Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

kimpelimpen

Hej alla fina. Jag har druckit massor under lång tid varje dag. Dock inte idag och är nu rädd för att lägga mig ikväll och rädd för möta farliga abstinenser. Hur har det gott för er när ni slutade. Svettas och ångest förstår jag ju såklart men undrar med krampor och så. Har ni upplevt detta. Jag är 33år. Mvh

Anders 48

Jo du, där har man ju varit. Den där känslan av att man måste få i sig spriten - även om det "sliter sönder" strupen (o hela magsäcken). Vad gör man inte..... hoppas att du har en bra, skön och härlig sommar. Nykter som jag antar jag..... Läste en "artikel" i nån av kvällstidningarna idag om en kvinna som, visade det sig, hade dött av alkoholförgiftning med 4 promille i kroppen. Detta var i något "turistparadis" - och artikeln menade att man skulle vara lite försiktig utomlands för att man kanske inte har kontroll på vad/hur mycket man dricker. Maken hävdade att de inte alls hade druckit så mycket kvällen innan hon dog...….4 promille. Hmmm…… Då misstänker jag starkt att man är alkoholist - och att man druckit både länge och mycket. Kanske har "balanserat" sig som "nykter" på någon promille - och sen tryckt i sig ytterligare för att komma upp i 4 promille. Det är ju inget som bara händer om man sitter och dricker ovanligt mycket en dag/kväll..... Hela artikeln blev så sorglig på något sätt för jag fick en helt annan bild på näthinnan än den som man ville framföra. Tragiskt. Sorgligt. Och: Fan, det hade kunnat vara jag...….

Nu är det inte så. Jag är nykter. Jag dricker inte - och har inte varit onykter sedan september förra året. Det är skönt. Det gör mig gott. Det är så jag vill ha det.

Vill sända all styrka o kraft till er som kämpar nu i sommarvärmen. Med alkoholen. Med bag-in-boxen. Med ölen. Med rusen. Kanske vill du inte men kan inte låta bli - det "bara blir". Det går att stoppa. Det går faktiskt. En dag i taget.

Snart går sommaren mot sitt slut - och ALLTID kommer artiklarna i kvällspressen: "Har du druckit för mycket under semestern....?". "Så drar du ner på drickandet innan jobbet börjar". Typ. Så. Varje år. Kämpa på - det går att vända skutan. En grad i taget...….

Anders 48

Semestern påbörjades med en vecka vid Medelhavet. Sol, bad, bilutflykter och god mat. Ett ställe där jag en gång har arbetat o bott - och konsumerat mer än ansenliga mängder alkohol. Åker tillbaka åtminstone en gång varje år. Bara måste....

Den här gången blev det en öl till lunchen nån dag - och en öl till middagen ett par kvällar. Jag har ALDRIG tidigare inte druckit upp en öl! Dessa öl drack jag inte ens upp....det var verkligen bara smaken jag var ute efter. Inget annat. Nytt för mig. Något har verkligen hänt med mig det senaste året. Jag har kontrollen! Är så in i bängen glad över att jag är där jag är idag, vägen har varit och är mödan värd. Väl hemma i sommarvärmen igen så går Sodastreamern varm o ger mig gott o kallt vatten. Det räcker gott - och sug på något annat lyser med sin frånvaro! Snart har jag inte varit onykter på 1 år. Bravo mig!?

Ett år utan att vara onykter- respekt! Viktigt att ni "gamla" finns kvar här som inspiration för oss som vill vara där ni är... om du förstår vad jag menar;)

Anders 48

Jo är ju glädjande om man kan på något litet sätt inspirera någon annan att ta sig framåt och uppåt. Vägen är ju verkligen inte spikrak. Snubblar gör vi alla, o ibland faller vi ner i rena slukhål. Men kravla kan vi - åt rätt håll! Som flyttfåglar som flyger på instinkt och en perfekt inställd inte kompass! Vi är fanimej flyttfåglar allihopa.......

John-Erik

Det är verkligen bra av dig. Har läst, inte allt, men mycket och det är stundtals en kamp som får allt annat att liknas
vid en ljum vårbris. Förstår att du känner dig tillfreds nu och det är du värd.
Du har sannolikt hjälpt många här genom att beskriva din kamp så ingående och hur man tar kontrollen igen .
Dina inlägg beskriver väldigt målande hur A har kidnappat hjärnan och att sedan komma loss ur detta fasta
grepp är mycket imponerande. Mycket läsvärt och berikande.

