av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Skrållan
tis, 2020-02-04 - 13:55

Så starkt gjort Nordäng67. Det är något man måste tänka på, att inte stå beredd och lösa allting så fort någon har problem.
Bra jobbat?

Azalea
tis, 2020-02-04 - 20:27

Det är strongt att bara låta bollen studsa tillbaka och inte ta emot den.
Verkligen bra gjort ?
Du inspirerar mig att jobba på att bli bättre på det också.
Kram Azalea

InteMera
fre, 2020-02-07 - 17:17

Hoppas du Nordäng67 förstår hur långt du kommit när du kan låta en sån händelsekedja rinna av dig, att du lugnt fortsatt med ditt och kunnat liksom betrakta det hela med lugn och utan att ta på dig varken skuld eller ansvar. Härligt att läsa! Önskar dig ett härligt veckoslut!

Renée
fre, 2020-02-07 - 17:57

Instämmer med InteMera och övriga här. Ett nytt sätt att hantera situationer.
Härligt att läsa - bl a det du skrev; "det gled bara av och vidare på nåt sätt".
Kram ♥️

Nordäng67
fre, 2020-02-07 - 20:18

InteMera och Renée ♥️ Haft en skitdag men gick in här och läste era kommentarer och blev GLAD ☺️
Ja man har nog kommit en liten bit i alla fall. Även om det inte alltid känns så. Hoppas ni har det bra och får en fin helg! Kram till er

Nordäng67
mån, 2020-02-10 - 19:00

Hemska dagar, ledsen och känner mig så ensam. Det går verkligen upp och ner. Överlastad med jobb men får typ inget ur händerna. Panik över det! Försökte att prata lite med en kompis men hon hade det nog likadant. Kändes inte som hon lyssnade utan bara berättade om sina egna bekymmer. Eller så behöver jag det omöjliga, att någon "räddar mig" typ! Någon som säger dom förlösande orden som gör att allt känns bättre. Tänkt mycket på mitt ex...igen. Kan inte släppa allt han sa och gjorde. Vill ha svar på alla frågor jag har inom mig och ett uppriktigt förlåt. Vet att det troligtvis aldrig kommer att hända så fattar inte varför jag ältar. Usch vill dra ett täcke över mig och sova i flera månader och vakna pigg och glad en solig dag i maj! ?

Ullabulla
mån, 2020-02-10 - 19:26

Att du är låg.
I flera år hade jag dippar.
Trots att jag inlett en ny relation och det hände en massa saker där,så var min alternativa process igång.
Att tillfriskna är väldigt jobbigt och tar på krafterna.
Jag hade ju turen att kunna bolla med mitt ex när han blev frisk.
Vi redde ut vårt krokiga slut och kunde släppa på ett friskare sätt.

Kanske om du kan tillåta dig att sörja.
Fullt ut, att det inte blev som det var tänkt.
Att han inte blir frisk och närmar sig dig.
Att du kanske har börjat längta igen?
För mig var det alltid så att efter de riktigt tunga dagarna så vände det och nlev bättre än innan.dvs som en sorts omvänt skov.
Stor kram från mig.

Nordäng67
mån, 2020-02-10 - 19:41

För tröstande ord! Jag tror jag sörjer en hel massa saker och använder mitt ex som lite papperskorg kanske. Han var ju den berömda droppen! Och saknar honom gör jag i många stunder! Tycker inte om att jag gör det men innerst inne gör jag det! Ja att tillfriskna tar då sannerligen på krafterna! Tar fasta på dina sista ord: efter riktigt tunga dagar blir det bättre än innan! Känns trösterikt och hoppfullt! Miljoners tack för dina ord och stor kram tillbaka ♥️

Ullabulla
mån, 2020-02-10 - 20:38

I boken kvinnor som älskar för mycket.
Där beskrivs just denna depression som delvis kan bli rätt djup.
Just för att man inte drogar längre.
På en känsla,en kärlek osv.
Att man just genom att hålla sig uppe med tandagnisslan håller depressionen ifrån sig.
Ju tuffare relation/trauma/upplevelse man utsätter sig för.
Ju starkare lugnande tablett har man knaprat i sig.
Stämde i alla fall ypperligt på mig.
Hon beskriver också det ilande ekande tysta tomrum som kommer istället för alla dessa "piller"
Skitkul! Belöningen för att man försöker trampa på den friska vägen?

