av Kaveldun

miss lyckad
tis, 2020-06-30 - 10:33

Vacker och naken text..Så fina och välbehövliga insikter man får av samtal och funderingar..Ha nu en skön och härlig semester..??

Andrahalvlek
tis, 2020-06-30 - 14:34

Det är en gåva att få en vuxenrelation till sina barn ❤️ Man får ett kvitto på att man har gjort ett ”bra jobb”, och sen har de själva förädlat sig vidare.

Våra barn ska vara en kopia av oss själva, fast 2.0. Eller en kopia av sin mormor ❤️ En klok och ärlig dotter har du ? Sådan mor, sådan dotter. Utan alkohol i ditt liv blir du garanterat mer lik din egen mamma, och din dotter.

Har ni två pratat om ditt drickande? Hur hon har upplevt det?

Kram ?

Torn
tis, 2020-06-30 - 22:24

Det låter gött att din semester har börjat! Härligt med dina fina samtal med din dotter.? Även om min son bara är 15 år så har jag den senaste tiden fått en lite ny relation till honom på något sätt. Vi kan bolla idéer och prata om saker och ting på ett sätt som vi inte har gjort förut.Kan bero på att han är äldre, eller pga att jag är nykter. Men det känns väldigt bra i vilket fall som helst.? Du måste lova att rapportera om hur det var att sova utomhus som du skall göra i sommar.

Ha det bra!

Kram

Se klart
ons, 2020-07-01 - 00:12

Tack för att du skriver så att jag får känna igen mig och så blir ju allt mindre ensamt. Apropå.
Ibland blir jag full i skratt av våra lika rutiner, blåblommiga kaffekoppar, men också i sånt som rastlöshet och det jag ibland upplever som ”hårdhet” i mig själv. För många år sen, jag var väldigt ung då, sa min mamma på ett försiktigt och empatiskt sätt att hon upplevde att jag var (för) sträng mor barnen. Jag minns inte vad jag svarade men inombords tänkte jag att jag är ”’mycket strängare mot mig själv”. Em mycket omogen tanke och kan delvis förklaras av att jag var nästan barn själv när jag blev mamma.
Men allt vi nog piskat på oss själva, tänk om det finns något bortom det, och vad kan det innebära? Vad är det som öppnas där, då?
Jag övar mig himla mycket på det basala ”hur känns de” för det är tentakler som ej hunnits med att utveckla under livet, och jag tror ett glas rött (läs valfritt antal) också är effektiva tillväxthämmare.
Åh vad jag önskar dig fina dagar med barnen och ledighet nu. Vilken vår der har varit, vilka kämpar vi är. Så känns det helt klart! Godnatt Kaveldun, två gånger påtår imorgon. Ja, det var där jag började. Morgnarna. Det nya landet’. Kram. ??

Kaveldun
ons, 2020-07-08 - 19:13

Det var många dagar sedan jag skrev i min tråd. Är på resa och har varit i obygden i ett par dygn och vandrat...långt från civilisation och nät. Det har varit fina dagar...nästan som meditation att vandra och slå upp tält och helt ägna sig åt överlevnad.
Jag har saknat mitt forum...och alla er som skriver här. Det har blivit en vana att läsa här varje dag och skriva ibland och jag har känt mig ensam i mina tankar kring alkohol och nykterhet ( man hinner tänka mkt när man vandrar). Min särbo vet ju att jag deltar här och att det betyder mkt för mig - och jag har varit öppen om mina problem - men inte så vidöppen och utförlig kring detaljer och skeenden som här.
Vi bestämde båda att lägga bort mobilerna under vandringen och nätet har som sagt varit uselt....men ikväll känns det tryggt att logga in här igen och läsa. Jag behöver det!
Längtan efter alkohol har dock varit nästan obefintlig under vandringen och jag är så tacksam över att kroppen håller.... trots allt den varit med om. Men jag klara att vandra ...med ryggsäck - många timmar. De första dagarna var jag ganska trött men det har lättat och ikväll känner jag mig stark.
Under vandringarna har jag tänkt en del på all den tid som jag druckit bort - att den inte kommer tillbaka...och att livet är kort.
Så är det bara - det kan jag inte ändra på. Vet inte varför sorgen över det under vissa stunder växte sig stark.... antagligen är det en sorg jag måste igenom och nu har den fått fritt utrymme.

Andrahalvlek
ons, 2020-07-08 - 20:25

Låter som en helt underbar resa. Vandra, tälta, inga mobiler, bara ni två - och även möjlighet att tänka.

