av Denlillamänniskan

Aine
mån, 2019-06-03 - 08:28

Tror också att jag kan vara måttlig. Har funkat fint en månad nu. Men har också trillat dit igen otaliga gånger. Värre och värre. Så det gäller att vara vaksam, följa sina regler och som du skriver arbeta med förändringen. Jag försöker nu titta lite närmare på de känslor som dyker upp som jag tidigare dövat med vinet. Försöker stanna i dem och acceptera och med medveten andning, avslappning, få den att plana ut men ibland går jag vidare och försöka ta reda på sanningshalten i tanken som leder till känslan. Oftast är den inte så hög kan jag säga men är den det så är det upp till mig att göra någonting åt det
Jag bygger på min självkänsla med beslut som är bra för mig. Jag vet att jag kan, vill och ska förändra.
Och jag tror på din vilja till detsamma.
Ha en fin dag!

Denlillamänniskan
tis, 2019-06-04 - 08:55

God morgon alla ni som vill använda livet till något bra!
Dagarna går så fort och jag önskar att de skulle vara dubbelt så många under den här vackra tiden på året. Sen kan det gärna spurta på mellan november och mars istället. Mulet, varmt och grönt ute. Snart dags för en promenad med bästa kompisen.

Idag ska jag skriva lite om sug. Jag har alltid lust att dricka vin när jag har jobbat klart några pass och ser framemot ledighet. En sån dag var det igår. Men det var ingen sån där bra dag. Den kändes mest bara vanlig och då ingår det inte vin. Det är slut med det nu. Men flera gånger under eftermiddagen och kvällen så tänkte jag att det nog skulle vara gott.

Fick små försiktiga förslag av Alkoholdjäfvulen. Han hängde på i bilen och tyckte att vi kunde väl stanna vid systemet och handla ett enklare vin, om det nu var så att jag skulle vara pimpinett och inte öppna fina rödvinet eller goda bubblet som jag har hemma. Jag svarade bara helt lugnt:
- Nä, de där rödvinet är tänkt för en bättre middag och det blir det inte idag. Och bubblet kan du glömma, A-Jävel! Vi har väl inget att fira? Det är några dagar kvar till födelsedagen.

A-djävfulen höll låg profil, men trodde att han kunde vänta ut mig. I matbutiken smög han bakom och mumlade;

-En god folköl var väl inte så farligt? De har ju både folköls-IPA och belgisk lager!

-Men vafan, Alkoholdjäfvulen...... Nu får du ge dig!! svarade jag trött. Såg att de hade alkoholfritt bubbel till extrapris och lade ned en flaska i korgen. Alkoholdjävfulen började bli rätt fundersam och en smula orolig;

-Alltså, allvar! Har du blivit en torrboll? Fattar du inte vad du missar? En kväll med mig som är redo att förgylla kvällen med muntrationer och avkoppling!!

När jag kom hem med matkassen och hunden, försökte han en sista gång med det där tjatet om rödvinet.

-Vi kan väl avsluta kvällen på ett trevligt sätt iallafall? Du, Hjärtegullet, du kan ju korka igen och spara resten sen? Älskar du inte mig längre??

Det var där han gjorde bort sig på riktigt. Jag tycker inte om såna som inte kan ta ett nej. Jag tittade på honom och undrade varför jag hade hängt med den där typen så många kvällar? Mindes honom som lång och snygg med blixtrande leende och dansanta steg, liksom redo att bjuda upp och köra värsta partyrejset. Framför mig stod en liten lönnfet snubbe med grådassig hy, bittra fåror i ansiktet och taskig andedräkt. Lite gnällig röst, hade han också.

Alkoholdjäfvulen dröp av och jag fick vara ifred med chipsen och hunden. Vovven och jag såg en dokumentärfilm på SVT- play som heter Raggare, eller nåt liknande. Det handlar om ett gäng bilburna ungdomar som krökar och svinar allt vad dom kan. Det var en bra dokumentär. Den var både rolig, men väckte äckelblandad medkänsla. Se filmen!!

