av Rolf

Rolf
tis, 2019-12-24 - 00:19

Jag behöver verkligen ändra mina vanor och jag börjar tappa tron på mig själv att jag har förmågan att ändra mitt beteende.

En början är att skriva om hur jag mår och på så vis påminna mig själv om varför jag behöver ändra mina vanor. Just nu kan jag inte sova, det kunde jag inte igår heller och i förrgår var jag bakis efter två och en halv flaska vin från dagen innan. Jag känner mig trött, utarbetad efter en längre period av ett svårt uppdrag. Jag har dövat mina ångestkänslor med alkohol om kvällar och helger för att kunna fly undan alla tankar och få ro att varva ner. Träningen la jag på hyllan för många månader sen, det har inte hunnits med. Och nu sitter jag här med abstinensen, ångesten, känslan av oro i kroppen och suget efter att dricka mig onykter för att slippa att må dåligt. Fredagen orkade jag bara inte hålla tillbaka, sista dagen innan julledigheten, drack normalt med sambon men ville inte sova i tid. Titta på TV-serier själv och drack tills jag inte kunde gå längre.. Jag hade bestämt mig redan då att detta var sista fyllan. Nu har det gått två dagar nykter och jag behöver hitta alla knep i boken för att fortsatt hålla mig just så, nykter.

Nussen
tis, 2019-12-24 - 01:10

Det här är mitt första inlägg i forumet, och jag vill precis som du ta tag i mitt missbruk av alkohol. Jag fick till viss del ordning på det medans jag jobbade, men när jag började plugga på distans och kunde sätta mina tider själv så har det gått utför, det känns som Fredag hela veckan.. för mig själv. För mig verkar det som att du mer befinner dig i oros-stadiet? Det gör jag ibland med under de dagar som jag dricker under ca 40cl sprit, då mår jag rätt bra dagen efter. Men jag kan lova dig att de dagar när jag dricker mycket mer, t.ex. vid fester så mår jag otroligt dåligt dagen efter, och då menar jag inte vanliga "bakfyllor" med trötthet och huvudvärk, jag mådde så dåligt för någon vecka sedan så att jag fick gå och lägga mig för att jag på fullt allvar trodde att jag skulle dö. Det kan eskalera väldigt fort, även om inte dödsångesten finns där så finns alltid risken för krampanfall och Delirium Tremens. Jag kommer att söka vård och hjälp för det, för jag vet att jag inte kommer kunna klara det själv, jag behöver mål att nå upp till och se fram emot, för mig blir det lite lättare då. Jag råder dig att söka hjälp också, man har så otroligt mycket att förlora på ett missbruk!
Du är fortfarande samma person som du var för ett år sedan, du behöver inte tappa tron på dig själv.
Sist när jag slutade dricka så drack jag sockerfri läsk och alkoholfri öl, det fungerade bra och känslan var att jag kände mig upprymd över att ha klarat det. På samma gång så lurade jag hjärnan automatiskt att "nu dricker jag öl". Jag hoppas att mitt inlägg på något vis hjälper dig!

Rolf
ons, 2019-12-25 - 15:50

Hej Nussen. Då gör vi det! Låt oss stå ut med ångesten och sömnlösheten, tristessen eller vad det nu är som vi känner när vi kommer till den punkten som får oss att triggas till att dricka. Varför tror jag inte på mig själv. Jag har varit här förr, om och om igen och varje varv på skivan så blir det ett snäpp värre, min kropp mår sämre, min ångest blir värre, mitt drickande blir mer omfattande, toleransen ökar, min hud ger upp. Jag börjar mer och mer tvivla på min kunskap om att kunna ändra mina vanor för att jag är här igen. Men en sak vet jag av erfarenhet, jag kommer att ha ångest och må skit ett tag framåt. Det svåra är för mig att inte hamna här igen. Jag är just det, samma person som jag var för ett år sedan, alkoholist, någonstans behöver jag bli något annat än det jag var då och nu.

Mitt mål är att må bra och kunna njuta av livet utan att vara bakis, trött, tjock. Vara mer närvarande och se till mig själv, mina barn och min fästmö. Helt enkelt få ut mer av livet utan ångest som är orsakad av alkohol.

