Den har jag också sett, hualigen ? Dokumentären ”Att rädda ett barn” är också helt otroligt plågsam att se ?

Hmm, får klura på bokidén ? Jag har ju mina dagboksanteckningar här. Det behövs ju alternativ till AA, som alltid lyfts i alla sammanhang annars.

Det som jag kallar ”faktametoden” tror jag kallas ”spontant alkoholstopp” i mer vetenskapliga termer. Spontant passar med min personlighet ?

Såg en dokumentär om det också faktiskt som heter ”Wasted - addicted wisdom”. Mannen tog återfall på återfall trots inskrivning hos AA, men blev till slut hjälpt med naltrexon. Så det var nog snarare ”medicinskt alkoholstopp” det handlade om förresten.

När jag tänker på spontant alkoholstopp så tänker jag på Annie Graces pappa ”Jag förstod att jag inte mådde bra av alkohol så jag slutade”. Och såg sen aldrig tillbaka typ.

Kram ?

Jag brukar inte planera min semester alls. Det blir som det blir, jag gillar det. Orkar inte planera, vill inte planera, vill hellre gå på infall och spontanitet. Frispejsa på ett ytterst begränsat område geografiskt och tidsmässigt.

Så nu är jag igång. I pytteliten skala. Ikväll blir det historisk stadsvandring i min lilla hemstad, på torsdag lunch och långpromenad i ett naturreservat med en kompis.

Nästa vecka bor yngsta dottern hos mig och då har jag bokat två nätter i en campingstuga cirka 5 mil från oss. En camping precis vid havet, men de har också pool, restaurang och minigolf. Sälsafari om vi har lust.

Tänker att det är ett bra ställe att återkomma till 2-3 gg/ sommarhalvår. Nära men ändå miljöombyte. Yngsta dottern har autistiska drag, där planering och trygga miljöer är viktigt, och då kan detta vara ett bra sätt tänker jag.

Nu första gången lär hon mest ”bo in sig i stugan” och titta på sina filmer (=trygghet). Då kan jag sitta på verandan och njuta av havsutsikten. Sen kan jag bjuda in henne på korta ”utflykter” på campingen till att börja med, utmana hennes gränser lite, för att sedan återgå till tryggheten i stugan.

Jag campade med mina föräldrar i alla år. Först i tält, sen husvagn. Sista åren stod vi på säsong i Halmstad och sen på Onsala. Jag älskar att man nästan hela tiden är utomhus, oavsett väder.

Provade campinglivet som vuxen också. Skulle ta över föräldrarnas husvagn på Onsala. Två veckor var planen till att börja med. Efter en veckas regn, och barnen var 6 och 4 år gamla, fick jag nog och röt: ”Nu åker vi hem.” Och det gjorde vi. Återvände aldrig.

Jag är egentligen för bekväm för campingliv. Jag ser bara jobbet framför mig. Tvätta husvagn, sätta upp och ta ner yttertält, laga mat och diska på minimal yta ?

Samtidigt saknar jag närheten till naturen massor, att i princip bo på en gräsmatta. Så nu tänker jag att en campingstuga två nätter kan ge mig lite av den känslan ?

Funderar också lite över min nästa ensamvecka. Sugen på att besöka Norrvikens trädgårdar utanför Båstad. Kollar upp lämpliga boenden för en natt.

Båda resmålen klarar tvåtimmarsregeln galant. Båda resmålen inkluderar bara mig själv och i ena fallet min dotter. Jag kör egen bil dit. Känns coronasäkert med andra ord.

Nu åker jag till stranden och hoppas på lite sol i alla fall.

Kram ?

Styrkekramar! Du är inte ensam!

Jag läste i en bok att vi ofta inte alls är ”karaktärssvaga” i andra sammanhang, snarare tvärtom. Ofta är vi drivna och duktiga och effektiva... konstigt då att det inte gäller i område.

Ta hand om dig,
C

Suger på den karamellen lite.

Jag har blivit solBRÄND på ryggen, ovanför bikinilinjen. Stort att lyckas med det i detta hit- och ditväder! Allra helst som jag hade baddräkt på mig ? (Fast nedrullad förstås.)

Nu historisk stadsvandring!

Kram ?

Verkar som du har haft bra väder där du bor. Badväder? Skulle gärna åka t ditt landskap men tänker att det blir lite för långt i dessa Coronatider även om det inte finns ngn begränsning.

