av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina
fre, 2019-08-09 - 21:26

Idag har jag hämtat en trave böcker från biblioteket, alla med koppling till de tolv stegen. Idag har jag redan hunnit läsa ut en liten bok "Att falla uppåt - en vandring genom de tolv stegen" av Mary Philipson, präst i Katarina församling. Den var fin.
Sen var jag på möte. Hämtat dottern från jobbet. Ingen direkt spännande fredagskväll. Men å andra sidan, var tidigare kvällar med vinglaset så mycket bättre? Nej, det var de inte.
Dags för en kopp te! ?

FinaLisa
lör, 2019-08-10 - 07:04

Än en gång vill jag säga att du är otroligt stark och beundransvärd.?
Så långt du har kommit med dig själv!
Är så glad för din skull?

Kramar
???

Femina
lör, 2019-08-10 - 20:36

Av någon anledning har jag inte gått på några möten på lördagar hittills. Det kan nog behövas en liten vilodag för möten också. Jag tycker därför inte om det här med "90 möten på 90 dagar" eller "nu ska jag vara nykter i 3 månader". Det blir övermäktigt att orka med och när man inte orkar med sina egna förutsatser kan det vara lätt att "strunta i allt för det är ändå kört"... Känslan av besvikelse och misslyckande blir för mycket för oss och då triggas vi genast försöka bedöva den känslan...
Ibland behöver man resa bort för att kunna få tid att längta hem. Vi behöver vila så inte AA möten eller liknande blir vårt nya beroende. Jag pratar förstås om mig själv för jag vet att det är ganska vanligt att försöka gå "all in" för AA när man slutar dricka. Jag blir nästan rastlös idag utan att ha ett möte att gå till. Jag kan ju gå på massor utav möten i stan, morgon/middag/kväll om jag skulle vilja men det vill jag inte heller. Då blir jag lite manisk och det är inte heller bra. Jag behöver hitta en balans, tror jag. ⏳

Adde
sön, 2019-08-11 - 08:39

(året??) gick jag på möten praktiskt taget varenda dag. Ibland på 2 om dan...... Och vilsna jag behövde det !! Men jag kom till en punkt där jag kände att det blev alldeles för mycket och jag blev också medveten om att jag kunde stå på egna ben, en insikt som måste får växa fram hos var och en.

För många år sen gick jag till grupp som jag inte varit hos sen första nyktra året och skrämdes av insikten att där satt samma människor som i starten av min karriär som nykter alkoholist. Jag ville absolut inte bli så = För mig var det som att byta beroende.

För mig är det lika med det här forumet, ibland är jag borta länge men så känner jag att jag behöver bli påmind om vem jag är och då är det så bra att kunna läsa runt och även skriva ibland. Det absolut viktigaste för mig är att inte glömma bort hur det en gång var. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark.

Ta hand om dig !

Vinäger
sön, 2019-08-11 - 12:01

Har sagt det förr, men vissa saker tål att uppreoas: Vilken resa i ditt liv du har gjort, Femina. På bara några månader. Önskar så att du hittar ett lugn och en lösning på de resterande saker som tar negativ kraft.

Keep up the good work!

Kram

Femina
sön, 2019-08-11 - 13:50

Tack Vinäger för dina värmande ord. Härinne kämpar vi alla tillsammans, var och en efter sin förmåga och ingen är bättre eller sämre, bara olika. ?

Femina
sön, 2019-08-11 - 20:37

Har idag läst ut boken "12 steg till ett liv i Medkänsla" av religionshistorikern Karen Armstrong. Den hade inget med 12-stegs programmet att göra utan snarare en självhjälpsbok i att träna upp sin medkänsla med jämförelser till alla stora religioner trossatser.

