Hej.

Idag tog jag steget. Efter många månaders tänkande, mycket dåligt samvete och en ständigt klagande särbo och diverse idiotiska beslut var det som om någon (min särbo) slog mig huvudet i går när vi pratade om vårt förhållande. Inte bokstavligen men verkligen mentalt. Jag insåg vad jag höll på att förlora genom att förstöra mig själv och mitt förhållande för att jag inte kan dricka alkohol med måtta.

Jag har sedan över ett år tillbaka varit sjukskriven i olika utsträckningar efter att ha sprungit rakt in i den berömda väggen en dag. Det var dessutom inte första gången. Men den här gången tog det fullkomligt stopp. Jag fick dock otroligt mycket hjälp av mitt företag min särbo, psykolog, hälsocoach etc. Mot ett liv utan ångest, depression etc.

Problemet är att jag samtidigt, och redan innan, självmedicinerade rätt rejält med alkohol (vin) samtidigt som jag fick medicin mot depression ångest och sömn. Jag har gått på medicin i många år och har några gånger haft en vit månad efter en ruskig panikattack men det var länge sen nu. Jag har knappt haft en vit dag eller några vita veckor. Det blev inte bättre med sjukskrivningen heller.

Jag valde att vara lite ärlig hos det företag jag fick vård hos och det slutade med att de inte kunde behandla mig längre för de hade plikt att berätta det för mitt företag. Vilket jag inte orkade med. Så jag avbröt behandlingen men fick som tur var komma in på ett nytt ställe men skammen och rädslan för att säga sanningen hade satt sig.

På de nya vårdinrättningarna berättade jag bara lite och försökte att få det att låta som om det inte var så illa. Dessutom ljög jag många gånger om att jag knappt drack något alls längre fastän jag hade druckit dagen innan och skulle göra samma sak denna dagen. När jag slutade där (vid årskiftet) var jag eg inte ett dyft bättre och har egentligen bara blivit sämre.

För att göra en lång historia kortare... så tog jag idag steget och ringde till min läkare och sa som det var (storgråtandes). Hen fixade en tid hos psykolog redan några timmar senare och i eftermiddags var jag och träffade en fantastisk människa som inte dömde mig utan sa att jag var stark, modig och smart som berättade och kom dit. Hen och jag pratade och gjorde en handlingsplan för att komma igång snabbt. För det första skulle jag få en remiss till psykologer som jobbar med PDT (psykodynamisk terapi), för det andra skulle jag kontakta (hen kontaktade åt mig) kommunens alkoholistteraputer, för det tredje pratade hen med min läkare och kollade fortsatt kontakt, för det fjärde beställdes det prover för att ta reda på hur levern ser ut, d-vitamin, alkohol i blodet etc. Hen bad mig maila om de här sakerna inte kom igång som de ska och gav mig en mailadress (aldrig hänt innan, läkarfolk brukar inte gå att nå av förklarliga skäl). Hen bokade tid för återbesök så at inget föll mellan stolarna under semestern och lovade att höra av sig till alla ovanstående redan idag.

Jag tog mina prover (de kommer inte se bra ut men det är en sporre till att verkligen inte dricka mer) och åkte hem till min särbos ställe. Ringde och berättade för min särbo hur dagen gått. Sen ringer psykologen jag besökt och berättade att någon från kommunen skulle ringa redan idag. En halvtimme senare ringde de från kommunen och jag har fått en tid att träffa en samtalspartner redan i morgon för att se hur stora åtgärder som behöver tas.

Och nu sitter jag här. Urtrött som av en urladdning och av allt för mycket gråt men ändå hoppfull. Men inser att jag kommer behöva stöd för jag tror på intet sätt att det blir en lätt resa, även om jag bestämt mig. Dessutom är jag chockad över alt stöd jag fick idag men så otroligt tacksam att de tog det på allvar och att allt gick så snabbt, att vänta är det värsta som finns. Nu ska det bara hända ock jag ska göra jobbet. Men jag tog första steget. Jag vågade formulera mig och sträcka ut en hand.

Det jag är rädd för nu närmast är abstinens, jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Den senaste tiden har jag i genomsnitt druckit 1-2 flaskor vin om dagen (ibland mindre, ibland mer).

Hoppas ni vill följa mig och ge mig stöttning och jag ska försöka göra detsamma.

Hälsningar

Sommarflickan2018

Koooom heeeem, vi börjar om igen! Vi löser allt, Där ute är det så kallt. Kooooom heeeeem ❤️

Saknar dig

Sommarflickan2018

Hej alla kära forumvänner.