Jag skriver ned det här för att kunna gå tillbaka och minnas, ifall jag vimsar bort mig framöver. Ifall jag ramlar ned i diket eller hamnar i mörker där vägen inte längre syns.

Idag blir det en fin dag igen!

Denlillamänniskan
ons, 2019-06-05 - 15:59

Jag är så trött på att ha ett alkoholproblem.

Igår, en middag med en vän. God mat, intressanta samtal och sen frågar vännen när vi delat på en flaska vin, om det finns mer att dricka. Det fanns det och det gick åt. Jag hade kunnat stoppa där, för det var egentligen bra för mig. Kvällen var trevlig, men jag känner mig inte nöjd idag.

Idag är jag bakis. Har inga plikter eller måsten att klara av, men det känns som en förlorad dag. Så onödigt. Jag blir så trött på mig själv.
Hade kunnat ligga lågt och inte skriva det här, men jag måste göra det för att det ingår i konceptet. Vara ärlig och stå för det man gör, inför sig själv. Inte släta över, förminska och bortförklara.

Fortsättningen på dagen blir nog bättre. Jag har lite trevliga saker att pyssla med och det kommer snart att kännas bättre igen. Det är bara att fortsätta framåt.

IronWill
ons, 2019-06-05 - 23:10

Stannade du inte vid det du eg. tyckte var nog? Har du analyserat varför det ändå blev mer?
Var det du redan fått i dig över din ”fuck-it-nu-kör-vi” gräns?
Ville du inte ta diskussionen med vännen?
Hade du inte satt upp nån max-gräns?
Dålig dag i övrigt?

Tror en ”root-cause analys” är bra att göra för att verkligen få förståelse för hur man funkar i dessa lägen och få en chans att rätta till det till nästa gång. Men att köra på känn slutar sällan bra. ”Det blir vad det blir” brukar resultera i just det.

Kanske låter som en del provocerande frågor, men i text kan du inte höra min medkännande ton ??

(Jag anser mig vara utbildad expert på att misslyckas att svara på ovan frågor och helt oförmögen att köra på känn, trots ihärdiga halvhjärtade försök)

Denlillamänniskan
tors, 2019-06-06 - 13:41

Frågorna provocerar inte. Jag är glad att du bryr dig och ställer frågorna. Det är ju trots allt "Expertfrågor".

Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag tog fram en flaska till. Förmodligen för att inte "göra en bra kväll tråkig". Jag försökte lite med; Vill du ha kaffe, kanske? Men jag stod inte på mig. Får också för mig att folk är vana att jag bjuder ordentligt. Bjuder jag på mat så blir det inte hämtpizza. Bjuder jag på vin, så får gästen så mycket som den vill ha. Det är linneduk och tända ljus och blommor på bordet.

Det var inte nåt "NU KÖR VI" ! Den är jag redan uppmärksam på. Men det är nytt för mig att ha gränser vid en middagsbjudning. Fan så mycket enklare när man är själv. Då ställer man undan flaskan när det räcker. Det vet jag att jag klarar. Onykter på egen hand är ju bara trist.

Jag håller med dig om att det inte går att "dricka på känn". Då hade jag väl inte lagt ned en massa krut på måttlighet. Inte bemödat mig om att fundera över dina frågor. Tanken var ju att prova att dricka måttligt, och går inte det så får jag väl avstå helt. Många innan mig har ju insett att det är nykterhet, som är det enklaste valet. För mig har det ju varit relativt lätt att bara avstå. Svåra grejer det här.

När jag stoppar ned fingret i mitt huvud och petar runt lite, så känner jag ett obehag. Tänker att jag är en kompetent människa på många plan, men att jag också är rätt skör och osäker när det gäller sociala kontakter. Så med alkohol blir det lite lättare (?). Kraven minskar och jag blir lugnare. Får känna efter lite mer där, tror jag.

