av Lingon1svart

Lingon1svart
tis, 2019-11-26 - 07:17

Ok lite tröttare än vad utropstecken och ett Yey indikerar, men Fake it til you make it, bitches✊ (Tror någon skrev något liknande härinne om att vara nykter; en får ”låtsas” att en är nykterist till en fattar och ÄR det. Innan dess är det att följa manus som är; Nykter, emotionellt närvarande, göra aktiviteter som bygger upp sig själv.

Märkte ju igår hur suget kan komma, som det initialt kändes, ingenstans. Att det kommer smygande lite på em/kvällen kan jag hantera; det har jag beredskap för. Att det kommer när jag passerar systemet, ja det kan jag fatta och hantera för det är förväntat osv osv. Men igår.... jag var SÅ oförberedd! Är tacksam för att jag fattade att det var kroppens invanda mönster; att NU ska väl A-hjärnan få sin måndagsdos?

Det är i sådana stunder jag måste komma ihåg manus; jag är nykter, emotionellt närvarande och gör aktiviteter som stärker mig. Inte resignera till att GAH! Suget är så starkt och jag kan väl lika gärna dricka liiiite. Vem skulle det skada? Osv osv.

För det var så hjärnan tänkte direkt igår; ”Just do it! Du känner ju själv; Du har INGEN kontroll över det här! Jag kan komma närsomhelst o golva dig, din fåniga, svaga fan.”

Men så tog jag upp telefonen. Gick in här. Skrev. Insikten kom till mig i samma sekund jag skrev att suget kom från ingenstans. Då såg jag mönstret plötsligt. Det som var omöjligt för mig att se och förstå när jag bara var i mina tankar där suget skrek kunde komma fram när fingrarna fick jobba på tangenterna när jag skrev.

Ytterligare en insikt kom till mig nu som jag inte formulerat för mig själv tidigare; hur viktigt det ÄR att göra något rent fysiskt för att distrahera destruktiva tankar och sug! Någon skrev (förlåt att jag inte minns ditt namn) i min tråd vid mitt första försök till nykterhet här med hjälp av forumet, att ha strategier som är fysiska. Att ha rätt tankar är bra och viktigt men att jag MÅSTE ha fysiska strategier när suget kommer. Promenera, drick ett glas vatten, städa, gymma etc.

Jag är en jävel på att tänka och analysera. Det är en bra egenskap. Men i mitt mående och i mitt beroende är det till del en svaghet. Jag tenderar att fastna i huvudet, så att säga. Intellektualisera allt. Det gör också att jag distansierar mig från mina känslor och överrumplad när de är ”för” starka vilket leder till att jag känner mig maktlös. I den upplevda maktlösheten tar självföraktet och självhatet över och jag resignerar för destruktiva handlingar. Tidigare i livet har det handlat om olika självskadebeteenden som bulimi men också om att leva i ett äktenskap med ökande psykisk misshandel och senare alkoholbedövning. Jag hamnade i en svår utmattning där min terapeut fick mig att börja förstå att jag består av kropp och knopp. Att också kroppen måste höras och vårdas och älskas. Att jag inte kan vara bara ett huvud. Speciellt inte när tankarna blir destruktiva o sakta försöker ta död på kroppen. (Jag var dagar från att läggas in o sondmatas då jag nästan inte klarade av att svälja längre. Jag tuggade mat i timtal utan att klara att svälja. Bara klar soppa gick ner...)

Hennes råd ekar i mig nu. Sätt ner fötterna i golvet ordentligt. Trampa till så att du känner hur du är HÄR! Att du känner din kropp från golv till hårfäste. Nyp dig. KÄNN! Var NÄRVARANDE!

