av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Vinägermamman
ons, 2019-01-09 - 07:59

Vad ledsamt att du känner så. Vill att du ska veta att du har betytt/betyder mycket för mig. Det du beskriver berör. Tänker mycket på dig och har velat skriva något till dig som respons på ditt inlägg #292. Men många dagar har jag svårt att formulera mig och då avstår jag från att skriva. Kan inte riktigt formulera mig nu heller, hoppas du har överseende om det blir lite klumpigt här och där, men vill verkligen skriva till dig nu.❣ Det är lätt att känna att man inte platsar om man inte vill sluta helt. Känner själv så också. Har läst mig till att ni har det lite jobbigt, du och din man, men att ni egentligen har ett väldigt fint och kärleksfullt förhållande. Ni har mycket som ni kämpar med, jag tänker på era barn, det är inte konstigt om ni sökt flykt från känslorna som detta innebär (nu hittar inte order riktigt hoppas du ursäktar). Det jag vill säga är att jag tror och hoppas att du och din man skulle kunna hjälpa varandra, dels genom att prata om er situation och försöka vara konstruktiv, typ "hur kan vi göra nu" för jag tror att ni kan få det fint igen. Och som grädde på moset blev du av med jobbet. Kan knäcka den bästa. Om du trots allt bestämmer dig för att vara kvar här (vilket jag hoppas) vill jag gärna försöka stötta dig bättre än jag gjort hittills (pga min skrivkramp).
Hur du än gör önskar jag dig det bästa, det är du värd.
Kram Vinägermamman

Femina
ons, 2019-01-09 - 22:44

#Vinägermamman & Finalisa
Shit, vad jag blir berörd utav era inlägg...
Tack! Just nu vet jag varken in eller ut. Jag kanske inte borde avsluta min tråd iallafall? Jag kanske bara måste lära mig att inte logga in typ tre gånger om dagen eftersom det gör mig lite "manisk". Undrar ifall Admin läser alla våra inlägg? Som ni säkert märkt är jag ganska impulsstyrd. Inte så bra. På sistone har jag haft nya problem. Min dotter på 19 år gjorde efter nyår slut med sin första och enda pojkvän efter 3 och ett halvt års förhållande. Det var inte minut för tidigt! Hon var bara 15 och ett halvt år när hon helt oerfaren och okysst mötte en ca två år äldre kille, född i Sverige, men med marockansk familj, på sitt första sommarjobb. Jag kommer aldrig glömma "glittret" i hennes ögon när hon kom hem efter första arbetsdagen! Hon blev kär! Tyvärr har han visat sig vara psykopat och en förälders mardröm... Äntligen har hon insett att hon förtjänar bättre, mycket bättre. Jag har skaffat henne överfallslarm och laglig överfallsspray. Jag stöttar henne allt jag kan. Idag hämtade jag ut boken "är du gift med en psykopat?" Från biblioteket. Hennes väninnor är lika oroliga som oss för henne. Han blev ju helt galen när hon till slut satte ner foten och gjorde slut. Kontaktade henne oavbrutet på alla sociala medier. Det vet vi ju alla att utsatta kvinnor är som mest benägna att råka illa ut utav sina ex är när de vill skiljas/bryta förhållandet. Men hon verkar stark och beslutsam nu. Jag vill bara att han lämnar henne ifred så vi slipper koppla in polisen.
Ok, det blev lite mycket här nu. Min vackra, snälla, omtänksamma dotter fastnade tyvärr för helt fel kille. Nu gäller det bara att stötta henne, stärka hennes självförtroende och bistå henne på alla sätt så hon inte blir en siffra i en tragisk statistik.

