av Surkärring

Idag har jag varit alkoholfri 314 dagar.
Snart ett år.
Jag har blivit smalare, trots oförändrad kosthållning.
Jag har inte lidit av abstinens.
Alkoholfri öl funkar fint.

Men nu är det festivaldags.
Och jag längtar så efter kallt vin i solskenet.
Att dansa loss efter en öl.
Jag vill inte bli full.
Jag vill bara njuta.

Undrar om jag klarar det.
Det kan ju bli katastrof.
Eller jättebra.
Festivalen och sen fortsätter jag vara nykter.

Undrar om det går..

Surkärring
tis, 2018-07-31 - 10:54

Jag ser det som en lärdom och en bekräftelse på hur jag (inte!) klarar alkohol. Ett glas blir två, blir fler.
Jag lutar mig tillbaka på mina 300+ vita dagar och tänker idag att jag lätt klarar 300 nya.
Det är bara så störigt att detta testet skulle komma emellan. Det var ju liksom inte något nytt.
Min dotter var hemma igår. Hon har intr sagt något. Allt jag vill är att krama henne och säga förlåt, förlåt! Men vad hjälper det henne? Hon vet jag vet vi vet alla att det bara är framåt som gäller nu..

Amanda igen...
tis, 2018-07-31 - 13:21

Hej du...
Vi följs viss åt på varsitt håll? Har idag 365 dagar sen jag bestämde mig, du ligger ungefär där med har jag för mig. Häromveckan ville jag också krama mitt barn och säga förlåt, såklart av samma anledning som du. Mina återfall kan räknas på en hand (typ...) men fan vad snabbt mönstret återuppstår, tankarna och diskutionerna i huvudet. Känner igen det så väl och vet var jag är på väg. Hur sätter vi stopp? Hur jag än vänder och vrider på det finns det bara två vägar att gå: total nykterhet eller den eviga dragkampen och dansen på kanten till avgrunden... Tyvärr oklart vad jag väljer då varje dag erbjuder ett nytt val, varje morgon måste vi välja. Varje sekund egentligen. Det räcker ju inte med att göra det en gång tydligen.
Så mycket, iaf i mitt liv, skapar ett behov av verklighetsflykt samtidigt som jag trivs i lite lätt kaos, balansen är och har alltid varit lite utom räckhåll för mig. Ändå fortsätter jag försöka. Gör det du också, vi måste ju fortsätta försöka, aldrig ge upp. Vi är inga quiters eller hur???
Så många dagar av ett helt år som vi klarat det, det är bevis nog tycker jag. Bevis på att vi kan vara nyktra. Men vi har ju också bevis på hur det blir om vi dricker. Och blir inget vidare, eller hur?
Kram på’re!❤️??‍♀️

Surkärring
tis, 2018-07-31 - 13:52

Ja nog följs vi åt känner jag när jag läser din text.. Och jag tror fler är som vi.
Varje dag ett val.
Längtan att komma bort, att slappna av är stor... Livet blir lätt efter ett glas men så svårt sen.
Jag måste välja den nyktra vägen. Och nej vi är verkligen inga quitters!
?
Kram tillbaka!

Surkärring
fre, 2018-08-31 - 21:17

Efter en sommar med diverse fusk går jag den vita vägen med start...imorgon.
9 månader av alkoholfritt.
Men juni, juli, augusti kommer jag att falla tillbaka.
För att jag har bestämt att det är ok.
För att det gick bra denna sommaren.
För att jag älskar vin och gin.
För att jag vill att det ska funka.

Anders 48
fre, 2018-08-31 - 21:50

….och beslutsam! Det bådar gott. Jag önskar dig all styrka du behöver för att köra ett nytt nyktert år. Men, om du mot förmodan skulle falla, så slå inte så hårt på dig själv. Det händer de allra flesta av oss, vi tar ett eller flera återfall på vägen. Nästan så att det "ingår" - även om man helst skulle vilja slippa. Kör hårt, vi är många här som finns för stöttning - oavsett om du är nykter eller inte. Vänligen//Anders