Visst är det en sorg att tänka på all tid man har druckit bort, men det är bara ett friskhetstecken att du tänker så. Då vill du inte dricka bort ännu mer tid.

Kram ?

Se klart
tors, 2020-07-09 - 08:17

Vilken skön resa/vandring.Och starkt! Men utan telefonen skulle jag nästintill försmäkta- forumet, barnen, föräldrarna, några saker som för mig behöver daglig touchdown.
Inte orolig för det ena eller andra, men vill ha lite koll.
Att läsa här, allra helst som start på dagen, är ännu viktigt för mig.
Härligt att du är åter.
Önskar dig en fin dag, sol här ?
Jag övar på semester!

Se klart
tors, 2020-07-09 - 08:20

Sorgen över vad jag druckit bort är konstigt nog inte så vanlig. Däremot att tiden är kort, och jag har inte tid med fler år som halvt närvarande.
Ibland känns det som jag fått en chans som andra inte får. Att drickandet och slutandet skänkt livet en ny dimension. Något dyr.
Jag betalar. Sorg bleknar. Kram.

Kaveldun
fre, 2020-07-10 - 20:08

Det var svårt för mig att lägga undan mobilen ....om jag ska vara ärlig.
Jobbet hade jag förvarnat. Ungarna hade jag bett skicka ett sms ...ifall att ...( men de är 26 och 30 år)
Mamma är död.
Det jag saknade mest var detta forum. Kände mig också som en lite dålig kompis på ngt sätt ...som bara tystnade.
Nu har jag läst flitigt i alla trådar.
Så många liv, så mkt att kämpa med - så mkt som är gemensamt även om varianterna är många.
Jag är lite dålig på att kommentera. Ofta tycker jag att ngn annan precis uttryckt det jag ville säga...och mer spot on.
Dock har jag landat i att jag får hänga här - som som jag är.
Ngt annat går ju inte:-)
Vill bara att alla ska veta att era trådar betyder mkt för mig.
Omärkligt kan detta med nykterhet hamna i skuggan av allt annat.
Jag behöver läsa här - helst varje morgon - jag är inte helt självklar i nykterheten än. Även om det känns självklart ...varje dag ...att inte dricka - sedan ett bra tag. Låter kanske motsägelsefullt.
Men jag vet ju också hur många år jag drack och jag läser om många som ...plötsligt får ett återfall.
Jag vill inte ha ett återfall just nu....eller aldrig.
Numera oroar jag mig inte så mkt för vad det skulle göra med kroppen ...det handlar mer om det mentala.
Med det sagt - alla som får/tar ett återfall - många kommer ju upp i sadeln igen.
Men jag vill så gärna hålla mig på hästen ....och trava vidare i verkligheten. Det är motsatsen till slentrian och uppgivenhet ...ngt som präglade livet svårt de sista åren.
Dricka och vara trött, dricka och vara bakfull, dricka mer i ensamhet och ligga till sängs. Inte se slutet på en räcka veckor där glädje och avkoppling var lika med dimma och förgiftning...
Fina stunder med min särbo - visst. Och mkt jobb som ofta gick bra. Och vänner .
Men samtidigt ...en tunnel som blev smalare och smalare och tröttare och allt mindre fantasifull.
Jag vill aldrig mer in i den!

AmandaL
fre, 2020-07-10 - 20:28

Nej jag vill heller aldrig mer in i den tunneln kaveldun! Och vad som är mer skrämmande än att många som får återfall tar sig ut ur det igen är dom som inte gör det! Man kan ta sitt sista återfall och dö av det, det kan vara det där första glaset som får bägaren att tippa över igen, jag har varit nära gränsen som alkoholist, jag är 32 år och har varit nära att förstöra för mig själv, och det vill jag aldrig hamna i igen! Jag håller med dig, nu ska vi vara nyktra! Varje dag, en dag i taget förhoppningvis ska jag dö när jag är gammal och inte för att jag var full som jag tidigare varit övertygad om att jag skulle. Hemska tanke! Kämpa på, jag vill gärna rida vid sidan om dig på den häst du sitter på om jag får ???

