av Härkommernatten

Härkommernatten
ons, 2020-06-10 - 16:50

Ja, så enkel är väl frågan...
Det tog slut mellan mig och min dåvarande pojkvän för tre år sedan för att han inte ville göra något åt sina alkoholproblem när jag ställde ultimatum. Alla säger att det var rätt att det tog slut då, men jag känner inte så. Jag sörjer att jag tappade mitt livs kärlek och själsfrände, som jag verkligen känner att han var trots alkoholen. Och även hans underbara familj. Hade jag förstått hur den förlusten skulle kännas hade jag hellre accepterat missbruket. Så känns det iaf... Han vill hursomhelst inte ha mig och har helt stängt av mig från sitt liv.
Fler som känner så?

Skrållan
ons, 2020-06-10 - 22:27

Jag lämnade för 1 år sedan. Ställde också ultimatum. Och han ville inte sluta dricka. Jag har väl kommit så långt att jag saknar den mannen jag blev kär i. Den glada, charmiga, skämtsamma romantiska man.
Men när vi gick isär var han konstant sur, jämt irriterad på mig, full, dum, ville inget göra (förutom att festa och dricka).
Han var inte snäll mot mig.
Tror det är lätt att glömma det jobbiga. Efter en tid bleknar det.
Så visst saknar jag honom, men den jag saknar finns inte längre.

Backen123
ons, 2020-06-10 - 23:26

Om det där livet jag trodde jag äntligen skulle få saknar jag så det gör ont ibland, smärtan han har givit mig de senaste åren vill jag inte heller ha. Hoppet finns kvar för oss, han kämpar med sitt tillfrisknande men fortfarande med vita knogar. Själv tog jag beslutet att ta time out, och som det känns nu så blir det så i framtiden, fast jag inte vill. Tror det är så vi alla har det ofta, det faktiska och det goda, en evig kamp med personen och beroendepersonligheten. Fortsätt kämpa, försök hitta hjälp att komma vidare ❤

Härkommernatten
sön, 2020-07-05 - 02:24

Tack för era inlägg <3

Skrållan, jag känner igen mig så mycket i din beskrivning. Förutom att mannen jag älskar fortfarande finns. Jag älskade honom alltid och det jag älskade med honom fanns alltid där och gör nu med - även när mitt tålamod med drickandet tog slut och jag var ledsen och bitter.
Men nu vet jag att jag hade hellre levt med hans alkoholism än denna sorg och smärta. Det är inte värt att investera i någon annan för att jag aldrig kan älska någon igen.

Exhale
mån, 2020-07-06 - 12:49

med din längtan och med din sorg. Bara du kan veta.

Men i slutändan. Handlar det om närvaro tänker jag. Och för en kärleksrelation är det grunden. Iaf i längden. Alkoholen gjorde dig illa därför sa du nej till den. Den finns kvar. Den kommer göra dig illa igen. Det är en tredje part i relationen. Oftast mer meningsfull för den som brukar än själva relationen till en människa. Alkoholbruk är en sjukdom som sätter käppar i hjulen för relationer.

Det du känner är kanske sorg och saknad. Så känner jag ofta. Det är svårt att slitas från någon man älskar. Det är svårt att gå vidare. Att våga öppna sitt hjärta för ny smärta. Bättre den man känner. Den man kan.

Men. Vänd din blick inåt. Vad gör dig lycklig? Tar du hand om dig själv? Ger du dig själv den kärlek du förtjänar? Då bleknar den du känner för den andre.

Det finns många vägar. Bara du vet din. Men att det gör ont betyder inte att du gjort fel. Det beror på att du är ledsen arg och saknar.

Det finns inte bara en person, det finns flera som passar in i ens liv. Det finns olika alternativ.

HerrÅgren
tis, 2020-10-13 - 11:52

Jag lämnade min sambo. Inte pga alkoholen. Men nu när jag har bestämt mig för att sluta dricka och börja "tänka mer nyktert" på allt, kan jag inte låta bli att tänka på att jag säkert förvärrade våra gräl när jag drack och att det bidrog ganska mycket till hur det gick. Nu ville jag verkligen göra slut av andra anledningar. Men jag undrar lite vad som hade hänt om jag inte drack alls. Då kanske det hela hade utvecklat sig åt ett annat håll. Då kanske vi kunde pratat bättre. Förstått varandra bättre och blivit sams. Jag vet inte. Jag kanske får mer perspektiv på det om några veckor.

Jag tycker att det var rätt av dig att ställa ultimatum och göra slut. Om han inte alls ville förändra sitt drickande, då riskerar det bara att bli värre och du riskerar att få det värre själv. Du kan inte hjälpa alla. Det finns säkert någon annan för dig där ute som är snäll och som prioriterar dig framför en drog, som alkoholen är.

Om jag ska börja dejta igen då vill jag göra det utan alkohol och med någon som inte dricker eller bara väldigt lite. Så att vi båda är oss själva och lär känna varandras riktiga personligheter från början. Det kommer bli ovant för mig men jag får försöka tills det klickar :)