Rolf
ons, 2019-12-25 - 01:02

Dag 3 - Känner en tomhet och saknad att kunna döva alla jobbiga små konflikter som dyker upp. Saknar att kunna ursäkta sig och fylla på glaset när en situation eller dialog blir lite jobbig som man gärna vill undvika. Doften av julmat, vin, snaps kopplas lätt till ett sug som ständigt påminns. Julafton, den fösta nykter utan en droppe alkohol i mitt vuxna liv. Blir tyst och tillbakadragen, jag är trött, känner att sömnbristen tar på mitt tänkande och förmågan att vara social. Är glad att se min familj, barn, föräldrar nära och kära men samtidigt så känner jag mig som ett skämt, en som inte kan klara av det "normala". Fick en flaska whisky i julklapp och blir glad för omtanken av den som gav mig den samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna dricka den, den får bli en bjud whisky till de som kan och tål alkohol.

Jag är glad att jag stod emot, en dag till.

FinaLisa
ons, 2019-12-25 - 08:14

Tänk vad skönt att vakna utan bakrus idag?
Det är grymt bra jobbat att du redan gjort de första dagarna!
Det blir bättre och snart kommer det kännas som det nya "normala"
För hur normalt är det egentligen att bedöva sig med gift? ☠️?

Kämpa på Rolf, du klarar detta för du vet att du är på rätt tåg, Framgångståget ????!!
Lycka till ?
Kram??

santorini
ons, 2019-12-25 - 08:42

”Jag vill inte leva så här” skriver du Rolf. Där har vi alla varit, det är bra att starta därifrån. Från botten. Forumet är också en bra plats att starta på. Här har vi alla upplevt mer eller mindre samma saker. Vi vet vad det handlar om.
Nu har du redan startat och klarat några dagar. Det blir säkert jobbigt ett tag och mycket tankar hit och dit. Håll fast vid nykterheten. Alkoholdjävulen kommer att försöka intala dej att det inte är nån fara, att du överdriver och att du visst kan dricka lite. Se, du klarade ju flera dar! TRO INTE PÅ DET! Bestäm dej klart och tydligt för att du under inga omständigheter får ta ett glas. Ha en månad som första mål t.ex om det känns lättare så. Men för att komma över tröskeln till varaktig nykterhet måste du bestämma att du inte kommer att dricka, no matter what. Töm ut whiskyn du fick i julklapp om du inte kan ge bort den omedelbart. Ha inte alkohol i din närhet den första tiden. Att tömma ut sprit svider men det svider värre att ha den hemma då suget kommer. Det svider värre att dricka upp den För du kommer att bli sugen. Sug är inte farligt och kan inte tvinga en att dricka. Sug går om.

Jag lovar, det går att bli fri! Man behöver inte leva så där. Håll bara ut. Det tar olika länge men om man inte ger efter så blir det lättare undan för undan. Kom bara ihåg att inte tro att du kan lära dej dricka ”normalt”. Det kan man inte då man druckit sej till ett beroende. Då man har ett osunt förhållande till alkohol. Om några veckor, månader känns det redan riktigt bra. Man blir euforisk av att stå emot, av att frigöra sej från beroendet. Det går!

siggestardust69
ons, 2019-12-25 - 09:32

Santorini
Du är bara såå bra. Jag läser och sug..er ? in varje ord. Läste det igen och igen. Vi Du är så viktig för oss Santorini, vi behöver förebilder som kan öppna dörrar & visa vägen.
Ett innerligt tack ?.
Ska lösa detta inlägg när suget kommer.
Kram Sigge

FinaLisa
ons, 2019-12-25 - 11:21

Rolf, det Sigge skriver är sant!
Santorini gör verkligen skillnad för många hör på forumet ???
Hennes trådar är så givande att läsa. Man får så bra insikter och tankar som hjälper en att hålla nykterheten.
Så tacksam för detta?
God fortsättning på julen?

