Vita smultronet

Ja. Dag ett är det nu. "Idag väljer jag att vara nykter"... Läste mina senaste inlägg men det är som att jag inte ens ser allvaret i det. Det är liksom vardag för mig. Jag har vant mig. Blir så ledsen när jag tänker på mina barn dock. Vad är det för mamma de har. De är värda något bättre! Jag skickade ett sms till mannen idag. "Bjud mig inte på öl just nu. Jag vill vara vit på obestämd tid". Han svarade inte. Troligen för att han "hört det förr". Men jag kommer peppa mig att tacka nej om han erbjuder.

Dagen har gått på i sin vanliga lilla takt. Sista veckan innan semester, äntligen! Jag brukar vara ledig den här vecka men tog några dagar i påskas så nu får jag köra på en vecka till. Jag är så in i helsike trött! Somnar nästan ståendes! Funderar massor på mig och min stackars kropp. Jag börjar nästan tycka lite synd om den. Vet att jag hade såna känslor när jag blev utmattad och då gick det lättare att ta hand om mig och lyssna på vad kroppen behövde.

Det jag är mest fundersam över är hur jag ska kunna göra saker nykter. Hur ska jag orka? Jag har ju gjort allt lite halvlullig. Strukit, städat, jobbat i trädgården, tvättat... Nu orkar jag ju ingenting! Sov helt ok i natt men vaknade som om jag sovit tre timmar. Gäspat mig igenom dagen. Jag jobbar med små barn så det finns liksom ingen chans att vila eller ta det extra lugnt. Det är full rulle trots att det är få barn nu på sommaren. Tog en kaffe när jag kom hem. Ska snart åka och handla. Sen mat och sen till IKEA en sväng med mannen. Jag lär väl somna ovaggad ikväll.

I går var jag ändå ute och sprang i regnet. Tänkte träna idag men väljer att lyssna på min utmattade kropp. Jag ska ta hand om den nu. Kanske orkar den en tur i morgon istället.

...Gäsp...

Grattis till dag 1, nu är du igång!

Det är väldigt många vanor som ska förändras och väldigt många situationer som ska laddas med nya nyktra erfarenheter.

Det är bara att beta av dem en efter en, det finns inga genvägar tyvärr. När du har strukit kläder tio gg utan alkohol som sällskap så går det av bara farten. Lyssna på en ljudbok istället!

Kram ?

Vita smultronet

Jag gick och la mig kl 20.00 igår. Så skönt att få sova. Sov lite hackigt men ändå helt ok. Som att kroppen säger ”äntligen får jag vila!”

I går såg jag systemskylten när jag handlade. Fick titta bort och verkligen gå in för handlingen. Förbi hyllorna med öl och cider...

Väl hemma började jag gråta och krama mannen. Jag sa att jag var så ledsen för allt och ville ta tag i det nu. Han lovade att inte bjuda på öl. Sen beter han sig ungefär som vanligt. Gör ingen grej utav det utan flinar mest och klappar lite på mig. Tror att han inte vill göra så stor grej av det. ”Skärp dig bara” typ...

På Ikea ville mannen köpa ett litet sidobord till nya uterumssoffan. Där man kan ställa ett glas. ”Dessa glas..” svarade jag. ”Jamen kaffekoppen då” rättade han sig. ”Avlastningsbord” avslutade jag. Självklart kan man ha allt möjligt i glas, men jag uppfattar ju allt som alkohol nu i början.

Känns bra i varje fall även om jag är trött även idag...

Vita smultronet

Mannen visar en närliggande plats man kan cykla till med familjen. Hur länge ska jag vara alkoholfri undrar han. Det vet jag inte, bara att just nu funkar det inte att dricka. "Du ser ju hur jag håller på, det blir alltid för mycket". Ja det håller han ju med om, jag somnar och håller på... Hmm ja, annars kunde man ju cykla dit... Men då kan han ju cykla själv istället... Jag börjar förstås vackla... Ska jag...

Sen blir jag nästan irriterad och säger att det finns väl alternativ, jag kan väl dricka alkoholfri öl?! Blir jag tråkig om jag inte dricker eller?!? Nej nej...visst kan jag göra så... lugnar han.

