Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Du skriver alltid så klokt och så ärligt! Ja...vi är här allihop av en anledning...vi har börjat fundera över våra alkoholvanor eller annars så vet vi redan...vi är i ett beroende. Och, precis som du skriver Vinäger...det kan gå så fort...och vi alla kan hamna här det finns liksom inget undantag.

Önskar dig en fin helg och allt gott till dig!

Kram:)

Jag tror inte att jag har inte sett det i lägger förut, måste ha missat det. Vi jämför oss alltid med alla andra och det är ett problem för det är ALLTID någon som är värre än oss, men också ”bättre” än oss. ”Jag behöver inte sluta dricka - kolla på den där personen som har mycket större problem än mig” eller ”jag har bara några nyktra dagar - kolla på den där personen som har flera år. Det kommer aldrig gå”. Har jag tänkt en del gånger...

Ett problem är någonting som vi försöker lösa. Genom att sluta dricka eller förändra sitt drickande så försöker vi lösa det problemet. Därav är alla som funderar på sitt drickande, och speciellt människor som söker sig hit, problemdrickare - enligt mig.

Fibblan

Här kommer lite styrkekramar din väg
???!

Skrev först ett långt inlägg med de tankar som väcktes av ditt inlägg kring beroende, men de slutade med tankar på cancer och hur likt beroende och den lömska sjukdomen utvecklas, så jag droppade det..Inte så upplyftande läsning precis?..

Fortsätt samla kraft och gör det som blir bra för dig????!!
Fint att höra ifrån dig var det iaf?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Dina äldre inlägg innehåller ju så många kloka insikter och så bra att du delar dessa igen och igen!

Det kommer ju nya människor hela tiden och så bra att de får mötas av en så nyttig läsning???.
Sänder en stor styrkekram och ska du åka neråt landet i sommar så vet du var jag finns... iallafall i vilken stad?
????

Ja, det var en bra text om beroende, blev stärkt i mitt beslut att inte dricka. Jag har druckit exakt som du beskriver, inget drickande på vardagar, inga återställare, inget smygande. Ännu. Men ofta för mycket när jag väl dricker och mer tankar på alkohol mellan gångerna. Har nu inte druckit på två månader och känner stor frid. Ditt inlägg gav mig svar på frågan om varför jag slutat dricka. Jag är rätt säker på att jag var på väg just åt det håll du varnade för. Tänker att det är lite som med rökning, man måste ju inte vänta med att sluta tills man fått en konstaterad sjukdom av det, man vet ju redan att det är farligt.

Var bara tvungen att lyfta upp dig lite så du syns i forumvimlet! ?
Hoppas läget är under kontroll.
Tänker på dig?
Kram ?

Fibblan

Saknar dig också här, men är glad att du tar din paus om det är det som du behöver??!
Vill önska dig en glad midsommar!
?????
Imorgon går jag all in för nykterhet FRÅN midsommar till evigheten..☺️??!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Huvudet upp och fötterna ned, jorå, helt ok, hopp om livet och sedan det bästa/konstigaste svaret: det knallar och går (hallå, onani i ett minfält, eller...).

Skämt åsido, TACK för all påhälsning och förståelse. ?

Jag mår bra, i alla fall långt över förväntan. Det har lugnat ned sig på jobbet. Sommarschemat är klart, höstens start fixad. Mer kan man inte begära. Nöjd så länge...

Alkoholen då? Långt fler nyktra dagar än inte. Alltid något. Just nu nöjer jag mig med det. Fortfarande inga skandaler, drickandet drabbar bara mig själv. Vet vad jag vill, men just nu infinner sig inte motivationen.

Har träffat min samtalskontakt och vi ska reda ut vilken hjälp jag behöver. Dricker jag för att jag mår som jag gör eller mår jag som jag gör för att jag dricker? Förmodligen en kombo.

Önskar alla en fantastisk midsommar trots omvärldsläget. ☀️ Här är det nyktert, hoppas att det är det hos er också. Om inte, i morgon är en ny dag som kan innebära ett nytt beslut. Ni vet, det går att sluta vilken dag som helst.

Räkna inte misslyckandena, utan framgångarna.

Kram på er

Fibblan

Nyktert var det här?☺️!
Så glad att jag lyckades ta tag i och bryta mitt återfall. Som sagt, svårt ibland när man trillat dit. Och så håller jag upp bara en dag emellan, och så tar jag lite till, som att jag inte riktigt orkar/vill hålla upp helt igen och trampa mig igenom träsket av en massa sug och alkoholtankar att stångas mot. Men nu är jag uppe på spåret igen ????!
Vad "roligt" ..?..kanske fel uttryck, att samtalskontakten är igång och hoppas det kan bli givande. Alltid bra att få tänka högt och få lite mer klarhet i frågorna..Men det är väl lite som hönan eller ägget, det där om vi dricker för att vi mår som vi gör eller mår som vi gör för att vi dricker..?. Och som du säger, förmodligen en kombo..
Skönt att du haft en fin midsommarafton?! Önskar dig en fortsatt fin helg☀️!
Många kramar!
/Fibblan ?.

Gott att höra ifrån dig Vinäger?

Även om alla dagar inte är vita dagar så låter det som om du är mer uppe på banan igen??

Tänker på det där som du skrev att mår man dåligt därför dricker man el är det tvärtom?? När mitt alkoholdrickande ökade berodde det på att jag hade det tufft omkring, har dålig självkänsla och mådde dåligt av detta. Men sen när det började bli lugnt runt omkring mig så hade ju beteendet blivit en vana ...och fastän om man mår bra så kommer det ju stunder av motgångar och då finns ju det invanda beteendet ..att dämpa den jobbiga känslan med alkohol.

