Nejlika

Åh nej, jag måste ha tagit bort mitt inlägg medans du skrev ditt svar ? Förlåt!
Så här är det att jag läste igenom mitt inlägg igen och blev orolig för att det kunde tas på fel sätt. Du hade ju faktiskt inte uttryckligen bett om råd och det här med SSRI är ett klurigt ämne så tänkte att jag kanske inte borde ge råd bara baserat på mina erfarenheter ? Men det togs ju visst inte emot negativt så tur att du då hann läsa det!! ?❣️ Skriver ett längre svar vid senare tillfälle men du - fortsätt ta ut tryggheten i förskott, njut av de bättre dagarna, livet kommer fortsätta gå upp och ner så passa på att njuta av lugnet och behaget DU skapat! ?

Fibblan

Bara tacksam, för föregående inlägg
???
Och för detta:
Tack - fina du!
???

Kramar/
Fibblan ?

Nejlika

Jag känner precis som du, att det är jätteskönt när man hör att någon förstår en. Framförallt när man har svårt att prata om besvären med någon i sin närmaste omgivning, som jag, så är verkligen det här forumet ett vattenhål, att läsa om folk som går igenom samma tankar och våndor tycker jag också gör att skammen släpper lite, varför skämmas så mycket när så många fler reagerar och känner på precis samma sätt?
Heja oss! Det är som du säger lätt också att gå ner sig i svårigheterna istället för att fokusera på vinsterna och framstegen. Våra hjärnor växer sig starkare för varje dag, våra kroppar likaså, vi kommer bli duktigare på att hantera stress, vi kommer tänka klarare, vara starkare, och komma närmare och närmare en lugn och skön tillvaro. Lite mer varje dag!

Angående SSRI, du gör 100 % rätt i att vänta med att börja med dem tills du känner att läget är mer stabilt. Att göra en sån förändring är något man behöver göra när man kan planera långsiktigt och det får ju absolut inte riskera att rubba lugnet du är i just nu. Nu ska vi bara njuta av framstegen som sagt och säga att vi är jävligt bra och starka! ?????

Ha en härlig kväll. Kramar från Nejlika(den giftiga blomman, med gift som börjar avta ?)

Fibblan

Tack för fortsättningen Nejlika?!
Sådan positiv energi i ditt inlägg! Du förmedlar en styrka som jag blir glad av att lägga märke till hos dig, och som jag tacksamt, låter spilla över också på mig..??!

Giftet går ur oss, nejlikor som fibblor..?, (vet inte om fibblor är en giftig blomart..(?) metaforen funkar ju ändå?) undan för undan, dag för dag och istället blir det mer plats för allt det du beskrivit ovan.

Både kropp och knopp och själ blir starkare och mer motståndskraftig. Vi har slutat tillföra gift och nu kan kroppen börja jobba FÖR oss?! Nu när inte vi inte tillför det, kan vi ge HELA oss, en chans att läka. Såväl fysiskt, mentalt som emotionellt..?

Tackar mig själv för att jag ännu en dag, har givit mig chansen, att gör just det?!

Kram på er alla som strypt eller kämpar med att strypa tillförseln av giftet?!

/Fibblan?.