Ytterligare en nykter dag och det känns fint iallafall. Jag är tacksam för ditt stöd, Ironwill.

Aine
lör, 2019-06-08 - 18:55

Han är inte så dum den där IW :) han får en att tänka till både en och två gånger.Eller ännu fler.
Att sätta regler och stenhårt hålla sig till dem är ett råd han gav till mig. Jag tror på det.
Och så får man peta runt lite i huve't och försöka hitta den man är.
Ha en fortsatt trevlig helg. Kram

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-09 - 10:27

Det har varit en bra, men sorglig helg. Bra på så sätt att jag varit måttlig och vaknat tidigt utan bakfylla. Men sorglig så till vida att jag varit väldigt ledsen. Jag tänker tillbaka på mitt äktenskap och inser att det inte gick, eftersom jag har ett stort behov av snällhet i nära relationer. För mig är snällhet inte att vara till lags eller undvika diskussioner, utan respekt och hänsyn. Att ta hand om sig själv och ta ansvar i livet är också att vara snäll. Att lära sina barn att ta hand om sig och att ta ansvar för sitt liv och sin ekonomi är också att vara en väldigt snäll förälder. Höra av sig och fråga hur de mår, är att vara en snäll förälder. Inte att gödsla barnen med pengar och grejer, samtidigt som de inte har så mycket krav på sig.

Så när jag är snäll mot mig själv, så gödslar jag mig själv inte med att köpa grejer eller äta mycket och dyr mat. När jag är snäll mot mig själv så tar jag ansvar i mitt liv och tar hand om de som är beroende av mig. Mina barn är stora, men jag har mina djur att ta hand om.

När jag är snäll mot mig själv, så håller jag mitt hem städat och fint. Sköter min motion och min kost. Bejakar min sorg och tillåter mig att gråta och snora.

Men fy satan, vad skönt det skulle kännas att slippa vara ensam i den här snällheten och ansvarstagandet. Jag försöker vänja mig vid tanken på ett ensamt liv och tänker att det kommer att kännas bättre så småningom. Att jag kommer att finna glädje och sinnesro. Så småningom.

Jag önskar mig själv och ni som läser detta en fin dag där nykterhet är ett mycket bra sätt, att ta hand om sig själv och vara snäll mot sig själv. Jag har hittills skurit ned min alkoholkonsumtion rejält.

EnsammaPappan
sön, 2019-06-09 - 19:41

Nej, jag såg inte din tidigare kommentar i min tråd som någon anklagelse alls! Som du säger, kanske är det så att inte alla med alkoholproblem är svin? ;)

Men varför skulle du behöva vara ensam? Du skrev att du är medelålders - då har du ju ett halvt liv framför dig att dela med någon. Se så, ut och dejta nu! Drick bara inte för mycket ;).

Denlillamänniskan
sön, 2019-06-09 - 22:29

Tack för uppmuntran och kommentar, EnsammaPappan. Dejting är inte att tänka på. Har just skiljt mig men umgås vänskapligt med exmaken. Där bjöd du mig på ett smil, minsann!

Ensamhetskänslorna är något som jag fått hantera av och till genom livet. Är en rätt känslig människa, så när jag inte mår bra, blir det lätt att jag isolerar mig för att jag inte riktigt orkar med. Fördelen med det är väl att jag tar mig tid att känna efter och reflektera, vilket ger mig nya krafter, när den akuta hjälplösheten tonar ut.

Du vet, alla kvinnor ringer inte direkt bästa kompisen och lättar hjärtat ;) Men jag hade ett fint samtal med exmaken ikväll, och det känns bra. Även han har minskat sitt drickande radikalt, vilket gläder mig.