Vinägermamman
fre, 2019-01-11 - 10:42

Oj, vad tufft. Finns inte mycket som är värre än att känna sig hotad. Vad bra att din dotter både har sin familj och vänner som stöttar henne. Samtidigt tror jag inte att det är fel att anmäla till polisen om ni känner att dottern utsätts för brott i form av trakasserier, stalking eller liknande. Även om de kanske inte gör något för stunden finns det loggat (man kan ange att man bara vill att det ska finnas registrerat själv), vilket kan vara bra om det skulle eskalera.
Vilken kämpe du är Femina. Försök göra något som stärker dig själv också ❤. Kommer du ut på promenader?
Största styrkekramarna till dig och din dotter! Hoppas ni får en fin helg. Kraaam

Femina
fre, 2019-01-11 - 13:45

#Vinägermamman
Tack för att du är så vänlig mot mig. Nja, jag har väl tyvärr inte kommit igång med promenaderna ännu fastän jag vet att det vore bra för mig.
När det gäller dotterns ex så är det ganska lugnt just nu men det kan vara lugnet före stormen. Jag förslog för henne att be exet lämna henne helt ifred i en månad och sedan höra av sig till honom, bara för att hon ska få lite lugn och ro och hinna bli starkare mentalt. Hittills verkar det fungera. Förhoppningsvis hinner han lugna ner sig. Men när en månad gått får hon väl skicka ett sms och vidhålla sitt beslut och då vet man ju inte hur han reagerar på det.
Önskar dig och din familj en fin helg tillbaka! Kram!

Fibblan
fre, 2019-01-11 - 17:43

Hej Femina!
Läste din tråd och känner igen dina tankar och känslor..
Som du säger, livet är inte rättvist och vi har alla här, olika erfarenheter och förutsättningar både av vad livet gett oss för utmaningar och svårigheter och hur starkt beroende vi hunnit utveckla längs med vägen..
Du gör det, som du tror blir bäst för dig just nu❣️ Jag har själv funderat på mitt varande här i forumet..Startade mitt inlog när jag klassiskt nog bestämde mig, för att fr.o.m 1 januari, inte dricka alls, förrän åtminstone tidigast midsommar. De första dagarna när jag slet med "abstinens-multum", kände jag mig också helt manisk. Kände mig nästan som i panik och skrev långa svar och inlägg "all over the place"..så mkt som ville ut, men aldrig blir det tillräckligt! Förstås! Vi kan omöjligt formulera allt vi vill eller behöver här. Och så behovet av att få svar. Vi är ju här för att vi behöver få svar,, förståelse, bekräftelse, i det hårda jobb som det innebär att lägga av med skiten..Vi ropar ju på hjälp, det är det vi gör!

Jag känner mig så omåttlig i allt. En beroende personlighet de Luxe, kanske ev med en outredd adhd.. eller är jag bipolär? Episoder i livet med hög energi, oöverträffat, lyckas med allt jag tar mig för-känslan, och prestationer därefter, för att sedan hamna i total orkeslöshet,, negativitet och de mörkaste av tankar, där jag precis som du känt barnen är enda skälet att bli kvar i detta livet..
Jag har känt det som att det är ngt fel på mig, och att jag inte passar in riktigt någonstans eller i någon diagnos eller för den delen. Jag är lite av varje och all over, även i det. Kanske är det så här det är att vara människa bara.. bara att vissa och jag tror många här i forumet är lite mer, av vissa komponenter. Därav, kommer alkoholen också in i bilden..Vi behöver den, för att kunna hantera dessa svängningar, som jag tror vi är känsligare för. Och så blir det värre..

När jag läste boken
"Drukna inte i dina känslor" så kunde jag inte sluta vända blad. En bok om mig! Om man läser den så finner man mig, Fibblan ?personifierad! Kanske kan du också känna igen dig i den? Jag såg begreppet stark-skör här i tråden i vart fall, men kom inte ihåg vems inlägg det var.

Oavsett, kom ihåg: Du är inte ensam! Det är en jävla kamp vi för. var och en på sitt håll. Ingen känner just din smärta och just ditt slit. Men vi kan försöka hjälpas åt här?.
För egen del hoppas jag på att få sluta kämpa och börja leva. Därför gjorde jag slut med alkoholen. Jag sliter som ett djur med detta! Och ibland när jag läser här, så kan det tyckas så enkelt. De bara liksom lyckas lägga dag för dag av nykterhet bakom sig. Är så tuffa och starka och motiverade! Men så är det inte. Vad vet jag, för vissa kanske? Som sagt vi har olika långt utvecklat beroende, och olika förutsättningar både inom oss och utom oss..