??

med solbränna☀️Tänk den som kunde få känna lite sveda i skinnet efter en solig dag. Nä, här är regn mest hela tiden. Såpass att man börjar utveckla simhud mellan tår och fingrar ?

Ha en skön kväll??

Kram?

Jag var ensam på stranden. Först lite senare kom några barnfamiljer. Barn badar i alla väder.

Ömsom sol ömsom moln, men jag slapp skurar. Befann mig ute på en halvö jämfört med fastlandet och där brukar vädret vara bättre.

Men det var väldigt skönt på filten i gräset, och jag badade fyra gånger. Fast det var svinkallt. Det var 24 grader i havet för 1,5 vecka sedan. Nu gissar jag på 20 grader.

Någon ropade ”här ute är det 17 grader”, men det tror jag inte på. Jag dök i från bryggan och jag dog inte ? Men jag tog mig upp snabbt!

Kram ?

Fibblan

Härligt att du ser till att få lite av varje?!
Aldrig bra o bränna sig, men i detta fall kändes det verkligen som en bedrift med tanke på hur vädret varit senaste dagarna?. Hos mig skiner solen idag?! Hoppas den gör det hos dig också och att du får en fin dag☀️? !

Det är ju faktiskt ännu en väldigt trevlig aspekt av nykterheten. Oavsett hur dagen blir, om solen skiner ute eller på insidan. Har vi alltid valet att vara nykter, att glädjas åt?! Det lyser upp?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Det här inlägget blir långt. Jag tror att jag har identifierat en grundorsak till mitt drickande, och nu måste jag resonera med mig själv - och er - om det litegrann. Rota lite i den byken.

Jag är inflyttad 30 mil i 20-årsåldern. Har inga kontakter alls med barndomsvänner. Har jobbat i alla år på samma arbetsplats och har flera trevliga kollegor, varav några har blivit mina vänner men de tillhör liksom ändå min jobbsfär.

De vänner jag har tillhör mitt tidigare liv som sambo och de lever i relationer. De flesta har även fått barnbarn nu och är fullt upptagna med familjebestyr.

Själv är jag med raska steg på väg in i glappet mellan barn och barnbarn, en tid som jag verkligen vill njuta av massor. En tid som jag trodde att jag skulle få uppleva ihop med barnens pappa men så blev det inte.

Jag har dessutom sen snart sju år sedan flyttat från det enda stora sammanhang jag hade - mina barns pappas by med stor tillhörande släkt tillika umgänge nästan hela tiden.

Jag har flyttat till en liten stad där man umgås med folk som man gick på dagis ihop med. Där man är lite skeptisk till inflyttade, och man har ju faktiskt tillräckligt med vänner sen tidigare. Man hinner ju knappt med de man har typ. Mina barn är så stora nu att deras vänner inte ger så mycket utdelning på den punkten heller.

De vänner jag har krävs det planering för att få träffa. Vi snackar månader. En vän jag har behöver ett halvårs planering, möjligen kan jag få ett ”återbud”.

Så man kan lugnt säga att jag jobbar i motvind. Det är en orsak till att jag har druckit. För att döva min känsla av upplevd ensamhet. Det är en orsak till att jag har försökt dejta. För att hitta någon att upptäcka livet ihop med. Gick sådär, hittade bara golfare ?

Jag är en person som veckan innan bokar in mig två stugnätter på en camping, jag gillar att vara spontan. Jag gillar allt som har med natur att göra, men också att lära mig nya saker. Uppleva.

Vissa saker kräver förstås planering. Jag och äldsta dottern har bokat en resa till Barcelona i mitten av september. (En resa som pga corona nog inte blir av.) Jag struntar i shopping, stränder och uteserveringar. Jag ska titta på hus, hus, hus hela dagarna ? Kan ingenting om arkitektur, men brinner för att lära mig.

Jag vill gå på bio, teater, musikaler, shower, föreläsningar, museum. Jag vill hitta någon att dela detta med. Någon som uppskattar det. Jag fixar - du följer med och har lika roligt som jag.

Mina barns pappa är ju ett ex av många anledningar. Hans intressen är en anledning. Nu när han får bestämma fullt ut blir det hårdrockskonserter, dricka konstig öl och dyr whisky, åka på whiskyresor och nu senast att röka cigarr. Boring, tycker jag.

Min ex-sambo, som jag var ihop med 1,5 år, hatade verkligen motion och skogen. ”Springer gör jag till bussen” var hans devis. Även om han aldrig hade fått för sig att åka buss, han körde Volvo. När jag släpade med honom ut i ett naturreservat pustade och stånkade han värre än min yngsta dotter.

