Hej alla fantastiska människor som kämpar och delar med er så generöst av era historier!
Jag har tjuvlyssnat på er sedan i höstas men nu är det dags även för mig att aktivt delta i kampen mot alkohol missbruket.
Min hjärna har varit kidnappad ett bra tag, har försökt hur många gånger som helst att dra ner men lyckas oftast bara komma till dag 3 eller 4. Sedan är det dags för en liter vin igen...
Nu är jag på dag 8 och det vill jag tacka er här på forumet för! Och mig själv såklart...

...är det färdigt. Är sååå trött på alkoholdjävulen som nu legat efter mig i flera veckor.
Åt helvete med dig! säger jag.

Nu ska en ny vit period starta för mig och jag ska kämpa som fan för en förändring.
Kommer inte orka följa några nya trådar här på forumet men är så glad att " de gamla" finns.
Kramar till alla
???

Vaniljsmak

Jag är också tillbaka efter ett par månaders drickande. Inte KONSTANT drickande men likväl drickande. Det är så skönt att hitta tillbaka till viljan att vara nykter och komma tillbaka till forumet och se att allt är sig likt! Är inne på dag tre idag. Känns skönt att de är en måndag också för nu kommer de sköra första dagarna infinna sig mitt i arbetsveckan vilket nog ska göra att de går lättare.

Hur är det med dig nu? Blev så ledsen att se att de gått tungt för dig. Hoppas du hittar lite ljus och kärlek mitt i allt det svåra ?

Tack, det har varit en jobbig period?. Men nu är jag trött på att fly verkligheten med hjälp av alkoholen.
Vill kämpa mig igenom allt jobbigt med nyktert sinne istället.
Kärlek har jag men även mycket oro runt omkring.
Vi får ta en dag i sänder.
Kramar
???

Ja, dagen är nykter och ska så förbli?
Så skönt när man är beslutsam och stadig i sin nykterhet.
Men jag vet att alkoholdjävulen? lurar i vassen som en annan gädda så det gäller att ha beredskap när han hugger tag i en???
Ha en bra kväll alla forumvänner!
Kramar
???

Hmm, det går inte som jag vill men det är inte heller helt åt skogen.
Önskar ju helst kunna låta bli att dricka slentrianmässigt hemma. Vissa dagar går bra och andra inte.
Men jag vill nå dit en dag när jag bara kan och vill dricka lite lagom i andras sällskap. Inte ensam hemma för det känns bara tragiskt och meningslöst.
Min sambo dricker inte och det är jag väldigt glad över.

Kramar???

Jag har läst din historia och ser hur det gått upp och ner. Du kämpar jättebra. I bästa välmening vill jag påpeka en sak som jag fastnade för i ditt senaste inlägg. Du skriver "jag vill nå dit en dag när jag bara kan och vill dricka lite lagom i andras sällskap". Där är själva grundfelet i tänkandet. Så har vi alla tänkt och önskat från början. Men vi som dricker på fel sätt, druckit oss till ett beroende, vi kan aldrig nå dit. När man accepterar det då kan man nå en varaktig nykterhet. Så enkelt och så svårt är det. Tråkigt, kanske. För jävligt orättvist kan man tycka men sånt är livet. Det är inte rättvist och vi har faktiskt ingen annan att skylla heller. Bara vår sårbarhet eller vår beroendepersonlighet som gjort att vi fastnat. Men så är det nu en gång för alla.
Kan kännas hårt men det fina är att det går alldeles utmärkt att leva ändå. Så mycket bättre när man slipper tänka på vad som är för mycket. Tankarna kan syssla med andra saker än att styra drickandet. Det går! Du har kommit väldigt långt tycker jag!

Jag behöver verkligen höra det du säger, för någonstans vet jag att det är sanningen. Det måste bara tränga in på riktigt i mitt medvetande.
Jag vill så gärna att det ska komma ett uppvaknande precis som det gjorde när jag slutade röka för snart tre år sedan.
Tack för dina ord i min tråd.
Kramar ???

Saknar energin, får ingen känsla av att jag lever vad jag än tar mig för.
Det är precis som jag går bredvid mig själv och bara konstaterar saker och ting.
Jag gör det jag brukar göra, jobbar, äter, tränar, sover, läser, ser på film, samt allt annat som ingår i en människas vardagsliv. Men är så fruktansvärt uttråkad.
Då är det lätt att köpa sig en vintetra och gå in i ett behagligt rus.
För stunden känns allt lite bättre men det håller ju inte så länge. Jag vet ju detta så väl men ändå fortsätter jag...blir så trött och missnöjd med mig själv.

Detta lågintensiva drickandet är så förrädiskt för det leder inte till några akuta krissituationer. Det bara maler på.

Många andra här inne på forumet vittnar ju om att när de nådde sin botten det var då de slutade helt. Och då hade det ofta föregåtts av polisingripande, fylleslagsmål, överkonsumtion, ambulansfärd till akuten, omhändertagande av ens barn mm.

Jag har aldrig varit i närheten av sådana katastrofer för egen del.
Däremot har nära anhöriga varit det.
Och förmodligen är det där som min gräns har gått. Att aldrig hamna i ett sådant läge.
Men mitt dryckesmönster är ändå på sikt skadligt, både för kropp och själ.
Att sedan hålla på att älta detta dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad... Så idiotiskt och sjukt det är!!
Nu ska jag iallafall tvinga mig själv att köra på en ny vit period från och med imorgon.
Kramar???

Dag 2 och fredag. Inga problem att avstå idag.
Igår tog jag en underbar massage och idag ska jag träna.
Peppar mig själv och har tagit rygg på Santorini. Upprepar hennes nick som ett mantra...?
Kramar
???

Kämpa på! Huvudsaken är att inte ge upp, du vill bli fri. Så bra om mina tråkiga erfarenheter kan vara till nytta. Då är det nån mening med dom. Jag har min första tråd i denna del av forum. "Måste bli ett slut på detta" tror jag den heter. Det blev så och sen bytte jag till Det vidare livet. 6,5 år har jag varit nykter nu och tänker fortsätta med det. Häng på!

...skulle kunna vara skrivna av mig. Blir imponerad av att du orkar skriva ner dina känslor, jag känner mig så tom och energilös att jag knappt orkar skriva. Jag hade dag 1 igår men det blev så tokigt med vännerna och middagen så jag drack vin. Alla ifrågasätter mig hela tiden. Jag hänger med er också

Tack santorini, du är en klok person och jag ska läsa din tråd. Får ha den som en kapitelbok ett tag.
Annars är jag lite trött på att hänga härinne på forumet för ofta. Man blir lite besatt och då går tankarna in på alkospåret hela tiden.

Så denna gången ska jag inte läsa allas trådar utan hålla mig till en handfull som jag känner mig bekväm med.

Pellis: Klart att vi ska peppa varandra, då går det lättare. Jag känner också igen mig när jag läser din tråd.
Visst, de första dagarna är ju värst tycker jag. Därefter blir det lugnt ett par veckor innan man börjar svaja igen.
Då gäller det att bita ihop och tänka på allt man vinner på att hålla sig nykter.
Men vi kämpar på!
Kramar
???