Ska lägga den här insikten på minnet nu; när suget kommer; se till att jag känner kroppen min. Minnas mitt manus. Gå in här och skriva och läsa det jag nyss skrivit. Grunda mig och återfå balansen✊

Just idag är jag ok♥️ Idag ska jag vara nykter. Mitt sug i i A-hjärnan viskar i bakgrunden men jag störs inte. Låter viskande vara där. Får ju förstå att A-hjärnan inte vet vad den ska göra nu och känner sig vilsen. Så jag låter den viska. För samtidigt får den ju höra mitt bestämda NEJ och jag tänker att den krymper och blir svagare och svagare med tiden jag blir starkare. Så jag får ha tålamod med både mig själv och att jag får lov att ge tid till mig själv att växa men också ha tålamod med att få A-hjärnan att minska.

Babbelibabbelibabb? Nu har jag pepptalkat mig själv för denna morgon? Nu ska här promeneras (fysisk aktivitet så att hjärnan kopplar in kroppen ordentligt?) o jobbas med roligaste jobbet???♥️

Varm kram till oss som kämpar på oavsett var på resan vi är?

Och tack Stormenlilla för dina fina och kloka ord??♥️?

Soffi
tis, 2019-11-26 - 09:18

Du jobbar på bra!
Jag har en ganska lik situation som du. Med särbo som dricker goda viner på helgen men i övrigt inget. Jag har druckit massor i min ensamhet på vardagar och naturligtvis även med särbon på helgen.
När jag kom till insikt om att jag måste dra ner på mitt drickande var det en stor vånda hur jag skulle göra med helgdrickandet och vad jag skulle säga till särbon, jag ville ju inte vara av med de myskvällarna, samtidigt som jag kanske måste pausa även dem ett tag.
Jag valde att börja ta med alkofritt och dricka det medan särbon njuter av sitt vin. Det funkar jättebra! Och vi har minst lika mysigt som tidigare!
Så fortsätt på ditt nyktra liv!

Lingon1svart
ons, 2019-11-27 - 06:46

Tack för att du tog dig tid att skriva. Det är så lätt att hamna i känslan att bara jag är i den här situationen och att då inte hitta en lösning (dvs låta A-hjärnan bestämma pga upplevd känsla av maktlöshet.) Stor kram till dig för att du delar med dig och för att du hittat din friska väg som funkar?❤️

Lingon1svart
ons, 2019-11-27 - 07:25

Känns bra idag!

Igår em viskade A i skymningen. Jag satte ena foten framför den andra, funderade på om jag skulle åka hem o våndas i suget eller göra något helt annat och distrahera mig. Valde det senare och tog med en nära o kär på loppisrunda och lite adventsshopping. Hade supertrevligt, blev tröttare än tröttast och kände inget sug öht under hela kvällen hemma och inte heller några tankar när jag skulle sova. Inte ens tankar på att jag inte hade tankar! (Har jag nämnt att jag är en tänkare??) Yey me! Vi åt toast, drack te o kollade film här hemma. Allihop! Mysigt❤️ Sedan blir ju jag rastlös ändå, trots trött o nöjd i livet. Så jag vek tvätt, ställde in i diskmaskinen osv. Skönt att familjemedlemmarna inte stressas av det. (Frågade just yngste barnet om han reagerar på när jag gör det men nä. Han tittade frågande på mig som om varför det skulle störa honom?)

Min AdHd kan yttra sig i en febril hyperaktivitet internt eller externt. Mest internt... Jag har nog också lärt mig att dämpa den för att inte spatta omkring och stressa andra (alt avvika från andra; min uppfostran är att en ska vara normal och en normal kvinna ska inte bete sig och uppföra sig på ett visst sätt. Så jag har lärt mig att tygla min energi inåt; många tankar blir det... och rivna naglar, uppkliade sår, sönderriven hud osv.

Med åren har det dämpats; just att pilla sönder mig själv. Dels pga medicineringen; hyperaktiviteten dämpas och min energi blir mer jämnt fördelad på dygnet. Men dels också på grund av genomgångna utmattningar och depressioner; tror att hjärnan helt enkelt dämpats?