En kille jag dejtade hade tre intressen: 1) sina barn som var 7 och 9 år, 2) spela golf, 3) titta på sport på tv, helst golf. Han vägrade att följa med mig på Gyllene Tiders konsert, trots att jag bjöd honom.

Ytterligare tre golfare har jag nosat på lite, men sen släppt som härsket kött. Not my cup of tea.

Så nu sitter jag här. Nykter. Ensam. Och tänker att jag precis som när jag med ordet självsnällhet kan påverka mitt beteende, så kanske att jag med ordet självsamhet kan göra något liknande.

Om ensamhet är negativt laddat så ska självsamhet bli positivt laddat. Jag ska uppleva saker själv, och jag ska göra det rakryggat och stolt. För min egen skull.

Igår var jag på stadsvandring i min hemstad, vilket nog är tredje gången. Jag älskar att lära mig mer om min hemstads historia ?

Jag kastade ut ett erbjudande på fejjan: ”Hit ska jag, någon som vill hänga på?” En kvinna som jag har lärt känna via kören hängde på. Nu har vi redan bokat nästa stadsvandring, på ett annat tema, om två veckor. Då hänger en tredje kvinna på också. Henne har jag också lärt känna via kören.

Min nästa ensamvecka utan dottern ska jag besöka Norrvikens trädgårdar, och jag ska boka rum på ett b&b. Jag ska göra det i självsamhet.

Jag ser fram emot att uppleva allt i egen takt, utan att ta hänsyn till någon. Även om jag förstås hjärtligt gärna hade velat ha sällskap, men nu blir det inte så.

Jag måste fejsa min ensamhet och istället uppleva livet i självsamhet. Att uppleva nya saker och lära mig nytt berikar mitt liv. Det ger mig energi. Det kan bara vara positivt.

Kram ?

jag känner igen mig i dina ord! Just detta sökande och känslan av ensamhet. Det är ju det jag också har så svårt att hantera. Måste försöka tänka bort ”ensam” och tänka mera ”själv”. Bara ordet ensam har ju sådan negativ klang och bara det skapar ju ångest?

Du skriver medryckande och bra och har så himla bra syn på saker??

Önskar dig en härlig dag?

Kram?

Femina

Jag är också ganska ensam, fast jag är gift. Jag har alltid odlat mina egna kontakter/intressen ändå men numera, i nykterheten, känner jag mig ännu mer ensam. Som du vet så är jag i min självsamhet nuförtiden i kyrkan eller går på möten. Då känns det bättre! Kram till dig! ?

På den tredje semesterdagen klev hon upp ur sängen och gjorde lite nytta. För att hon hade lust att göra nytta.

Idag har jag dammtorkat, dammsugat, diskat, planterat om två blommor, städat badrum och rensat ut det allra värsta ur klädkammaren så att jag åtminstone kommer in.

Jag har också hjälpt min mamma att betala räkningar på internetbanken för första gången. Fram till nu har hon envisats med att fylla i privatgiroblanketter. Det tog ”bara” ett år att övertala henne.

Det tog mig fem år att övertala henne att flytta 30 mil, till min hemort. Det är 4 år sedan. Ett av de bästa beslut som hon har tagit i sitt liv med facit i hand. Hon har ju bara mig.

Allt jag har gjort idag har jag gjort för att jag har haft lust. Inget måste någonstans. Man måste ytterst lite faktiskt har jag kommit på. Och allt blir skönare om lusten är drivkraften.

Ja, det där med mamma hade jag ju lovat förstås. Hon är en sådan som vill ha en exakt tid med några dagars varsel. Redan i lördags bestämde vi att på onsdag kl 16 skulle jag hjälpa henne med räkningarna.

Och det gick bra. Över förväntan bra. Nästa gång vill hon prova själv, och det är klart att hon ska göra det. Tänker att det är bra för framtiden också. Om hon blir dement eller rejält krasslig på annat sätt, då kan jag fortfarande betala hennes räkningar medan hon tittar på. Jag är god man till min yngsta dotter, det räcker bra.

Skulle precis skriva att det varit en lugn dag, att det inte har hänt så mycket. Men det har det ju ? Även om jag gjort en hel del är den spontana känslan att jag inte har gjort så mycket.

Torsdag-fredag ska jag tjöta i några timmar med två fina vänner, och det ser jag verkligen fram emot. På fredag ska jag hämta yngsta dottern hos hennes pappa också.