Humle
ons, 2019-12-25 - 12:31

Jag är oxå på! Nu gör vi det här!!!
Det måste gå lära om när det kommer till att hantera sina känslor med alkohol.
Vi förtjänar bättre!
❤️❤️❤️

Rolf
ons, 2019-12-25 - 17:11

Dag - 4 Den första morgonen som jag valde att sova tills jag vaknade på länge. Jag blev väckt av min sambo kl 10:30 och blev påmind om att skjutsa mina barn till mitt ex. Jag hade tänkt att äta en julgröt med barnen men fick helt enkelt ändra planerna. Ännu ett svek för att jag under lång tid inte har skött min hälsa. Men jag är nykter inte bakfull och vaknar ändå med en känsla av att jag har lyckats med något som jag har lovat mig själv länge, att hålla mig nykter. Kollade om jag kunde komma senare med exet och fick tid till mig själv och barnen för en frukost utan stress. Hemma igen på eftermiddagen står julstöket kvar sedan gårdagen inklusive, glögg, vin, sprit, öl. Tänker att jag inte ska bråka med sambon om att hjälpas åt, hon vill men har svårt att enas då hon känner sig kontrollerad och styrd. Jag väljer att skita i vad hon tycker och tar hand om stöket själv, jag har energi och mår hyfsat bra, vem som gör vad är i slutändan är detsamma så länge man bidrar. Det känns bra att jobba med kroppen och få saker gjort. Det var länge sedan jag hade viljan av att ta tag i något och känna att jag har ork för det. Jag vet även av erfarenhet att dessa stunder kommer och går så det är bäst att passa på.

FinaLisa – Håller med dig, det är underbart att inte vakna bakis. Och tack för dina peppande ord de hjälper och det hjälper att veta att det finns ett nytt normalt utan att tillföra för kroppen främmande substanser för att klara av ångest, smärta, sorg och motgångar. Vet logiskt att det är det normala, nu ska jag ska jag även lära mig det i praktiken. Fragångståget it is! Tack för tippset om att läsa Santorinis trådar, ska ta mig tid vid tillfälle.

Santorini – Får känslan av att du har erfarenheten och lyckats med det som är för mig så svårt d.v.s. att inte trilla dit igen efter en lång tids uppehåll. Just nu tar jag en dag i taget, men det är i det långsiktiga som min oro och osäkerhet finns. Att klara en månad är inte lätt, motivationen finns och jag kan genom forum, dagbok, verktyg påminna mig om min motivation till mitt beslut. Sen suddas motivationen ut när tiden går och ens tidigare bekymmer blir avlägsna. ”Men för att komma över tröskeln till varaktig nykterhet måste du bestämma att du inte kommer att dricka, no matter what” Detta är antagligen nyckeln till framgång. Men jag har inte gjort upp med ett binärt nej och jag vet att det är det här jag behöver jobba med. Sorgen av att aldrig mer dricka ett glas, sorgen över att inte kunna få känna ruset och den eufori som alkoholen ger. Att acceptera att jag möjligt inte någonsin kan ta ett glas igen. Min skiva snurrar just runt kring detta, nykter ett tag och sen tripp, trapp trull så är jag tillbaka i gamla mönster. Du har rätt jag vet det – men jag behöver jobba med min acceptans av detta och just nu är jag fortfarande i förnekelse bara genom att skriva på forumet – ”Förändra ditt drickande”. Ska inte skriva med om detta just nu, jag får återkomma om detta.
Jag kan inte hälla ut alkoholen i mitt hem då det skulle innebära att jag kräver att även min sambo ska avstå. Mitt drickande är inte hennes bekymmer och jag tänker inte göra henne medberoende, det är mitt ansvar allena och ingen annans ansvar.

Humle – Yes indeed, Låt oss bestämma att det går, allt annat är otänkbart. Vi kan och det går. Frågan är bara vad vi behöver för att lyckas och sen hålla vid våra beslut. Jag behöver ständigt påminna mig och samtidigt hitta nya sysslor som ger mig mening. Under en tid kommer jag bli deprimerad och inte känna någon mening, men jag vet att det går över och mina nya sysslor kommer få mening. Jag föreställer mig att det är kemi i min hjärna som behöver hitta ett nytt nuläge som är utan alkohol, det tar bara lite tid. Men just nu tar jag en dag i taget och har hopp om förändring.