Det som jag tänker just nu är att jag önskar att jag hittat och valt en annan väg att kanalisera min hyper. För min hyper är såklart en del i det jag dämpat med alkohol. Eller med mat. Eller med annat självskadebeteende som tonåring såsom att skära mig. Som äldre genom att jobba, jobba, jobba. Och i att acceptera att leva i psykisk nedbrytande äktenskap....

För om min hyper går igång och all min energi hamnar i huvudet så snurrar det jäkligt fort. Och min adhd-hjärna snurrar jäkligt fort ändå... och om hjärnan får analysera o tänka så börjar det som är fel med mig. Det är tankar som rotat sig sedan barnsben då ingen förstod varför jag var som jag var. Allra minst jag själv. Pratade för mycket. Kunde för mycket. Tyckte för mycket. Ville för mycket. Skrattade för mycket. Var nyfiken på för mycket. Ifrågasatte för mycket. Var inte NORMAL! Och varför gjorde jag inte bättre ifrån mig i skolan när alla visste hur smart jag var? Det sista är min ständiga svåraste börda; varför gör jag inte saker skitbra alltid för jag både kan och vet hur?

Den bördan är livsfarlig för mig för den skapar självförakt som jag inte förtjänar. Och jag sliter med det varje dag; att älska mig o den person jag är, min historia o de lyckade och misslyckade erfarenheter jag bär som människa.

Där i de vacklande stegen där livet blev för mycket och självföraktet var allt jag såg o kände dämpade jag mig med A. Mer och mer. Och sakta blev A självföraktet som jag redan badade i. Inget annat fanns. Med skillnaden att A lurade mig att tro, en kort sekund, att jag är ok. Att jag inte självhatade mig just då. Men vändningen skulle komma... och när den kom var mitt självförakt så totalt.... Blev rädd för mig själv. Någonstans hörde jag då något viska; en svag viskning om att jag är värd mer; att jag är älskad och att jag älskar mig själv. En bön om att minnas att jag älskar mig själv.

Jag valde att höra min viskning. Börja tro på den. Börja återerövra känslan och handla med kärlek till mig själv. Just nu. Just idag är det A o självföraktet som är den svaga viskningen. Idag är det JAG som står stark o min självrespekt är tydlig.

Idag är jag nykter. För att jag hellre vill det. Så det så?♥️

Lingon1svart
ons, 2019-11-27 - 07:25

Känns bra idag!

Igår em viskade A i skymningen. Jag satte ena foten framför den andra, funderade på om jag skulle åka hem o våndas i suget eller göra något helt annat och distrahera mig. Valde det senare och tog med en nära o kär på loppisrunda och lite adventsshopping. Hade supertrevligt, blev tröttare än tröttast och kände inget sug öht under hela kvällen hemma och inte heller några tankar när jag skulle sova. Inte ens tankar på att jag inte hade tankar! (Har jag nämnt att jag är en tänkare??) Yey me! Vi åt toast, drack te o kollade film här hemma. Allihop! Mysigt❤️ Sedan blir ju jag rastlös ändå, trots trött o nöjd i livet. Så jag vek tvätt, ställde in i diskmaskinen osv. Skönt att familjemedlemmarna inte stressas av det. (Frågade just yngste barnet om han reagerar på när jag gör det men nä. Han tittade frågande på mig som om varför det skulle störa honom?)

Min AdHd kan yttra sig i en febril hyperaktivitet internt eller externt. Mest internt... Jag har nog också lärt mig att dämpa den för att inte spatta omkring och stressa andra (alt avvika från andra; min uppfostran är att en ska vara normal och en normal kvinna ska inte bete sig och uppföra sig på ett visst sätt. Så jag har lärt mig att tygla min energi inåt; många tankar blir det... och rivna naglar, uppkliade sår, sönderriven hud osv.

Med åren har det dämpats; just att pilla sönder mig själv. Dels pga medicineringen; hyperaktiviteten dämpas och min energi blir mer jämnt fördelad på dygnet. Men dels också på grund av genomgångna utmattningar och depressioner; tror att hjärnan helt enkelt dämpats?