Nordäng67
mån, 2020-02-10 - 21:32

det stämmer på mig också! Har ju handlat om långvarigt "drogande" för min del så... Frågan är då vad som är rätt och hälsosamt att göra med detta tomrum. Märker att jag tar till allt möjligt. Slutade med alkohol på nyårsafton. Nu har min surf-tid på mobilen ökat markant istället. Har vart en sån som haft mobilen nedslängd i handväskan tidigare men nu surfas det för glatta livet. Promenerar jättemycket, känns som något bra både för kropp och knopp. Skaffat mig lite nya vänner, också bra. Flera av mina "gamla" relationer känns så otroligt konstiga. Dom pratar nog på samma sätt och om samma saker som vi alltid har gjort. Men jag känner mig annorlunda, vi passar inte ihop längre. Relationer gnisslar och skaver, jag känner mig instabil och ofta låg. Är jag på vägen mot tillfrisknande eller är jag ute på djupt vatten och bara trampar? Kanske tänker för mycket? Och fast det är ett tomrum som uppstår så tar ju det så förbaskat mycket plats och kraft. Ska äntligen ta mig för att läsa den boken du nämner. Vet att det har pratas förut om den här inne. Som du säger skitkul att försöka bli frisk?

Nordäng67
mån, 2020-02-10 - 21:49

hur bär man sig åt för att sörja på "rätt" sätt? Tycker jag har gråtit floder, tänkt, känt ja hela registret. Men känns mer som jag har gjort det på en ältande och geggande nivå. Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt?

Ullabulla
mån, 2020-02-10 - 22:30

Regelrätta tips.
Jag vet mest att jag svajat betänkligt.
Känt eufori och glädje som en nyförälskad tonåring.
Sen glidit ner i ett svart hål.
Så att hålla sig kvar däruppe är inte så lätt.
Man är så van att fylla tomrummet.
Men när man inte gör det utan låter det förbli tomt så börjar det sakta tändas en och annan stjärna.
Som man får titta lite extra på.
Och ev gå vidare och se var den leder.
Men visst är det lätt att istället låta sig falla in i gamla mönster.
Betydligt svårare att hålla sig frisk.
Min botten gick ur mig och jag famlade omkring rätt länge innan jag började få grepp om tillvaron igen.
Vill du ha kontakt så kan jag ge mitt nummer till admi?

Li-Lo
tis, 2020-02-11 - 10:00

Admi här. Vill mest förtydliga att vi IBLAND förmedlar kontakt och att det isåfall föregås av ett noggrant övervägande av oss då vi har ansvar för eventuella kontakter. Om och när det sker så sker det utanför forumet.

Om någon undrar :-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Självomhändertagande
tors, 2020-02-13 - 09:00

Hej, jag har inte varit här och läst på ett tag.

Låter som du har en tuff tid, men också en bra tid med nya relationer och promenader i skogen. Jag läser "Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt?" Jag tänker gå en kurs i mindfulness. Ta reda på en som passar dig och avsett dig tid för det, under 8 veckor. Det är jobbigt och det kan vara roligt! Du får möta dig själv, men du lär dig att acceptera, landa, se och upptäcka hur det känns och jag tror att det kan hjälpa dig mycket. Däremot så skulle jag gärna se att du gick i en fysisk grupp, inte på nätet, utan att du träffade andra som också öppnar upp. Om du undersöker det och provar så skulle jag säga att där har du verktygen. Det handlar om att börja öva och öva varje dag. Det är ett fint förhållningssätt att hantera livet. För mig innebär det att jag har kunnat leva utan mediciner i många år trots bipolaritet. Men då lever jag också ett mycket enklare liv, mindre prestation, sänkt ribba och helt enkelt hållbart. Jag stannar upp hela tiden och jag sätter min hälsa främst, eftersom det är bara jag som kan göra det.

Om du bor i Stockholm så kan jag guida dig och andra som vill prova på skogsbad. Om det är något jag ska göra i framtiden så är det att erbjuda skogsbad till alla medberoende. Det här forumet har gett mig ett nytt liv, på 6 veckor. Jag har brutit all kontakt med mitt ex nu. Det tog allt som allt 6 år att bli fri från mitt medberoende och vad jag har lärt mig, så mycket om att sätta gränser och så mycket om att möta mig själv och ta hand om mig själv. Det är ingen annan som gör det åt mig. Jag vill leva mitt liv nu, bara mitt liv.

Däremot så önskar jag träffa andra som varit eller är medberoende och som önskar ses i naturen, där fokuset är på sitt eget välmående. Det är så mycket roligare att skogsbada med sällskap! Blev inspirerad av att du och Ullabulla byter kontaktinfo och har tänkt länge på att erbjuda skogsbad till de som bor i Stockholm här. Vet inte hur det skulle gå till, men om det finns ett intresse så tror jag att det går att hitta en form för det. För tydlighetens skull så skulle det vara en aktivitet där det inte förekommer någon form av betalning.