Idag har jag och min mamma varit på konsert i en kyrka och fått lyssna till bl a harpa. Harpan ljuva toner liksom lyfter själen till svävande moln, änglar som dansar och porlande bäckar... Helt drömskt och magiskt! ?‍♀️

Femina
mån, 2019-08-12 - 20:30

Hans Lundberg är författare till "Tolv steg tillbaka till livet" och det var en riktigt bra och informativ bok. Läs.

Ikväll har jag varit på mitt andra ACA möte, dvs "vuxna barn". Mina föräldrar gjorde väl så gott de kunde efter sina förutsättningar liksom jag gjort. Allt bara fortsätter... Känns ju som om den där kedjan aldrig bryts. Generation efter generation som måste överkomma sina svårigheter. Är det "det" som kallas LHS? Livets Hårda Skola

Femina
ons, 2019-08-14 - 20:34

Vilket lyckat möte! Och rekordmånga deltagare, 20 st. Jag öppnade och gjorde service själv. Jag la upp en liten påminnelse på vår sluta Facebook sida att jag hade bakat... Det blev citronmuffins med blå vallmofrön i. Det var första gången jag bakade dessa så det var roligt att det gick bra. Det känns jätteroligt att få vara en del utav gemenskapen och bli uppskattad för att man gjort det där lilla extra. Dessutom var själva mötet och alla delningar fina. Så tacksam! ?

Femina
tors, 2019-08-15 - 21:02

Kvällens möte var fantastiskt. Massor av folk i detta lilla rum, både skratt och lite tårar och fullt av kärlek.
Jag har ju inte haft en sponsor nu på sistone. Jag har inte känt någon brådska med det. Det har ju varit sommar, folk har semester och jag har haft fullt upp med att gå på möten, göra service, läsa och landa i min nya nykterhet. Men, jag har haft en person i åtanke ganska länge och idag fick jag möjligheten att fråga honom ifall han kunde tänka sig att bli min sponsor.

AA rekommenderar att man väljer en sponsor utav samma kön som sig själv, om man inte är homosexuell. Det är för att relationen ska fokusera på nykterheten och stegarbete och inte övergå i flirt/attraktion. Men jag är mycket intuitiv och jag känner inga sådana "vibbar" från honom och jag känner inget sådant för honom heller. Jag tycker om hans delningar på möten och han verkar trygg i sig själv. Sen har jag heller inte träffat någon kvinna som jag känner att jag skulle vilja ha som sponsor. Så, han kommer höra av sig till mig med besked imorgon men jag tror att han kommer att säga "ja". Livet känns spännande! Vem har tid att dricka vin? ?

Adde
fre, 2019-08-16 - 19:06

är ett tungt ansvar och det gäller båda parter. Det är viktigt för båda att hålla sina uppsatta gränser och säga ifrån när/om det behövs.
Jag har en vän som är präst (!!), ej själv beroende, och som gick in i väggen pga att han hjälpte folk med 5e steget. Han klarade inte att hålla gränsen utan tog alla "erkännanden" alldeles för personligt och byggde upp en inre stress som till slut bara exploderade.

Att hitta en sponsor som man kan dela allting med och få tömma ryggsäcken är en riktigt gåva ! Det är ju så oerhört viktigt att vi får ur oss allt som kan sätta griller i skallen på oss och en sponsor är nog den enklaste vägen. Att prata med någon som själv varit i samma sits är inte utbytbart på något sätt, där finns den äkta kunskapen.

Och det är inte fel att ha fler sponsorer !

Hoppas innerligt att det klaffar för dig !

Femina
fre, 2019-08-16 - 21:26

Tack, Adde, för ditt inlägg! Ja, den person som tar emot en bikt eller ett femte steget arbete måste se sig själv som Guds redskap, Guds öron, och inte själv ta åt sig av allt hen hör. Sen är det viktigt att veta att ens sponsor inte behöver vara den person som ska lyssna på femte steget. En sponsor ska ju leda en genom arbetet men Guds öron kan vara en annan person man litar på som inte missbrukar förtroendet.