Många kramar från en som kämpar. Som vill sluta kämpa, men som gör det ändå.
För jag vill känna mig - fri en dag?!
Det är det som driver mig!

Hoppas du finner ngn förtröstan och hopp om livet, att det kan och kommer bli bättre!
Du har det så slitsamt, och jag önskar så att det ska bli bättre för dig!
Kram/Fibblan?

Femina
sön, 2019-01-13 - 00:15

#Fibblan
Tack, snälla du! Det här med att vara "starkskör" är både en välsignelse och förbannelse. Jag har inte hunnit läsa din tråd. Jag försöker ju just nu avhålla mig från att logga in här hela tiden. Det är lätt att bli övermodig vid nyår och ställa krav på sig själv såsom att vara nykter till midsommar. Sen får man brottas med det varje dag. Jag föredrar att ta en dag i taget. Starkskör var mitt inlägg. Jag tror vi är många som kan känna igen oss i det.
God natt!

Femina
sön, 2019-01-13 - 20:03

Min dotters ex lägger nu ut en massa uppdateringar på Instagram, bl a att han verkar typ köpt förlovningsringar... Det är oroväckande! Han är normalt så egoistisk och så snål att det är obeskrivligt. Jag säger till min dotter att hon absolut inte ska titta på hans sociala konton! Både hon och jag har läst ut boken "Är du gift med en psykopat?" Och den är skrämmande träffsäker. Det visar bara hur desperat han är att få henne tillbaka! Det har absolut ingenting med kärlek att göra! Man kallar inte sin trogna, fina flickvän sin "lilla hora"!

PimPim
sön, 2019-01-13 - 20:17

Måste vara skönt för henne att vara nära dig och känna tryggheten er emellan! ??
Sen har ju du ditt ”sug” som mer än vanligt pockar i såna sistuationer!
Så strongt av dig att stå emot!

Kram PimPim ?

Femina
sön, 2019-01-13 - 20:28

Det är nästan som att hennes sug att stå emot sitt ex är samma sug som jag har att stå emot A! Skrämmande!

Femina
sön, 2019-01-13 - 20:47

#Pimpim
Ledsen att göra dig besviken men jag har inte sagt att jag stått emot mitt sug.

Femina
sön, 2019-01-13 - 21:14

Boken kunde lika gärna hetat "Är du ihop med en psykopat?" För er som känner minsta relevans rekommenderar jag er varmt att läsa den. För er andra som inte alls förstår eller varit ens i närheten av detta vill jag bara förtydliga att detta är personer med svåra störningar som säkert är delvis medfödda och delvis förvärvade i barndomen. Tyvärr är det detsamma för de kvinnor som fastnar för dessa män. De träffas och blir som handen i handsken! Där får ju delvis jag och min man ta skulden precis som våra beteenden grundar sig på vår uppväxt, osv, osv bakåt i all evighet! Utanpå det kommer ju våra genetiska arv och erfarenheter utanför familjen som att t ex min dotter var utanför gruppen i många år i skolan, en slags mobbing. Det bidrar ju säkert också till låg självkänsla och därför blev hon ett lätt offer för manupilation från en äldre kille med psykopatiska drag. Detta är en mycket stark, sjuk relation som aldrig kan sluta bra. Jag gör så gott jag kan. Allt jag kan! Jag skulle kunna berätta att han ljuger, manipulerar, tar steroider via sprutor, är labil i humöret, hotar med självmord osv, osv. Det är ingen man för någon kvinna. Absolut ingen man för min dotter!

Femina
mån, 2019-01-14 - 21:49

Jag ska inte prata mer om min dotter ifall inget nytt händer. Det här forumet handlar om A. Jag har tyvärr benägenheten att skriva här lite som en dagbok och inser att mina inlägg handlar mest om annat. Dock är det ju så att allt som händer i våra liv handlar om A, egentligen. Hur vi hanterar vårt liv utan eller med A och vad som triggar mer eller mindre. Jag har valt på sistone att inte skriva om nyktra eller mindre nyktra dagar eftersom jag går så mycket upp och ner, fram och tillbaka, hela tiden.