Alla vi här på forumet har ju livsberättelser med oss ibland liknar dem varandra ibland inte. Jag vet inte alltid varför jag mår som jag gör men just nu tänker jag att mitt dåliga mående emellanåt är så förknippat t mitt alkoholmissbruk och vad det fört med sig.

Önskar dig en fortsatt trevlig Midsommarhelg??

Kram?

Så glad och tacksam över att jag har er här. Även om jag har flera bra vänner ute i det så kallade riktiga livet har jag mest utbyte av er. Även om det förstås är på olika sätt. Ingen annan än min älskade M känner ju till mina A-problem, så det är klart att jag inte pratar om dem med andra än honom och er. Mina främsta stöttepelare.

Ännu en gång, TACK från djupet av mitt hjärta för all respons. Känner ibland att jag inte är värd den, men försöker slå bort de negativa tankarna. Vill själv stötta andra och har gjort det många gånger under de snart tre år jag hängt här. Skrev min första kommentar här i augusti 2017 i Mandas tråd, ett erkännande om att jag har A-problem.

Mycket har hänt under åren, både IRL och här på forumet. Så mycket aktivitet som det är nu kan jag inte minnas att det någonsin varit under mina år här. Jättebra med många lyckade nykterhetsresor - självklart - men det är lätt att känna sig misslyckad när man själv inte fixar det, trots lång tid. Tror att vi är många som känner igen oss i den känslan.

Jag betonar att detta inte var kritik mot dem det gått bättre för, bara ett konstaterande. Vill förstås fortsätta att läsa om allas liv oavsett A-status. ?

Just nu funkar det som sagt hyfsat, även om det inte är det liv jag vill leva. Innerst inne. Får väl se vad min samtalskontakt leder till. Första mötet var givande och väckte många tankar även om jag inte ens nämnde mina A-problem. Tänker att jag fortsätter att ta några steg i taget. Som jag skrev tidigare är min motovation inte på topp. Det innebär att alla nyktra dagar är jätteviktiga även om inte alla blir just det. Nyktra. Märker också att det är lättare rent psykologiskt att låta det vara som det är. Så länge det funkar. Märk väl: Så länge det funkar...

Alkoholen är en lismande och falsk "vän". Just vän fortsätter det väl att vara så långe man inte helt tar avstånd. Tänk att det ska vara så svårt... Så många gånger jag har varit övertygad om att det är över. Visst, ett tag. Sedan kommer suget med ökad intensitet.

Som jag skrev hos någon och gjort tidigare: Det är inte svårt att sluta om man inte har sug. Översatt från Nasses: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Självklart måste jag lära mig att stå emot suget. Gång på gång...

Avslutar som så många gånger förr:

Det svåra är inte att sluta. Det är att inte börja igen.

Än en gång, tack för att ni finns. Ha en fin avslutning på midsommarhelgen. ☀️

Kram kram

Fibblan

Tack för kloka tankar och för allt du delat med dig av sedan du skaffade ditt inlog här ?! Vad bra att du motar bort de negativa tankar, som ju dessutom är så långt från sanningen man kan komma❤️! Du är en sån fin, stöttande och klok medmänniska här på forumet (och säkerligen i "det riktiga livet" också ?).
Förstår vad du menar med att tiden går och det känns som att man för egen del, aldrig blir kvitt a-?.. Jag misströstar också en hel del emellanåt, liksom va fan - känns som att man gång på gång tar nya tag. Ibland går det lite bättre, och man får några månader i sträck, men så faller man igen..suck. Det är så kämpigt. Och så ser man hur andra verkar gå från klarhet till klarhet och lyckas hålla vid. Såklart man är glad för dem, men det är lätt att som sagt, misströsta för egen del då. Och tyvärr älskar ju a-?, den känslan..
Och jag noterade också din märk väl, så länge det funkar tanke. För det där känner jag också igen så mycket. Hur man sliter med hitta det där rätta sättet för just en själv. Ibland går det bättre med en mer "avslappnad" attityd, för när vi kan vara mer förlåtande och accepterande mot oss själva, så när vi inte a-?, på ett psykologiskt plan..Men samtidigt så får han ju ändå sin "gödning" på ett fysiskt plan.. Detta är väl dilemmat i ett nötskal..
Fanns mer jag ville skriva, men nu pockar verkligheten på ?!
Hörs vidare! Tack för DU finns och att hör av dig med jämna mellanrum!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Vill vidarebefordra en hälsning från PimPim till alla som "känner" henne. ? Vi har ju kontakt utanför forumet som ni vet. Hon tänker på er, men orkar inte hänga här just nu.

Själv ligger jag fortfarande lite lågt med aktiviteten, men som ni märker är jag helt plötsligt inne och skriver massor. Allt eller inget... ?

Tänker på er gör jag i alla fall ofta ofta. Trycker små hjärtan här och där. ?

Tack Fibblan för som alltid kloka reflektioner. ?

Ha det gott i högsommarvärmen! ☀️

Kram på er

Hej Vinäger ?
Håller med dig i Fiblan i allt !
Skönt att höra att det i alla fall är någorlunda . Jag läser här en del fortfarande men skriver knappast aldrig själv längre . Vet inte vad som är bäst , hålla sig borta eller inte...
men blir ’ glad ’ av att läsa när ni ’gamla ’ Vänner skriver här .
Jag mår upp o ner men har i alla fall fler nyktra dagar än inte .
Kramis ❤️