av Javelin

Odette
tis, 2020-05-12 - 21:34

Tänkt på dig senaste dagarna och hoppas så att du e ok och ser ett ljus i tunneln. ❤️ Ville mest bara sända dig en tanke.. Kram från Odette

Javelin
mån, 2020-05-18 - 12:43

Tack Odette! Är ingen förändring dessvärre, mår verkligen inte bra av att vara instängd bland massa problem utan lösningar. Alkohol är den enda ventilen som fungerar just nu. Ligger i sängen och vibrerar av ångest. Helgen var stressig och jag borde vila. Istället maler tankarna på om hur jag ska kunna fixa fram pengar till det ena och det andra. Skulle vilja permittera bort mig själv för tillfället men det går ju inte.

Undrar hur mycket av dessa ångestkänslor som egentligen beror på alkoholen i sig. Är fullt medveten om hur beroendespiralen fungerar. Men jag vet också hur lätt det är för mig att inte dricka när livet fungerar normalt.

Måndag, ny vecka, nykter, är det nu jag hittar en svag gnista av hopp om framtiden och orkar vara nykter trots alla motgångar?

Odette
mån, 2020-05-18 - 13:12

Påväg hem från ärenden i stan.. skriver så fort jag e hemma . Massa omtanke och värme din väg ❤️❤️❤️❤️

Odette
mån, 2020-05-18 - 19:23

Hur mår du ? ... låter som att det är rejält tungt fortfarande?.... hur kan har hjälpa dig? hur kan jag göra detta lite lite enklare för dig ?... du förtjänar inte att må såhär :(,,, konkret.... hur kan jag hjälpa dig?

Javelin
tis, 2020-05-19 - 01:09

Du är en så fin människa som erbjuder hjälp på det här viset Odette! ❤ Men det finns inget någon annan kan göra just nu och det värsta är att inte kunna göra något själv. Jag som alltid ska fixa allt oavsett hur omöjligt det verkar.. Det lyckas ju inte alltid men jag envisas och försöker göra något konstruktivt även om det är svårt.

Nu har jag vänt ut och in på allt och befinner mig mitt i en orkan, en total shitstorm rent ut sagt där allt är på väg att gå åt helvete. Jobbet/firman, mitt äktenskap, ekonomi, hälsa, allt. Jag ser ingen ljusning på någon punkt och det är som att stå på ett sjunkande skepp utan att kunna simma. Trodde aldrig någonsin att jag skulle uppleva något dylikt och här är man. Tycker någonstans att det får vara nog med elände från alla dödsfall och sorger man gått igenom och nu när livet skulle plana ut och kunna börja levas, rasar ALLT!

Det är sån tur att man inte vet vad som sker i framtiden med tanke på hösten som var... Hade jag vetat detta i förväg så vill jag inte ens tänka på vad som hade skett. Nu ser jag på de nyktra månaderna emellan som nån slags återhämtning eller uppladdning för det här helvetet. Hade jag inte haft barn så hade allt kunnat hanteras annorlunda. Det är nattsvart och så ofattbart tungt. Men jag skriver här och det betyder väl att jag inte gett upp hoppet helt, det är här jag såg/ser min framtid, -min nyktra framtid så som jag vill ha den.

Jag önskar var och en av er all lycka, stöd och kärlek i era liv! Ta INGENTING förgivet!

Javelin
tors, 2020-05-28 - 00:45

Tack att kikar in! ❤

Ärligt talat så går det inte bra. Inte med något alls just nu. Snart två månaders helvete och fortfarande inget ljus i tunneln. Alkoholen ger en stunds avlastning och ser till att spä på ångesten ytterligare så nästa intag säkras... Ett förfärligt bedrägligt gift.

Har en tanke om att den första juni ska bli dagen jag kliver av den här vidriga karusellen. Tror jag behöver förbereda mig mentalt på att hantera livet utan bedövning. Det kommer bli något av det svåraste jag gjort men det måste gå för familjens skull. Märker av hur jag orkar allt mindre, är tröttare, vresigare och sunkigare. Skillnaden blir att jag kommer få mer ork till annat och förhoppningsvis återfå sömnen. Resten... det kommer vara lika jävligt som nu och jag är så rädd för att hantera all ångest och oro utan verklighetsflykt. Försöker tänka att nu har jag faktiskt flytt i ett antal veckor, det är dags att återgå till vardagen och verkligheten igen. Har en dröm om att klara hela sommaren nykter, det kan faktiskt gå.

Andrahalvlek
tors, 2020-05-28 - 08:05

Hur konstigt det än låter så gör alkoholen att du får sämre förutsättningar att klara av jobbiga saker.

Det är alkoholen som skapar ångesten, men vi tror att den dämpar ångesten.

Det är kroppens fysiska sug efter alkoholen som gör att den genom ångesten skriker ”ge mig mer, nu”.

Och när den får alkohol blir den lugn, tills behovet uppstår igen. Och så snurrar den negativa spiralen vidare.

Enda sättet är att bryta helt och stå ut, timme för timme och dag för dag. Låta kroppen och hjärnan läka och så sakta ”återkomma” i ett bättre skick. Många ovanor ska brytas, nya bättre vanor skapas.

Du vet allt det här. Ville bara påminna dig.

Sök på Craig Beck på youtube, han är svinduktig på att påminna också. Kollar ofta på honom. Repetera, repetera, repetera.

Kram ?