av Fridolin

Fridolin
ons, 2019-03-13 - 18:33

Trebarnsmamma.. 34 år. Dricker alldeles för mycket, det vet jag. Hur det började.. Tar en lång historia kort.. Hade ett jobb där man jobbade helger och ibland fick "helg" mitt i veckan, då dracks det endel. Sen när jag återgick till mitt gamla 7-4 jobb så fortsatte "helg" drickandet, fast det nu var på vardagar OCH riktiga helger. Har börjat smyg dricka för min man, jag byter system bolag för att slippa bli igenkänd, tar ut kontanter att köpa vin för att det inte ska synas på kontot. Skäms så otroligt... Annars är jag en helt fungerande mamma som jobbar varje dag, har en jätte fin familj... Känner mig så fruktansvärt misslyckad.. Hur kunde det bli såhär..?

anonym24751
ons, 2019-03-13 - 19:15

Hej Fridolin!

Det är så oerhört lätt att trilla dit och det går fortare än man tror. Det blir lätt en vanesak och till slut när man inte dricker fattas något.

Jag lever som du med barn, man och bra jobb trots det har alkoholen tagit större och större plats i mitt liv. Jag känner att vardagen blir roligare med lite alkohol i kroppen. Och jag älskar att mysa till det med vin och god mat.

Jag har varit nykter i omgångar och det går att ha kul och må bra ändå. Till och med mycket bättre! Jag har slutat att dricka helt för jag klarar inte av det.

Tar jag ett glas så kan jag fortsätta i veckor. Dricker jag inget så är det lätt att fortsätta nykter.

Vad säger din man, märker han något?

Lycka till!!

Kram???

Themistokles
ons, 2019-03-13 - 19:19

Smygsupa för frun, ha olika systembolag för olika dagar, etc. Jag har hållit på så i flera år. Nu är jag inne på dag tio utan alkohol. Det går, men är jobbigt. Och det är värt mödan.
Det är nog viktigt att man själv börjar ifrågasätta vad sjutton man sysslar med. Sedan finns det en hel del hjälp att söka om man behöver. Bara att "flukta" på vad andra skriver på forumet här sporrar mig. Många kloka tankar här.

Och du, du är inte alls misslyckad. Tvärtom! Men man kan ju alltid bli bättre.

Fridolin
ons, 2019-03-13 - 20:51

Tack för svar, känns skönt att inte vara ensam om detta, för så känns det ibland.. Jag tror han märker det men han vågar inte säga något. Hade nästan hoppats på att han "ertappade" mig..

Ostrukturerad
lör, 2020-09-19 - 08:50

Hur har det gått för er?
Fridolin, du startade tråden "Npf-barn" med bara rubrik ingen text. Jag har skrivit i den några gånger jag, men ingen mer än jag som gjort det hittills. Det vore trevligt om du vill tillägga nåt i din egen tråd! ??