Jag har ”bara” druckit i snart fyra år men jag kan ärligt talat inte komma ihåg hur mitt liv såg ut innan alkoholen kom in i mitt liv.
På något sätt klarade man vardag, fest och umgänge utan att behöva kryckan som gör en mer social och kreativ.
Hade jag tråkigt? Jag tror inte det.
Hade jag mindre ångest? Absolut!
Var jag mindre rädd för en fallerande hälsa? Återigen, självklart!
Men ändå är man i denna onda cirkel...
Om man lyckas somna så vaknar man med ångest och skuldkänslor.
Sen äter man, känner sig starkare och då är det på igen.