av Nino

Rosette
mån, 2018-10-29 - 18:44

Hej Nino och välkommen till forumet!

Du har hittat hit då du som du skriver just nu känner många tunga känslor. Du tänker att du har förstört allt, har skuld , skam, hjärtesorg och känner dig apatiskt och värdelös. Jättetunga känslor och tankar att bära.

Du har trots allt du är i just nu valt att skriva här och fortsätta i din förändringsprocess med alkoholen.

Sedan några år tillbaka har du druckit lite oftare än du egentligen vill. Sedan i somras har det eskalerat ytterligare. Du ringar in att alkoholen kommit in som en slags självmedicinering i brist på andra fungerande val just där och då. (du testade medicin men som då inte fungerade).

Såhär vill du inte ha det utan du vill hitta andra sätt att ta hand om dig själv, ditt mående på.

Just nu är du i en tuff situation där din partner lämnat dig på grund av alkoholen. Du har inte gett upp i din förändring och detta var ett snedtramp för dig. Du vet att du vill ha det annorlunda med alkoholen, men det var svårt att bevisa det för din partner.

Att gå igenom sådant kan ta tid, ibland kan man behöva stöd och som du själv skrev att du tänker att alkoholen kanske kommit in för självmedicinering, hur ser ditt stöd ut just nu runt om dig? Vänner, bekanta, kollegor eller professionellt?

Vet inte om det är något du vill men så du vet att det finns, en stödtelefon för enstaka samtal om man är i någon form av kris eller mår psykiskt dåligt. (kostnadsfritt, anonymt)

Nationella hjälplinjen 0771-22 00 60
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Fortsätt såklart skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nurture
tis, 2018-10-30 - 11:39

Kära du,

Du måtte vara förkrossad. Du försökte ärligt göra allt rätt, men blev lämnad fast du försökte. Jag gick igenom en hemsk livsomvälvande hjärtesorg under liknande omständigheter, för 2 år sedan - han var mitt livs kärlek men jag bröt upp och gick vidare för vin var en så stor del av hans liv men vin gjorde mej deprimerad och personlighetsförändrad.

Finns det något litet hörn av dej som kan se det som har hänt som en öppning; en chans eller startskott till en livsstilsförändring ?

Förstår att allt gör ont och är mörkt just nu men kan bara råda dej till att hålla dej borta från alkoholen, sova så mycket du kan och äta regelbundet.

Hela forumet finns här för att stötta och peppa.

Styrkekramar ?

Nurture
tis, 2018-10-30 - 16:38

Vännen,

Om det vore så att vi kunde göra precis det våra partners väntar sej av oss precis hela tiden så skulle vi ju verkligen sudda ut oss själva och förgöra oss. Då är vi ju inte oss själva längre. Du gjorde ditt bästa. Det sket sej.

Förkrossad - ja, vad ska man säga ? Som att hugga av högra armen, kanske. Som en död. En skilsmässa.

Jag blev självdestruktiv och självmedicinerade - det är kanske inte konstigt men det fick allvarliga konsekvenser så försök att hålla dej någorlunda på rätt köl, är vad jag försöker säga. Han är faktiskt inte värd att du imploderar.

Styrkekramar ?

Huskatten
tis, 2018-10-30 - 18:18

... den är inte helt och hållet din. Din sambo har minst lika stor del i vad som fungerat bra, och vad som fungerat mindre bra i ert förhållande. Ett hastigt uppbrott utan större förklaring är inte heller särskilt vuxet. Kanske var han inte så mycket att hålla i handen när det kom till kritan? Nu måste du i alla fall vara lite snäll mot dig själv i stället! Försök att se dig om efter en annan hjälp med svåra känslor än att fly och döva med alkohol. En klen tröst kanske, men jobbig livsångest går faktiskt över. Släpp taget om skuld och ånger. Du gjorde så gott du kunde, och nu måste du ta små steg i rätt riktning.

Stollen
tis, 2018-10-30 - 19:26

Hej på dig! Såg att du ställde mig en fråga i en annan tråd ang min behandling.
Gjorde en tråd i söndags tror ja? Har som du bara varit medlem ett par dagar. Så inte hunnit skriva så mycket. Haft fult upp med mig själv :)
Men kolla lite så hittar du tråden "Behandling"

Det enda jag vet just nu är att det heter https://www.namndemansgarden.se. och finns på olika orter runt om i Sverige.
Det kommer vara minst 40 veckor. Ett beslut som mina chefer och jag tillsammans kom överens om efter jag överdoserat på tabletter under arbetstid.
Kommer vara både alkohol och droger jag ska få hjälp med.
Börjar imorgon så får väl se hur det går.

Inte så bra på det här med att formulera mig som vissa andra här på forumet men vill bara säga att det finns hopp även om det just nu är åt helvete. Ibland kanske man driver sig själv mot botten i nåt bissart "rop på hjälp" gentemot sig själv. För man måste förlora och må skit för att få upp ögonen. Annars hade man lika gärna kunnat fortsätta med diverse missbruk.
Det jag försöker säga är att det kommer bli bättre. Kärlek kan komma, gå och komma tillbaka. Så fokusera på att räkna vita dagar så kommer antingen eller att hända dig. Men du måste få må bra först.

Ha en bra kväll! Du är inte ensam i detta