Huskatten
sön, 2018-09-02 - 21:27

Ett regelbundet och begränsat avkall på nykterheten varje år? Först tänkte jag bara - meh - hur många av oss har inte prövat detta i alla möjliga och omöjliga varianter på temat dricka ibland, och ibland inte. Men, så tänker jag på den dryge professorn, min idol Leif GW Persson. Som lever halva året som nykterist, och andra halvan som alkis. Vad jag förstår börjar han nu trappa ner lite på fyllerihalvåret också, men det är en annan femma. Måste krävas en väldig självdisciplin tänkte jag först. Att så där bara tvärt lägga av den 1 januari. Och att hur mycket man än vid något tillfälle i mars eller så tänker att en enda liten en osv ändå hålla fast vid sitt beslut. Men kanske är det inte en fråga om disciplin, utan mer att helt och fullt gå in för sin tänkta uppdelning av året? Att verkligen njuta av nykterheten och allt man kan hinna med att göra under den tiden. Så att det inte bara blir en transportsträcka fram till de efterlängtade glasen.

För egen del tycker jag nog att det är lättast att avstå helt, hela tiden. Att slippa fundera på om det är ok med ett glas eller inte. Men vi är alla olika, och det är ju faktiskt bara att prova sig fram till det som fungerar bäst i längden.

IronWill
tis, 2018-09-04 - 17:44

Jag kan tänka mig att rent tekniskt skulle jag exempelvis klara GWs upplägg. Men det skulle inte lösa problemet för mig, att det går åt helvete när jag dricker. Så det beror nog på vilken typ av problem man försöker undvika genom att inte dricka. Om det är för att läka kroppen och få ett mer produktivt halvår så säkerligen. Men om man som jag har problem med hastigheten på intaget och konsekvenserna av ”vilt festande” och kemisk samt verklig ångest så lär det inte vara lösningen. Men jo, jag tror att även ett nyktert halvår kräver disciplin eftersom det är ett årligt återkommande stålbad av typen jag just gått igenom och det krävde just disciplin. Sen precis som varje gång jag slutat snusa har följande scenario inträffat: Slutar, håller upp länge, tänker att just på den här festen/högtiden ska jag fira med en, firar med två, firar resten av kvällen, firar resten av helgen för på måndag passar bättre, firar hela veckan, inser att jag börjat. Vilket är en rejäl risk som jag aldrig lärt mig undvika (”för den här gången går det”).

Just det. Sen är det väl en rejäl risk att man ser det som ett halvår ”att ta sig igenom” och ett att leva. Man kommer aldrig till att anpassa och finna ny glädje i ett nyktert liv för man ser bara fram emot det ”fulla” halvåret.

Jag försöker övertyga mig själv lika mycket som er här. Rock on.

Just det 2: Funkar det för dig surkärring så kör på det. Du bestämmer över ditt liv.

Huskatten
tis, 2018-09-04 - 18:06

Det är svårt att växla mellan nykterhet och drickande hur motiverad man än är. Men, det hela beror förstås också på vilka alkoholvanor man har. Kanske är det möjligt att växla för någon som Surkärring (i vars tråd jag nu klampat in - ursäkta!) som under sommaren kunde njuta av enstaka glas utan att trilla dit igen. Men har alkoholen den effekten man riskerar kaos mer eller mindre varje gång man dricker - då är det bra dumt att chansa. Jag växlade visserligen med viss framgång mellan nykterhet och alkohol under en tid. Men du har rätt. Det löste ju egentligen ingenting. Eftersom livet med alkohol var ett liv utan mening, utan någon som helst form av utveckling eller förändring till det bättre. Det ultimata icke-livet.

Surkärring
lör, 2018-09-22 - 12:05

...tills det går dåligt.
Tyckte det gick bra men åh jag är så trött.. nytt jobb, nya skolor åt barnen och jag är trött trött trött..
Tjejmiddag igår.
Två glas på krogen på vägen dit på fastande mage, sen vin vin vin och irish coffee på det, jag är ju dum i huvudet.
Hämtade dottern från bussen, hon cyklade och trillade i stormen, jag cyklade och vinglade, hon grät och jag kom med ursäkter.
La mig vid 11 och kräkte en gång i natt.
Mår skit och dottern tröstar och älskar mig.