Tack för stöd och god fortsättning

santorini
ons, 2019-12-25 - 19:11

Att ge upp alkoholen är svårt. Det är helt okej att sörja. Jag liknar relationen med alkoholen som med ett destruktivt förhållande. Det är svårt att bryta fast man vet att man måste. Alkoholen är en dålig vän. Den lovar så mycket men man blir ständigt sviken och misshandlad. När man blivit beroende finns det tyvärr ingen annan väg än att sluta. Det finns såna som menar att man kan lära sej att kontrollera sitt drickande. Tja, jag känner ingen som lyckats. Jo det kan gå en tid och kanske åratal. Med då blir det just det, ett evigt Kontrollerande. Vad är lagom och vad är för mycket. Om man slutar blir man fri. Och tro mej, det är en känsla som uppväger sorgen. Så småningom.

Du har helt rätt i att du inte ska försöka styra din sambos drycker. Jag missförstod. Att hålla sej nykter är helt ens eget ansvar.

Det stämmer att jag vet vad jag pratar om. Annars skulle jag inte skriva så tvärsäkert. Nu har jag varit nykter i 7,5 år. Gjort flera försök tidigare, klarade 1,5 år innan jag trodde att jag var botad och kunde ”ta ett glas”. Flera års nedförsbacke innan nästa försök som höll några månader. Då skulle jag på en veckas semester i södern och tyckte att om jag dricker en vecka på semestern så räknas inte det utan jag slutar igen då jag kommer hem. Den resan blev fem år med ökande missbruk innan jag nådde botten. Så jo, jag vet precis vad det handlar om. Både botten och vägen upp igen. Det är inte värt risken att testa om jag kan ta ett glas. För det är ju inte ”ett glas” eller ”en öl” vi menar? För mej är glaset alltid halvtomt.

Lycka till! Jag vet att du kan. Ta den tid du behöver, sörj och var förbannad. Men sen kan du försöka fokusera på vad du FÅR om du slutar dricka. Vad du vinner istället för vad du förlorar?

Rolf
fre, 2019-12-27 - 13:56

Dag 5
Kunde inte sova i natt igen. Får inte ordning på tankarna då de far åt alla håll. Känner mig trött och utmattad dock inte lika fullt som för några dagar sedan. Jag vägrar ligga i sängen och vrida mig, vill att det är en plats där man somnar. Tittade på Mr.Robot på Netflix tills jag var tillräckligt trött och att mina tankar inte längre spelade någon roll. Sov till kl 12 idag. Det här är en trend som jag behöver bryta. Imorgon blir det väckarklocka och gå upp kl 08 avsätt hur trött jag är. Jag behöver rutiner. Trots nattens bekymmer hade jag energi idag och tog tag i ett projekt som blivit liggande i två år, frosta av frysen. Är grymt nöjd! Jag har även bestämt mig för att ta tag i träningen i går blev det en kort löprunda på 3km och idag en lättare crossfit-träning med en egen påhittad WOD. Suget efter A kommer då och då men min vilja att må bra överträffar just nu varje tanke att ens ta en öl, även fast de stirrar på mig i kylskåpet. Är märkbart lättirriterad och stör mig på att min sambo och jag inte kan samarbeta. Vi tenderar att spegla varandra, är jag sur blir hon sur och då blir jag än mer sur. *suck*. Just nu tänker jag det får vara så, jag kan inte lösa hennes bekymmer just nu, jag behöver se till mig själv och vad jag behöver.

Santorini – Tack för att du skriver och lyssnar. Jag håller med dig, det är för mig en utmaning att ge upp alkoholen. Ruset har jag lättar att göra upp med, det kan jag var utan, tror att jag kan få ut mer glädje av andra saker som träning, det ger mer lycka än vad ett tillfälligt rus gör, jag har så bitter erfarenhet av alla bakfyllor så det är inte värt det längre. Det jag har svårare att göra upp med är att A är en smakförstärkare i både drycker och i mat. Jag älskar mat och dryck för smakens skull och att leva resten av livet utan att kunna använda A som smakförstärkare är för mig ett fattigare liv. Tyvärr har det sin baksida att man blir påverkad och så fort jag blir det så trampar jag upp gamla spår i min hjärna som lockar idén om att även ruset är en bra idé. Jag hör och ser vad du skriver. Jag behöver bearbeta detta. Ett glas och tripp, trapp trull så är man där i samma gamla hjulspår och jag avundas ditt definitiva beslut. 7,5 år nykter är ett tydligt bevis på ett recept som fungerar, är uppriktigt glad att höra detta. Ska foka på vad jag får av att sluta dricka, ska göra en bucket list av mina vinster ?

