av lillablå

hur mycket är för mycket?

lillablå
tis, 2010-09-07 - 11:28

Hej!
Märta, hur har du det? Du stöttar alla hela tiden, finns alltid där med ett stärkande hejarop eller ett par värmande ord... Men hur har DU det nu? Känns det bättre, lättare, ljusare?

Jag har bara inte orkat vara social det sista, det har tagit emot att skriva nåt... men jag har tittat förbi ibland och läst om alla fighter och sorger...

Ska till min kbt-kontakt idag, jobbigt som satan, men antagligen bra i längden.. har fått en övermäktig läxa, skriva ner och fundera över vad lycka är för mig, när jag känner mig lycklig, vad jag kan göra för att bli lyckligare i vardagen...
Så himla svårt att svara på... vad gör mig lycklig?!
Kärlek såklart. Blaahh...
Mina fina vänners fina barn. Men jag kan ju inte kräva att få mysa med dem varenda eviga dag... Och samtidigt gör det mig lite lätt olycklig, vill ju också ha en familj och en självklar tillhörighet...
Skogen och att gå ut och plocka bär och svamp... men själv?! näe...
Gå ner i mörkret och förstora upp saker och ting... mörkrummet alltså, och kopiera foton... men skolan ligger två timmar bort...
Hua... Ska ta mig in till stan lite tidigare och sätta mig på ett café och försöka formulera det hela... Och jag läste precis vad jag skrivit, alla dessa men och blaaahh... VILL jag inte vara lycklig? Varför alla men? Det är väl bara att göra? Ta sig i kragen och Gå Ut i Skogen eller Ringa En Vän i Veckan och Våldgästa?
Jaja... just nu är det inge roligt alls.
men jag har ju börjat fatta att det faktiskt går upp och ner, och att efter nere kommer lite mer uppe! =)

Stora kramar till alla!!!
/k

Märta
tis, 2010-09-07 - 15:14

Hej Kristin

Alltid lika kul att höra från dig. Jodå, jag mår bättre och bättre, är väl inte alltid på topp men det känns mycket mer stabilt nu. För två veckor sedan hade jag mitt senaste bakslag, fick besked från åklagaren att de lägger ner förundersökningen. Jag har pratat med mitt målsägarbiträde, vi ska överklaga detta så ännu är inte den riktiga resan påbörjad.

Jag vet, jag är inne med hejarrop både här och där, det får mig att känna mig lite bättre, jag har ju själv fått så mycket stöd genom våren och sommaren av dig och många andra. Det känns som lite hemma att titta in här en stund varje dag.

Mitt x ses allt oftare i stan med sin nya kvinna och sin gamla (systemkassen). Jag är fri nu, det känns så oerhört skönt att veta att han inte är på väg hem till mig. Han fortsätter sitt destruktiva liv med alkoholen men jag slipper vara en gatekeeper till honom. Jag ägnar mig åt mig själv och gör saker som jag mår bra av. Bland annat KBT-ageneten ;-) I dag är det mer en sorg när jag tänker på hur det varit, vad jag gått igenom och vad jag fått erfara. Det gör inte lika ont längre och jag börjar se framåt med tillförsikt. För varje dag växer jag en smula.

Jag hoppas att du också får ha dina fina stunder där du stärks. Du kanske redan märker det, för ju längre tiden går, desto mindre energi går åt till att ägna sig åt det gamla. Hur ont det än gör, hur många gånger vi än faller ner i hålet så kan vi sträcka på oss, se oss själva i ögonen och vara stolta. För vi gick. Vi satte det värde på oss som vi förtjänar. En dag träffar vi någon som också ger oss det värdet.

Styrkekram Märta

surran
ons, 2010-09-08 - 15:02

Hej

En klok vän sa till mig en gång.
"När man lämnar ett förhållande är det inte själva förhållandet man saknar. Det är det man aldrig ficki förhållandet som man saknar"
Och visst är det så. Om man skulle sakna förhållandet skulle man ju aldrig lämna det. Men det är det man inte har i förhållande som gör att man lämnar...Det är en stor sorg att bearbeta. För mig stor besvikelse. Jag är fruktansvärt besviken. På mig själv för att jag inte räckte till. På honom för att han inte var den jag ville att han skulle vara.
Sorgeprocessen är skrämmande. Först var jag jättearg och nu är jag jätteledsen..Undrar just när det ska räta upp sig och jag ska bli den starka Helene som jag vet finns långt därinne.

Tack alla fina människor!!

Kram Helene

lillablå
lör, 2010-09-11 - 16:30

Skitliv, skitdag, och skitväder...
jag vet att jag har ansvar för mitt eget liv, precis som du skriver Mie,
men om jag inte orkar då?
jag borde ringa en vän, försöka hitta på nåt, göra nåt...
men jag orkar inte...
är väl som vanligt rädd för att bli avvisad, lättare att inte ens försöka..

jag har en kass dag idag, superkass, men jag kommer tillbaka!
hoppas ni andra har det bättre!
kram!
/k

surran
lör, 2010-09-11 - 17:31

Hej Lilla lillablå,

Vissa dagar är kassa. Jag har haft många sådana på sista tiden. Idag har jag en bra dag. Är sååå tacksam för det.
Ibland orkar man bara inte ta tag i det jobbiga själv. Man låter tiden gå och hoppas på det bästa. Så har jag haft det och på något sätt har det läkt mig lite i alla fall. Känner en press att allt ska bli så himla bra. Men det tar tid och man får liksom ha lite tålamod. Inte lätt min vän, jag vet det.
När jag mådde som värst fann jag tröst här på forumet. Hoppas att du kan känna att det finns vänner här som bryr sig om dig!

