Hej alla!
Jag är tillbaka. Jag har varit nykter i två dagar. Detta ska bli den tredje. I tisdags gick jag på mitt första AA-möte. Jag var så tveksam in i det sista. Men sen beslutade jag mig i sista stund för att åka. Vilken tur att jag gjorde det. Det var väl ca 12-15 personer där och alla såg helt normala ut. Man skulle aldrig kunna tro att någon utav dessa män/kvinnor haft problem med alkohol/narkotika. Jag blev så varmt välkomnad! Mötet kändes så bra att jag ser fram mot nästa tisdag och då vill jag kunna säga att jag firar en veckas nykterhet. Det har väl aldrig hänt i mitt vuxna liv... Innan jag åkte till mötet sa jag till familjen att jag skulle till kyrkan på meditation. Men efteråt kände jag att jag ska ju vara stolt, inte skämmas, för att jag varit där så jag berättade var jag varit dagen efter.
Igår var jag på onsdagsmässa i samma kyrka. Jag kände att jag behövde lite andlig spis.
Allt gott till er alla!

Femina

Idag har jag varit på lunchmässa i en ganska modern kyrka med särpräglad interiör utav typ drivved! Inte helt lätt att föreställa sig... ?

På eftermiddagen kom regnet igen och luften gick ur mig. Reviderade eftermiddagens planer till en stillsam eftermiddag i sängen i sällskap utav en bok istället. Samt kaffe med nybakade vaniljmunkar. Mums! ☕??

Rina Hussein

Hej jag är helt ny här :-) och undrar en sak vet när jag var barn att Länkarna fanns där man kunde träffas fika promenera och dela erfarenheter Finns det nåt sånt ?

Femina

Hej Rina,
Gå in på www.aa.se så hittar du all information om möten. Länkarna finns väl också kvar. Lycka till! ?

Femina

Hej Rina,
Gå in på www.aa.se så hittar du all information om möten. Länkarna finns väl också kvar. Lycka till! ?

Femina

Idag hade jag och min sponsor vår tredje träff. Fint att kunna sitta i gröngräset och läsa Stora Boken tillsammans. När jag säger "läsa" så menar jag inte bara att vi läser högt, rakt av, utan vi stryker under vissa stycken, diskuterar igenkänning och gör små anteckningar i marginalen. Det kändes lika bra som förut. ?

Ikväll var det möte igen samt praktiskt möte. Vi var väldigt få deltagare idag så det hade varit vilsamt ifall inte den unga kvinnan från förra veckan haft med sig sonen igen... Han verkade dessutom sjuk och gnällde ännu värre än förra gången. Jag bytte plats runt bordet denna gång för att kunna höra bättre vad som lästes. Suck. Dock är jag numera både litteraturansvarig och vice kassör i gruppen. Det är tyvärr lite som i många andra grupper. Alla är glada när det fungerar men få är villiga att själva bidra. Gud, ge mig sinnesro! ?

Låter som du hade en bra träff med din sponsor, härligt ?

Mindre kul med krassliga barnet ? Finns det inte regler för om man får ha med sig barn eller inte till möten? Det låter jättestörigt.

Finns det inte regler inom AA att alla MÅSTE bidra med ”service” enligt ett visst intervall?

Jag är själv sådan som alltid åker på förtroendeuppdrag i olika föreningar, för att så få engagerar sig. Men är man en engagerad människa så är man.

Kram ?

att du har fungerande och bra möten med din sponsor! Det är du verkligen värd efter långt sökande? Förstår frustrationen över få som gör service och störande barn. Kanske du kan lära dig något av de utmaningarna? Använda dem för att reflektera över dig själv och hur du kan hantera utmaningar eller t.o.m motgångar. Så har det många gånger varit för mig. Allt gott ❤️???

Femina

Idag var jag på mässa i en, för mig, ny kyrka. På hemvägen kom jag precis i tid för lunchbönen i den kyrka som jag passerar från tunnelbanan till bilen. Det blev lite "två flugor i en smäll"! ?