Jag trillade dit en onsdag i augusti. Jag trillade rejält men återhämtade mig lite. Jag drack inte varje dag men i slutet av augusti blev jag ihop med en gammal pojkvän som jag inte berättade för att jag varit nykter nästan två månader nyligen. Sen dess har det blivit för mycket, tilllbaka i vinträsket och tillbaka med smygdrickandet. Så fort det gick.

Samtidigt har jag ätit alldeles för mycket mediciner (både utskrivna och köpta på nätet) och för några dagar sen tog de slut och jag lyckades inte fixa nya. Så jag slutade ofrivilligt med både benzo (lugnande) och sömntabletter och som ett brev på posten kom abstinensen med konstant ångest, knappt någon sömn, panikattacksymtom, ingen matlust och allmänt obehag. Jag förstod idag att jag inte kan fortsätta så här och sökte mig till psykakuten som tyckte att jag skulle kontakta akut-beroendenheten. Så jag åkte dit efter några timmar och det är ingen lek. Det var jävligt läskigt och givetvis upptäckte de genom blodprov och urinprov att jag inte hade varit helt ärlig med mina mediciner. De jag köpt på nätet har tydligen innehållit tramadol vilket jag verkligen inte vill ha i mig varje dag. Om jag har extrem värk, ja ett kort tag, men inte dagligen.

Jag vet ju att jag får ångest av alkohol men den här gången tyckte jag att det var gott. Men det är läsk och vatten också så det får bli det istället. Och nedtrappning av mina mediciner under daglig uppsikt. Plus att de ska kontakta min VC eftersom de tyckte att det var oansvarigt att ge mig recept på så mycket mediciner och inte ha en ordentlig uppföljning. Istället har de, när jag bett om mer medicin, nekat och hänvisat till Vuxenpsykiatrin. Som anser att det är VCs "problem" och inte deras och att de inte bara kan hänvisa dit. Plus att de då försöker göra en plan för fortsatt nedtrappning men då på VC.

Skäms som fan för min pojkvän. Jag vet inte riktigt vad han tänker just nu. Och att jag gjort detta mot mig själv. Igen.

Så ja. Idag är jag tillbaka men det känns inte som ruta 1 utan mer som att jag ligger på minus. Rejält på minus.

Dock blev jag väldigt glad över era efterfrågningar och fina meddelanden här ovanför. Jag vet ju att ni finns och hur bra ni och många andra här är för mig och för varandra. :-)

KRAM

... med Styrkekramar till dig! Skammen skulden är nog det värsta!
Ta en dag i taget nu och nu är du inne vårdsvängen och dit har jag inte ens vågat ta mig!

Kram PimPim?

Hej, vad skönt att höra ifrån dig!

Har funderat jättemycket på dig som var så aktiv härinne och plötsligt var puts väck...
Men jag vet hur det är att köra i diket och jag hoppas verkligen att du får hjälp att ta dig ur greppet som både alkohol och Benzo kan hålla fast en i.

Sänder massa pepp och många lyckokramar med styrka i!!!
????????????

Sommarflickan2018

Det är så skönt med det här forumet. Även när en skäms som en hund kan en vara ärlig och berätta hur det är rakt av. Och en får stöd, pepp, kramar och kärlek skickade till sig.

När jag valde att dricka igen så kände jag den där skulden såklart och kände att jag inte kunde gå in här och skriva. Det har hänt så mycket i mitt liv de senaste 8 månaderna att jag knappt kan hålla isär när och var saker hände. Och visst har jag druckit för njutning vissa dagar, hängt i ett kök i flera timmar och bara pratat, pratat och pratat med min pojkvän med en flaska vin eller två som sällskap. Som om det behövdes! Det låter ju trevligt men konsekvenserna av att göra det där ofta och mycket är så mycket värre än de få timmar man tycker det är "gott". Men vissa dagar har det varit för att jag känt mig värdelös. Jag är så dum mot mig själv, och andra, när jag gör så. Inget konsekvenstänk öht.

Och det är inte bara mitt "fel". Men det är till syvende och sist jag som bär ansvaret för de val jag väljer. Och jag fortsätter göra dåliga val. Det enda jag hoppas på nu är att jag inte har sabbat det igen. Fast med pojkvännen den här gången. Jag har (återigen) inte förstått att jag svikit någon flera gånger men jag ser det nu. Det värsta är att jag lite har lärt mig ett beteende i tidigare förhållande som jag nu ser att jag måste lära om. Det låter knasigt men det är väl därför jag dricker, för att jag inte vill ta itu med alla de där tankarna och ångesten som poppar upp. "Tänk OM..." katastroftänk. Sen ökar ångesten av drickandet och då måste jag dricka mer och låt mig presentera Moment 22!