Kram på dig vännen!

Helene

Mie
sön, 2010-09-12 - 12:55

Andas... reflektera... leva...

Ibland måste jag släppa taget & våga se det som är viktigt i mitt liv.
Tillåta mej att känna, så jag kan låta det passera.
Inte gräva ner mej i de bekanta känslorna av vanmakt & sorg.
Utan vara glad för min egen skull.
Vända min blick framåt & uppåt.

Jag finns här... jag finns på f.b.... är jag inte inloggad skriv ett medd. Kan gärna vara ditt bollplank om du vill & behöver. / Kram från Mie... <3

Märta
mån, 2010-09-13 - 09:29

God morgon Kristin

Hur mår du i dag? Själv har jag haft en sån "där" helg igen, men i dag känns det llte bättre. Tänker mycket på det Mie skriver, att våga se det som är viktigt i sitt liv. Men om man ine vågar, eller om man inte vet.... Jag mår så dåligt av de här bakslagen. Jag kämpar på, varje dag.

Önskar oss alla kämpande en bra start på veckan, med all den styrka som var och en behöver. Ett steg framåt, ett steg i taget

Kram Märta

Märta
lör, 2010-09-18 - 11:03

Hej

Lördag, lite grått och mulet. I går var jag ute och drack en öl med min dotter och hennes kompisar, gick hem vid 22.30-tiden när krogfyllan slog till. Så skönt det är att kunna gå hem till det trygga och lugna, nykter, ingen som väntar, ingen som kränker, bara kattfröken, jag och lugnet ;-).

Hur går det för dig? Jag tänker på dig och hoppas att du har stunder av "här och nu" då du kan njuta av att bara finnas.

Kram Märta

lillablå
lör, 2010-09-25 - 07:38

Hej!
Oj vad alla kämpar, jag lider när jag läser trådarna här... tur att ni hittat
hit, och att vi har varandra!

Inne i en svacka, tror jag minsann... ingen lust att göra nåt alls egentligen...

passar en fisförnäm katta, som driver mig långsamt till vansinne! En gång
i lådan, sen ska den städas, annars protestkissar hon var hon vill... råkade
putta till henne i natt, baaaad mistake, för då ska hon hämnas och anfaller,
jag har djupa sår på armen...

men hösten är här, med allt vad det innebär, regn, rusk, tända ljus och vackra
färger... ska åka till mina föräldrars gård, och titta till den i morgon efter jobbet,
kanske kan jag få mig en tur i skogen på måndag, och en svampmacka till
lunch... håller tummarna för det... och att kattan blir snällare på köpet... =)

Kämpa på! Min kbt-kontakt säger att det blir bättre och bättre, vi får väl lita
på någon som har certifikat och borde veta!!!

Stora kramar!!!

Märta
sön, 2010-09-26 - 12:22

Hej Lillablå

Ja du, alla dessa bakslag som kommer. Vi ska igenom dem på ett eller annat sätt. Om du kan och orkar, försök att vara i den känsla som kommer till dig, då läker du fortare. I går såg jag på "här är ditt liv" och blev så tagen av denna kvinna utan armar som simmar och tar guld i alla mästerskap, som skriver böcker, sjunger som en ängel, som till och med gett andra länder hopp om ett liv med livskvalitet trots handikapp. Vi är ju kapade inombords, vi får inte glömma det. Även om det inte syns på oss vad vi gått igenom.

Ett steg i taget, en dag i taget vännen. Det är okej att vara skruttig emellanåt ;-)

Styrkekram Märta

Fenix
sön, 2010-09-26 - 12:36

En riktigt bra kommentar från Glada Hudik- gänget om jag minns den rätt.
"Andra människor är normalstörda och vi är utvecklingsstörda."
Märta: Ja, vilket underbart program. Vad är handikapp, vad är det som hindrar oss? Sådana människor vrider perspektiven på livet.
/Fenix

lillablå
mån, 2010-09-27 - 18:04

Ni är för goa, allihop!
Simons katt, helt underbar! tittade med kattan i knät, såg allt hur hon sneglade, fast tittade bort fort när hon såg att jag såg...

är ute vid mina föräldrars hus, ligger vid havet och skogen och kattan trivs...
tog en tur till skogen, hittade lugnet och lite svamp dessutom!!

och det bästa är, hellöjligt och jag fattar inte varför jag ens skriver om det:
de har animal planet!!! =)

näe, jag måste nog ta och flytta från storstan, ni hör ju, plockar svamp som den värsta bonnatös, och glor på animal planet... ska leta efter ett litet hus på landet, så att jag kan skaffa en katt och en ko eller två!

ta hand om er!
tack för att ni finns!!!
Kramar!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=223292&l=6cc447f1aa&id=1000010029…

lillablå
lör, 2010-10-09 - 19:03

Hej alla fina!
mår sisådär, går upp och ner, men ni ska veta att jag läser alla trådar här, och tänker på er...
var ute och fotade idag efter jobbet, helt underbara färger... en glimt av lugn igen...
ska se om jag inte kan lägga upp ett par på min facebook, och en länk här... vi får se...
ta hand om er!
stora kramar!
/k