Ja då har helgen snart gått, fredag och lördagkvällen såg likadana ut, jag tittandes på tv och mannen full, sovandes i soffan, lördag på dagen var han inte hemma tack och lov men kom hem stupfull, slocknade direkt på soffan! Skönt att det är måndag i morgon. Tror att det här återfallet kommer att bli långvarigt och kommer att sluta med en krasch men det får väl göra det då, jag orkar inte vara hans mamma, polis eller kontrollant längre vill han supa så får han göra det och jag bor bara under samma tak! Vi pratar inte med varandra löngre, kan se ångesten i honom idag men jag tänker inte säga nått!

Ansan64

Jag tror att det bästa är när det kraschar, åtminstone är det så för min man. Då slutar det med att vi måste åka in på akuten. Jag orkar inte ta hand om honom när han inte vill förändra sitt beteende. Det är tufft att se men jag har insett att viljan till förändring måste finnas hos honom. Jag kan bara stötta om och när han bestämmer sig för en förändring. Men den dagen kommer nog aldrig. ?

InteMera

Jag har också märkt att det ofta är bättre att inte säga nåt alls! Dels känner man sig som en upphakad skiva som spelar samma monolog ändå och hans beteende blir inte bättre av det. Så bra du släppt taget och inser du inte måste vara vakt, sköterska och butler längre! Låt honom krascha och hoppas det lär honom nåt! Fortsätt skriv hur det går för dig!

Overtherainbow

Hur gör man för att inte säga någonting? Hur släpper man taget? Att känna sig "som en upphakad skiva som spelar samma monolog" känner jag verkligen igen. Även om orden inte kommer ut, så spelar jag upp monologen inom mig. Igen och igen och igen. Försöker tänka på annat, fokusera på annat eller göra annat, men det är som att min hjärna har låst sig. Och så till slut så säger jag något i alla fall, trots att jag tänkte att jag inte skulle.

InteMera

Det enda som funkat för mig är att verkligen fysiskt göra nåt annat än gå hemma och störa mig. Gå ut på en promenad, åk till simhallen, låna en hund för promenad eller åk och träffa nån, vad som helst som tvingar dig bort från hans sällskap för då kan du inte prata med honom ? Så småningom lär man sig bita sig i tungan, jag är säkert inte så kul för honom dessa gånger då jag helt ignorerar honom för att inte dra igång en monolog. Måste du prata så prata om nåt helt annat, enkla vardagssaker som middagen. Avhåll dig helt från det viktiga ämnet. Spela monologen för dig själv om du måste, min hjärna är likadan och gör det om och om, men man blir bättre på att vända fokus vad tiden går. Du kommer märka det känns bra den gång du aktivt kan tänka: jag ville säga nåt men gjorde inte det och åkte på mitt eget program istället! Jag har makten över mitt liv och han får ta ansvar för sitt.

Ansan64

Det är svårt att släppa taget och inte ”gnata eller skälla” när han dricker. Jag vet ju att han inte minns vad jag sagt efteråt. Jag vet ju innerst inne att det inte hjälper och att jag bara mår dåligt. Så nu försöker jag att hitta på annat än att sitta hemma. Små steg, men nyttigt för mig tror jag.

Jag har ignorerat maken i flera dagar bara pratat om nödvändiga saker, i går kväll när jag skulle gå och lägga mig så frågade han vad det var för fel, jag behöll mitt lugn trots att jag ville skrika och kasta saker på honom och talade om i lugn samtalston att jag inte accepterar att han är elak mot mig även om det är på fyllan och att jag nu vill vara ifred ett tag, ja vi bor under samma tak men han får göra som han vill så gör jag som jag vill, förklarade att så måste det vara för att jag ska orka med det här en sväng till, en överlevadsplan för min överlevnad, spriten är ju det som han kommer att dö av om han inte lögger av. Jag har kommit fram till att jag är inte redo att ge upp ännu, jag har ju sett under nästan ett år den man jag älskar, när han är nykter är han fantastisk! Att göra saker jag vill för att komma ifrån den onyktra djävulen är en bra strategi, vi har ju hundar så dom får gå långa promenader och det rensar hjärnan och man kommer bort en stund, har fantastiska vänner ( har börjat berätta för flera av dom) som lyssnar bär det ör jobbigt även om dom aldrig kan förstå hur det är egentligen. Jag tar en dag i taget!! Kämpar på?

Jag har haft några jobbiga dagar. Inte så mycket alkohol men jag sjunker ner ibland. Vill ta kontrollen. Vill säga vad han ska göra, hur han ska vara mot mig. Men det är bra att läsa här och komma tillbaka till planen. Tänka på sig själv, göra roliga saker, inte säga något. Skönt att ha alla medpassagerare här❤️

Overtherainbow

Tack för input och tips igår. Försöker att rikta tankarna åt ett annat håll, prata och göra annat. Det är svårt. Bryr mig så mycket. Skrållan, dina ord kunde varit mina.