Fibblan

.. faktiskt.
Hur f*n kan det vara svårt..(?)
Jo, för att jag så länge tryckt undan det min kropp och själ försökt säga mig. Så nu när jag stannar upp och lyssnar, vet jag inte riktigt hur den där rösten låter..
Och det är lite svårt oxå att få till eftersom livet rullar på i samma rasande tempo..
Sjuka barn, läxor, alla hushållsbestyr, renovering, jobb etc m.m.
Och jag ska oxå motvilligt erkänna att det är enklare att inte lyssna..
Bara köra på som vanligt, fast i nyktert tillstånd. Det är både bra och dåligt, tänker jag. Bra, för att ju livet inte stannar upp, och det krävs olika saker av mig i mina olika roller, som gör att dagarna får rulla på och jag lägger dagar av nykterhet bakom mig, med en större enkelhet nu. Känner glädje, sorg, ibland lite energi och en välkommen känsla av att vara alert och klar i skallen. Men mest är jag trött. Och konstigt vore ju annars..Jag har ju bara kört på. Ett par glas vin, och så fixar jag resten med..
Min kropp och själ behöver återhämtning. Svårt bara att förstå vad det är FÖR JUST MIG. Och klarar bara av att va med mig själv i små stunder. Flyr gärna in här på forumet..eller ägnar mig åt annat med skärmen framför ögonen..
Bara jag kan reda ut vad det står för. Men det känns lite som flykt..
Kanske ska ta en paus härifrån och såklart mobilen i stort och då.
Våga ta tid att vara med mig själv. Tror jag ska åka på en sådan där'a tyst retreat. Att tvinga mig att va med mig själv. Ge mig en chans att ta i fatt och lyssna inåt.
Jag har ju en medberoendeproblematik i grunden oxå och duktig flicka syndrom på det. Så att hela tiden sätta alla andras behov i centrum framför mina egna är det jag är van vid.
På ett sätt blev alkoholen ett sätt att bryta det mönstret. Då blev jag lite mer ego, (fast på ett felaktigt sätt förstås).. men jag kunde skita i kraven och tillåta mig att bara vara..
Det var bra, men samtidigt var jag ju i rus. Och även om jag tyckte jag tänkte bra tankar och hade bra idéer, mer kreativ osv. så spädde det ju bara i förlängningen på med mera trötthet och mer ångest..
Alltså, hitta rätt i detta nya..
Har redan gjort bra grejer för mig. Men de kan bli fler. Absolut. Mer av sådant som stärker mig inifrån och ut. Och även det omvända. Behöver komma igång med regelbunden träning. Promenader i all ära, och förstås bättre än inget. Men behöver nog steppa upp den fysiska aktiviteten, för o få lite mer fördelar i form av dopaminpåslag.. kroppen skriker efter det. In med mer av det..!
Vila/återhämtning OCH aktivitet. Ska försöka få till lite mer av båda och balansen däremellan ??!

Snart är fredagskvällen slut och inte känt en uns sug av alkohol - såå skönt?!

Kramar/
Fibblan ?.

Jag tog en alkoholfri öl. Kändes lite välförtjänt. Men nu så här vid 22-tiden börjar jag ångra att jag inte tog en springtur. Något visst att vara ute när vädret är emot en och man är ensam på gatorna. Promenader är ett bra substitut men du har ju idrotten i dig vad jag förstod. Jag är impad av ditt emojianvändande, jag fattar inte vad hälften av dem ens betyder (om de inte är riktigt uppenbara). Hur som helst skönt att suget inte håller dig fast. Tycker jag mest får sug nu förtiden när andra dricker, men mitt ”hemmasug” har gått över helt och hållet.
Trevlig kväll!

Fibblan

Och det är nog oxå det, att jag kommit så långt ifrån den, som gjort att jag mått onödigt dåligt.. och så min allt-eller-inget-karaktär.

Sådan låång uppförsbacke, och varje gång jag försöker ta fatt i den, blir jag bara så sur och irriterad och destruktiv. "Rackar ner" på mig själv, för att jag kunde låta mig sjunka så lågt..och så skiter jag i det istället för att få tag i revansch-lusten, som var så stark en gång i tiden..
Vart tog jag vägen..(?) ?
Känner mig så förvirrad.
Och orkeslös och initiativfattig.
Och dålig.
Men jag är en bra mamma iaf..! (Försöker peppa mig själv här nu..) och jag vet att sedan den sekund de kom till världen har jag gjort allt för dem. Lite för mkt förmodligen..Man kan inte ge ett barn för mkt kärlek, sägs det och det tror jag på. Men jag glömde bort mig själv..
Bara att jag tar mina promenader nu och börjat på yoga, känns som investeringar i mig som jag alltför länge försummat. Och jag vet och förstår nu att jag måste ta hand om mig själv, för att hålla för dem. Och jag vill visa dem GENOM HANDLING, att det är viktigt och göra saker för sig själv och som man mår bra av. Det vill jag lära dem, ngt jag uppenbarligen fick med mig för lite av..
Inget barn mår bra av en mamma som utplånar sig själv, som slår 100 knutar på sig, för att alla andra ska ha det bra.. Barn gör som man gör och inte som man säger..
Dags att börja agera lite mer utifrån det jag lär, med andra ord..