Denlillamänniskan
mån, 2019-06-10 - 10:02

Jag kom igenom den här svackan också! Utan att ge upp, utan att släppa målet ur siktet. Mycket tack vare forumet och såklart de som står mig nära. Jag har kommit till insikt att arbete med nykterhet handlar mycket om att ta tag i livet och sig själv. Att skriva på en tråd såhär, gör också att man ser mönster. Tror att jag börjar få mer tålamod med mina känsloorkaner. Styrkan kommer ut beslutet att fortsätta hålla kursen mot mitt mål. Det finns en ro i den tanken. Att det får väl storma och leva rövare. Kaptenen lämnar inte skeppet och hoppar i sjön för den saken.

Just det där med liknelsen över en seglats när det gäller livet, har jag använt för att trösta min driftiga dotter. Hon har haft perioder då det antingen "Bara är för mycket, mamma!" till andra perioder då " Alla andra gör så mycket kul och spännande saker, i mitt liv händer ingenting!!". Då har jag sagt att se det som en seglats; Ibland får man kämpa med roder och segel tills man är helt utmattad och ibland till och med blir rädd när vinden tar fart, och ibland är det stiltje. Då får man sitta och vänta på vinden. Att ha tålamod med livet. Och sig själv. Det är det det handlar om ibland.

Att skriva i forumet känns bra och att fylla i loggen gör att jag själv ser framsteg även när jag misströstar. Sen försöker jag hålla mig till att skriva ett inlägg i min tråd, och sen skriva 3-5 inlägg i andras trådar. För det här är nåt vi gör tillsammans. Finner stöd för att fortsätta mot våra mål, och hejar på andra så att de ska orka fortsätta sin egen resa.

Idag blir det en fin dag. Verkligen bara fin och skön!!

StarkareK
tis, 2019-06-11 - 06:29

Oj så jag känner igen mig i din berättelse och dina reflektioner.
Starkt att skriva vidare när du snubblar till!
Återkommer, jag ville bara säga att jag uppskattar tråden!

Sisyfos
tors, 2019-06-13 - 06:28

Oj, oj, oj vilka intressanta inlägg du gör. Var ska jag börja?.
Du skriver om snällhet och om ensamhet och sen beskriver du också en dotter som fungerar lite som jag gör. Du skriver att hon ibland tycker att det är för mycket och ibland att alla andra har mycket roligare.., jag kan så väl känna igen mig i de tankarna. De har ju blivit bättre med åren såklart, men jag kan fortfarande känna mig olustig när livet ”snurrar för fort” och det är för många inbokningar. Det är den känslan som jag numera ibland medicinerar med alkohol. Inte så smart.
Den andra ”alla andra har roligare, är smartare, bättre” den kommer inte så ofta nuförtiden. Sist var väl kanske efter en period med alkohol. Alltså att man dricker och nedvärderar dig själv för att man inte kan låta bli, hur dumt är inte det. Det är väl egentligen bara att konstatera att man inte ska dricka till sjöss och istället fokusera på att styra båten oavsett hur man mår. Det är naturliga svängningar i ens mående.

Du däremot låter ju oerhört sund på sätt och vis, men hur funkar din känsla av ensamhet? Vad är det du egentligen vill ha? En själsfrände, en partner, ”lika roligt som andra” eller vad är det du söker? Är det ett mer perfekt liv, eller något för din själ? Lycka? Eller att slippa visa upp ensamheten?

Brottas med liknande känslor som både du och din dotter, så det är så intressant att läsa dina tankar om dessa. Funderar på om jag är en sån där HSP (tror det är rätt förkortning) och då blir det sociala livet ibland övermäktigt. Kan inte hantera så många känslor som man ser/suger in/försöker parera. En själsfrände däremot, det skulle sitta fint. Eller ett uppslukande intresses att gå all-in i.

Denlillamänniskan
tors, 2019-06-13 - 18:07

Det där med ensamhet har jag jobbat med stora delar av livet. Samtidigt som jag tycker om att vara själv mellan varven och bara ha det tyst och lugnt omkring mig.