Rolf
fre, 2019-12-27 - 19:36

Dag 6 – Inte kom jag i säng. Min hjärna går på högvarv på kvällarna. Finns ingen ro i mitt huvud. Jag gav upp tanken att tvinga mig upp kl 08 på morgonen. Åter igen så blev det en sovmorgon till kl 11:30. Försöker vara snäll med mig själv och förlåta mig, det får bli en ny chans i morgon bitti.

Suget efter alkohol var ovanligt starkt igår. Mina tankar började redan lura mig igen. Den alkoholfria ölen var slut och jag började vackla i min övertygelse, en folköl kan jag ta den är inte så stark och en räknas som ingen… ja du, det är banne mig inte lätt det här med ens egen vilja, Ibland undrar man hur det är ställt med den. Började letade bland tricken i boken. Andas och acceptera känslan, låt den finnas där, jag behöver inte agera på den, jag dör inte av att känna ett sug, jag kan leva med det, drick något annat så jag inte känner mig törstig. Vatten fick det bli med en Resorb för att stärka balansen av vätska i kroppen samt lite ost så jag inte känner mig hungrig. Osten är inte så bra för vikten, men jag får ta ett problem i taget.

Jobbar idag och märker att jag inte alls får samma ro av att jobba stillasittande framför en datorn en hel dag. Börjar mer och mer inse att jag inte ska ha ett stillasittande jobb. Har så svårt att fokusera och inte göra allt samtidigt. Fysiskt arbete är lättare då den fysiska uppgiften framför mig håller mig kvar i ett fokus som jag trivs med.

Försökte förklara för min sambo hur jag mår och vilka utmaningar jag står inför men möttes bara av massa råd istället för lyssnande och förståelse. Kände mig idiotförklarad. Skiter i henne hon får tycka och tro vad hon vill, det här är min kamp och jag behöver inte hennes förståelse.

Strulan65
fre, 2019-12-27 - 19:43

All stress i kroppen ger sig om ett tag, jag kände mig som ett aprilväder första månaden dvs glad, stark, arg, ledsen osv växlade hela tiden.
Men håll ut och ett tips är att dra till gymmet och trötta ut kroppen.
Skickar styrka till dig/: kram Strulan

Rolf
sön, 2019-12-29 - 16:56

Dag 7 - Blir galen över denna rastlöshet som jag känner på kvällarna samtidigt som jag inte finner de sysslor som jag företar mig som meningsfulla. Jag saknar verkligen inte projekt att ta tag i, har ett hus, massa olika hobbyprojekt, det är bara det att de känns så tomt när jag gör dem, de biter liksom inte i min hjärna, belöningen känns fattig. Gör saker ändå, för jag vet att det är bra och att alternativet är värre, d.v.s. att inte göra något. Jobbar verkligen med att försöka fokusera på en sak i taget även fast min förmåga att fokusera inte är min styrka. Mitt liv har alltid varit denna kamp att inte göra tusen saker samtidigt, har alltid oavsett A varit en rastlös själ. Kanske det är därför jag har sökt till A, för att finna den så efterlängtade känslan av ro och lugn. Även när jag är bakfull kan jag känna att min hjärna inte går på högvarv, trots smärtan och ångesten dagen efter så finns ändå lugnet där de fösta dagarna. Jag behöver hitta alternativ och det enda som jag vet hjälper mig att bli bättre på att fokusera är regelbunden träning och regelbunden sömn. Nu är jag här och nu, inte världsbäst på att sova som jag är rätt övertygad beror på abstinensbesvär men jag har börjat ta rätt beslut och rätt riktning. Jag dricker inte, jag tränar och jobbar på att sova normalt. Just nu har jag lyxen av att vara ledig och jag kan släppa massor av krav och måsten. Jag kan fokusera på vad jag själv behöver en dag i taget.