Jag blir så trött på det. Och om JAG är trött på det förstår jag att den som är tillsammans med mig är trött på det. Så får jag ångest av det och måste dricka och ta mer lugnande för att slippa hantera känslor, tankar och "tänk om...".

Dock, i somras kände jag att jag mådde mycket bättre när jag inte drack alkohol. Antagligen för att ångesten minskade, både på grund av noll alkohol men också för att mina mediciner fick verka utan att fightas om platsen i min kropp att absorberas. Jag blir klar och handlingskraftig. Det hoppas jag kommer fram nu också. Det är det som behövs för att ratta in på rätt väg i livet. Jag har liksom kört bredvid vägen alldeles för länge. Vilket gör att jag inte ser vart jag är på väg eller vad det står på skyltarna (Vi sa klockan 17, jag dyker upp kl 19, delvis pga jobb men jag hade kunnat säga "Vi fortsätter det här på måndag"). Jag vet hur det känns att bli besviken på folk. Så låt mig inte bete mig likadant.

Så nu är det dag två utan alkohol och dag två på avgiftningen av lugnande och alkohol. Jag är inte sugen men jag ska inte lura mig själv den här gången. Det är inte en rak väg, det är bergsbestigning att lägga av med ett beroende. Ibland glider man tillbaka några meter och ibland får man gå tillbaka till basecamp.

Usch va jag skriver mycket, förlåt. Hoppas några av er orkar läsa lite iaf.

Kram och tack för stödet! ???

Sommarflickan2018

God morgon.

Så trött på att sova dåligt. Får en insomningstablett till natten men jag tycker inte att den funkar, har testat den innan med samma resultat. Så tre timmars av och till in och ut ur sömn med väldigt ytlig sömn för att till sist somna helt vid tre och vakna vid halv åtta. Ska se om jag kan få byta till den andra sorten. Känner att sömn och rutiner behövs just nu.

Inte sugen på alkohol men har heller inte blivit frestad. Tycker det behövs för att klara de första dagarna utan alkohol.

Men nu är det dags att ta tag i torsdagen den 3:e januari.

Kram

...Sommarflickan2018. Det värmer så gott i själen att läsa ditt "nick" som så många andras. Jag har dag 1 idag pga olika anledningar "sket" det sig på Nyårsdagen.Kram

Sommarflickan2018

Ovärderligt att få så fina kommentarer när man kämpar mot A. Läste precis hela din tråd så skriver mer där inne ang dig.

Kram

Sommarflickan2018

Tack Jasmine, för att du tror på mig. Just nu tvivlar jag rätt mycket själv på att livet öht kommer ordna sig. Men, men...

Det har nu gått fyra dagar sen jag drack sist (ok, om några timmar). Drickandet har inte varit något problem, jag får ju mediciner etc varje dag. Värre är det med de övriga problemen. Varning för långt inlägg igen, dock utan pojkvänstjafs.

I går på min avgiftning sa läkaren att jag inte behövde komma tillbaka idag. Jag fattade ingenting. Nedtrappning brukar ske långsamt och under en längre tid. Nu skulle jag alltså sluta med de mediciner de gett mig redan idag (skulle få med min hem för morgonen). Dessutom har det inte varit någon nedtrappning, fått samma mängd lugnande vare dag. Så jag skulle komma tillbaka idag. Jag pratade dessutom med dem ang min sömn och de kunde inte byta insomningstablett men de kunde lägga till någonting. OK så en tablett till alltså. Kom hem, läste på i FASS om tabletten och den ska tydligen inte tas med den antidepp-medicin jag använder. Som sjukvården vet om. Den används dessutom vid depression.

Jaja. Tog iaf tabletterna men nu cirka en timme innan jag skulle lägga mig. På nätet har jag läst att Zopiclone är snabbverkande men tydligen inte. Informationen verkar lite otydlig tycker jag. Dock sov jag som en stock, alltså jag totaldäckade (utan alkohol) och sov djupt i nästan tolv timmar. Hade tänkt gå upp vid halv nio men det var helt omöjligt, jag var som fast under täcket. Först vid elva tvingade jag mig själv upp, dels för att ta mina tabletter och dels för att köra till läkaren. Dock var jag helt avdomnad i underläpp, haka och näsa, ungefär som när man får tandläkarbedövning. Måste vara den nya medicinen.