Kaveldun
fre, 2020-07-10 - 20:58

Min särbo ( vilket jäkla trist ord...låter som ett hopplöst köksredskap som man har ett lätt reserverat förhållande till ...jag kallar honom min man från och med nu ..fast vi varken är gifta eller lever under samma tak men det känns ändå mer rätt) har varit rökare.
Han slutade för ett par år sedan men kämpar ganska mkt och åkte dit för ett tag sedan.
Nu håller han på och slutar igen. Trappar ner...
När vi ser filmer så får han svårt sug när han ser andra röka.
Efter att ha kämpat med alkoholsug så är det märkligt att - helt likgiltigt - betrakta hans kamp. Likgiltigt i meningen att jag bara inte kan förstå vad han längtar efter?
Vad är det för en känsla ( man blir ju inte full av cigarretter)
Jag förstår inte längtan efter ngt som för mig smakar hemskt och förstör lungorna ( självklart förstår jag med intellektet ...men jag KÄNNER ingenting)
Tänk att ha det förhållandet till alkohol....det är ingenting, likgiltigt ...gör varken till eller från.
Alla vi alkoholister har ju varit där - någon gång i våra tidigare levnadsår. När slog det över och varför?
Jag minns att jag tyckte väldigt illa om att bli full i mina tonår. Sedan vande jag mig...behovet och den där laddningen började smyga sig på strax innan 40 och runt 50 tänker jag att jag gick från riskbruk till alkoholism. Jag drack inte för att jag ville utan för att jag inte kunde låta bli ...även om jag fortfarande kontrollerade var och när. Jag blev en ensamdrickare. Jag kunde dricka en hel flaska vin på tisdagen och hålla i ett möte klockan 8.00 på onsdag morgon.
Mitt drickande märktes inte på ett dramatiskt sätt...men min inre tomhet och trötthet och likdom brist på verklig glädje ...den var dramatisk. Jag började gå omkring på jorden som om jag inte var fullt vaken. Jag tappade fokus, ordningen i mina lådor, handväskan ( som du brukar skriva om Se Klart)blev allt sämre. Jag kunde inte hålla i projekt som var långsiktiga ..om de inte var arbetsrelaterade.
Människor blev mindre viktiga och möjligheten att dricka allt viktigare .
Fick jag välja mellan en ensam kväll med vin och en kväll med vänner utan alkohol ....då vann alkoholen.
Hjärtat slog hårt på nätterna, askan växte i munnen ...ångern , rädslan för cancer.
Jag undrar om jag en dag kommer att se på alkoholen som jag ser på cigarretterna - likgiltigt?
Antagligen inte ...eftersom alkoholen för evigt kommer att vara mitt gamla ex som det gick åt helvete med...
Men jag hoppas att lusten , förtrollningen håller sig borta.
Jag ska jobba för det - det kommer att vara avgörande för resten av mitt liv.

Kaveldun
fre, 2020-07-10 - 20:38

Du är så välkommen att rida bredvid mig på hästen Nykter:-)
Du är ung - 32 år och har så mycket av livet framför dig.
Vi får hjälpas åt - det går!
Viktigt med hopp och en dag i taget.
Plötsligt har hästarna förflyttat sig över stäppen ...och man får en ny utsikt.
Kram ?

Torn
fre, 2020-07-10 - 21:32

Jag har läst dina inlägg och kommentarer här i dag och ser att du har avslutat med fraser som ”resten av mitt liv” och ”aldrig mer in i tunneln” Vad hände egentligen ute i ödemarken.? Känns som du mer eller mindre har landat i att aldrig mer dricka alkohol! Din nyktra tid har gett resultat. Och då kom jag att tänka på att du aldrig nämner hur länge sedan det var som du drack din sista droppe. Vet du det ens själv?? Du vill ju säkert ha det så själv men det är lite trist att vi aldrig kan gratta dig på månadsdagarna.?

Ha en fortsatt bra semester!
Kram

Andrahalvlek
fre, 2020-07-10 - 21:38

Rida bredvid varandra på hästen Nykter, och plötsligt har hästarna förflyttat sig över stäppen och man får en ny utsikt. Lovely ❤️

Jag rider bredvid er, och sitter stadigt i sadeln.

Kram ?

Kaveldun
fre, 2020-07-10 - 21:43

Jag vet ju att jag är alkoholist.
Och man kan väl utan att överdriva säga att det tar bort det riktiga skimret med alkoholen...glädjen, lilla guldkanten.
Att det är nykterhet som gäller har jag egentligen haft helt klart för mig i många år.
Att nykterheten kan vara ngt positivt och en ny resa...det har jag långsamt lärt mig under månaderna här mer er!
Jag är urdålig på matte och på att räkna och en viss sorts ordning ..ingen fattar egentligen hur jag kan hantera budget på jobbet - allra minst jag själv. Men där går det konstigt nog ( får bra stöd)
Jag vet inte på dagen hur länge j varit nykter ..men några månader är det....minst
Grattis Kaveldun! ??
Det vill jag ändå säga - och tack ni som skriver i min tråd!