När jag var yngre hade jag en del pyssel med att se till att ha ett umgänge och en pojkvän. Jag fick barn ganska tidigt i livet och det är jag glad för. Jag har märkt att jag är rätt bra på att vara sällskaplig, men det är nära relationer som jag tycker är viktigast. Nu har jag blivit så gammal så att jag inte längre bryr mig så mycket. Att skriva om mina ensamhetskänslor har varit en väg mot acceptans. Att acceptera att jag gärna umgås med mig själv, men att jag ibland kan sakna sällskap. Eller att jag ibland skulle behöva någon hos mig, när livet är svårt. Som sagt; acceptans att jag är som jag är och att slippa anpassa sig allt för mycket.

Jag är en rätt nördig person också. När något fångar mitt intresse så vill jag förstå och lära mig så mycket som möjligt. Ständigt vill jag lära mig nya saker, eller fördjupa de kunskaper jag har. Det gör att jag kan rätt mycket om många ämnen. Min hjärna arbetar oavbrutet, känns det som. Då är det skönt med övningar i skog och mark så att hjärnan får vara tyst en stund.

Slutligen så tror jag inte att det är möjligt att hitta en själsfrände. Man får vara glad om man hittar människor som har så pass mycket överlapp med en själv, så att de bitvis och stundtals känns som själsfränder. Att begära totalt gensvar av en enda person tror jag är näst intill omöjligt.

Jag önskar dig, Sisyfos, en fin dag och att du finner en balans mellan aktion och avkoppling, utan att bli överhettad eller uttråkad.

Denlillamänniskan
mån, 2019-06-17 - 15:26

Se där. Nu har det gått en månad av "måttligt drickande". Överlag har det varit måttligt och trevligt. Men det har varit två dikeskörningar där jag fått bärga mig själv ur leran. Statistiken visar att jag under den gågna månaden minskat mitt drickande rejält. Färre dagar med alkohol och mindre mängd när jag druckit. Men det har bara gått en månad av tre. Nu är det snart semester och det innebär nya utmaningar. Jag ser också i statisktiken att jag dricker som allra minst, när jag tar ett glas på egen hand. Det har hänt två gånger och den ena gången vart det ett glas och den andra gången två glas.

Där har jag nåt att fundera på. Jag vet att det handlar om att jag ibland använder alkohol för att göra det lättare socialt för mig och för att våga komma lite närmare. Det är nåt jag upptäckt under den här tiden.

Själsligt har det hänt en hel del. Jag har mellan varven fått bearbeta rätt osköna sinnesstämningar. Dels sorgen över äktenskapet som tagit slut under den här tiden, dels gamla sorger som kommit till ytan. Men jag har inte tröstdruckit alls. Jag har hållit mig till regeln att bara dricka alkohol när allt känns bra. Så kanske har de depressiva känslorna hjälpt mig till förbättring?

Jag har fortfarande inställningen att räta upp mitt förhållande till alkoholen. Går det inte med måttlighet så blir det helnyktert. Jag är för gammal för att slösa bort mitt liv på att hänga med den där psykopaten som jag kallar Alkoholdjäfvulen. Själv kallar han sig för Livsfixaren. Jo, jag tackar jag. Siktet är att bli en måttlig torrboll som står ut med att livet känns grått, trist och smärtsamt mellan varven. Såna vill inte Alkoholdjäfvulen hänga med.

Några jobbpass kvar. Sen en semester som får fokus på annat än grillkvällar och glatt umgänge i solen vid poolen.

Slutligen önskar jag mig själv några fina, lediga dagar nu. Och om jag är riktigt krävande, så önskar jag mig också stöd från er andra och ett minimum av kommentarer, som berättar för mig att det aldrig går att dricka måttligt. Ge mig möjlighet att bedöma det själv. Det klarar jag. Ärlig rapportering kommer att skrivas fortlöpande.

Seså, ut i solen med mig nu!! Och ta hand om er och ha en riktigt fin kväll!

Aine
mån, 2019-06-17 - 22:42

i min tråd. Den värmde. Gör mig gott. Du är insiktsfull och delar med dig av din klokhet till oss andra som snubblar runt. Alltid intressant att läsa hur du hanterar livet. Jag tror att du, med all din klokhet kommer att klara ditt mål att kunna dricka måttligt. Önskar dig allt gott?