Femina
mån, 2019-01-14 - 22:40

En vanlig dag börjar med att jag vaknar utan panik-känsla. Dagen går sin gilla gång och ca 15.30 är det dags för första glasets guldkant. Sen blir det fler glas.

En annan dag vaknar jag abrupt i "vargtimmen" och hoppas somna om. Ibland går det inte alls. Ibland lyckas jag somna om men vaknar ofta med känsla av panik. Vad har jag sagt/gjort/skrivit igårkväll? När slutade jag dricka? När somnade jag? På förmiddagen kommer ångest och tankar om total nykterhet, AA-möten, nya "löften" till mig själv. Sen vid lunchtid har det gått över. På eftermiddagen mår jag riktigt bra. Fixar saker. Sen blir klockan ca 15.30 och då är det dags för ett första glas vin. Så himla mysigt! Allt är glömt och förlåtet och jag tänker att just idag ska jag bara dricka några glas före/till middagen och sen sluta. Ja, eller bara ta nåt glas till efter maten för klockan är ju så tidig. Så tar jag ett till glas för klockan är ju bara 18.30... Sen ser jag nåt på TV och vinet är slut i pausen så jag passar på att fylla på lite. NU börjar jag närma mig någon slags osynlig gräns... För om jag fortsätter fylla på så tappar jag begreppet om tid, vad som är rimligt, och vips kan klockan vara flera timmar senare och även om jag lägger mig med vattenglaset bredvid mig så sluter sig cirkeln med ett abrupt uppvaknande i vargtimmen igen. Och nya löften nästa morgon...

Vinägermamman
tis, 2019-01-15 - 12:25

Gillar inte att du skriver "Förlåt". Finns inget att förlåta. Varför skulle det göra det? Självklart ska du skriva om din dotter. Det är ju en jättejobbig situation och det är bra att få skriva av sig. Sen kanske det inte alltid är lätt att ge konstruktiv respons i alla lägen. Skriv precis hur mycket du vill och kan vi stötta dig/er i detta här inne gör vi självfallet det. Tänker att du är orolig för att hon ska gå tillbaka till relationen. Jobbar din dotter? Studerar? Antar att hon precis tagit studenten om hon är 19. Kanske skulle vara bra för henne att komma bort ett tag och kanske resa som så många gör året efter studenten. Funderar hon på det? Precis som du själv skriver så är ju allt runtomkring påverkande faktorer till vårt förhållande till alkohol. Tänker även på att du skrev att du vill begränsa din tid på forumet. Det viktigaste är att du gör saker som du mår bra av. Mår du bra av att skriva och/eller läsa här inne ska du ju göra det. Mår du mindre bra av det så kanske det är bra med en begränsning.
Din beskrivning av drickandet i vardagen är du långt ifrån ensam om.

Här har vi årets första snöfall och jag laddar för att sätta mig med bokföringen (blä, men det ingår när man har företag).

Hoppas du får en fin dag idag.
Peppkramar från Vinägermamman

Pianisten
tis, 2019-01-15 - 13:05

Hej Femina <3
Du är i det jag kallar avgrunden nu, där det är så jobbigt att klättra upp. Du går på alkoholdrift, normaltillståndet är med alkohol i kroppen och när det börjar gå ur kryper det i kroppen på ett vis som inte går att stå ut med vilja och så går det bara runt, runt. Du måste göra din dag annorlunda för att bryta det. Greppa vilket halmstrå som helst. Det värsta med avgrunden är just det att ofta finns där ingen lust till någonting. Men skulle det dyka upp någon så följ det! Bryt mönstret. Med risk att låta tjatig. Rörelse. Gillar du att lyssna på musik? Har du några låtar som får dig peppad? Ta på dig ett par hörlurar och gå en promenad, vem vet kanske kommer det ett spontant sug att jogga bara några steg.
Jag känner verkligen med dig och din situation. Hoppas du tolkar mig att jag försöker ge dig lite förslag och pepp och inte kastar på dig vad du ska göra..
Kan du komma ur din nuvarande alkoholperiod så kommer du säkert kunna se klarare på din dotters situation också och hitta en lösning.

Ta hand om dig! (och skriv så mycket du vill och orkar!)

Femina
ons, 2019-01-16 - 10:15

#Vinägermamman
Jag blir rörd av ditt fina svar. Min dotter läser historia på universitetet men vill inte fortsätta med det till hösten. Resa finns inte på kartan, tyvärr. Hon vet inte alls vad hon vill. Hon är en fantastisk fin person, lugn, eftertänksam, klok, vacker på både in-och utsidan. På rätt plats kan hon blomstra. Men i dagens samhälle krävs mest andra egenskaper som att vara orädd, ta för sig, vara social osv. Jag är bekymrad över hur hon ska hitta sin plats i livet.
Igår lyckades jag avstå helt från att gå in här på forumet. Jag känner mig ofta lite ensam och tittar in här lite för ofta. Jag behöver balans till forumet.
Jag önskar dig en fin dag och lycka till med bokföringen!
Kram!

Femina
ons, 2019-01-16 - 10:23

#Pianisten
Vilket omtänksamt inlägg du gav. Tack, du förstår precis. Rent logiskt vet jag vad jag borde göra men känslomässigt vill jag bara fly undan. Jag ska försöka samla halmstrån och en dag har jag kanske en hel kärve!
Tack, snälla du. Allt gott till dig!
Kramar

Femina
lör, 2019-01-19 - 19:48

Helt plötsligt, för ca en timme sedan, kom min dotter och sa att hon skulle ta bussen till Ica (ca tio minuters promenad härifrån) för att hämta ett paket. Genast blev jag osäker och misstänksam. Hon har varit hemma hela dagen. Varför ska hon göra det nu i mörkret och kylan? Strax efter hon gått gick jag efter henne och stod på avstånd och kollade att hon gick på bussen och inte istället satte sig i f d pojkvännens bil. Hon gick faktiskt på bussen. Väl hemma skickade jag ett sms hon inte svarade på. Jag ringde men kom till telefonsvararen. Hon har sagt att han inte hört av sig (som överenskommet) men jag litar inte helt på det. Jag gick in i hennes rum och tittade i hennes dagbok, (inte OK) men där hade hon tyvärr skrivit att hon var beredd att ge honom en chans... Som tur är kom hon hem nyss med paketet! Stor lättnad! Ändå är min oro inte över. Hon ljög ju för två veckor sedan. Och jag känner henne så väl! När hon blir stingslig mot mig och försvarar honom blir jag väldigt orolig. Hon berättar säkert inte allt för mig men det hon redan berättat, särskilt efter nyårsafton, är tillräckligt. Jag vill inte förlora henne! Varken bokstavligt eller känslomässigt. Han är inte bra för henne. För någon tjej. Efter det jag läste i dagboken känns det förstås inte bättre. Hon är bara så ensam. Har inte många väninnor och de är fullt upptagna med jobb och pojkvänner. Om min dotter bara kunde förstå att hon har resten utav sitt framför sig! Även hon kommer en dag bli lycklig med en normal kille som uppskattar henne och inte gör henne illa, ledsen och besviken hela tiden! Det är inte alltid lätt att vara mamma.

Femina
lör, 2019-01-19 - 23:22

Jag mår inte bra. Känner mig jättefull av någon anledning. Vet inte varför. Jag har inte druckit mer än vanligt. Dock har jag inte mått så bra senaste två dagarna. Nu mår jag jättedåligt. Huvudet snurrar. Vill sova. Vet inte vart jag ska ta vägen. Gud, jag får skylla mig själv. Så mycket ångest. Kan knappt andas. Varför gör jag såhär mot mig själv? Jag visste ju inte att jag skulle må så här illa just idag! Fan! Jag mår så jävla dåligt just nu. Tårar. Hjälp mig...