av Femina

Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina
ons, 2019-10-02 - 22:46

När jag tänker efter var min egen pappa också rätt avvisande ibland. Han var ganska omogen känslomässigt, auktoritär och skulle alltid "ha rätt". Vi bråkade ofta från det jag kom i puberteten redan vid 12 år tills jag flyttade hemifrån. Jag blev expert på att argumentera under uppväxten. Jag sökte väl hans kärlek och uppmärksamhet till jag tidigt kom på att jag fick det lättare hos andra könet. Särskilt lite äldre män, faktiskt. Herregud, vilka insikter som plötsligt faller framför mig i ett mönster. Jag hade många dysfunktionella förbindelser under uppväxten. Det var inte förrän jag träffade min man på ett tidigare arbete som jag upplevde en stabilare relation. Ojojoj, inte undra på att jag håller på att gå sönder...

Miss Hyde
ons, 2019-10-02 - 23:22

Bästa Femina,
Jag har läst i kapp din tråd och inser att du har gått igenom rena berg-&-dalbanan på sistone! Så mycket känslor..! Den där gifte "vännen" som verkar ha slickat i sig av din uppmärksamhet kan dra åt skogen, tycker jag. Visst är det härligt med pirret, spänningen, längtan men lägg hellre energin på att bygga upp relationen med din man. Jag vet att det verkar ha förekommit en smärre istid mellan er - som det så ofta blir i äktenskap där man till slut tar varandra för givna - men när jag läser om att din man handlar mat för att du inte orkar, tänder en brasa för att du fryser... Det är fint gjort. Han verkar trots allt bry sig om dig. Jag ger dig bara råd i all välmening, ta det för vad det är. Bara du själv vet innerst inne hur du verkligen vill leva ditt liv.
Alkoholen är din fiende nr 1 - inbilla dig aldrig någonsin något annat. Om du ger efter "bara på semestern" så har du byggt upp en acceptans, vips tar reptilhjärnan över när suget råkar sätta in efter ett tag (vid jobbiga händelser som en "dumpning") - och då hamnar du på ruta ett igen. Med världens sämsta självkänsla, ångest, skam och skuld... Som sagt, detta är bara sagt i all välmening. Du har så mycket kärlek, värme och klokskap i dig och det gör ont i hjärtat att läsa att du känner dig så ensam. AA är förstås bra, men finns det andra gemenskaper (träning, teater, matlagning, whatever) du kan söka till dig (tänker lite på den där vännen som du kanske bör undvika ett tag framöver för att bli hel igen)?
Så glad ändå att läsa att du har sökt hjälp för beroendet. Du ska se att allt blir bra!
Jag gillar den här versen. Sug i dig av varje ord, Femina:
"Du vet väl om att du är värdefull,
att du är viktig här och nu.
Att du är älskad för din egen skull,
för ingen annan är som du."

Femina
tors, 2019-10-03 - 00:32

Jag har aldrig, i hela mitt liv, någonsin träffat en man som bara varit intresserad av att vara min vän/kompis/kamrat. Aldrig. Tyvärr. ?

Femina
tors, 2019-10-03 - 10:54

Vaknar ensam. Alla andra är där de ska vara. Känner mig lite bättre dag för dag, men fortfarande känns det lite som om jag blivit överkörd av en lastbil. Min kamp går inte ut på att bråttas med sug mot A. Vi har en massa A hemma men det bekommer mig inte. Jag bråttas med ledsenheten, ensamheten och ångesten. Men jag är iaf här. ?

Femina
fre, 2019-10-04 - 14:45

Idag ringde jag och pratade med min första sponsor. Kände mig tvungen att bikta mig för någon (förutom er alla) om hur jag tappat kontrollen över mig själv. Hon är snäll som säger att jag är välkommen att höra av mig ifall jag behöver. Det känns aningen bättre för varje dag som går. Samtidigt värker insikten fram att mitt liv ser ut som det gör nu. Det kunde vara värre men också mycket bättre. Sinnesro bönen... ?