Var kan jag gömma mig?
Hur kan jag göra bot?
Varför gör jag såhär.
Ångest

MrUrgel
lör, 2018-09-22 - 13:08

Har precis läst igenom din tråd och blir lite full av skratt. Varför, det är ju inget att skratta åt? Jo, för att jag känner igen mig själv så himla mycket. Jag skrattar snarare åt mig själv. Efter ett helt vitt år tyckte jag också att det var dags att fira. Hur skulle jag då utföra detta firande? Jo, självklart med några öl....och kanske en och anna wiskey...och kanske en bag in box också som pricket över i:et...min satans dumma fan. Firandet höll i sig ett par år. Lyckat beslut. Nu har jag hållt mig nykter i 4 månader. Det går ganska bra, klar att jag blir sugen då och då.....men det är ju sånt som vi måste lära oss att leva med. Tyvärr, och det är med viss sorg jag säger det, så tror jag att sådana som du och jag inte kan dricka. I alla fall inte som "vanligt" folk gör. Och i alla fall inte jag. När vi sätter igång så blir det "all in" med allt vad det innebär. Skiter i ansvar och konsekvenser. Det är ju så gott att berusad. Vi får nog göra ett av de stora valen, antingen dricka med allt vad det bär med sig eller hålla oss nyktra. Att hatta fram och tillbaka funkar inte. I alla fall inte för mig, kanske gör det så för dig.
Titta i backspegeln, hur har vårt drickande sett ut? Normalt, utan ångest och dåligt samvete? Nä, inte för mig i alla fall. Det är så jag gör, just nu, för att hålla mig nykter....tittar i backspegeln och funderar på vart det hela bär om jag forsätter att sprita.
Om du verkligen vill slippa gömma dig, ha ångest och göra som du gör så måste du nog ta beslutet att aldrig mer dricka igen.....och då menar jag aldrig mer i hela ditt liv. Många har gjort det och kan leva med det. Jag har gjort det och jag hoppas att jag ska klara det, för mig finns det inget alternativ. Kanske finns det det för dig?

Vet du vad en intellektuell person är? Jo, det är en person som tänker på sex mindre är 5 gånger om dagen.
Vet du vad en alkoholist är? Jo, det är en person som tänker på alkohol mer är 1 gång om dagen.

Jag är inte intellektuell, men jag tänker på alkohol mer än en gång om dagen.

Jag håller tummarna för dig......och alla oss andra också.
/Ola

Surkärring
lör, 2018-09-22 - 21:28

MrUrgel. Vi är nog verkligen inte ensamma, på gott och ont. Och visst är det knas att vi envisas med att testa om det går, innerst inne vet vi ju svaren..
För mig är det bara att göra om och göra rätt. Eller snarare Göra om och Låta bli.
Jag vet vad som gäller för mig. Det är noll och inget för mig. Jag fattar bara inte varför jag ska utmana det med jämna mellanrum. Som om jag på ett par månader ska växa ifrån oförmågan att hantera alkohol. Så dumt.

Men nog ältat.
Imorgon är en annan dag.
Kram o god natt.

Surkärring
sön, 2018-09-23 - 10:15

..utan ett enda avbrott har jag fått sova mer än 9.5 timmar.
Helt otroligt.
Jag är utsövd och ändå helt mörbultad känna det som.
Tacksam.
Jag är så trött.
Skrev till mina 2 bästa vänner och bekände fredagens synder.
Vet inte varför men att bekänna och be om förlåtelse känna som något som helar mig. Men det börjar bli så tjatigt bara. Borde ju vara förbi det där, vaddå återfall..heter det så? Är det det som jag varit igenom? Sommaren, festivalen, bara lite till.. Återfall är väl sånt alkoholister har? Jag är ju inte alkoholist! Väl? Jag har inget behov, inget sug..jag kan bara inte bromsa mig. Det är väl något annat? Inte jag, väl?

Vem försöker jag lura?
När ska jag säga det högt?
När ska jag känna mig hel igen.
Dag 1 börjar nu.

Surkärring
tis, 2018-09-25 - 20:25

Idag har jag för första gången på länge INTE känt att jag var färdig att trilla ihop i en hög och skrumpna ihop av trötthet.
Idag har jag faktiskt känt mig pigg.
Det är helt otroligt.

Den senaste tiden har jag varit så enormt trött. Och när jag ser tillbaka, så har jag sedan 6 juni haft 12 reset i min nykterhetsapp. Och det borde ha varit 14. Eller 15.
Så när jag tänker på det.. har tröttheten en koppling till mitt drickande? Antagligen. För tröttheten har varit sen semestern. Och 15 dryckestillfällen på säg 110 dagar, tja de talar för sig själv.

