbar på bra!