av Nejlika

Nejlika
ons, 2019-03-13 - 09:14

Japp, två månader avklarade. 2/3 av min ursprungliga plan.

Om man går tillbaka och läser hur jag upplevde det efter en månad så finns ju allt det där kvar, bättre sömn, lättare att planera, ser fram emot saker, orkar träna och känner mig stark, ser piggare ut, mer klartänkt, mindre generell oro, minskad social oro.

Så vad har förändrats?
Fortfarande mycket. Inte haft en ångestattack på flera veckor (stort!!! Hade dessa nästan dagligen när jag drack), inga självmordstankar (inget jag pratat mycket om för inte velat skrämma någon, men nu när faran är över kan jag berätta att jag hade de dagligen innan jag slutade dricka och även en bit in, nu är de helt borta), grubblar nu också mindre över gamla tuffa minnen eller kan åtminstone reflektera över dem utan att få panik, tränar mindfulness lite dagligen vilket börjar ge resultat (kan ibland använda det i stressiga situationer för att lugna mig).

Och sen något stort. Börjat lita mer på min intuition. När jag drack gick jag runt med ständig oro att vara förvirrad över mina känslor, ifall jag hade grund för dem eller om de var påverkade av missbruket. Det betydde också att jag sällan stod på mig, alltid bad om ursäkt (utan att veta om jag gjort något fel samtidigt som kränkthetskänslan fanns kvar...stress deluxe!!), Ständig oro för om folk kunde gissa till sig mitt missbruk (darrar jag?? Märker folk min stress?? Osv). Sociala oron minskade snabbt under nykterheten men nu är den i stort sett borta. Effekt? Släpper snabbare det som inte är så viktig (jobbar dock fortfarande på det) men framför allt - sätter ner foten när det behövs! Vågar lita på min intuition nu och vet när någon gått över gränsen och vågar visa det. Slipper därmed känslan av att bli överkörd och grubblandet omkring det, SÅ skönt! Litar på min intelligens, intuition och uppfattningsförmåga, för jag går inte längre runt med en ständig känsla av att vara frånvarande eller stressad (?).

Slutar behöva bunkra upp med onyttigt att ta till vid ångest. Slutar med lightläsk och alla form av sötningsmedel. Slutat överäta vid stress. Njuter också mer av mat, och får inte samma sug på onyttigt.

Viktnedgång? Ja ett mysterium där. Vikten håller sig kvar stenhårt. Endast gått ner några futtiga kilo. Men i sammanhanget känns det inte viktigt. Fortfarande övertygad att det ger sig tillslut även om det blir en kamp. Kroppen ser dock nu stark ut och en del fett har säkerligen bytts ut till muskler.

Träning är det som ger mig ro och motivation. Utan den skulle det här inte gått lika bra, det är jag övertygad om. Träningen har gett det dopamin som alkoholen tidigare gav utan baksmälla och har nästan kunnat känna hur sinnet gjort så gott av det. Kroppen självklart med, men allt det här har jag ju redan tjajat mycket om :)

Att jag blivit mer social och öppen sen jag slutade med alkoholen har gjort att jag fått nya vänner som jag nu umgås med regelbundet. Ovärderligt för mig som lever ensam! Älskar att sprida glädje till dem och få det tillbaka. Känner mig uppskattad på ett annat sätt än tidigare. För jag är ju också så mycket härligare person nu garanterat. Skrattar mycket, är spontan, kvicktänkt och påhittig.

Trots allt detta finns mycket kvar. Längtar tills jag även klarar mig utan att behöva träna varannan dag och har fortfarande mycket kvar att bearbeta. Stresströskeln behöver jobbas upp och jag kan fortfarande känna att mycket fattas. Har en barnlängtan och längtar efter den stora kärleken. Hade jag inte haft missbruket tror jag att det hade funnits i mitt liv vid det här laget. Men jag känner äntligen hopp ?

FinaLisa
ons, 2019-03-13 - 19:06

Två månader, jättebra!!?
Härligt att läsa om hur bra du mår nu?

Jag tänker på att muskler väger mer än fett så det kanske är därför du inte minskat vikten så mycket.
Du tränar ju duktigt och det är bara att skörda frukterna av det; en välmående kropp och knopp!!???

Kramar
???

Nejlika
tors, 2019-03-14 - 09:52

Blir glad av att du glädjs med mig ☺️

Helt sjukt egentligen hur mycket som kan förändras på två månader. Ibland vill jag nästan nypa mig i armen. Är dock oerhört ödmjuk inför att nya kriser säkert kommer, men att få känna friden ens för ett litet tag är så härligt och get ett helt nytt perspektiv på livet. Två månader och livet ser helt annorlunda ut.

Jo precis en del är nog muskler men sen har ju träningen vart ganska tuff, de säger ju att alltför tuff träning leder till att kroppen reagerar med att hålla hårt i alla kalorier som kommer in och mitt fokus har ju inte vart viktnedgång. Läst att om jag promenerar mer istället för att jogga kan kilona rasa, men då får jag ju inte mina fantastiska dopaminkickar ? Lyxproblem just nu, så härligt att ha lite lyxproblem för en gångs skull ? Det ger sig nog tillslut.