Det som jag tänker just nu är att jag önskar att jag hittat och valt en annan väg att kanalisera min hyper. För min hyper är såklart en del i det jag dämpat med alkohol. Eller med mat. Eller med annat självskadebeteende som tonåring såsom att skära mig. Som äldre genom att jobba, jobba, jobba. Och i att acceptera att leva i psykisk nedbrytande äktenskap....

För om min hyper går igång och all min energi hamnar i huvudet så snurrar det jäkligt fort. Och min adhd-hjärna snurrar jäkligt fort ändå... och om hjärnan får analysera o tänka så börjar det som är fel med mig. Det är tankar som rotat sig sedan barnsben då ingen förstod varför jag var som jag var. Allra minst jag själv. Pratade för mycket. Kunde för mycket. Tyckte för mycket. Ville för mycket. Skrattade för mycket. Var nyfiken på för mycket. Ifrågasatte för mycket. Var inte NORMAL! Och varför gjorde jag inte bättre ifrån mig i skolan när alla visste hur smart jag var? Det sista är min ständiga svåraste börda; varför gör jag inte saker skitbra alltid för jag både kan och vet hur?

Den bördan är livsfarlig för mig för den skapar självförakt som jag inte förtjänar. Och jag sliter med det varje dag; att älska mig o den person jag är, min historia o de lyckade och misslyckade erfarenheter jag bär som människa.

Där i de vacklande stegen där livet blev för mycket och självföraktet var allt jag såg o kände dämpade jag mig med A. Mer och mer. Och sakta blev A självföraktet som jag redan badade i. Inget annat fanns. Med skillnaden att A lurade mig att tro, en kort sekund, att jag är ok. Att jag inte självhatade mig just då. Men vändningen skulle komma... och när den kom var mitt självförakt så totalt.... Blev rädd för mig själv. Någonstans hörde jag då något viska; en svag viskning om att jag är värd mer; att jag är älskad och att jag älskar mig själv. En bön om att minnas att jag älskar mig själv.

Jag valde att höra min viskning. Börja tro på den. Börja återerövra känslan och handla med kärlek till mig själv. Just nu. Just idag är det A o självföraktet som är den svaga viskningen. Idag är det JAG som står stark o min självrespekt är tydlig.

Idag är jag nykter. För att jag hellre vill det. Så det så?♥️

Lingon1svart
tors, 2019-11-28 - 06:50

Vaknar av larmet o är nykter sedan flera dagar nu. Jag svettas inte längre och muntorrheten börjar bli bättre, tror jag.

Igår fick jag tid hos beroendemottagningen. Har bett om samtalsstöd och medicinering mot suget för att få ytterligare stöd i att fortsätta det jag påbörjat här; min friskare väg i livet. Ser fram emot det och bävar som fan samtidigt. Skammen sköljer över lite då o då men mycket mindre än jag tänkt, känner mig mer stark o klok. O h det är för att jag läst era berättelser här och hur bra hjälp en får där och hur respektfull personalen är. Tack!

Nu ska här klippas hår. Mitt alltså? Skönt att rå mig själv.

Nykter är vägen jag går på idag✅

Lingon1svart
tors, 2019-11-28 - 06:57

Sedan jag började skriva i min logg här; totalt 62 dagar har 41 dagar varit alkoholfria. 66% typ. (Minns inte riktigt hur en räknade ut procenten men tror jag landat rätt?)
Oavsett; Nu ska den siffran öka?

Fibblan
tors, 2019-11-28 - 07:35

Det är vad du är ?! Bra att du kan känna det och låta den känslan få växa sig starkare! Till sist finns det kanske inte ngn plats för skammen..?
Jag funderar också på om jag ska ta något ytterligare grepp om min förändringsprocess. Halkade ju till lite kan man säga. Ett par glas ingen fara så, men har man bestämt sig för 0 och inget så, känns det ju ändå som lite av ett nederlag..?. Men samtidigt vet jag att det ofta är en del av processen, så jag försöker att inte låta det dra ner mig. Precis som du räknat på din nykterhet i procent ??, så tänker jag som du, att de 5 veckorna av nykterhet som jag har bakom mig, finns kvar ändå. Jag blev ju inte smällfet, fick röda ögon, glåmigt ansikte etc. etc bara för ett misstag ?! Fördelarna, som jag skrev i min lilla lista finns ju kvar. Det är dem jag åter ska ta fokus på!
Fantastiskt bra gjort och modigt att du bokat tid nu?! Det kommer bli jättebra tror jag!
Hejar på dig?!
Kram
/Fibblan ?.