Mirabelle G-S
fre, 2019-10-04 - 16:24

Så bra att du kontaktade henne. Du tar tillbaka kontrollen, ett trevande steg i taget. Allt kunde alltid vara sämre. Och allt kunde alltid vara bättre. De tankesnurrorna kan driva en till vansinne... Vi är här och nu Femina. En dag i taget. Ett steg i taget. Du gör det jättebra. Kram

Femina
fre, 2019-10-04 - 19:20

Tack #Mirabelle för att du orkar bry dig om mig! Jo, jag fattar inte själv hur jag tappat greppet så snabbt? Men, ältandet är destruktivt så jag försöker verkligen inte tänka på det FÖR mycket. Just nu sitter jag i soffan i vardagsrummet jämte maken och brasan värmer och sprakar lite mysigt. Han dricker vin och jag vad som helst utom A. Om en timme ska jag ut i mörkret och hämta dottern från jobbet. Jag känner stort behov av att ha sällskap av maken nu. Vill inte sitta ensam med ångesten på övervåningen. Försöker förstå och förlåta mig själv. Har svårt att acceptera att jag måste leva resten utav livet utan A. Varför är den tanken så skrämmande? Tänk om någon sa att "nu måste du leva utan kaffe, resten utav livet". Inte skulle det orsaka sådan massiv huvudbry? Sjukt... Men jag har ju druckit A hela livet och efter senaste årens konsumtion har det ju bara varit en tidsfråga innan det skulle ta stopp. Det har jag vetat om men blundat för och skjutit problemet framför mig. Detta är kanske Guds sätt igen att påminna mig om "den rätta vägen". För 4 månader sedan knuffade Hen mig ju ur sängen! Nu behövs lite tuffare tag för att återfå min uppmärksamhet. Ja, jag ska lyssna! Vågar snart inte låta bli. Vad hittar Hen på nästa gång, tro...? Det vill jag inte veta! ?

Mirabelle G-S
fre, 2019-10-04 - 19:26

Anledningen kan ju vara så enkel som att Gud vill hela ditt äktenskap... Jag tycker det är hjärtevärmande hur du närmar dig din man då du är svag, och att han finns där för dig på sitt lågmälda vis. Kanske är det Guds vilja att du ska behöva din man? Kram

mulletant
lör, 2019-10-05 - 09:24

och kommenterat nån gång. Vill bara säga att jag är full av respekt för hur du hanterar ditt liv nu. Din uppriktighet och ditt mod. Starkt av dig att vända tillbaka till din första sponsor! Många, många har gjort samma eller liknande vändor som du. En del kommer aldrig så långt. Jag blir också, som M G-S, varm i hjärtat när jag läser hur du söker dig till din man och hur ni kan vara, bara vara, tillsammans. Vi litar på den Högre Makten... att Gud visar den rätta vägen och att vi har förstånd att följa den.
Allt, allt det bästa önskar jag dig / mt

Femina
lör, 2019-10-05 - 10:41

Tack #mulletant för dina ord.
Jo, det är så att jag vänt mig till min man nu. Det ni på forumet inte ser är att jag har behövt hans stöd hela tiden! Jag har behövt honom senaste 10-12 åren när han började dricka och vände sig bort från mig. Han stötte bort mig, startade gräl, låg bakfull på sin soffa på helger osv. Jag behövde honom som mest i oron över min sjukdom. Valsade runt ca 18 månader inom vården innan diagnosen. Och sen - kaos. Jag hade ingen att stödja mig mot. Eftersom han inte klarar av att hantera sina egna känslor så kunde han inte hjälpa mig heller. Det är så. När jag varit "den starka" så har han känt sig underlägsen och blivit arg. När jag är "den svaga" blir han rädd och dricker mer. Jag står kvar ensam, förvirrad, frustrerad. Men oavsett hur det varit så är idag den enda dag vi kan påverka. Jag mår psykiskt jättedåligt. Men jag måste försöka orka en dag i taget. Inte minst för barnens skull. Allt är bättre än en mamma som gett upp. Jag kommer inte att dricka A oavsett. ?