Så jag var tillbaka där idag. Pratade med ännu en läkare och sa dessutom att de nog fått en del om bakfoten och försökte förklara situationen. Hon förstod så jag ska tillbaka i morgon igen men hon sa att ett brev är skickat till min vårdcentral och att jag ska kontakta dem för en ordentlig nedtrappning. Får hoppas att jag får tag i dem på måndag och att de har tid till mig då bara. Vilket det är minimal chans till. Dessutom fick jag två olika vitaminer att ta.

Om i morgon är den sista dagen så kommer jag att vara ofrivilligt tablettfri på söndag och då kommer nog ångesten. DÅ är det risk att jag dricker. Alkohol är ju också ångestdämpande (och ångestskapande).

Hoppas jag får sova i natt också. Men jag slipper helst totaldäckning i 12 timmar om det går att ordna.

Redan nu är jag tung i ögonen, medicinen verkar ha börja kicka in. Får snart gå och lägga mig tror jag. Trots att jag då missar slutet på Titanic. Avslöja inget ok ;-)

Kram till er alla

Fibblan

Hej sommarflickan!
Jag är ny här på forumet sedan nyår och har hållit mig i fundersam79 s tråd. Har inte startat ngn egen, det kanske är brukligt att man gör(?). Har inte funderat på det förrän nu. Hoppas du inte känner att jag tagit för stor plats fundersam79, om du läser här.. vet inte alls vad som är kotym. Är inte så bevandrad när det kommer till sociala medier..hursomhelst,
Ville bara ge dig extra pepp❣️ Det låter så komplicerat och slitsamt att samtidigt som du kämpar med o avhålla dig från alkohol, så är det massa trixande och fixande med läkartider och olika mediciner. Håller med om att det är en "riktig" nedtrappning som ska till och att en och samma läkare kan "hålla" i den. De tycker så olika.. Ngn sätter in ngt, som ngn annan bedömer ska bort osv. Då blir det bara ett virrvarr av utsättningssymptom och insättningssymptom.. och ev helt ofrivilligt tablettfri idag, om jag förstod rätt. Låter verkligen som en kämpigt sits?!
Vet inte vad du har för diagnoser eller vad du medicineras för, men sömnproblem och ångest förstår jag och/eller depression?! Kanske annat med. Jag har min beskärda del av erfarenheter kring dessa diagnoser och medicinering..kan vi ta en annan gång..just nu vill jag bara skicka styrkekramar ?! Du är sån kämpe ❣️
Nu lägger vi ännu en dag i nykterhet till samlingen?!

Sommarflickan2018

...ligger i grunden för mitt mående.

Så därför har jag haft lugnande och antidepp plus insomningstablett. Har haft dessa i större eller mindre grad i många år men skulle egentligen vilja sluta. Istället har jag lagt till alkohol i större mängd och dessutom tagit fler tabletter än vad jag borde. Jag vet eg inte när jag började ta sobril dagligen, det är många år sen, troligtvis vid någon panikångestattack. Som en ond cirkel. Ätit upp tabletterna för snabbt, inte fått nya, fått en ångestattack, fått nya tabletter, ökat intaget för jag varit rädd för ny attack, tabletterna tagit slut ännu tidigare, ny panikattack osv.

Jag skulle gärna sluta med tabletterna känner jag nu. OCH inte dricka alkohol, det ökar bara min ångest. Om jag hade möjligheten att bara ta mina anti-depp hade det varit fantastiskt. Någon gång skulle jag nog även kunna sluta med dem isf.

I vanliga fall brukar nog folk starta egna trådar men det är inget måste, bara enklare för oss andra att hålla reda på dig, dina tankar och göromål då. & lättare att stötta dig.

Tack för ditt meddelande och styrkekramar. Vi behöver alla sånt mer än vad vi själva tror (tror jag).

Kram

Sommarflickan2018

Hmm, egentligen känns det märkligt att säga dag fem och skriva på alkoholhjälpen. Jag känner ju inget sug efter alkohol och tycker inte det är jobbigt att låta bli (har alkohol hemma men vill inte). Det jag nu har problem med är fortfarande nedtrappningen av de lugnande. Dock måste jag säga att den vårdhjälp jag fått har varit ovärderlig. Jag mår så mycket bättre. Trots minskad dos lugnande. Men jag har fått sova ordentligt och utan att vakna i två dagar. Eller, min telefon har stört mig attans eftersom jag dumt nog satt den på alarm lite väl tidigt. Har nog aldrig snoozat i en timme innan. Helt galet trött.