Vi är ju väldigt lika i den här gruppen, även om vi har olika historia bakom. Men det är skönt när jag känner att det är tungt, att gå in och läsa här.

InteMera

Vi får se till att backa upp varandra här, jag tror vi här kan ha mer gemensamt än man har med många riktiga vänner! Ta hand om er och kämpa på!

...för stormen! Ja det är lite så det känns nu, det har varit lugnt sen helgens fylla, jag vet ju inte om han dricker när jag gått och lagt mig och jag försöker att inte bry mig, fördelen är att vi har alkolås på bilen nu för tiden ( han åkte dit för rattfylla i somras) så jag känner mig trygg att åka med honom till jobbet på morgonen i alla fall. Jag bävar för helgen som stundar men som tur är ska vi på familjesammankomst på lördag eftermiddag och då dricker han inte! Som vanligt så lever man med det där lilla hoppet när allt är lungt att den här gången kanske han lyssnade på vad jag sa men man blir så besviken varje gång så det ör lika bra att tänka att han dricker dagligen fortfarande så slipper man besvikelsen sen. Det känns bra att jag började skriva här för man inser att man inte är ensam!

Nu är den här helgen också över, har varit en lugn helg faktiskt, han har varit nykter tror jag, i natt vaknade jag till när han gick och lade sig och då tyckte jag att han luktade alkohol men det kan ha varit inbillning, min näsa är så inställd på den lukten så jag mår dåligt när jag sprutar spolarvätska på framrutan på bilen! Jag drack själv alkohol i lördags vilket jag har lite svårt för eftersom jag tänker på honom, vilket är helt galet eftersom det inte är jag som har problem. Han måste ju fatta att folk runtomkring honom dricker och att han inte ens kan dricka en öl. Jag tar en dag i taget och tar hand om mig själv!

Overtherainbow

på alkohol. Så trött på alla bilder i sociala medier av folk med ett vinglas i handen. Så trött på alkoholnormen. Så trött på att behöva förhålla mig till alkohol. Tänk, bara tänk, om alkohol inte fanns. Visst skulle det säkert ha uppfunnits något annat rusmedel, men om vi låtsas som att det inte fanns heller... så mycket oro som skulle minskas, så många brott som skulle förhindas, så många löften som inte skulle brytas. Jag är i ett läge där jag får taggarna utåt och magen vänder sig så fort jag hör det viskas om alkohol.

I mitt hem har det nu inte funnits alkohol på en och en halv vecka. Hurra, fanfar och konfetti! Jag är jätteglad för detta! Samtidigt oroar jag mig "i förväg". Kommer det fortsätta så här? Hur länge kommer det fortsätta så här? Önskar att det verkligen var för alltid. Vill vila i känslan av att det inte är någon alkohol idag, och troligtvis inte imorgon heller, eller nästa dag, eller nästa vecka. Men i min hjärna sitter en liten djävul och viskar: "Men vad gör du när det väl händer då?". Kan man programera om sig så att man lever i nuet? Vill gärna ha receptet på det i såna fall.

Ansan64

Jag har också reagerat över den allmänna alkoholreklamen. Någon lagar en god middag på tv - och vad ska vi dricka till? Naturligtvis ett glas vin, aldrig eller väldigt sällan kommer även ett alkoholfritt alternativ. Just nu har vi ingen alkohol hemma och jag njuter av nuet. Jag inser att helt fritt från alkohol kommer det inte att vara, men jag hoppas att det dröjer länge innan nästa period kommer. Mitt råd till dig Overtherainbow är att njut av nuet och gör det ni inte kan göra när alkoholen tar huvudrollen.

Skamproffs

Har supit i en månad nu, tills för 4 dagar sen. Spytt som en galning. sista tre dagarna, i vanlig ordning. Nu kan jag tom äta, efter tre dagar, men det sinnessjuka är att jag skall ta mig till nordea, för en ny bankdosa är tanken. Och där ligger systemet och ett par starköl. Hur fan kan man tänka så, när alkoholen äntligen gått ur kroppen och bara ångesten, skammen , förlusterna, problemen finns kvar...

Mindfulness handlar om att leva i nuet. Har inte bprövat själv. Upplever att det är väldigt svårt det här att hoppas på att någon ska bli nykter/drogfri. Man tror eller hoppas att det går att undvika besvikelse om man inte hoppas. Jag är tveksam till att det går att leva utan hopp och jag tror inte man kan gardera sig mot besvikelse. Hoppet är det sista man överger sägs det. Så tänker jag.