Jag var så nöjd över mina nästa elva månader och allt gick så självklart framåt för mig. Förstår inte riktigt hur allt kan hända inom minuter. Jag bara bestämde mig och tillät inte några tankar tränga in för att stoppa mitt återfall. Jag skulle bara svänga in och köpa några 3,5 or, för det förtjänade jag. Jag kunde inte se att jag kommer ångra det, jag kunde inte höra hur hårt jag kämpat längre. Någonting annat styrde mig. Jag kände hur min kropp fick den avslappnade känslan endast tre öl kan ge. Det var allt jag hade köpt och det var allt jag skulle dricka.
Vaknar i sängen nästa dag och det slutade med blackout. Jag hade poppat upp 2 liter skumpa som stod i skafferiet sedan nyår.
Två veckor senare hade jag repat mig och tänkte öva lite på att lära mig dricka. Det måste gå. Jag hade ju ändå semester. Så i två kvällar drack jag tre öl ute. Och det gick bra. En vecka senare köpte jag 4 st 3,5 or, när dom var slut, gick jag och köpte 4 nya. När dom var slut gick jag och köpte 4 nya. Nu känns det bara som jag vill ge upp, att jag förstört allting. Att mina nyktra dagar börjar om på noll och att allt jag kämpade för ändå sket sig. Det känns som att hur hårt jag än försöker igen så kommer det skita sig på samma vis.
Jag är en vilsen 26 årig tjej som verkligen inte önskar det här. Jag har hatat på min pappa hela livet för att han inte kan sluta dricka och nu sitter jag här. Och har ingen lycklig väg att välja, åt något håll. Även om jag vet den rätta vägen, så är det något som håller mig därifrån. För jag älskar berusningen precis lika mycket som jag avskyr den.