Tycker det är lite läskigt att bli så däckad (när jag vet att det är pga medicin) men å andra sidan så har jag inte sovit ordentligt innan på säkert en vecka. Kanske snittat 3-4 timmar som mest i sträck. Så inte konstigt att man mår dåligt då, och mår bättre när sömnen funkar. Men jag skulle ju vilja sova utan massa mediciner. Sa det till läkaren och han sa att om jag vill kan jag hoppa över den insomningstablett jag fått och bara ta den andra medicinen. Eller ta en halv. Kanske ska ta en halv idag och se hur det funkar.

I alla fall. Jag får komma tillbaka i morgon, det var inga problem. SÅ skönt. Förklarade att jag var orolig för att bara sluta "sådär" för det skulle framkalla ångest och det enda ångestdämpande (egentligen ångestframkallande) jag har hemma är... tada, alkohol. Dömt att misslyckas.

I det verkliga livet vet jag just nu inte vart jag och mitt förhållande befinner oss. Killen jag är tillsammans (som är ett tidigare ex) med stänger ner och stoppar huvudet i sanden och hoppas att jag ska göra jobbet åt honom. Känner så väl igen beteendet. Men det tänker jag inte göra. Inte den här gången. Vi är ifrån varandra och ses först om cirka en vecka, vilket är skitjobbigt för jag har noll kontroll över situationen, först då vet jag på riktigt. Jag har gjort jobbet innan och tänker inte bete mig likadant igen. Vi är vuxna nu, man beter sig inte som om man var 15 då.

Om ni följt mig eller läser min tråd från början så är det löjligt nog väldigt likt hur situationen såg ut i somras. Och blir lite rädd hur jag kunde hamna här igen. Eller jag kanske inte "hamnade" här, jag kanske medvetet gjorde de val jag gjort för att hamna här? Jag vet varken in eller ut. Måste sluta skriva, det hjälper inte just nu (idag alltså) att älta saker och ting.

Hoppas ni andra har en bra lördag!

Kram

Fibblan

Men skit i killen just nu så mkt du kan! Nu är det du och din hälsa i första rummet! Jag har en stay sober app som jag laddade hem när jag tog beslutet om total nykterhet till midsommar därefter förhoppningsvis längre, alternativt kontrollerat dryckesintag.., och där var iaf ett motivationscitat som fastnade hos mig. "If You do as You Always did, You Will get what You Always got". Bra du känner efter vad som blir bäst för dig i stunden, och just nu är det inte att skriva! Ha en fortsatt bra lördag och gör det du vet av erfarenhet blir bra för dig?!

...något mer som de är beroende av!
Själv är jag också en beroendemänniska där jag haft olika slags beroenden i livet
Fas 1. Prestationen att vara bäst i skolan
Fas 2. Sex och träning
Fas 3. Kolhydrater - Godis och läsk
Gastric op
Fas 4. Alkohol i kombo med Fas 1 (fast i mitt yrke)
Och jag inser att det är nu jag måste ta hjälp men frågan är i vilken form för jag har ett bagage jag måste bearbeta och det är det vi måste våga göra. Ta professionell hjälp av någon kunnig Och jag vill inte ha en nyutexaminerad KBT-behandlare som har noll livserfarenhet och inte vet vad man pratar om. Första mötet är så viktigt för mig och väntetiden är lång... been there, Done that!??‍♀️
Att bli ett med sig själv är ju det som behövs för att man inte ska behöva ha problem med något annat och där har jag en lång väg att vandra.
Vad har du fått för hjälp nu mot dina sömntabletter? Hoppas verkligen du klarar detta!

Kram PimPim?

Fibblan

Jag känner så med dig❣️ Förstår att det känns läskigt att bli så däckad, samtidigt som sömnen ju är så viktig. Det ställer bara till det för oss tusenfalt, när vi inte får sova..! För egen del vågar jag inte.. Jag är skitskraj för mediciner?. Dels för att inte veta effekten riktigt, innan man provat,risken att man tillför ngt som kanske bara skulle ställa till det ytterligare, biverkningar o sånt, och så rädslan för att bli beroende. Det är verkligen inte lätt att göra avvägningarna och fatta besluten vad som blir bäst för en. Därför känns det så skönt att du känner att du får bra hjälp från vården och att du har förtroende för den läkare du har nu❣️ Det är som du säger, helt ovärderligt!