Vad gäller sug är det mer framträdande för mig när jag är själv och hemma. De stunder jag lekt med tanken på ett återfall är när jag är själv..
Säkert oxå en bidragande orsak till att jag värjer mig för o hamna i de situationerna. Och ser mestadels till att inte utsätta mig för det, som jag kanske mest av allt behöver.. vad vet jag..
Jag vet f*n ingenting just nu..
Men det är okej. Så får det vara. Jag processar, och skriver och tänker och processar..
ACCEPTANS. Jag duger som jag är. Jag gör så gott jag kan. Det är tillräckligt!
Eller..(?)
Sover på saken. Vaknar till en ny dag med nya möjligheter. Nya tankar. Nya känslor.
Jag är på väg.
Och jag har bestämt mig för att vara närvarande på den vägen. Ökar på med den och glädjen. Det jag har bestämt mig för, så brukar det bli!
Och så fick jag i alla fall fatt i lite av mitt "jävlaranamma" igen..?!
Förstår din känsla av motståndet som vädret kan erbjuda och att vara där ute då, ta i, känna kraften i sig..Den är mäktig. Ska hitta tillbaka till den!
Tack för inspi.?!

Kram/
Fibblan ?.

Fibblan

Jobbar på med min självrannsakan, tankar och idéer om förbättringar parallellt med acceptans för det som är. Uppskatta nuet och tacksamhet för det jag har och den jag är. Samtidigt som jag vill och vet att jag kan både må bättre och ha det bättre genom förändringar som jag nu gör. Acceptansen handlar oxå om ge det tid,skynda långsamt. Men inte heller vänta med det till imorgon, som jag kan göra redan idag, för att nå mina mål. Små,små steg.

Och jag MÅR BÄTTRE ?!
Känns som längesedan nu, som jag hade ett sådant där riktigt ångestpåslag..yey. kanske bara är en vecka sedan..men känslan är den viktiga. Det betyder att jag lyckats vara i nuet! Inte hängt upp mig på det som varit, eller oro/rädsla för vad som komma skall..??!
Jag är på gång..??!

Tack och godnatt.
Kram/
Fibblan ?.

Gillar din sammanfattning:

Jag är på gång.

Ja, du är verkligen på g. Tycker att du har en otrolig självinsikt och - kännedom, vilket är en bra grund under den vita resan.

Hoppas att du hittar vad du än söker. ?

Nu håller vi!

Ha en fin helg. Kram

Fibblan

Har jag tänkt det, har jag uttalat det, ökar jag förutsättningarna att agera därefter. Så tänker jag.
Hade det varit enkelt gjort, hade jag gjort det jag vet jag behöver för längesedan..
men det är ju allt annat än enkelt..
Ett hårt och krävande jobb är var det är, att bryta mönster..phu

Men som sagt på G, är ju alltid ngt. Någonstans ska man ju börja..??!
Och tack till dig för dina varma
och stärkande ord❤️!

Hoppfull och med tillförsikt möter jag dagen!
Nykter.

Önskar dig också en fin helg?!

Kramar!
/Fibblan ?.

Det där med att man ska göra allt för alla o speciellt för barnen! Man slår alla knutar man kan på sig själv för att göra ALLT o glömmer eller försakar sig själv helt...
Man kör käpprätt in i väggen SKA o KAN nog orka lite till...
Sen är man så förbaskat slut så man vet inte var man ska ta vägen ??
Då har vinet varit en fin vän på helgerna att bara få lite lugn o ro i hjärnan koppla av lite.
Sen går det bara runt...man orkar mindre för man är bakfull o att göra listan o alla måsten blir fler - ångesten större!
Jag jobbar som du på att försöka ta mig egen tid träna yoga är toppen mindfulness. Svårt att hitta tiden men kämpar med det som du ??man måste investera i sig själv med för att orka vara en bra mamma. Inse att man är den bästa mamman om man kan ta igen sig få lite egentid o göra saker för sig själv! Vi jobbar på det så kommer vi bli dom bästa mammorna ❤️❤️ Ja eller det är vi redan ??
Kram på dig o ha en superfin härlig vit lugn helg! ⭐️⭐️

Fibblan

Väl talat "systra-min"?!

