av Mr. Ångest

Jag har hela tiden trott att jag skulle kunna hantera alkohol. Min fru har sagt till mig att sluta i flera år. Jag nådde botten när jag blev fysisk och puttade min fru och skrek inför barnen. Jag är full av skam och ångest. Det finns ingen tvekan – jag är alkis, även om jag bara dricker på helgen som regel. Jag kan inte sluta att dricka när jag väl börjar och jag är oftast trevlig mot alla förutom min fru... Min fru har lämnat mig och tagit med barnen. Jag har bestämt mig för att sluta dricka, men ångesten är total! Jag kan ha sabbat mitt äktenskap redan. Har någon prövat en terapeut/psykolog, och hjälper det? Tar någon här någon medicin förutom antabus?

Ellan
mån, 2018-08-06 - 20:18

Hej och välkommen hit.
Jag förstår din känsla av ångest och skam. Den är brutal när vi sårar och skadar våra nära o kära. Vi kommer oftast till en punkt då det är nog men vi vet inte var vi ska börja. Jag kan bara skriva utifrån min egen erfarenhet och i mitt fall gjorde jag en behandling för mitt alkoholberoende. Det är ca 2,5 år sedan nu. Det i kombination med terapi och AA har hjälpt mig till ett nyktert liv. Man, barn och mitt jobb har jag kvar. Jag provade antabus men det var mer för att lugna mina anhöriga. Min beroendehjärna struntade fullkomligt i att det var livsfarligt att dricka på antabus. Ett steg i rätt riktning är att du skriver här och att du verkligen vill ta emot hjälp utifrån. Många kommuner har beroendeenheter där du kan få hjälp. AA finns lite överallt, går att söka upp mötestider på nätet. Finns säkert möjlighet via VC oxå. Men som jag skrev tidigare det viktigaste är att du verkligen vill ha en förändring för det går att få.
Det är tufft att befinna sig mitt i skiten, vid brytpunkten, men om du läser runt här så är vi flera som lever i nykterhet idag. Även de som vill ha en förändring och söker sin väg till frihet. För även om vi inte dricker varje dag eller litervis med ren sprit så har vi alla problem med alkohol. Jag ser det som att jag inte tål det. Jag blir sjuk och konsekvenserna av det är vidriga.
Här finns stöd och pepp. Fortsätt skriv och läs. Vi finns här även i de mörka stunderna.
Kram
Ellan

Mr. Ångest
mån, 2018-08-06 - 20:31

Jag hade en vit månad innan sommaren, och det var inga problem. Nu har jag bestämt mig för att aldrig mera dricka. Jag skäms så extremt mycket! Har åkt till landet för att komma bort och min fru har barnen hos sin familj. Just nu försöker jag att slappna av med TV men allting rusar runt i huvudet och då självklart ångesten. Hur lång tid tog det innan du kände att suget avtog och att du faktiskt började att må bättre?

Kram Mr. Å

Ellan
mån, 2018-08-06 - 20:49

För mig hängde ångest och sug ihop. Visste knappt vad som var vad till slut. Men när jag väl hade bestämt mig för behandling och började agera efter det så hade jag inga större problem med sug efter alkohol. Sedan har jag känt av det några gånger men det är ju ofta något annat som gömmer sig bakom suget. Kan vara stress, trötthet, hunger, sorg mm
Det är ju en jäkla ovana att så fort det var något litet som skaver så drack jag vin. Istället för att ta hand om det som skaver. Jag började må bättre när mitt beslut var fattat. Jag kände hopp och att det faktiskt fanns en lösning och en framtid. Mina barn har varit en stor motivation för mig. Det gäller ju att visa handling och vilja då våra anhöriga har tröttnat på våra löften om ”aldrig mer”.
Hur ser det ut för dig? Finns det möjlighet att få hjälp?

Mr. Ångest
mån, 2018-08-06 - 20:55

Jag bestämde mig imorse för att sluta dricka helt. Jag försöker att se det positiva som det medför. Min fru kommer nog inte att lita på mig förrän jag har varit fri i några månader om ens det... Ja, mina barn är viktigast. Tänker man på det så skulle man kasta sig framför ett tåg för sina barns skull för att rädda dem. Försöker hitta rätt mindset. Beslutet är inte svårt att ta egentligen. Jag trodde faktisk inte att jag var alkis innan jag började läsa på om ämnet. Jag är lite skeptisk till AA möten... Men alla verkar prata varmt om dem. Många verkar få nya vänner med... Jag letar efter lösningar som kan hjälpa mig på vägen... Kan man köpa något på apoteket som dämpar oro utan recept tex?

Ellan
mån, 2018-08-06 - 21:28

Jag har ingen större koll på ångestdämpande mediciner utan är en person som mer tror på att prata om känslan. Låter kanske flummigt och visst är ångestproblematiken allvarlig så finns det ju medicin som hjälper. Receptfria vet jag dock inget om tyvärr.
AA är för mig gemenskap och möjlighet att möta likasinnade i den form att vi har samma problem, dvs alkoholen. I övrigt är det en salig blandning människor med livserfarenhet. Och värmen och välkomnandet är stort. Det är ett alternativ att flera. En alkoholterapeut är oxå ett alternativ. Bor du i en större stad bör det gå att hitta.
Nu låter jag kanske hård och det är inte meningen för jag vill inte få dig att må sämre. Men det du känner nu är helt ok. Det är ok att må skit, ha ångest, vara ledsen osv bara du inte fastnar i det. Ta ett par skitdagar och skapa en liten plan för dig och din nykterhet. Du behöver inte fly ångesten bara stå ut. Det som har hänt är historia, vi kan inte ändra på det. Nu är det framåt som gäller. Sömn, mat och rörelse/motion är hjälp på vägen.
Talesättet ”en dag i taget” fungerar bra och läs runt på forumet för tips och erfarenhet. Ensam är långt ifrån stark i detta. Att ventilera och prata/skriva kan hjälpa.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

Box
tis, 2018-08-07 - 11:36

Du har tagit ett bra beslut i att avstå från alkohol. Jag med flera har varit i liknande situvation som du. Du kommer att märka en positiv respons från dina närmaste ganska snart. För min del fick jag tillbaka allt, fru barn och kärlek i och med att jag slutade med alkohol. Jag sökte mig till länklokalen i min stad. Det har räckt för mig att hålla mig nykter. Nu hjälpa andra att ta bra beslut. Tro mig ALLT blir bättre utan alkohol. Kämpa på nu Mr. Ångest. Det kommer bli så mycket bättre ganska snart// Box