Stormenlilla
tors, 2019-11-28 - 17:07

DUKTIG är vad du är! Tänk vad skönt att allt börjar släppa nu och det bra måendet börjar ta form. Känner samma som du, en glädje börjar forma sig. Otroligt skönt. Du reflekterar så bra och dina tankar är så fina. Och vet du, jag är en mästare på att älta och gå tillbaka och tänka om och jag borde MEN man kan bara ändra framåt vilket du gör. Allt från och med nu kan göras annorlunda och det är det finaste.

Skönt att kapa av hår ibland, ger en känsla av fräscht och nytt. ❤️

Fibblan: finaste finaste du. Verkligen som du säger; bara för att man trillar försvinner inte ens insikter och hårda jobb innan. Du är fantastiskt bra på så många sätt och det här förändrar ingenting du gjort senaste veckorna. Skönt att det inte spårade ur! Stor kram

Lingon1svart
fre, 2019-11-29 - 07:16

Ni är ju för goa som skriver en rad eller två. Visst är det fint att vi speglar oss i varandra o får styrka O hopp i det!?❤️

Liten varning ⚠️ Läs inte nedan om du känner att du triggas av resonemang om att lära sig dricka måttligt. (Alltså triggas som i att du får sug och mår dåligt???❤️)

Idag ställer jag mitt nya mål. Jag kanske lurar mig själv att tro att jag kan äta middag o dricka vin i helgen och återuppta min nykterhet utan att falla i den djupaste ångest efteråt.... tänker att den kan komma oavsett mängd alkohol utan kanske kommer bara av att ha A i systemet o att det triggar sug o ångest??!.... Jag tänker testa och göra det med öppna ögon (iaf försöka. Skriva här o ber er peta hål på mitt resonemang om det låter som att jag ljuger för mig själv osv) Tidigare har jag krampat min nykterhet o kastat mig in i tillfälle att dricka o då gjort det i stora mängder nästan som att kompensera vad jag förlorat under mina nyktra dagar. Tror att jag inte blundar för mig själv nu. Känner inte för att bara släppa taget o suga i mig A bara för att, vilket var all fokus förut när jag försökt. Fokus som legat latent dagar innan. Att NU ska jag unna mig.

Istället är min känsla att; jag får se hur det går. Att jag inte vill må dåligt på söndag eller måndag eller någon dag för den delen. Att jag tänker på mina nyktra dagar o vilja att dricka med måtta med stolthet och att det här är min resa att göra. JAG formar den och väljer de steg jag tar.

Nästa måndag ska jag ta ett uppföljande peth-test. 0,94 förra gången men då hade jag druckit hårt veckorna innan; var A-fri tre dygn innan testet, om jag minns rätt. Så ni fattar, ni som kollat ert Peth; jag har en uppförsbacke, en resa och en kamp framför mig. Den kommer inte sluta i fortsatt missbruk av A. Det har jag bestämt mig för. Men jag förstår (iaf på ett intellektuellt plan) att min resa är lång o att jag kommer förbanna att jag behöver göra den många dagar, men också älska att jag väljer att ta makten över mitt liv, min kropp, min knopp, mina relationer osv??✊

Nu ska här jobbas o sedan ? till ❤️. Ska prata med honom i helgen om min resa framåt. Nervös men vill vara ärlig. Känner mig stark nog för det nu. Vet att om det här är en deal-breaker så handlar det om honom och inte om mig. Och tror mig veta (läs våga lita på hans kärlek till mig) att han inte skulle lämna mig för att jag vill dricka mindre eller ens sluta dricka. Jag är ju jag ändå✌️ Men nervös ändå. Blir nog lite chock för honom då vi är särbos men tror att han på ngt plan anat att jag haft mer problem än han sett eller märkt, eller velat märka.