All lycka önskar jag dig

//John

Anders 48

Så blev det. Mitt i semestern. Efter ett par öl om dagen på semesterresa. Detta är för dagboken. Full i fyra dagar. Slutar idag. Men ändå. Ingen större ångest. Jag fattar att jag tog ett återfall. Jag har vett nog att sluta nu. Sluta nu. Jag vill bara uppdatera. Jag är alkis o inget annat. Periodare. Inget annat. Jag lägger av nu och suget är över i morgon. Är det inte magiskt...……..

John-Erik

Kan vara bra när tanken om mötet finns.

Kämpa på Anders

//John

Jag vet ju att du klarar att bryta. Det är ju inget problem för oss.
Sen sitter man där och undrar vad *** som hände?? Det är ju snabba
ryck när det svänger till. Pang bom så är man där igen i en taskig period.

Bort med black-out gardinerna nu och så tar du tag i livet igen.
Kapa inte trossarna och segla iväg för långt. Bryt och tillbaks direkt.

Det går inte. Det kommer aldrig att gå och ta ett
par öl. Vi kommer aldrig bli friska nog att klara av det.
Och när vi dricker så tappar vi kontrollen över hur mycket
och det är det som är farligt för oss.

Vansinnighetsdrickare som vi är.....

Bagger

Jag har inte varit särskilt aktiv i trådarna på forumet men följt dig o din resa och känner igen mig i dig. Jag är väldigt imponerad hur du har vänt ditt liv. Varje gång du har skrivit om ett återfall så har det föregåtts av att du tagit bara en eller en halv öl nån vecka innan. Jag tror att sådana som vi helt enkelt inte kan ta en öl o tro att vi har kontroll. Det går kanske 3-4 till och med 10 ggr men för eller senare hamnar vi där igen. Jag vet att du har styrkan att vända detta. Det har du visat förr

Anders 48

Tack för era varma och omtänksamma kommentarer. Facit blev 8 dagar. Nonstop - och sedan inlagd på beroendeakuten i 2 dygn. Nu hemma igen. Lite sargad - men inte lika "svart" som jag brukar vara efter att ha tagit ett återfall. Jag tänker i termerna 2 steg framåt och ett steg bakåt...… Nu tog jag ett bakåtsteg - men det går ju ändå framåt. Återfall ingår ju för de flesta - och nu var det min tur. Klarade inte ett år - men jag har ändå nästan ett nyktert år med mig i ryggsäcken. Och dom ligger ju där oavsett..... Jag börjar inte om med nykterheten - jag fortsätter den bara. Även om jag varit ute på en återvändsgränd igen. Jag är nykter igen!!!!

Tack igen för fina ord och omtanke. Det värmer något oerhört skall ni veta!!!!/Kram på er

Alkoholens värld, så stark beroende framkallande.

Jag blir inte oroad eller ledsen över själva återfallen som tas.
Eller att du tog ett återfall.
Vi är bara människor. Vi faller och vi reser oss. Så är det.

Jag blir orolig för jag vet vilka extrema mängder vi
periodare kan dra i oss och vilka konsekvenser det
kan få. Att vi totalt tappar greppet och stjälper i oss.
Det oroar mig.....

Glad att du är okej nu igen, Anders.
Och att du är nykter
Det är det viktigaste...

MM

Du är tillbaka ! Sargad, men inte stukad. Katten som kommer hem med svansen pekandes rätt upp i himlen fast han har några hack i öronen.

Ja, du får ursäkta kattliknelsen..

Nu plockar du upp där du lämnade av. Rak i ryggen.

Du är sannerligen en kämpe. Beundrar dej !

Styrkekramar ?

Läs dina egna inlägg och se mönstret. Det går inte att tro att man klarar en öl eller två. Det har du provat förr? Vansinnighetsdrickare kallar MM det så träffande. Är man vansinnighetdrickare som vi är så går det inte. Det kan funka en gång eller tio men inte i längden. Släpp den tanken helt. Det blir faktiskt så mycket enklare när man bestämt det. Aldrig mer alkohol, no matter what! Det är sist och slutligen inte så svårt att leva så. En frihet att slippa bestämma om man ska ta en öl eller låta bli. Det var nån som skrev så bra, Berra tror jag det var. När såna som vi med beroendeproblem säger att vi saknar att ta ett glas eller en öl så stämmer inte det. Det är fyllan, ruset, vi saknar. Och det har vi inte råd med, priset är alldeles för högt.
Du kan men nu måste du bestämma dej att det får vara nog. Det kommer aldrig att fungera att dricka alkohol då man druckit sej till ett beroende. Den krassa verkligheten. Upp på tåget! Du kan.

Mitt motto som gäller än:
"När du fattat det du vet är det rätta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Att aldrig mer dricka alkohol är absolut rätt beslut.