Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Vill inte måla fan på väggen, men när man skriver om sug, viljan att bli full, uteserveringar osv så är det lätt att a-djävulen tar oss i nacken..Om jag så ska sitta ensam på en öde ö, med en flaska sprit så lovar jag hälla ut skiten..Jag vill inte vara full, det är inte romantiskt eller mysigt med fulla personer. För att rädda min nykterhet väljer jag alltid mig själv först..Jag väljer umgänge, fb-inlägg, forumtrådar och övriga saker som gynnar mitt nyktra friska liv..Kram❤️

hamnade på en öde ö i lag med dig och en spritflaska, skulle jag hälla ut spriten och hålla om dig Miss lyckad.

Lycka till med ditt nya sjöjobb.

Kramar

Det låter fint att du ville hjälpa och stötta mig i fantasin..Men du gör det på riktigt också..Din historia om återfall efter 14 år, bär jag med mig resten av livet.Hoppas du har en riktigt härlig dag..Det är du värd.

Att välja bort sådant som eventuellt triggar. Vill komma till insikten om att jag skulle hälla ur och ser t o m framför mig hur jag gör det utan problem. Min inre målbild, att tacka nej utan att fundera.

Är ännu lite svajig, inte i min övertygelse egentligen, men i mitt självklara nyktra liv. Känner nog mest en sorg över att mitt liv blev som det blev. Egentligen inte över att inte (kunna) dricka A - tvärtom - men att livet tog en sådan komplicerad riktning, att jag hamnade här. Längtar inte ett dugg efter giftet, men efter att slippa tankarna på det, även om dessa är helt inställda på att inte dricka.

Ännu en gång, blir så inspirerad av alla er som varit nyktra länge. Av er som börjar känna en naturlig (jag återkommer ofta till det ordet) nykterhet. Att inte behöva brottas med tankarna på A. Att vakna till en självklar vit dag efter en vit kväll.

Jag är inte där än, men jag är banne mig på väg... Ni ger mig hopp och leder mig framåt. ♡ Kram

Vinäger..Det kanske verkar lättare att sluta för vissa av oss, men jag tex läste på forumet plus annan litteratur, pratade med alla som kände till problemet alkoholberoende innan jag startade tråd på forumet. .Så mina återfall(lyckades ju varken minska eller sluta på flera år) är inte dokumenterade på forumet..Utan enbart i min hjärna..Jag tycker du känns starkare och mer insiktsfull nu än tidigare..Så kämpa på..Det kommer bättre tider om vi vill..Varm Kram..

Jag vill berätta om hur jag tänker att något av mina barn har haft det en vanlig dag i vår Svensson-familj bakom fasaden.. ”Vaknar med en klump i magen..Det är tyst i huset.Går upp och kollar..Fullt med glas, ölburkar och vinglas på borden.Taklampan är tänd..Jag släpper ut hundarna på baksidan..Mamma och pappa sover i sovrummet..Tittar in till dom..Pappa ligger påklädd vid fotändan av sängen. Mamma ligger med tröja på sig i trosor..Hela rummet stinker av gammal fylla och svett..Inatt var deras kompisar här och skrålade..Jag bad dom sänka volymen på musiken flera gånger..Först sänkte dom, sedan höjde någon igen..Till slut orkade jag inte säga till mer..Jag såg att våra hundar var oroliga.Jag tog in dom på mitt rum och dom fick vara i min säng..Det började så mysigt igår..Grillning med familjen..Pappa drack öl och mamma vin..Det kändes som en vanlig familj..Efter grillningen gick jag in på mitt rum och spelade 2 timmar på min dator..När jag kom ut från mitt rum, var mamma fylleröd i ansiktet..Pappa vinglade och svor åt något på tv.n.. Åh nej..Inte nu igen..Mamma pratade och skrattade högt i telefon..Efter en stund hade deras vänner anlänt.Alla var redan fulla och hade ännu mer alkohol i sina kassar..Usch ännu en orolig natt..Tur att jag inte ska till skolan i morgon..Faaan vad jag hatar mitt liv”......

Alla dessa ”festdeltagare” som hälsade på oss är inga s.k parkbänksfyllon..Utan arbetar som bilmekaniker, arbetsledare, i vården o.s.v.. Har ni vägarna förbi en campingplats i sommar, så kan man se det mer öppet..Finns nog ingenstans där det sups så mycket som på campingar..