Femina
lör, 2019-10-05 - 10:45

Jag har inte orkat läsa/kommentera i andras trådar här på forumet på sistone och ni förstår säkert varför. Svårt att ge när man nästan inget har... ?

mulletant
lör, 2019-10-05 - 14:29

Delat av din ’erfarenhet, styrka och hopp’, även generöst om motgångar. Förtröstan till en Högre Kraft. Det betyder mycket.
Så bra det känns att läsa att inte kommer att dricka A, oavsett. Det måtte vara underbart för dottern att du kör henne till jobbet, bekvämt förstås, men framförallt att hon känner omsorgen. Hoppas ni har en lugn och fin kväll! / mt

Femina
lör, 2019-10-05 - 18:01

Idag har jag besökt vår närmaste kyrka som firar 80 år hela helgen. Det har blivit kyrkan, AA-möten och naturen (nära vatten) som är de platser mitt hjärta finner ro. Då "fyller jag på" med läkande kraft som hjälper mig må bättre.
Jag hjälpte en gammal man i rullstol komma uppför en mindre backe och rullade honom in på servicehuset strax intill, där han bodde, på väg från kyrkan. Det kändes bra. Jag brukar ju be Gud om att få vara till nytta och glädje för andra människor. Vi behöver alla varandra. Ena dagen behöver jag din hjälp och nästa dag behöver du min.
Vi har just ätit middag. Min man är tyvärr redan ganska berusad och verkar vara på ganska dåligt humör så det bådar inte så gott för kvällen...
Nu ska jag hämta dottern igen. Det känns också bra att få vara till glädje och nytta med det lilla.
Jag har en sådan stor, tung ryggsäck med mig vart jag går. Jag måste uppskatta och tacka mer för allt det bra och vackra jag faktiskt har redan. Då kanske ryggsäcken känns aningen lättare? ?

Femina
lör, 2019-10-05 - 22:41

När dottern och jag kom hem eldades det i kakelugnen igen. Som ni vet är det = vit flagg. Det tog nog max 20 minuter innan maken sov i soffan. Ett par timmar senare vaknade han till och skulle in i badrummet. Han var så full att han först tog fel dörr, in till förrådet. Sen är det otäckt att se någon vara så berusad att han knappt kan gå, ögonen kan inte fokusera blicken...
Det blev en lugn kväll för mig i soffan men visst känner jag mig ensam. Väldigt ensam. ?

Femina
lör, 2019-10-05 - 22:55

Om jag fick ge ett råd till mig själv för ca 12 år sedan när jag upptäckte att min man drack i smyg så skulle det vara: Ge honom en chans. Om han inte ens försöker hjälpa sig själv - separera. Hjälp dig själv och barnen innan hela familjen insjuknar i medberoende. Det blir aldrig bättre, bara värre. Men jag hade nog inte lyssnat på mig själv. Jag förstod inte alla konsekvenser utan hoppades att det här skulle vi hjälpas åt att fixa. Vi hade ju varandra, barnen, huset, fasta jobb... Livet rullade på. Vad kunde gå fel? ?

mulletant
sön, 2019-10-06 - 05:21

slår mig tanken; kanske du också kunde ha stöd av att på på Alanon möte? Där brukar det vara ett antal (ibland många) som går/gått på AA och insett att de behöver stöd att tillfriskna från medberoende. Bara en tanke. Jag önskar dig en bra dag! / mt

Femina
sön, 2019-10-06 - 16:13

Jo, jag behöver både Al-Anon och ACA. Jag ska ta tag i det så fort jag orkar. Just nu får jag ta det viktigaste först, min egen nykterhet. Tack för omtanken. ?

Femina
sön, 2019-10-06 - 19:31

Startade dagen med jubileumsmässa i samma kyrka som igår. Jättefint med två körer och jag är extra förtjust i gospel. Efter det åkte jag ner till strandbadet och gick längs stranden i en timme och talade i telefon med min syster. Solen lyste, höstluften känns krispigt sval och lövens färger glöder. Jag var inte ensam. Jag hade både änder och gäss som sällskap!
Väl hemma bakade jag en smulpaj på årets sista rabarber. Fikade med barnen. Maken låg bakfull och sov i soffan hela dagen. Han brukar vakna till på eftermiddagen och ta första glaset vin. Intet nytt under solen... Jag känner mig ganska normal idag. Mår garanterat bättre. Har målat naglarna. Googlat på recept inför kommande veckan. Funderar på att söka samtalsstöd inom kyrkan hos präst eller diakon. Jag kommer fixa det. En dag i taget. ?

Mirabelle G-S
sön, 2019-10-06 - 21:33

Jadu Femina, vad säger man... Gubben din verkar inte riktigt vara den man vill/bör hålla i handen när man själv försöker bli nykter... Jag har inte fattat att han dricker på det sättet :/ Förstår din uppgivenhet inför äktenskapet nu. Du fixar detta, en dag i taget, som du skriver. Kram