Hoppas det går bra för dig FinaLisa och att du har en härlig dag ?

Många kramar!!

Nejlika
tors, 2019-03-14 - 19:53

Nästan dagligen sedan jag blev nykter har jag antingen vart inne här och läst och/eller skrivit. Det har vart en frizon för att kunna känna sig ok med sina problem och så oerhört skönt med igenkänningsfaktorn, stöttningen och inspirationen. Nu ska jag försöka hålla mig borta minst en vecka för att se om det får mig att ev tänka lite mindre på alkohol, som ett nytt steg i min process. Får se om det går, men ska göra ett försök! Sen är jag säkerligen tillbaka :)

Kram, ses snart ?

PimPim
tors, 2019-03-14 - 20:07

Jag kikar in här om hag har tid över vilket jag inte har varje dag. Jag läser och gillar, men kommenterar inte alltid, eller uppdaterar i min egen tråd. Även med detta forum tar jag en dag i taget precis som med alkoholen. Behöver jag skriva av mig? Ja vissa dagar behöver jag det just för att jag vill kunna gå tillbaka och kunna se tillbaka på hur jag kämpat när jag haft tuffa dagar och hur jag ska tänka flr att komma på rätt ”köl” igen!
Hoppas du får en underbar nykter vecka!
En dag i taget ?

Kram PimPim ?

Nejlika
sön, 2019-03-24 - 20:01

Att hålla mig borta från forumet har nog vart bra för mig i steget jag kommit till då jag tror att det fått mig att tänka mindre på alkohol. Känner att jag sakta men säkert börjar skilja mer och mer på mig själv och på alkoholmissbruket. Jag känner mig mer som jag tror jag. Har vart inne och kikat ibland för att se hur det går för alla fina människor jag följt sida vid sida, men inte stannat länge eller fastnat.

Veckan har fortsatt gått lite upp och ner men dalarna är fortfarande mycket mindre djupa än de var när jag drack. Visst blir jag stressad ibland och kan känna flyktbehovet börja pocka på, men att fortsätta nykter har ändå vart självklart.Finns nog dagar nu då jag nästan inte tänker på alkohol alls. Känner mig säker nu att jag kommer klara mina tre månader som planerat, men vet fortfarande inte hur jag gör efter det. Nykterhet är inte en självklarhet för mig därefter, men ett av alternativen.

Men fokuserar på nu och de återstående veckorna.

Jobbar mycket på mig själv och det kan ibland göra väldigt ont. Saker jag gjort, sagt, bakis eller alkoholpåverkad tidigare tänker jag ibland på och har insett att det inte går att smita från det. Men med tiden kommer minnena blekna mer och mer och tror inte det hjälper att förtränga, inte för mig. Minnena kommer alltid ikapp.

Minskat min antidepressiva nu till hälften och kanske är det det som gör att jag ibland känner mig lite extra låg. Men jag är fast bestämd över att bli medicinfri och nu när jag inte missbrukar alkohol så känns tillvaron hanterbar. Tänker hitta andra sätt att må bättre även om det kan komma att ta tid. Men fungerar bra, jobbar, tränar, träffar vänner osv. Njuter av att våren är här - som jag har längtat! Bara det kan komma att göra en del.

Tänker på de jag följt här och hoppas det går bra för er.

Kommer nog fortsätta skriva här varje söndag.

Kramar från Nejlika.

Vinäger
mån, 2019-03-25 - 20:17

Ett dilemma. Å ena sidan finns här massor av fantastiskt stöd, å andra sidan håller det tankarna på A vid liv. Hmmm...

Tycker att du resonerar rätt kring ångesten över vad man gjort under påverkan - på fyllan helt enkelt. Det är inte bra att förtränga, samtidigt som man inte får älta det i evighet. Det gäller att hitta balansen, möta ångesten, acceptera och sedan gå vidare. Lättare sagt än gjort dock...

Skönt att det går åt rätt håll på många plan för dig. Du fixar det här.

Kram

Nejlika
lör, 2019-03-30 - 10:29

Det sägs ju att det tar ca 66 dagar att skapa en ny vana, och kanske var det ungefär där det också blev en vana för mig. Det nyktra, det lite mer hållbara livet. Slut med berg- och dalar, nu är det mer gropar eller trottoarer, ibland en och annan kulle. Det lunkar på och alkohol eller "icke-drickande" är inte längre ett av mina topp 5-bekymmer. Jag lider inte av att inte dricka, jag känner ingen stark sorg eller längtan. Jag har andra bekymmer som upptar min tid istället ^^ Men de känns ok, för dessa är inte lika akuta som de jag upplevde i bakfylleångest eller när jag kände sug. Mycket som jag "trodde" var problem under tiden jag drack ser jag inte längre som problem så även de vardagliga bekymmerna upplever jag som färre.