#Andrahalvlek
Det finns nästan inga regler alls inom AA. Att bidra med att göra service är helt frivilligt liksom att ta på sig uppdrag inom gruppen såsom kassör, grupprepresentant, inköpsansvarig osv. Det, om man tänker efter, måste få vara så. Enligt AA uppmuntras alla t ex att göra service (dvs öppna mötet, göra kaffe och ta fram material) för både gruppens bästa och för den enskilda alkoholistens bästa. Det främjar nykterheten att få ta ansvar, ha en uppgift och bli en del utav gemenskapen. För att ta på sig uppdrag ska man helst ha en stabil, längre tids nykterhet bakom sig.

Regler inom gruppen bestäms utav deltagarna själva på de praktiska mötena. Det är inte förbjudet att ta med sig barn. Däremot kunde vi som grupp förstås bestämma detta på ett praktiskt möte. Man kan ju fråga sig hur lämpligt det är? Ska vi alla andra ta hänsyn till den unga mamman utan barnvakt eller ska hon visa hänsyn till oss andra? Svårt, det där. ?

#Mulletant
Ja, jag blir lätt frustrerad när saker jag finner självklara (störande, sjuka småbarn på ett möte) inte alls verkar självklart för andra. Liksom smita från ansvar som att åta sig en uppgift och sen strunta i det och låtsas som det regnar eller komma med klena ursäkter.
Ja, jag får reflektera över det. Jag tycker det borde vara självklart att visa hänsyn, ha lite sunt förnuft och bidra till gruppens bästa men alla tycker uppenbarligen inte som jag. Jag kan inte förändra någon annan än mig själv. Sinnesrobönen. Hjälp mig gärna med tips på hur jag kan tänka/göra annorlunda för det är verkligen något jag mår dåligt utav. Jag ställer krav på andra, och mig själv. Förlåtelse, icke-dömande och medkänsla är ju bra med både sig själv och andra. Men jag har nog en del att jobba med där för jag blir likväl frustrerad! ?

Jag vet inte om jag har bra tips att ge men jag kan reflektera lite. Det jag haft nytta av är att tillåta mig känna irritation och harm och fundera vad de handlar om. Att du känner så i situationen du beskriver är lätt för mig att förstå.
Vidare till Sinnesrobönen, är det något jag ska acceptera? Något jag kan förändra? Som du beskriver kan jag tänka att situationerna kan tas upp på ett arbetsmöte - det kanske kräver ett visst Mod? - och att det kan finnas svar i Traditionerna. Varje grupp är självständig i många avseenden - hur ska vi ha det här i vår grupp? Jag har stor tilltro till Traditionerna. Kanske också att Gruppsamvetsmöte kan vara en plats för att hitta lösningar.
Skön fredag, trevlig helg och allt gott framöver önskar jag dig?? / mt

Femina

Tack för dina reflektioner. Jo, mod att förändra det jag kan har jag vanligen inget problem med. Det var väl det att jag såg att flera andra deltagare bara tyckte barnet var gulligt och hade förståelse för att mamman inte hade barnvakt. Det är ju inte säkert att alla tycker så, särskilt inte om det fortsätter. Nu har vi varit så få senaste två mötena men om fler dyker upp och barnet stör varje gång kanske det blir lämpligt att ta upp saken på ett praktiskt möte. Jag har sett grupper på AAs hemsida som inte tillåter barn i en viss ålder. Det har nog inte varit aktuellt tidigare i vår grupp. Jag kan ha överseende med ett enstaka tillfälle men inte varje gång. Dessutom var hon med på det praktiska mötet! Eller, rättare sagt, hon var där fysiskt men fullt upptagen med att springa runt efter barnet... Det blir inte lätt att ta upp detta ifall hon dessutom är närvarande.

Jag får nog se hur det utvecklar sig och försöka sätta mig på så långt avstånd som möjligt tills vidare.
Ha en fin helg, mulletant! ???

När folk beter sig som idioter brukar jag tänka ”okej, mest synd är det faktiskt om hen”.