Jag tycker du är modig och stark, som tar den hjälp som behövs just nu??! Och jag förstår också din längtan (tror jag?) att så småningom bli fri från även andra medikament(?!)
Vi får se vad som händer på min resa också.. ibland får man kanske bara inse att vissa mediciner behövs, för att inte hålla på med alkohol som självmedicinering, vilket ju jag gjort..

Vi ska bli friska?! Vi kommer att klara det! Och jag vill gärna stötta dig, mig själv och alla andra här, om jag kan på vägen???!

Fibblan

Absolut, visst är det så. Är också en beroendepersonlighet.. varit nikotinist i 20 år, och snusar sjukligt mycket nu, när jag försöker stävja alkoholbegäret.. känner mig äcklig och smutsig av det med.. men jag gör nog bäst i att låta det gå vara så just nu. Är rädd att jag skulle gå under/falla sönder om jag inte fick ha det som snuttfilt just nu..Vill sluta med det också såklart. Men en gång när jag slutade med allt på en gång: alkohol, socker, koffein och nikotin, så fick jag hallucinationer..
Så nu tar jag ett beroende i taget.. och som du är inne på med- ta lite av bagaget i taget, såväl fysiskt som psykiskt?!
Hoppas verkligen på att du får en bra terapeut❣️ De växer inte på träd, och det där klicket som är så viktigt att du får den förståelse från ngn med kunskap och erfarenhet, håller alla tummar och tår att det blir så för dig denna gång✊❣️

Sara_con_experiencia

Hej Sommarflickan2018!

Välkommen tillbaks. Du gör din resa, precis som många av oss, som kommer tillbaks, och kämpar för en ljusare, bättre och renare liv.

Det allra viktigaste är att DU ÄR SAN mot dig själv, att du vill inte lura dig eller andra längre.

Jag är inne på min 15e dag. Så härligt!

Idag är det en utmanade dag, med solig dag och planer att äta sen lunch ute, på en strandpromenad i en varm land i södra Europa. Har redan bestämt mig för scheppes med citron och en god fiskrätt. Visuella mål, hjälper mig att ta mig igenom de svåra dagarna.
Hur gör du?

Sara

Sommarflickan2018

Tittar in lite snabbt innan jag gör mig redo för sängen.

Det går över förväntan för mig. Fortfarande inget alkoholsug och min nedtrappning har hitintills gått bra. I natt sov jag åtta timmar i sträck och vaknade av mig själv utan att känna mig "däckad". Otroligt skönt! I morgon ska jag till min vårdcentral och förhoppningsvis fortsätta nedtrappningen genom dem.

Pim Pim: Jo, jag har också det där prestationsbehovet och jag har rökt innan. Så en beroendepersonalitet är jag nog. Mot min sömn får jag nu en antidepp-medicin som heter Mirtazapin och en sömntablett som heter Zopiclon. Men tanken är att jag inte ska behöva ta dem i det långa loppet.

Fibblan: Just nu går jag på mindre medicin än jag gjort på länge och det är väldigt skönt. Nu har jag dock fått en tid hos vårdcentralen och jag hoppas att jag kan fortsätta därifrån och att jag snart är tablettfri och såklart alkoholfri.

Sara_con_experiencia: Vilken utmaning. Just den där semesterkänslan, då hade jag nog haft mycket mer sug än i ett grådaskigt Sverige. Bra jobbat med 15 dagar!
Jag vet inte riktigt hur jag tar mig genom de jobbiga dagarna, jag har nog olika metoder för olika situationer. Mest försöker jag hålla mig sysselsatt, bla genom att hänga här. Sen ser jag till att alltid ha gott hemma att dricka. Sockerfria läsksorter, kaffe och te. Då blir jag inte alls lika sugen. Den här gången har jag även startat en omgång LCHF och då är det lättare att låta bli vinet.

Jag måste kasta mig i bingen men dag 7 är snart lagd till handlingarna. Så himla skönt!

Kram

Sara_con_experiencia

Tack för tipsen om bra dryck... på väg att välja bland 10 sorters te...
Jag har också kombinerat med en bra diet, (även sedan 2015 håller min vikt på att gå upp och ner - upp när jag dricker förstås, jag blir gränslös på alla sätt).
Det som är bra med en diet är den ger ytterligare mer motivation till att låta bli OH och att det blir lätt att förklara för andra (som man inte vill öppna sig för) att man inte dricker OH.
Ha en bra 8e dag...