Visst kan jag sakna ruset, lättheten som man känner efter de första två glasen. Men det där hejdlösa supandet, fy det saknar jag inte. Saknar inte att tappa kontrollen, saknar inte ångesten, saknar inte baksmällan och alla tvivel på mig själv. Jag är för stark just nu för att låta alkohol få ta plats i mitt liv. Men ja, självklart saknar jag de där första glasen ibland. Men det är ok, saknaden känns på en normal nivå, som man kan sakna en gammal vän - livet går vidare ändå.

Tackohej
lör, 2019-03-30 - 11:18

Grattis till 75 dagar! Starkt jobbat. Skönt att läsa att allt blir lättare.

Och tack igen för dina ord som hjälpte mig hålla ut första veckan!

Nejlika
lör, 2019-03-30 - 14:02

Glad att också läsa att det går framåt för dig. Tuffa dagar kommer och går, men så länge riktningen är framåt så gör det inget om det ibland blir lite slalom :)
Önskar dig en fin dag!

Vinäger
sön, 2019-03-31 - 11:10

Vilken hoppingivande text. Så glad för din skull. 75 dagar. Wow.

Dina ord vittnar om att du börjar landa naturligt i nykterheten. Vardagen tar över, den nya vardagen utan A. Vilken skön känsla. Problem har vi ändå, men det finn ingen gång A läser dem, det vet vi. I förlängningen blir det bara värre.

"Jag är för stark just nu för att låta alkohol få ta plats i mitt liv."

Underbart. ?

Kram

Nejlika
lör, 2019-04-06 - 11:10

12 veckor har jag snart vart nykter i och det känns fantastiskt. Jag klarade det (vågar ta ut segern i förskott vid det här laget). Så mycket fantastiskt har hänt med mig och det känns som jag fått en ny chans i livet! Jag tar inte för givet att allt kommer fortsätta kännas så här lätt men det känns som det hänger mest på mig själv. Inga fler ursäkter! Det har vart en berg- och dalbana men nu när mycket har landat, tankar, minnen, nya upplevelser så har jag kommit ut som en starkare person med en självkänsla större än på mycket länge. Jag tar inte skit, jag vet mitt värde och vågar tacka både ja och nej. Livet är svårt som fan ibland och det känns som det är lätt att trampa snett men just nu känns det som jag har redskapen som krävs för att rätta till eventuella felsteg. Känns som jag tagit kontrollen över mitt liv igen, på bara tre månader! Nu i efterhand kan jag känna att tre nyktra månader är en perfekt längd (iallafall för mig) att ha fått perspektiv och för mycket att hända på det mentala planet. Jag känner att jag nästa vecka kommer vara redo att ta ett reflekterat och bra beslut gällande framtida förhållandet med alkohol. Jag kan väga för/nackdelar utan att känna mig dragen till alkohol längre, jag har inget sug, jag känner inget behov av att döva känslor.

Oerhört glad att jag tog steget och höll ut i den tuffa starten, för hur jag känner och mår nu är så enorm skillnad mot hur det kändes i början.

Vinäger
mån, 2019-04-08 - 17:01

Vilken energi ditt inlägg andas.

Önskar dig lycka till i ditt framtida liv. Du har så mycket klokskap inom dig. Förvalta den väl. ?

Kram

Nejlika
sön, 2019-04-14 - 10:38

Yes, jag klarade det!!! ?

Mitt mål var tre månader och nu är jag där, har vart nykter i tre månader, personligt rekord så långt tillbaka jag minns!

Har ju redan beskrivit mycket av allt det positiva som hänt för mig i min resa. Min hjärna har byggts om, den behöver inte längre snabba belöningar eller flykt vid minsta oro. Jag är starkare, kan jobba för mer långsiktiga mål och är så oerhört mycket mer stabil i mitt mående, känsloliv och känner mig inte så jäkla förvirrad hela tiden över vem jag är och vad jag vill.

Vad har gjort att jag klarat det? Finns ju mycket att nämna där men håller mig kort just nu:

1) Motivation. Jag hade nått botten mentalt och alkohol funkade knappt längre för dövande av ångest, ens tillfälligt. Det var ett evigt lidande och jag hade inget att förlora. Jag bestämde mig för att fullfölja minst tre månader och Aldrig tillåta mig ens överväga snesteg. Livet med alkohol var för mig inte ett liv och i kombination med mina andra problem hade jag dagliga självmordstankar - det var inte ett liv att gå tillbaka till.

2) Träning. Träning har väckt mig till liv igen, gett mig energi och gjort mig mer balanserad, klartänkt och gett massa må-bra-kickar utan baksmälla. När jag springer får jag perspektiv, världen utanför mig själv växer och resten sker "under huven" - jag VET att träning vart magi för min hjärna och hjälpt den omprogrammeras till det bättre.

3) Möjlighet till vila och sömn. Sovit massvis och har respekt för de som klarar kampen utan att ha den möjligheten att få vila ut. Vila ska aldrig underskattas och det är då det riktiga jobbet sker tror jag. Utan vila tror jag kampen förlängs avsevärt, det skulle den iallafall definitivt ha gjort för mig.

Flyttar snart till "det vidare livet" och hoppas vi ses där ? Där kommer jag reflektera vidare över nästa steg.

Många kramar till de som kämpar ? Håll ut - det blir bara bättre!