Femina
fre, 2019-08-16 - 21:38

Min tilltänkta sponsor hörde av sig imorse och föreslog att vi skulle ses. Vi ska berätta lite om oss själva och han vill berätta hur han jobbar som sponsor så kan vi efter det besluta oss för ifall vi ska börja samarbeta. Det känns klokt och bra, tycker jag. Vi ska träffas redan imorgon. Vilken skillnad mot min förra sponsor! Jag är så glad att jag avslutade det samarbetet när jag gjorde. Hon var inte intresserad av att träffas och prata på hela den tiden vi skulle samarbeta. Men som nykomling i AA vet man ju inte hur det fungerar för man har inget att jämföra med. Men jag följde min intuition och det brukar bli bra.
Ha en fortsatt fin kväll?

Femina
lör, 2019-08-17 - 21:08

Jag är så glad och tacksam för min nya sponsor! Idag träffades vi nere vid badet och satt i två timmar och en kvart och samtalade med varandra. Han drog sin "life story" och jag min. Sen förklarade han rätt ingående hur han tänker att jag ska arbeta med stegen. Tidigast i morgon fick jag höra av mig till honom och lämna besked om jag tycker det han föreslår verkar ok och vi inleder samarbetet. Självklart vill jag det! Känner fullt förtroende för honom.

Men nu, här ikväll, börjar tårarna plötsligt rinna och känslor välla fram. Mest sorg. Och jag tänker inte döva det med vin som förut för jag vill verkligen ändra mitt liv. Så jag låter tårarna rinna och accepterar att mina sen länge undanträngda känslor måste få komma ut. Det var nog dagens möte och att jag högt berättar för en okänd människa om mitt liv. Det river upp saker. Ofrånkomligt. Nog för att jag bär runt på allting hela tiden, varje dag, men det är inte varje dag jag uttalar dem högt.

Jag känner mig rätt trött, urlakad känslomässigt och lite orolig hur jag ska orka med stegarbetet. Men, alla som gjort det säger ju att det är upplyftande, befriande efteråt. Hmm, som att hoppa i en isvak och säga att det känns skönt i bastun efteråt kanske...?

Jag är iaf glad och tacksam över min nya sponsor. Känner faktiskt lite ilska mot min förra sponsor. Jag fick dåligt samvete över att jag tyckte att vår relation skavde men nu känner jag mig mer lurad. Hennes beteende var inte ok. Men, hon kanske inte kan bättre. Medkänsla och förlåtelse. Jag är på rätt väg. Jag har stöd och vägledning. Det viktigaste först & En dag i taget. ?

Femina
lör, 2019-08-17 - 22:18

Läkning pågår. Känslorna lever sitt eget liv. Ibland blåser det upp till storm och känslovågorna går höga. Sen avtar vinden, vågorna kommer och går.... Sinnesro... Då ligger ytan blank och stilla. Gudomlig läkning är en nåd. ?

Femina
sön, 2019-08-18 - 21:48

Imorse hörde jag av mig till min nya sponsor och sa att jag var villig att genomgå stegen med hans vägledning. Jag fick genast en läxa. Att börja läsa i Stora Boken och på tisdag ska vi ses före mötet och samtala om det jag läst. Vilket engagemang! Honom vill jag ju inte göra besviken. Hoppas att mitt engemang kommer hålla i sig så att han inte behöver ångra sig att han satsar på mig. Han säger att jag är välkommen att höra av mig närhelst jag behöver eller undrar något men han kommer inte med några krav om att jag ska ringa honom varje dag, en viss tid. Skönt. Mindre pekpinnar och kontroll än f d sponsorn. Jag börjar nästan tvivla på att hon kan må särskilt bra med sig själv. Att bli lätt fanatisk och självgod är väl inget recept för varken nykterhet eller välmående, men vad vet jag? Vi är ju alla olika. Jag känner mig iaf trygg med min sponsor. Det här känns bra. ?