Vi är bra mammor❤️!
Vi ska "bara.." jobba på att fortsätta va bra för dem, SAMTIDIGT som vi ska bli bättre på att vara bra för oss själva..
Tack för du skrev?!
Skönt med ngn som förstår och sliter med samma..

Ha en fortsatt fin lördag, det lilla som är
kvar av den☺️
och en skön söndag imorgon ??!

Kram
/Fibblan ?.

Nattflicka80

Jag läser med stort intresse din tråd, som du nämnde i ditt svar till mig. Även jag får pepp, inspiration och tillförsikt av att följa dina tankegångar. Du har ett härligt, målande språk!??
Eftersom jag är helt ny härinne (OCH! Helt ny i att kunna identifiera mitt problem med alkohol) har jag så många tankar, känslor, funderingar i detta att jag har fullt upp att ta in, läsa om er andras erfarenheter, och låta tankarna vandra som de vill.
Men absolut kommer en egen tråd/dagbok kallar några det även från mig när jag är mogen. ?
Jag upplever redan efter några dagar här att jag halvt omedvetet går in på forumet och tankar "rätt tankar" och får en känsla av samhörighet med er andra, som stärker mig.
Utan att just nu gå in på alla detaljer, kan jag nämna att jag slutade dricka a helt och idag är på dag 13. Känner mig både stolt över det men samtidigt inser jag ju hur illa det också hade blivit innan jag vaknade.
Som många skriver härinne har jag haft svårt att sova sedan inflödet av A avstannade, men det får väl ses som ett sekundärt "problem" och det lär nog bli bättre med tiden tänker jag.
Än så länge hyfsat trygg i mitt beslut att vara nykter, hejja mig ?
Tack för massvis av bra läsning, Fibblan ?
Kram / Nattflickan ?

Fibblan

Man skriver ju för sin egen skull, men det känns bra i mig, att det blir bra oxå för dig, att läsa i tråden (och i andras) ? !

Visst är det häftigt med samhörigheten! Håller med om att den är stärkande. Och så bra att det finns någonstans, att vända sig, där man kan tanka upp tillförsikt och få inspiration, när ens egna tryter..

Dag 13 - ?✨?!
Så himla bra gjort! Klart du ska känna dig stolt över dig själv??!

Och precis som du säger är det många gånger först när man är ur det, som man får lite mer perspektiv på hur det såg ut, och hur det var när man var i det..
Inte så kul alla gånger..
Men nyttigt samtidigt, så man kan ha det som en påminnelse, på vart man inte vill hamna igen..!

Hyfsat trygg i ditt beslut att vara nykter,
hejar på dig??!
Och det bästa är väl I guess, att ta det beslutet en dag i taget. Som du läst, har jag för egen del, både långsiktiga och kortsiktiga beslut igång samtidigt. Det hjälper mig?! Att just nu tänka att nykterheten är för all framtid, hjälper mig inte..
Tar ett nytt beslut vid midsommar, och kan därför lämna all ambivalens tills dess. Jätteskönt ☺️!

Vad gäller sömnen är den ju ett "aber".. Den är så viktig för vårt välbefinnande, och jag kämpar fortfarande med att få rätt på den..?

Men det har varit bättre däremellan ??!
(Ville bara förtydliga det och ingjuta lite hopp om
att det blir bättre ??!)

Hur har det gått förresten med tankarna på att få ngt utskrivet mot suget? Släppt det, eller processar fortfarande? 13 dagar har du klarat utan, så du har ju verkligen visat dig själv att du har kapaciteten och förmågan att stå emot suget?! Och som sagt, det är ju svårt att veta vilken skillnad tabletterna gör. Var så mkt som var annorlunda för mig denna gången, jag bestämde mig att sluta, så hade säkert klarat det utan oxå. Men samtidigt, bra det finns medikament. Fast jag tänker att den första månaden nog är den som är mest utmanande, just med det fysiska begäret eller vad man ska säga..och där är du redan halvvägs??!