Började känna en alldeles för stark längtan till öl och cider som står i kylskåpet, tänkte på Santorinis råd att inte ha alkohol i min närhet den första tiden. Gömde undan all A som jag vet är mina triggerpunkter så jag sliper få dem stirrande på mig i kylskåpet, min sambo får helt enkelt leva med att det inte står framme.

Strulan65 – Bra liknelse med aprilväder. Humöret är verkligen inte stabilt, får verkligen bita mig i tungan och tänka efter två gånger för att inte agera på alla mina känslor, gäller även när jag känner mig glad. Håller med dig om träning, har nu lyckats sprungit två gånger och varit till gymmet två gånger. Tyvärr är jag lite för otränad för att riktigt trötta ut mig än, men jag tar i mer för varje gång. Har köpt nytt gymkort och bokat in en bunt crossfit pass, dessa kommer att utan tvivel trötta ut mig ?

Rolf
sön, 2019-12-29 - 17:07

Dag 8 – Inte en droppe alkohol på 8 dagar. Lite stolt är jag. ? Lyckades somna innan midnatt igår! Inte fullt lika mycket tankar som far åt alla håll och mitt jobb känns mer avlägset. Äntligen lite framgång. Det krävs så mycket tålamod och att komma tillbaka till normala rutiner. Tyvärr vaknade jag lite väl sent för att känna mig helt nöjd, kl 11. Lyckades inte helt övertyga mig själv om att kliva upp tidigt genom att ställa en klocka. Vet att det är det jag behöver men jag är så innerligt less på att inte vara utsövd. Nytt försök imorgon att gå upp 08. Kollade på film igår och belönade mig ostbågar, en chokladkaka och finsk lakrits. Tänker att jag behöver ta en kamp i taget men samtidig har jag svårt att förlåta mig, vill verkligen inte gå upp i vikt. Har någonstans även bestämt mig för att sluta snusa, vilket helt går emot min idé om en kamp i taget. Undrar om det är smart att göra det samtidigt? Vet att jag inte mår bra av nikotinet men undrar om jag verkligen ska stå ut med all smärta det innebär att även känna denna abstinens. Någon som har provat? Är det inte lika bra att ta all ångest samtidigt och sen bli av med den?

Charlie70 - Tack, det hjälper att veta att du läser :)

svagis
sön, 2019-12-29 - 17:13

Bra bra bra - du kämpar och klarar det dag för dag. Läste om din oro för hälsan - den delar vi du och jag - själv noterar jag varje liten förbättring av mina tidigare krämpor som jag vet är alkoholrelaterade: högt blodtryck, halsbränna, gikt är några av de krämpor jag dragits länge med. Nu, efter 9 dagar märker jag hur de klingar av....svullenheten i ansikte och kropp börjar ge vika....

Gott att du använder träning för att mota rastlösheten - superbra att du ser till att komma iväg.

Själv gick jag på ett AA-möte igår vilket var väldigt skönt. Att sitta där i gemenskapen, med andra som vet precis hur det är - en värme spred sig i mig och stärker mitt beslut. Har du testat AA?
Kram
svagis
PS. Jag snusar också och tänker INTE sluta med det på ett bra tag än :)

Rolf
sön, 2019-12-29 - 17:39

Läste din tråd och förstår varför du har valt ditt nick. Ser en ödmjukhet inför dig själv.

Jag har inte provat att besöka A.A. Vet att jag har svårt att få ihop mina tider med frisören och att regelbundet gå på A.A. möten är för mig inte rimligt. Detta forum är för mig ett A.A. substitut. Jag förstår att prata ut och att få stöd av andra är något som är starkt och att göra det i verkligheten är ännu starkare. Men det känns lite bra att de finns om jag nu inte lyckas denna gång med hjälp av er och detta forum.

Charlie70
sön, 2019-12-29 - 17:48

Jag snusar också och har haft precis samma tanke som du. Lika bra att sluta med det också. Men, jag tror inte jag gör så. Hade varit skönt att bli av med det beroendet också. Å andra sidan har jag aldrig kunnat klandra mig riktigt för snusandet. Någon last kanske man kan få ha. Ja, jag vet inte. Jag ar ofta flexibel och kan komma att byta fot aven i den frågan förr eller senare. Bra att du tanker tålamod och rutiner. Det ar A och O tror jag. Heja dig!