av Spinoza

Spinoza
lör, 2019-08-10 - 10:58

Jag tog en lååång semester - hela 7 veckor blev det.
Det var så välbehövligt efter den jobbiga våren och försommaren med dramatik och skilsmässa och jag har haft det bra.
Jag har tagit det lugnt, ägnat mig åt att göra om i lägenheten så som jag vill ha det och varit iväg på ett par resor med vänner.

I torsdags började jag jobba igen och det var jobbigare än jag trott.
Jag gillar verkligen mitt jobb och har många kollegor som jag såg fram emot att få träffa igen.
Men nu slog liksom vardagen till igen och alla de där småsakerna som jag och X:et brukade göra poppar upp i huvudet. Jag känner en saknad samtidigt som jag tycker att det är så skönt att slippa hantera hans dåliga humör och helgsupande. Jag förstår att det är ett steg på vägen i processen, men jag vill vara klar nu!

Azalea
sön, 2019-08-11 - 08:56

Så gott med lång semester.
Du kommer att få det så härligt när du själv styr dina dagar och då framförallt kan veta hur dina helger kommer att bli.
Är sjukt stolt över dig som har fixat detta?

Spinoza
sön, 2019-08-11 - 11:18

Tack för dina fina ord - de värmer!
Jag känner mig lite låg just nu, men det kanske är en naturlig del i processen.
Det är som att nu när allt är klart (förutom att bankerna ska föra över lån till X:et och pengar till mig), så vet jag inte riktigt vad jag ska göra och luften gick lite ur mig.
Jag har kontaktat min coach och ska boka in lite tider med henne för att få lite hjälp med att reda ut vad jag vill med mitt liv nu när jag bestämmer själv..

Nordäng67
sön, 2019-08-11 - 12:47

Välförtjänt semester ? Inte konstigt om det kommer någon svacka eller farthinder på din väg. Fast visst är det jobbigt när dom där stunderna kommer. Har haft nytta av att tänka på något bra som nyss hänt, sedan tänka på något bra och roligt jag har framför mig och sedan ta tag i något praktiskt som kanske inte är jättekul. Då känns det bättre dagen efter för då är något tråkigt fixat, check på den☺️ och om man inte kommer på något roligt man ska göra framöver är det dags att planera in något roligt. Har lärt mig att lyssna och ta hänsyn till mig själv på det sättet! Du är starkare än starkast och har gjort allt så bra och målmedvetet, tänk på det när du känner dig låg! Kram

Spinoza
sön, 2019-08-11 - 13:20

Tack för bra tips Nordäng67, det är nog det där roliga framöver som jag saknar just nu.

Jag lever lite i ett vakuum i och med att jag går och väntar på att få pengar för huset som mitt X tog över. Nu har jag gett honom till i slutet på augusti, men jag känner mig inte helt säker på att jag kommer att få det utan krångel. Det kanske är helt orättvist för han har ju inte krånglat med bodelningen alls.
Men jag behöver ju egentligen inte pengarna för att planera in något roligt, jag ska fundera på vad jag kan göra som kan ge mig energi.

Jag tror att det är för att jag var just så målmedveten som jag kommer in i en svacka nu när det i princip är klart och det som återstår ligger utanför min kontroll just nu. Jag fick verkligen stålsätta mig för att orka igenom allt och nu kommer känslorna som jag till stor del höll i schack under våren och försommaren.

Nordäng67
sön, 2019-08-11 - 14:33

att springa ett lopp, man håller fart och ork över mållinjen sen ramlar man ihop. Fast bara en stund, sen hämtar man sig! Och har märkt att det bästa och härligaste är ofta gratis. Ett kvällsdopp, roadtrip med någon rolig kompis och mycket annat. Du fixar även det sista som är att göra??

Spinoza
mån, 2019-08-12 - 07:37

Det var en bra metafor!
Kroppen sa ifrån i helgen och jag blev rejält förkyld. Så jag får ta det lugnt ett litet tag till.

Spinoza
mån, 2019-09-30 - 21:48

Så här 4 månader efter att skilsmässan blev klar i domstol så börjar allt landa.
Jag har fått alla pengar för huset (han köpte ut mig) och med det så är bodelningen helt klar.
Sen har jag bytt tillbaka till mitt eget namn och det känns jätteskönt. Som att jag tar tillbaka mitt liv och min egen person.

Visst är det tuffa stunder i bland, men inte hela dagar längre - jag mår bra för det mesta.
Sen har jag bytt tjänst på jobbet och det kommer bli riktigt bra. Så jag gör förändringar på alla plan nu!

Skrållan
mån, 2019-09-30 - 22:14

Så skönt att det går framåt för dig. Roligt att höra hur det går för dig. Du har verkligen lyckas hålla fokus på det som är viktigt för dig.
Dom tuffa stunderna kommer ju naturligtvis men så skönt att det inte är så ofta.