Denlillamänniskan
tis, 2019-06-18 - 20:53

Haft en svår kväll igår med samtal med exmannen och han bjöd på bubbel..... och öl....Vi pratar om äktenskapet som stöp efter fem års relation varav två år som gifta. Känns som ett komplett misslyckande. Ilska och förtvivlan som riktar sig mot honom och känslor av sorg och mindervärdeskänslor riktade mot mig själv. Alltså ingen särskilt glamorös och finstämd afton.

Idag har det känts lika illa. Vi har pratat med varandra och som tur är kan vi visa varandra medkänsla och respekt. Trots allt, märkligt nog. Jag inser att jag är livrädd att gå på semester. Jobbet håller mig uppe och där känner jag mig omtyckt och har det roligt. Nu kommer den oasen inte vara möjligt att ta sin tillflykt till. Jag var också hemma i hans hus för att sköta ett akvarium som jag inte kan flytta på ännu. Trädgården är full av vackra rosor och rabatter, gott om kart på fruktträden. Allt det där har jag anlagt och planterat. Känns synd att vara tvungen att lämna. Men jag har inte plats i min lilla plätt för all blomsterprakt. Alla slantar jag lagt ned och allt arbete, kan jag lätt bjuda på. Men det är en förlust att förlora en trädgård man skapat. En förlust som läggs ovanpå insikten att en relation man satsat på som en blågris inte finns kvar.

Och sen inser jag.... Jag är ju i en djup kris. Jag är i en bearbetningsfas utav helvete. Jag som länge stått upp som en tapper soldat och kämpat mig genom renovering av lägenheten, inköp av inredning och möbler, nykterhetsarbete, samtal med exmannen. Först nu inser jag hur dåligt jag mår och att det faktiskt är normalt i en sån här situation. Rädd att överleva en semester.... Vad är det för nåt?? Jag som alltid har haft lätt att hitta på saker och att se framemot det jag planerar. Men inte nu. Nu känner jag mig stundom orolig för att förlora förståndet.

Mitt i den här känslomässiga katastrofen har jag iallafall vett att ta itu med den överkonsumtion av alkohol som åren med exmannen grundlagt. Det är nåt handfast att pyssla med när jag tvivlar på mitt värde och mina förmågor. Det är något jag kan förändra och något jag har makt att göra något åt. Fint så.

Aine
ons, 2019-06-19 - 21:12

Lider med dig. Men tror du tar dig igenom även detta utan att förlora förståndet. En stor omställning i ditt liv som inte kan gå obemärkt förbi, behöver bearbetas och sörjas.
Skickar en Styrkekram?

Sofia
tors, 2019-06-20 - 14:14

Hej Denlillamänniskan! Vilken tuff process du går igenom just nu. Förståeligt med många känslor som virvlar runt - sorg, ilska, förtvivlan, mindrevärdeskänslor och så en rädsla inför semestern när jobbet inte finns där, som du annars kan ta din tillflykt till och där du känner dig uppskattad. Det slog mig när du beskrev den vackra trädgården och allt arbete som du har lagt ner för att få den så fin, att det är en fin metafor för att odla en nära relation. Allt arbete du har lagt ner på att få er relation att blomstra. Och nu behöver du gå därifrån, utan att kunna skörda frukterna av ditt hårda arbete (på båda planen). Fantastiskt att du mitt i allt detta känslomässiga kaos i alla fall kan skörda frukterna av ditt envetna arbete med att förändra dina alkoholvanor! Där har du makt och möjlighet att förändra och du klarar det. Två dikeskörningar som kanske har varit lärorika också, på sitt sätt, och därutöver ett måttligt drickande som fungerar för dig. Det låter som ett utmärkt förarbete inför den kommande, skrämmande semestern!
Uppdatera gärna om hur det går att vara ledig.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet