min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jag tycker också det känns bra att hålla sej borta från detta forum ibland. Det triggar igång tankar på det som varit och jag har gått vidare. Inte sug dock, tvärtom. Men ibland är det trevligt att gå in och se om nån gammal bekant har skrivit. Som nu! Ha det så gott i sommar och alltid, MM!
Kramar, santorini

Att du klarar dig och mår bra..Du kanske också ska ut på sjön igen? Ganska bra att jobba 1 vecka och vara ledig 1..Numera är det ju 0-tolerans på de flesta båtar för personalen..Kram

Läste dina senaste kommentarer och namnet Cornelis kom upp och blev nyfiken vad ni menade. Så istället för att fråga så började jag läsa din tråd från början för att se om någon förklaring fanns där tidigt ? Men jag glömde bort det medans jag fortsatte och läsa sida efter sida efter sida..!
Vilken resa du har gjort..wow..Du skriver på ett väldigt klart sätt. Du kan verkligen målar upp en sak/situation med dina ord! Kommer fortsätta att läsa kapitel efter kapitel imorgon ☺️..

Nederlag på nederlag.
Mentala käftsmällar haglar över mig.
Nån/Något testar mig rejält.

Jadå, någon/nått bevakar och kikar på mig och undrar..

Ska du supa ihjäl dig eller inte?
Här!
Varsågod Fröken Monday.
Ta alla jävliga situationer på en gång.
Här får ett helvete och så ska vi se om du klarar
av dessa prövningar.

Känns som jag hänger och dinglar i en silketråd. Håller fast.
Går tråden av så rasar jag ner på botten igen. Men jag håller i.
Med mina fingertoppar.

Här hänger jag och dinglar i dagsläget.
I en skör tunn osynlig tråd som stramar och drar.

Trots allt skit som hänt, är jag nykter och har inte
druckit en droppe. Det är jag otroligt stolt över.
654 stolta nyktra dagar har jag fortfarande med mig.

Kram alla som kämpar mot demonerna.

MM

ps Jag är som en svart katt.
Jag landar alltid på fötterna så ingen oro.
ds

Ibland är livet jävligt!!Vet inte varför så många prövningar kommer samtidigt ibland?Det är som att det ena ger det andra på något sätt..Du klarar det..Du är stark, det har du visat så många gånger..Styrkekram till dig..

Grattis till dina 654 nyktra dagar! Det ska du vara stolt över! Trist att du prövas så men det vänder förr eller senare. Och hur det än är och vad som än händer så blir ingenting bättre av alkohol. Du är så duktig!
Kram

vad livet ska vara emot dig nu då.... Så mycket på en gång. Vad kan vara meningen med det? Fint att du hittar hit och delar med dig av eländet.... du som också bidragit och bidrar med så mycket jävlaranamma, styrka och hopp.
Hoppas dina prövningar snart är över och du stiger ut ännu starkare, friare och med ännu mer att dela med dig av?
I tanken sitter jag nu, du vet precis var, och väntar så att jag får hålla om dig en stund ❤️? / mt

Hej MM
Beklagar som fan din livssituation just nu. Men, denna storm kommer mojna. Se till att vara klok, sann och rädd om dig själv och se till att du är nykter, klar och redo! Redo när dagen kommer, för den kommer komma, när din dotter tar kontakt. Skickar över en jävla massa positiva energier och styrka.
Kram MM
Sigge

AlkoDHyperD

Bestäm dig sedan för vad du värderar allra högst. Följ ditt hjärta och din instinkt. Du har kraften. Och visheten.
Jag tror du förstår vad jag vill säga.
Din dotter må ha valt bort dig i affekt och ungdomlig övertygelse.
Du är fortfarande hennes mamma.
Du lever, även om framtiden just nu är oviss.
Jag är själv i kris. Orkar och väljer livet, i nykterhet,främst för barnens skull. Förstår att just dotterns val är det som skulle kunna äventyra både livsvilja och nykterhet.
Häng kvar i din tråd, MM ❤️

Den jobbigaste biten är att hon inte har varit ärlig med det.
Jag har kämpat mot detta sen hon var liten, varannan vecka
och hon har fått mig att tro att det var under kontroll.

Tills hon en dag i slutet på maj sa: Jag ska bli fullvärdig medlem.

Känner mig så lurad och förd bakom ljuset. All kärlek, alla små fina
lappar hon skrivit känns obetydliga.

Jag blev obetydlig.
Jag, mamma, är utbytt mot något som i min värld är helt galet.
Finns ingen sanning i det som lär ut.Man får inte leva och tänka som
man vill. Övergår mitt förstånd att man som 16 år vill leva på detta viset.

Jag får bara försöka hänga kvar i tråden. Problemet är att jag inte hittar
någon livslust utan henne. Det är hon och jag som reser. Det är hon och jag som
hittar på bus och galenskap. Vi upplever. Nu finns det inget vi.

Och där rasar jag. Svårt att hitta livsgnistan jag har så starkt annars.
Drivet. Det som alltid sprakar i mig. Jag är så o-sprakig.

Jag har inget sug efter A, mer efter att slippa leva just nu.

Men jag återkommer för jag vill inte dö heller.
Håller i tråden så kanske något räddar mig medans
jag hänger. Jag inväntar det.

Kram alla

Jag tror inte att du är obetydlig för din dotter fast läget är svårt nu. All kärlek och alla små lappar du nämner, det är nog äkta fast det skyms just nu. Jag kan inte ens föreställa mej hur svårt det måste vara att försöka slåss mot en sekt. Jag läste nyligen boken Sekten på Dimön och den var skrämmande men förklarar hur man kan bli fast.
Häng kvar i tråden! Vi är många som tänker på dej.

Önskar att jag kunde åka och ge dig en stor kram. Även om jag inte lyckats så bra i min kamp mot A så har du varit min stora idol här på forumet. Jag hoppas verkligen allt löser sig för dig. Många kramar skickar jag till dig!

så många jobbigheter.... Cellförändringar, pengabrist och det som säkert lägger en våt filt över allt annat, att förlora din flicka till en sekt. Så mycket du har att kämpat emot... du som hade så förhoppningsfulla planer. Livet, livet.... går sina egna vägar. Det händer ändå, kanske oftare än en kan tro, att saker och ting lägger sig tillrätta sedan. Jag har upplevt det många gånger och, som du vet tänkt mycket på den högre makten. Jag tror som santorini, att du kan ta alla små lappar och kärleksbevis på allvar. Och högst troligt kommer din flicka att inse vad en sekt innebär.... och då kommer hon att behöva dig.
Vad ord blir fattiga och små... så mycket tröst jag skulle önska kunna förmedla. Tröst och hopp. Så fint att du skrev och att vi är en del ’gamlingar’ som hänger kvar här - på det som vi en gång för länge sen såg och påtalade att blivit ett livsforum. Så märkligt nära vi är här i anonymitetens universum men ändå med så många fästpunkter. All kärlek till dig, hoppas du får en lugn natt med god sömn❤️ / mt

Är hon bara 16 år så är det förhoppningsvis att hon söker sin identitet.
Hon kommer säkert tillbaka när hon själv börjar förstå att en sekt som vill styra andras tankar inte är något bra att slå följe med.

Du kan ju också göra en orosanmälan till Socialtjänsten eftersom hon är under 18 år.

Styrkekramar till dig ???

Gunda

Vad mycket jobbigt händer dig just nu.
Tack gode gud att du ändå har en styrka även om du hänger i en spindeltråd.
Låter förskräckligt med dotterns val sv liv.
Hoppas hon kommer till sans.
Stor kram
Gunda