På söndag har jag bokat in lunch med mamma på en restaurang på promenadavstånd. Semestern rullar på i maklig takt. Nyktert. Och det känns självklart.

Kram ?

Vad fint Andrahalvlek.
Det var också intressant att läsa om dina erfarenheter av att känna sig ensam.
Jag känner igen mig även om min verklighet sett/ser delvis annorlunda ut. För egen del tror jag att just drickandet gjorde mig ensam ...och jag var på väg in i ett liv där jag valde ensamhet ( =alkohol) framför umgänge. Inte alltid förstås men det hände.
Jag tänker också att de kontakter du tar nu som säkert på lite sikt kommer att leda till ett mindre ensamt liv ..inte skett om du fortsatt dricka.
Det finns också en så tröttsam föreställning om att tvåsamhet är enda vägen....

Tvåsamhet är verkligen inte lösningen på allt, i alla fall inte om tvåsamheten skaver och krånglar - och man har helt olika intressen.

Det tycker jag är glasklart i mitt inlägg - jag tänker inte gå in i tvåsamhet på vilka villkor som helst. Men det har jag förstått fullt ut nu typ. Tidigare har jag varit lite mer desperat.

”Det här känns inte hundra, men vissa saker känns bra och man får inte vara för kräsen.” Nu vill jag verkligen vara kräsen, eller åtminstone vara lite mer kräsen ?

Men det är kanske med självsamhet som med nykterhet, att om man fokuserar på fördelarna så blir de fler med tiden.

Just därför väljer jag att se fram emot min lilla tredagarsresa västerut om två veckor i självsamhet. Jag ska utforska och uppleva helt och hållet på mina villkor. Ingen som står rastlöst bredvid och stampar, muttrar och suckar. ”Hur länge ska du glo på dessa blommor?”

Det blir ovant men det blir bra, det känner jag på mig. Det enda som känns riktigt trist är att inte dela det fina och trevliga med någon annan, men det gör ju förstås inte min upplevelse mindre för det.

På stadsvandringen i tisdags var det nog 15 ”äkta par” och 2 kompispar och alla var 50-70 år cirka. Ingen var där själv.

Nu i efterhand känner jag att jag gärna hade varit där själv, bara för att visa för mig själv och andra att det är okej. Varför ska jag sitta hemma bara för att jag inte har sällskap? Jag är ju där för att delta på stadsvandringen.

Såg ett trevligt Ted-talk ikväll: https://youtu.be/NktRXVUmQC8

”The opposite to addiction is connection.” Det säget tar jag med mig ?

Annars har jag ikväll sett 6 x 30 min om Arbogafallet. Rekommenderas! Vilken psykopat ?

Tog en timmes höneblund också, så det är därför jag är vaken så sent. Jag kan inte skylla på alkohol i alla fall. Jag blir mer anti alkohol ju mer jag ”pluggar” faktiskt.

Kram ?

Innan jag sticker och fiskar, själv..
Självsamhet äger, när man är nykter. Du är så himla stark och bra! ?

Kram

Fem jävla månader som nykter! Firar med att gå in på bonprix och shoppa loss, äta lunch med en kompis och sen visa henne den finaste långrundan i skogen ett stenkast från där jag bor ?

Bättre sätt kan jag inte komma på att fira min femmånadersdag. Autocorrect vill skriva femmånadersvalp - det måste vara en hint från ödet ?

Jag känner mig för övrigt som en femmånadersvalp. Nyfiken, vetgirig, vill gosa med alla, tror alla om gott, vill njuta av varje enskild stund till fullo, vill upptäcka världen och går tillbaka och tankar trygghet ibland - här hos er ❤️ Tack för att ni finns kära forumvänner.

Kram ❤️

When in doubt- in och läs hos Andrs halvlek ❤️
Svårt att fantisera om ett annat liv än det nyktra, då.
Grattis till dina fem månader, otroligt starkt jobbat. (Bibat på autocorrect, vad är detta?)
Njut av dagen, jag brukar säga ”på egen hand” istället för ensam när jag adresserar någon söm gör något för sig själv.
Kärt barn osv.. vi lever i en tid när det sociala livet manifesterar vilka vi är, kan vara minst lika ihåligt som det där glaset på terassen som slutar med att kräkas i kudden.
Hoppas du känner dig rättmätigt stolt idag. Och tänk vad mycket gemenskap du bygger här. Ingenjör! Kram ?

Hel

Så bra du gjort det. Tack för att du delar med dej. Här finns mycket styrka och klokskap.
Ha en fantastisk dag! ?