Tack för din fina respons???!
Önskar dig all lycka och framgång i ditt beslut?!
Och du är välkommen att skriva så mkt du vill här, tills dess om/när du vill starta en egen tråd/dagbok..?!

Stor kram/
Fibblan ?.

40 dagar är stort. Hoppas du får en underbar, vit dag! Ska läsa hela din tråd nu, tänkte jag. Glad att vi kan stötta varandra.

Fibblan

Tack Wasabi?!

40 DAGAR - Det ÄR stort!
Skapade mig lite paradmusik tillsammans med ditt grattis?!

Tack för att du påminde mig och gav mig tillfälle att reflektera och insupa min framgång ?!

Varit en rättså trumpen dag annars nämligen..? och som vanligt lurar a-jäveln bakom hörnet då.. mkt tankar på alkohol och den lilla rösten som säger att två glas vin nu, vad hade det gjort..
Jobbar på, accepterar att tankarna finns där, och att jag inte behöver agera på dem bara för att de existerar. Hade helst sluppit dem, men vet av erfarenhet att ju mer jag kämpar mot dem, ju starkare växer de sig. De får finnas där och jag fortsätter göra det jag tänkt ändå.
Jag som var så säker igår. Bra påminnelse dock om att inte sänka garden s.a.s

Om du orkar ta dig igenom tråden wasabi (?) kommer du märka att det är just så det är för mig. Väldigt mycket upp och ner och det kan svänga snabbt eller ta längre tid..
Inte konstigt kanske, så är det väl för alla som bryter med alkoholen och/eller jobbar på med nya vanor. Men mer eller mindre, förmodligen. För mig mer..
Men sån är jag. Och samma sak där. Tror min lösning för att hitta rätt i detta nya är just att tillåta mig att vara precis som jag är. Det är när jag ska passas in i en andra massa former, som det lätt blir för mkt..då blir jag missnöjd, känner mig misslyckad och otillräcklig. Och då blir oxå alkoholen mer attraktiv..
Skit dras till skit. Vet inte om det är ett uttryck..nu är det, det?!

Klart vi ska stötta varandra ?!
Kramar
/Fibblan ?.

Fibblan

..utan mer, som i att jag vet med mig att jag är en känslig figur, där det är mkt toppar och dalar..

Förhoppningsvis, gör avståndstagandet till alkohol mig mer jämn. Även om jag till en början använde det just som en "medicin" för bl.a. det..
funkade inte i längden förstås..
Och som sagt lite mindre ångest har det nog allt blivit..?

Kram
/Fibblan ?.

Nejlika

"Jobbar på, accepterar att tankarna finns där, och att jag inte behöver agera på dem bara för att de existerar. "
Du har nått en oerhörd styrka i ditt tankesätt, och jag blir uppriktigt glad av att läsa det. Din styrka vinner över ditt sug och flyktbehov, dag för dag och det är fantastiskt! Du ska vara så stolt Fibblan, du är grym och har hittat din väg! Fortsätt bara följa gatulyktorna längs vägen så går du aldrig vilse (försöker mig på lite metaforiskt språk som ju du är så duktig på ?).
Idag skiner solen över oss och fler soliga dagar är att vänta☀️

Fibblan

Va söt du är!
Tack för dina fina, värmande
och stärkande ord?!

Tar med mig din, bokstavligt talat...?...?...?, lysande metafor?!
Jag följer den vägen. Det är inte den lättaste vägen. Men precis som du säger. Jag har mina lyktor längs med den.
Så det ska gå?!

En dag i taget, en bit i sänder och plötsligt har man kanske gått en mil i de här nya skorna..!
De är inte riktigt sköna än, men lite skoskav och blåsor får man räkna med.
Det går över.
Så småningom läker såren. Huden lite tjockare. Tål mer friktion och de nya skorna kommer passa mig bättre och bättre. De kommer bli ett med mig. Längtar efter den dagen!
Tillsvidare går jag bara på. Jag rör mig ständigt..

"A rolling Stone gather No moss"
???????????

Kramar
/Fibblan ?.