Shit vad jag har lurat mig själv. Jag ser mig verkligen som "en som inte dricker". Är det inte sorgligt? Så lätt det är att lura sig själv.
Samtidigt tänker jag att om jag ser mig som en icke-drickare är jag ju redan inställd åt rätt håll. Yay me, lite grand.

Sprang på lunchen idag. Äntligen är jag på samma sluttid som i början av sommaren, de senare veckorna har varit tröga. Jag är tillbaka på banan.
Det känns så skönt.

Huskatten
ons, 2018-09-26 - 07:38

Så här en smula stukad över mitt eget återfall (första, enda? och sista?) efter snart tre år ... så får man väl vara en smula ödmjuk. Det är nog få som bara korkar igen en vacker dag och lever nyktert i alla sina dagar efter det! För oss vanliga dödliga är det ett vacklande och famlande under en längre tid. Men det går ju framåt ändå! Och att se tillbaka och väga sina nyktra respektive onyktra tillfällen mot varandra, är väl också ett sätt att gå vidare? Göra ett bokslut och inte bara slentrianmässigt köpa ut nästa ranson. Jag tror också att man ska tänka på sig själv som icke-drickare, snarare än att släpa omkring på sin alkoholism och sitt beroende i tankarna hela tiden. Det är ju trots allt det som vi vill lämna bakom oss?

Surkärring
tors, 2018-09-27 - 06:50

ditt svar känns trösterikt. Lite synd att jag ska vara tacksam för ditt återfall men det gör att jag känner mig mindre ensam på något vis. Så tack.

Jag läser dina texter och tycker du verkar så stark och så mänsklig i dina svagheter, jag tycker om hur du formulerar dig.

Skönt att kunna tänka att trots återfall går vi framåt. Trots mina 15 dagar med alkohol hade jag ju typ 85 dagar utan, på semestern.

Jag mår så mycket bättre när jag inte dricker.
Jag älskar att vakna klar i knoppen, så klar som en disträ person som jag kan vara, vill säga.
Jag älskar att slippa lukta bakfylla.
Älskar att vara utan hålen i plånboken, att lägga pengarna på annat.

4,86 dagar sedan omstarten.
Jodåsåattee....

Surkärring
sön, 2018-09-30 - 08:03

Dagarna går så fort.
Det är skönt att vakna utan bakfylla och utan ångest och att ha lika mycket på kontot som jag hade igår kväll.
Jag har sovmorgon idag och drar mig i sängen med en kopp kaffe och en bok, Facebook, tidning och surf.
Funderar på om jag ska ut och springa när min Garmin säger "rör på dig!"
Skönt åt det varken är klockan eller magen som bestämmer vad jag ska göra idag. Jag är helt fri att bestämma själv.
Det är 425 dagar sedan jag slutar dricka.
Jag har haft ett antal setbacks under den tiden men jag är försiktigt hoppfull och känner mig stark!
Detta ska bli en skön söndag.
❤

Surkärring
tors, 2018-10-04 - 10:13

...och oj vad jag mofflat i mig godis! Verkar ha utvecklat ett sötsug istället och jag gillar det inte men just nu får det vara så.
Har även utvecklat ont i halsen och det suger fett, fan jag är ju aldrig sjuk!
Nu kan jag inte springa idag, vi ju, men äta snask det kan jag! Och dricka te...Och titta på Netflix efter middagen ikväll.
Känns rätt ok ändå!

Surkärring
tors, 2018-10-04 - 10:14

Senast jag drack, när jag blev så tokfull, hade jag med en flaska vin, ifall värdinnans box inte skulle vara nog, och min Tullamore inte skulle göra sitt.
Min vana trogen tog jag med den hem igen (fast det egentligen var en present till värdinnan, typiskt mitt fylle-jag)
Vinet öppnades förra helgen som en ingrediens till pumpasoppan. 2dl användes, helt enligt recept.

Och nu står den där, öppnad och väl avkyld.
Åh vad jag längtar efter ett glas!
Fick tanken i morse att sjuka mig och klunka i mig resterna när barnen gått till skolan. Helt sinnesstört!
Ignorera!
Borsta tänderna!
Gå till jobb!
NU!