Antingen de är dryga, elaka, typiga, hagalna eller bara dumma i huvudet så är det faktiskt mest synd om dem.

Och sen tänker jag också att det är väldigt tråkigt att fler inte engagerar sig i föreningsarbete. Men om jag tycker att fler borde engagera sig, så måste jag ju bidra själv.

Och sen tänker jag att jag bidrar med det jag kan/vill bidra med - och att det är bättre än ingenting.

Generellt har jag väldigt mycket överseende med andras konstiga beteende. Jag låter dem inte äta upp min energi.

Kram ?

Femina

Du har helt rätt. För det mesta tänker jag likadant men det beror lite på hur mycket jag själv blir drabbad. Just nu har jag mycket lite ork. Känner mig trött i huvudet och allmänt nedstämd. Då har jag mindre energi att hushålla med. Idag är tyvärr ingen bra dag alls. Men jag är iaf nykter. ?

Femina

... finn livets sanna väsen" heter senaste boken jag läst utav Adyashanti. Lite svår att förstå sig på, tycker jag. Mycket om att befria sig från allt lidande genom att inte tro på sina tankar osv. ?

?
Pelle och jag var på återbesök hos veterinären idag. Ögat är bra nu.?

Apollo har meddelat att vår resa i september är inställd. Det gör mig inte så mycket. Jag är så innerligt trött på min man att en vecka tillsammans i Grekland (nykter) inte känns så lockande längre. ??

Jag har glömt berätta att jag nu tagit Första Steget i mitt tolvstegsarbete! Jag frågade min sponsor senast och hon sa att det hade jag redan tagit när vi tillsammans diskuterade AAs definition utav kronisk alkoholism. Vad bra! Det förstod inte jag! ?

Känner mig, som sagt, trött och låg idag. Borde kanske släpa mig iväg på möte ikväll, om jag orkar.

Min "vän" är jag inte längre vän med. Jag är trött på honom nu. Hans beteende mot mig förra veckan orkar jag inte utveckla i detalj men jag har tagit bort honom och hans nya AA-grupp på Facebook och kommer inte gå dit mer. Jag kan inte ödsla mer energi på honom. Jag är ändå glad för att han hjälpte mig hitta en sponsor. Men det får räcka så. ?

Femina

Så heter boken utav läkaren Eben Alexander som jag läst idag. Jag får visst aldrig nog utav den här typen utav böcker. Dock brukar det betonas att hur mycket man än läser om andras erfarenheter går det inte att ersätta egna upplevelser. Meditera mera! ?‍♀️

Femina

Det är det enda kravet som ställs på deltagandet inom AA. Inget mer. En önskan.

Just nu har jag en slags motsatt önskan. Men jag tänker inte agera på den känslan eftersom den bara leder till ångest och elände. Men jag kan lätt identifiera varför denna önskan kommer. Känner mig ledsen och ensam. Över "allt".

Mitt äktenskap är dött, obefintligt. Jag vill heller inte belasta mina barn mer med att de ska se sin mamma ledsen och hjälplöst titta på, oförmögna att göra mamma glad igen. Det är heller inte deras ansvar. Jag ÄR glad och tacksam över mycket i mitt liv. Det är jag. Men det är så mycket som skaver, gnager, gör ont, fattas också. Och det är bara jag själv som kan göra något åt det...

Tur att jag har AAs deviser att påminna mig om: Ta det lugnt, En sak i taget, Gör det enkelt, Lev och låt leva, Det viktigaste först... Och Sinnesrobönen förstås. Men när allt blir ett virrvarr av känslor som trasslar ihop sig och ingen tråd finns att greppa tag i så är det lätt att falla tillbaka i passivitet och självömkan. Men, som allt annat, går det över. ?

Efter att vi har gjort upp med symtomen, alkoholen, är det orsakerna vi behöver ta itu med.

Men allt får ta den tid det tar och beslut får mogna i den takt de behöver.

Förstår verkligen att du inte kan prata med dina barn, men det finns kanske någon annan? Man behöver prata om det som skaver och gör ont.

Kram ?