Fibblis; du är en ⭐️ och Stormenlilla du är din egen ?‍♀️ o tvärtom o jag med?❣️ Nu gnistrar vi stjärneljus i mörkret så att vi ser vår väg framåt och räddar oss själva hej vilt tycker jag! Deal?!?

Kramar till var och en som behöver o vill ha?

Lingon1svart
lör, 2019-11-30 - 08:46

Lite trött i huvudet men ingen ångest. Drack A. Mer än vad som är mitt slutmål men mindre än jag druckit tidigare. Ville dricka mer men lät bli. Känner att det är någon form av framsteg.

Idag ska solen lapas o den blå himlen njutas i mitt fina sällskap.

Varmaste lördagskram. Jag hoppas att DU också får möjlighet att njuta väder eller sällskap du tycker om❤️??

Hel
lör, 2019-11-30 - 09:25

Minsta lilla förändring är väl bra tycker jag, du drack mindre än du brukar, lyckades stoppa. Jag drack också lite igår och svek därmed mitt löfte. Du var åtminstone ärlig med att du tänkte dricka.
Kram på dig och ha en härlig dag i solen. ???

Fibblan
lör, 2019-11-30 - 09:27

?☑️!
Vad gullig du är som lade in en liten varningstriangel för ev. triggning av
a-hjärnan?! För det är ju så, med ett så stort forum som detta. Alla har sin egna väg, och sina personliga målsättningar. Och vi måste kunna vrida och vända på våra resonemang och få feedback på dem, samtidigt som jag också kan känna igen, att man inte vill bidra till att ngn annan skulle få en negativ effekt av det. Lite så har det varit med mig och mitt återfall nu också. Jag har tidigare halkat dit på när andra snubblar till. Typ, som att om den som är så bra och stark i kampen, trillar dit, då kan lika gärna jag också ge efter för en stund. Bara för en stund..och det räcker för att ibland komma ur banan.
Och med detta sagt triggervarning ⚠️ !
Jag drack vin igår igen. Inga mängder, men fler än två glas. Så jo, det kanske man ändå kan räkna till mängder. Oavsett. Mår inge vidare idag. Känner mig bakfull. Och det är en förfärlig känsla faktiskt. Men det är svårt att bryta med ett återfall ibland. Enligt samma skeva resonemang som ovan. Typ, har man ändå trillat dit kan man lika gärna ramla runt lite till. Och det behöver inte va fel. Bara man stoppar. Och gör precis som du gör nu. Har huvudet med sig och provar sig fram med skarp lykta, så man verkligen ser ljust och krasst på vad alkoholen ev. ger respektive inte ger.
Hur gick det hos kärleken din ❤️? Blev det ngt sagt?
Önskar dig en fin lördag☀️!
Kram
/Fibblan ?.

Lingon1svart
mån, 2019-12-02 - 17:09

vilket är skönt. Har inte ångest över fredag o lördag men däremot en oskön känsla i kroppen på söndagen. Trött o trög. Och jag drack mer än jag tänkt på lördagen vilket känns oskönt. Ingen ångest men tjurig på mig själv.

Har inte sagt hela sanningen till min man ännu. Har dock uttryckt att jag drar ner på alkohol i mitt liv och har sagt det till en av mina bästa vänner också. Fegade ur helt enkelt. Men kändes inte konstigt att säga att jag vill dricka mindre o vid färre tillfällen. Mottogs inte märkligt heller utan att det är klart jag ska om jag vill och behöver det. Inga frågor på det. Så jag får ta nästa steg nästa gång? Försöker att inte skämmas för att jag inte vågade/klarade att säga allt där och då. Försöker säga till mig att det var såhär långt jag fixade nu och att det är okej.