Minnet av ångesten som ett köksbord fullt med flaskor och glas gav blir jag nog aldrig av med men det gör inget. Glädjen över att mina barn aldrig mer behöver uppleva den ångesten igen är nog❤️❤️❤️

Har hamnat i ett slags mellanläge..Vill gärna skriva, läsa och ge och få respons på forumet..Mitt problem är att jag egentligen bara vill läsa om dom som fattat grejen..Låter kanske konstigt, men dom av oss som förstått att det förmodligen aldrig går att ta ett enda glas någon mer gång i livet..Det är när man får den insikten, som den svåraste och himmel-helvete kampen är över..Då gäller det ”bara” att hålla sig nykter och lära sig hantera sig själv och livet utan alkohol..Som jag skrivit tidigare så triggas jag ibland av trådar som glorifierar alkoholen..Hände till och med på ett aa-möte..För mig är det sjukt..Eftersom alkoholen har förgiftat delar av min barndom, söndrat mitt hus och hem, gjort så att närstående till mig fått psykiska och fysiska skador, några har dött av alkoholrelaterade sjukdomar, då undrar jag, vad är det man glorifierar? Är det många barns oro och ångest, som dom får av oss som super? Eller skammen det innebär att ha alkoholberoende i hemmet..Lite ilska som pyser ut efter att jag läst på forumet..Hoppas fler av oss förstår att erkänna sitt a-problem och vilja göra något åt det, är värt ett fantastiskt liv för oss och våra nära..Kram..

Dom som "glorifierar"... Frågan är vad man då är ute efter på ett forum som detta! Kanske försöker dom (man) bara förklara alkoholens starka dragningskraft på de flesta av oss, –missbrukare i synnerhet!? För något måste det ju vara... som får människor att dricka (för mycket, ibland)!

Ron32

Handlar ju om att förändra sitt drickande, att dricka mindre. Så då måste andra också förstå och respektera oss som inte vill sluta helt. Vi som kanske inte haft våra liv förstörda pga A. Vi som ”glorifierar”...eftersom jag fått extra kreativitet, skapandelust med spärrar och blockeringar som släppts efter ett par glas. Som jag inte skulle kunnat få tillgång till på något annat sätt. Sen har det ofta många dagar såklart blivit för mycket och jag är inne i en process att dricka mindre. För mitt enda problem med A är morgonångest. Mitt drickande har aldrig gått ut över andra eller sabbat min tillvaro. Vi lever olika liv och har olika livsöden. Hoppas vi kan förstå varandra.

...att dricka mindre, eller sluta helt (vilka många tycker är det enda alt).
Inte heller jag "spottar i glaset", men är numera ytterst selektiv vad gäller
Vad jag dricker
Varför jag dricker
och med vem.
Det funkar bra nu, men jag omprövar mitt beteende ibland t ex om jag ser att det är svajigt.

Dom flesta av oss som hänger här har ju alkoholproblem..Egna eller andras..Min förståelse för viljan att dricka har minskat ju mer jag förstår om tex barns (även vuxna barn) till personer med beroendeproblematik och psykisk sjukdom.Har genom jobbet(psykiatrin) träffat personer med oro och ångest..I 9 fall av 10 finns just dessa familjer..Dvs någon eller båda föräldrar med problem. Missbruk eller psykisk ohälsa, inte synligt alltid..Men när man gräver lite så förstår man..Vi förstör våra ungar med missbruk och beroende..I början förstod jag inte att det var så..Att ungdomar med psykiska och eller drogproblem nästan alltid hade trots fin fasad, risiga hemförhållanden. Det räcker med att man skäms för sin helgsupande pappa.Det skaver i själen och självkänslan..Det finns nog någon person(typ 1 på 1000) som kan minska sitt drickande om man är storkonsument. Men har aldrig hittills träffat någon med alkoholberoende som kan börja dricka socialt..Ha en fin söndag..Kram.

Jag känner som du. Saknar en tråd för oss som valt att sluta helt med alkoholen. Jag skriver här allt mer sällan då jag inte riktigt känner igen mig i många av trådarna.

Ron32

Att det kanske var tråden "Det vidare livet" som gällde för de som valt att sluta helt. Men jag har kanske missförstått detta.
Jag håller absolut med! Det borde finnas en särskild tråd för de som valt att sluta helt. Det är väldigt ledsamt att skriva något om hur man övar på att dricka mindre, om andra stör sig på det eller inte tror att det är möjligt, man blir återhållsam helt enkelt.

Det vidare livet ja, har funderar på den tråden men är osäker på när man är redo för att flytta dit.... Tänker att det kanske är lite kaxigt att tro sig tillhöra det gänget efter 75 dagars nykterhet ?