Kaveldun
lör, 2020-07-11 - 09:57

När jag vandrade där i obygden så passade jag i alla fall på att lyssna igen på Rebecka Åhlunds bok ’Jag som var så rolig att dricka vin med’. Jag har laddat ner den så jag behövde inget nät och vi hade en ( lite fånig) deal att det var ok att lyssna på ljudböcker ..men inte surfa och ’hänga’ över mobilen.
Jag började i alla fall gråta flera gånger... ofta av glädje. Det finns också en känsla hos mig nu av att tillhöra en flock...jag som aldrig vill tillhöra grupper - aldrig känt mig helt hemma i olika rörelser eller starka gruppgemenskaper ( med regler och förordningar).
Men med nyktra alkisar känner jag en gemenskap och här upplever jag just det gemensamma som fint och inte som hot eller beskäftiga onödiga regelsystem.
I höst ska jag uppsöka AA. Kanske är det inget för mig men jag ska ge det en chans. Det blir också ett sätt för mig att säkres upp det här livet...
Och att utmana mig själv ganska hårt. Men det är min nyktra hjärna som fattar beslutet....

Andrahalvlek
lör, 2020-07-11 - 10:00

Jag känner också en enorm gemenskap med alla som joinat Club Sobriety ❤️ Som genomskådat lögnen som vårt samhälle genomsyras av. Som vill gå i täten för en nykter revolution.

AA lockar mig inte, men däremot har jag funderar lite på IOGT-NTO. Jag är ju en föreningsmänniska i hjärtat. Jag vill jobba konkret och förebyggande.

Kram ?

Kaveldun
lör, 2020-07-11 - 11:15

...alla dagar jag varit frånvarande här ( har lite forumabstinens:-) men det är en bra form av abstinens och jag behöver läsa och skriva här..
Men vill - innan jag börjar packa för nästa lilla tripp - dela en låt.
Fick den av min nyktra f d kollega ( nykter sedan 17 år) och den människa jag delar lite mer kring mina problem med IRL. Hon är väldigt klok och har också mött alla mina funderingar och tankar genom åren med vänligt tålamod. Och när jag tänker tillbaka så har hon sällan kommit med pekpinnar eftersom hon vet att själva beslutet/resan i ngn mening alltid är en ensam process. Det måste landa.
Sedan har vi stor hjälp av varandra..
https://youtu.be/fBVbZ9D5Lbw
Inget finlir direkt i den här låten...men den är i sin enkelhet väldigt spot on ?

Andrahalvlek
lör, 2020-07-11 - 11:08

Stort tack för låten! Den åker direkt in på min nyktra låtlista, om jag hittar den på Spotify.

Man riktigt hör hur arg han är på sig själv! En låt skriven i vredesmod minst sagt.

Kul att du fick lite forumabstinens och spottade ur dig några tiotusentals tecken text på några få dagar.

Jag gillar verkligen dina inlägg, din eftertänksamhet, ödmjukhet och klokskap.

Kram ?

Se klart
lör, 2020-07-11 - 11:36

Var ordet någon använde för att beskriva forumet och så tycker jag på något intuitivt sätt att det är. Trots att vi inte träffas så finns en lyhördhet för var de befinner sig, som man följer lite mer kontinuerligt. Och jag kan även uppleva det när det kommer nya, ett växeldragande även där.
Jag läser och skriver nog ngt mindre nu, men det är styrt av att jag behöver testa min nykterhet lite på egen hand. Ungefär som när du var på din vandring?
Den här vandringen är jag dock otroligt tacksam att ha sällskap på. Jag har också tänkt på detta med föreningar.,, är med i noll sådana. Sportar inte i grupp, har inga ”tjejgäng” men många vänner. Det är något med att ”buntas ihop” som jag protesterat mot men idag känner jag tvärtom. Bunta ihop mig med världens alla nyktra alkisar, och jag är stolt. På den allvarliga sidan tror jag också att det hör ihop med både ålder och andlighet, två av våra intressen. Att inse med lättnad, att just JAG inte var, eller är så märkvärdig. Att mer uppgå i människosläktet och dra sitt lilla myrstrå till denna stack. I relation till gud eller en högre makt så tror jag vi alla är lika, och det finns en trygghet i att det räcker fint med att vara bara människa.
Hoppas du får en fin lördag. Jag ska laga mat, och städa. Mysigt båda. Göra fint och gott tycker jag mycket om. Kram ??