Sofia
tors, 2019-10-03 - 15:03

Hej Spinoza! Vad härligt att höra att du börjar landa i din nya tillvaro nu. Du har fått pengar för huset och har bytt tillbaka till ditt eget namn, du tar tillbaka dig själv. Du mår bra för det mesta och har lite svackor, som låter mer avgränsade än tidigare. På jobbet ser du fram emot en ny tjänst, som förhoppningsvis blir ett lyft det också. Du har verkligen tagit ett helhetsgrepp för att förbättra ditt liv, fint att få ta del av! När du ser tillbaka på det du har gått igenom den senaste tiden, har du några tips till andra anhöriga, sånt som har hjälpt dig att komma dit där du är idag? Du svarar såklart bara om du vill, blev lite nyfiken bara!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Azalea
tors, 2019-10-03 - 22:31

Nu börjar det ett helt nytt fräscht kapitel för dig. Fyllt med möjligheter som du kan välja att göra vad du vill med.
Kramar Azalea

Spinoza
fre, 2019-10-04 - 09:59

Jag fick fundera lite för att se vad det var som gjorde att jag efter flera år bröt upp.
Det jag kommit fram till är att det började hända saker när jag slutade hålla problemen för mig själv.
Mitt X har ju haft problem med alkoholen i säkert 10 år så att det påverkat mig. Men det var ju "bara" på helgerna och inte jämt, så jag förminskade det och hoppades hela tiden att det skulle bli bättre. Av någon slags konstig lojalitet så berättade jag inte för någon annan förrän den dagen jag och mina syskon skulle tömma vår mammas hem efter att hon dött. Hon hade ett helt skåp fullt med flaskor med billig whisky som brukade ge bort som present i olika sammanhang. När vi skulle dela upp dem fick jag nästan panik när jag tänkte på hur mitt X skulle dricka upp dem och att de där hemska fulla nätterna skulle bli ännu värre eftersom det var sprit och inte "bara" vin och öl.
Så jag sa till dem att jag inte ville ha några flaskor, för X dricker för mycket. De sa inte så mycket då, men det fick mig att fundera en del. Några månader senare hittade jag hit och började läsa och se att jag inte var ensam. Jag insåg att alkoholmissbruk kan vara på så många olika sätt och att det faktiskt var det som det handlade om även om han höll sig nykter i veckorna. Jag läste och började berätta min egen historia och där började bilden bli mer och mer tydlig av vad det handlade om och hur jag faktiskt hade det och hade haft det längre än jag velat erkänna.

Så småningom berättade jag för min syster och en nära vän och sen rullade allt igång. Jag hade ju sagt till X:et att jag tyckte att hans alkoholkonsumtion var ett problem, men nu kunde jag bli tydligare och börja kalla det för vad jag såg att det var - ett missbruk. Han höll ju inte med, men tyckte att det var ett problem om jag tyckte det....

När jag sen sa stopp för ett bygge han ville göra på vårt gemensamma landställe tills han fått kontroll över sitt missbruk så blev det krig. Han blev helt galen över att jag ställde ultimatum och hotade att ta livet av sig mm (ni kan läsa min historia i tidigare trådar om ni vill veta mer). Då var gränsen nådd för mig och jag tappade både respekten och kärleken till honom. Efter det fanns det bara en väg framåt för mig och det var utan honom. Så på sitt sätt var det skönt att han gick så över min gräns, det gjorde det enklare för mig att stå fast vid att jag ville skilja mig från honom.

Så, vad var nyckeln i det hela då - Jo, det var det här när jag började skriva här och prata med några nära. Då fick jag en distans till allt och kunde börja se vilka sjuka mönster jag tillåtit mig att vara en del av.
Vi har ingen kontakt idag och det känns skönt. Vi har ju en så lång historia tillsammans (28 år) och det behövs mycket tid för att separera även känslomässigt.

Tack för att du frågade Sofia, det fick mig att tänka till! <3

Spinoza
tors, 2021-04-29 - 17:52

2 år senare

I morgon är det precis 2 år sen skilsmässan gick igenom och jag har inte skrivit här på väldigt länge. Men nu när det är "jubileum" känner jag att jag vill berätta hur det har blivit för mig, det finns nog några kvar här som minns mig från den tid jag var en flitig gäst här.
Det har varit ett konstigt år med Corona och mitt liv har ju inte blivit riktigt så som jag hade tänkt.
Men det är ju så mycket bättre ändå nu när jag är själv och bara tanken på hur det hade varit att leva med X:et i dessa tider får mig ju att bli alldeles lycklig över att jag är fri.
Jag har inte ångrat en enda dag att jag skilde mig, tvärtom har jag tackat mig själv så många gånger över att jag hade modet och orken att lämna.
X:et och jag har inte haft kontakt på 1,5 år och det känns riktigt skönt att slippa ha med honom att göra. Jag hör ju lite på omvägar hur han har det och hur han fortfarande är arg på mig och tycker allt är mitt fel för att jag inte ville ”försöka igen”. Det är ju så intressant att tänka att han inte verkar se sin del i det hela. Att jag skulle vilja vara tillsammans med någon som behandlat mig så illa som han gjorde är ju helt otänkbart, men han verkar sakna insikt totalt. Dags för en ny ceremoni när jag lämnar honom bakom mig, han är verkligen inte värd min energi. Så fuck off X, du är historia nu och jag tänker inte ägna mer tid åt att fundera över dig.

Stor kram och styrka till alla er som kämpar!

sjöochsnö
fre, 2021-04-30 - 09:24

Vad fint att få höra din historia @Spinoza
Jag är precis i början av min process, så skönt att få läsa om dig som har lyckats lämna.
Det är så svårt. Har inte vågat lämna honom eftersom vi har barn tillsammans och jag har varit rädd för att det blir värre för dem om vi separerar. Nu är de stora, så varför lämnar jag inte. Sjukt.

Nora81
fre, 2021-04-30 - 09:29

@Spinoza så upplyftande inlägg.
Så glad för din skull och självklart, varför ska man låta sig behandlas som skit och sedan står dom som frågetecken eller skyller ifrån sig.
Starkt av dig!