Nordäng67
fre, 2020-02-14 - 08:17

Ja det är en tuff tid nu och samtidigt så känner jag, eller inbillar mig att jag gör, att jag lite har tagit mig till nästa nivå när det gäller mitt medberoende. Jag ramlar inte ner i träsket med samma lätthet. Känns som det hände något sist jag gjorde det under december när dramadrottningen i mig kom tillbaka. Hon gjorde säkert inte ett sista besök men hon "välkomnas" inte på samma sätt. Tidigare hade jag en hatkärlek för det tillståndet. Nu tycker jag verkligen inte om det. Jag har haft så otroligt mycket hjälp av att människor här har peppat men också vågat vara ärliga. På så sätt har jag lärt mig att se klarare på mig själv på något sätt.
Låter helt fantastiskt att du har hittat ett sätt att leva ditt liv utan mediciner. Blir ju på något sätt ett mer helt liv. Du tar hänsyn till dig själv istället för att "preparera" dig själv. Underbart att hitta den vägen. Känner också att jag vill klara detta utan t ex. anti-depressiva medel. Vill tänka, känna, prata mig genom det. Älskar också att vara i natur och skog, helande och stärkande. Känns som naturen har en ande och själ, inte på samma sätt som vi människor har det men på sitt sätt. Jag bor långt ifrån Stockholm men tror säkert att du kan finna en grupp för dina skogsbad. Facebook är ju en populär plattform för att skapa gemenskap utifrån intressen. Kanske det kan vara något. Kram och tack för dina ord, väldigt värdefulla!

Ullabulla
fre, 2020-02-14 - 13:01

Att vara inne i medberoendet är för mig som en svart eller grå sörja. Ett tillstånd som jag inte kan hitta ut ifrån fast jag ser öppningen. Jag förmår inte ta de steg som krävs,eller har tappat benen någonstans på vägen. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen och trampa på ny mark är väldigt tufft.

Också detta att hitta nya kontakter,som ofta de nyktra alkoholisterna är tvungen att göra,
Där man kan nosa på nya vägar att umgås,tala och bemöta varandra.
Hoppas att det lättar för alla som idag kanske känner sig extra ensamma.

Självomhändertagande
lör, 2020-02-15 - 08:55

Det här forumet är verkligen bra. Jag hade ett behov att träffa andra som vet vad en själv går igenom, men lyckades inte finna det förrän jag hittade detta forum. Idag har jag mer en önskan om att träffa andra med samma erfarenheter som kämpar med medberoende då jag önskar ge något tillbaka. Det får ske organiskt. Jag ville chansa om just du bodde i närheten. Dessutom använder jag inte sociala medier längre.
När det gäller medicinfriheten så har det tagit en massa år att komma dit och det är inte tack vare vården att jag fann den vägen. Däremot så har jag ett mycket bra samarbete med min psykiater och jag tar alltid medicin vid behov.
Om du en dag vill sätta ut dina antidepressiva, så behöver du ha en plan för det med uppföljning med din behandlare. Ville bara vara tydlig med det. Det vet du säkert.
Jag har fått tillbaka mitt liv. Skillnaden idag och när jag behövde medicin är att jag har lärt mig att säga nej, nej till det som inte är hälsosamt för mig och det är oerhört mycket, men idag är det ingen uppoffring. Jag behöver inte träffa människor som får mig att må dåligt. Det handlar om hur jag vill leva. På det sättet har jag blivit min bästa vän. Jag ser det tydligt när jag möter en gammal bekant som pratar på ett sätt där livet bara handlar om karriär och det materiella, att synas och vara delaktig genom att göra som alla andra i den umgängeskretsen. Tänker på min tonårstid. Jämförandet. Det är inte att leva för mig. Jag är så tacksam för att jag blev sjuk, så att jag fick lära känna mig själv.
Jag tänker att på detta forum så lärde jag mig att jag behövde ta en paus från medberoendet och det gick bra. Jag fick tips om att testa och känna efter. Just de orden som jag kan säga till andra om mindfulness, men som jag själv inte visste hur jag skulle göra. Så jag provade att inte ha kontakt och jag landade så tydligt i att jag behövde bryta kontakten och även mejla pappan och informera om det. Det blev ett tydligt avslut.
Då förändrades allt igen. Det är nu jag fick mitt liv tillbaka på riktigt. Det är nu jag kan leva i nuet. Det är nu jag vill laga mat till mig själv. ordna det fint hemma, köpa hem blommor igen, meditera varje morgon och landa i beslut, förändringar och riktningar i livet.
Jag behövde det tydliga avslutet. Kanske du kan prova ta semesterdagar eller veckor och se vad som händer då. Göra något du tycker om som du inte gjort på länge.
Kram till dig!