Om en vecka är det provtagning och en vecka senare möte på beroendeenheten med behandlare. Känns bra och läskigt o modigt samtidigt.

Idag är jag nykter. Mat i magen. Vitaminer intagna som alltid. Koka lite te senare o se TV innan jag tar en tidig kväll med korsordet i sängen.

Heja mig❣️ Varm kram om du behöver en?

Lingon1svart
tis, 2019-12-03 - 08:47

Vaknar utsövd efter många timmar sömn. Har en jobbfri dag som jag ska fylla med innehåll och mening. Det ska nog gå det med.

Det jag INTE ska fylla någon del av dygnet med är alkohol. Nope. Återigen ska jag lyckas hålla ett löfte till mig själv. Mina delmål är viktiga för mig. Huruvida jag tänker dricka A eller inte igen i mitt liv vet jag inte ännu. Just nu vet jag att jag inte ska göra det och att denna gång blir lite längre alkoholfritt än förra delmålet. Då var det nio dagar. Nu är det tolv dagar. ✊??
Varje nykter period låter min hjärna klarna och min kropp läka. Jag inbillar mig att jag blir klokare i mitt beroende sakta men säkert och starkare att ta kloka beslut. Beslut som inte är känslomässigt kopplade till A-hjärnan och fysiskt kopplade till beroendet.... kanske lurar jag mig själv? Isf får jag ta det då. Just nu gör jag såhär och ser hur jag mår och vilka steg jag vill ta vid måldatumet.

Kram till den som behöver ?

Fibblan
tis, 2019-12-03 - 11:49

❇️ Fylla dagen med innehåll och mening.
❇️ Sätta upp delmål som du klarar av att hålla och ger dig en ärlig chans att lyckas med.
❇️ Fatta beslut som inte bygger på känslomässig och/eller fysisk dragningskraft till alkohol.
❇️ Nyktra reflektioner. Sakta men säkert bli mer och mer klok över hur just ditt alkoholintag ser ut, och vad du ev. ska göra med den kunskapen.
Jag tycker inte det låter som någon som lurar sig själv. Du går in med ett ärligt utforskande som jag uppfattar det?!
Du jobbar dig fram steg för steg och
bit för bit?! Beslut du kommer att fatta i framtiden, tar du då. Lugnt och metodiskt ger du dig själv utrymmet nu, att få syn på just dina mönster?!
Jag tror på dig?!
Kram!
/Fibblan ?.

Lingon1svart
tis, 2019-12-03 - 21:33

och förtydligade och synliggjorde för mig när jag lite förminskade mig/tvivlade på om huvudet satt sådär käckt på skaft eller inte??

Idag har jag varit på jympa. Senast var på nittiotalet? Gick riktigt bra! Medelpass o massa kombinationer som min koordination inte klarade av helt, men jag hängde med i det mesta o fick flåsa o ?

Just nu tänker jag att jag kanske kan ta mig dit på egen hand; det var inte så läskigt som jag tänkt i mitt huvud? Folk var som folk är med alla variationer en kan tänka sig och jag var en i mängden.

Imorgon kommer kroppen berätta vad den tyckte om passet. Tror kroppen o jag är överens om att det är en bättre timme att ha tillsammans än en timma med alkohol.

Nykter tisdag och imorgon ser jag fram emot en nykter onsdag där kroppen, om den inte är helt stum, får följa med på ngt pass till. Rensade liksom hjärnan från sug; kände mig stark? !

Sov gott när du sover, du kämpande medmänniska därute. Ta dina steg i din takt. På vägen får du en kram av mig, om du behöver en?

Fibblan
ons, 2019-12-04 - 17:23

Huvudet sitter på skaftet?!
Bra jobbat med gympapasset också?!
Heja, heja Lingon1svart ?!
Hur mås det i kroppen idag? Den tackar dig förmodligen med träningsvärk..?

Men det är ju de små muskelfibrerna gör som frivolter av lycka nu?!

Kram!
/Fibblan ?.