Skruv

Har inte skrivit här tidigare men läst en hel del .efter nyårsafton bestämde jag mej för att sluta dricka helt har under dom senaste åren druckit alldeles för mycket när jag dricker och har äntligen fått nog känner mej fri och som om jag kan andas för första gången på så länge har klarat det bra tills nu idag är det riktigt jobbigt min man har inga som helst problem att hantera alkohol och dricker gärna några öl en fredag vilket jag tycker är helt ok men börjar bli rent ut sagt så jävla irriterad arg förbannad frustrerad att inte jag kan ta några öl ett glas vin jag vet att jag inte stannar där jag dricker tills jag somnar ?jag vill verkligen vara nykter och vet att mitt drickande är ohållbart ?skulle verkligen behöva tips råd för att hantera suget när det finns så nära ? Ursäkta rörigt inlägg hoppas ni förstår vad jag menar ?

Välkommen hit! Du har tagit bästa beslutet för dig!
Så som du känner, har jag känt de gånger jag försökt sluta tidigare.
Efter terapi, böcker och nu senaste bästa boken som jag tycker att du och alla här bara måste läsa: ”Tänka klart” av Annie Grace. Nu tänker jag lite annorlunda. Så mitt tips är LÄS boken!!
Och, tänk såhär, du har tagit beslutet för dig av en anledning. Och när man väl tagit beslutet ska man inte snurra ”varför kan jag inte dricka” tankarna i huvudet. Det är ambivalensen som får en att bli osäker och falla.
När tanken kommer. Var bestämd, ”nej”. Och byt ut tanken till något annat du tycker om att göra. Det finns inget annat sätt att förbli nykter än att inte dricka, ens en droppe. Den droppen får igång en evig snurr av missbruk. Igen. Och så får man ta nya tag för att bli fri, för att kunna ”andas”.
Håll dig stark!
???

Du har ju redan läst runt en del här på forum. Fortsätt med det för då kommer du förstå att vi är många här som har olika strategier för att sluta dricka och att inte ta det där första glaset igen. Vi är ju alla olika så därför tänker jag att det bästa är om du låter dig inspireras när du läser andras inlägg så kommer du att finna din modell.

Välkommen hit förresten!
Charlie

Jag har varit nykter i drygt 1 år efter ett ganska tungt beroende under ett par år.
Jag lever runt alkohol i min familj, både i medberoende men också med familjemedlemmar som precis som din snubbe kan ta ett glas och hantera det.
Jag kan ju säga att jag känner så jädra mycket igen mig när du skriver att det känns frustrerande att inte ”kunna få ta ett glas”. Om du bara vetat hur många gånger jag tänkt den tanken ibörjan av min nykterhet tills jag kom på hur jag skulle tänka istället!
Ditt val är ditt val, för din egen skull och ingen annans. Du gör det för dig själv och din framtid - hur stort är inte det?!
När du tänker den tanken att du är frustrerad, så skall du utveckla den tanken lite till, det är ett tips, för visst, du är frustrerad över att du inte kan va som din respektive och ta ett glas, men om du tänker vidare på varför så har du ju rätt konkreta exempel är jag säker på. Ta fasta på dom. Och lägg också stor vikt i att det är ditt eget val. Ett väldigt klokt och insisterande val!

Jag skaffade mig alternativa beteenden till att dricka, kände jag sug så stack jag ut och sprang, kollade Netflix, välkomnade suget etc. Drack alkoholfria viner och öl. Det funkade för mig. Och pratade med någon som jag kunde anförtro att jag kämpade med detta.
En annan grej är belöningssystem som konkret syns, jag lägger undan pengarna jag skulle köpt alkohol för varje lördag - jag har nydligen belönat mig själv med en långresa utomlands. Så himla härligt!

Ett nyktert liv tar tid att tycka om men tro mig, det är värt det!
Du skrev ditt första inlägg i den här tråden 24/1, det är drygt 3 veckor efter din första nyktra dag. Tre veckor nykterhet är en kritisk och kämpig period, håll ut, kör på, snart är det en månad och då kommer känslan av stolthet att du grejade en månad. Helt plötsligt 3 månader. 6 månader etc. Bara genom att ta en dag i taget!

Mod och styrka,
Dee

Du har ju fått många bra tips hör (bra även för mig som snart fixat tre veckor och siktar på tre månader)
Nykter när andra dricker är rubriken på din tråd. Och det är ju något som går att gräma sig över, kanske. Men det har helt krasst ingen betydelse, hur det är för andra.
Hur det är för DIG är det enda du behöver tänka på. Det finns ju en rad orättvisor i livet som vi accepterar. Några är superbra på att sjunga (inte jag) andra har tjockt och långt hår, en tredje är professor i matematik.
Att acceptera (nog så svårt) att så här är det med mig och alkoholen tror jag är ett viktigt steg.
Kram, och häng här, det finns så mkt erfarenhet och vänliga människor som du kan ta rygg på.