Det kommer bli såhär hela sommaren. Alla hans fina utflyktsmål har alltid ett genomtänkt ölställe som han ska landa på. Det kommer bli ett helvete för mig. Det vet han. Men han vill förstås inte skippa sin öl för han har inga problem. Jag förstår det. Att det känns jobbigt att jag ska välja nyktert alternativ. Men ibland känns det som att han väljer ölen framför mig. Vi bråkade om det massor innan vi skiljde oss. Så jag vill inte bråka om det igen. Jag har valt att leva med honom och då får jag gilla läget att han inte vill sluta. Att han troligen också har problem fast på ett helt annat sätt.

Stolt är jag i varje fall att jag inte lät mig dras med. Det kanske inte håller när vi väl är där men jag ska verkligen försöka mota bort alla tankar på att ens välja.

Att vara medveten om problemet och erkänna det är ett enormt kliv i rätt riktning.
Jag förstår så väl hur du känner och det låter ju som att din man verkligen är medberoende alternativt någon form av härskarteknik. Min man är likadan tyvärr. Det är klart att det passar dem att ha någon att dricka med just för att de kanske tycker det är gott och trevligt & de kan sluta i tid. Men det sätter ju dig i en extremt jobbig sits att dels behöva bära ansvaret själv utan stöd från honom och att han dessutom möjliggör ditt missbruk...

Ta hand om dig i sommarkvällen ❤️

Grymt jobbigt att behöva motarbeta makens vilja och hans förslag.... Vad det beror på att han inte bara låter dig vara och vandra din nyktra väg är inte säkert han själv vet. Osäkerhet? Vad ska hända? Enda sättet kanske är att försöka ”skämta bort det”, tryggare med en som dricker än en som ändrar sig?

Jag tänker på de gånger jag (och andra) försökt/lycktas sluta snusa. Ganska direkt står det någon med en vidöppen dosa under ens näsa och säger , men känn vad gott det är. Ska du inte ha?

Vet inte.. varför vi människor är så grymma med varandra (inte alltid), istället för att stötta.

Ta hand om dig, och ta en konfrontation med A och maken i taget. Du kanske inte vinner varje gång till en början, men du vill vinna varje gång, och kommer kunna klara av det. Var tålmodig och bestämd. Ett Nej är ett Nej.

Vita smultronet

En blandning av allt ni skriver tror jag. Har varit med om att fler tycker att man inte ska dricka så mycket men när man väl är nykter då blir det inte riktigt bekvämt det heller.

När jag tog upp det i terapin jag gick så sa hon att det nog beror på att de börjar fundera kring sitt eget drickande och varför det inte känns så enkelt att avstå.

Jag längtar tills jag blir piggare. Så trött så trött och det är ingen som förstår varför heller. Andra på jobbet är ju också ”redoförsemester-trötta”. De har ingen aning om hur klubbad jag känner mig och hur mycket jag misshandlat mig själv den senaste tiden.

Jag gav mig ut på en löptur i varje fall. Det tog emot så jag fick släpa mig runt. Ca tre kilometer. Sprang lite intervall i slutet så jag får igång lite endorfiner. Behöver ju det nu, när jag är helt fri från antidepp...

Hå hå ja ja...

Vita smultronet

Sov oroligt inatt. Vet sen tidigare gånger att just dag 3 brukar vara jobbig för mig. Lika bra då att jag jobbar sent så är det kväll nästan på en gång. Haft sug idag några gånger. Jag kör en ny metod att hantera det på. Istället för att tränga bort tanken så kör jag ”badbollen”. Hittade det när jag sökte på hur man ska minska återfall. Sitter på jobbet och har rast. Snart dags för pass två. Mer städning och sortering medan vi försöker roa de barn som är kvar...

Vita smultronet

Man tänker sig att man står med vatten till midjan och ”suget” är en badboll. När man tränger undan tankarna så är det som att försöka hålla bollen under vattnet. Det behövs mycket kraft för det. Men tar man upp den och håller den under armen så behövs nästan ingen kraft alls. Man påminns om att den är där men tillåter den att hänga med under armen tills den släpper taget. ?

Lite som mikro-meditation. Jag brukar tänka ballonger. Låt tankarna komma som ballonger, ta emot dem och titta på dem neutralt, sätt på dem en etikett (sug, jobb, sorg, ilska etc), släpp sen taget och låt dem flyga iväg.

Kram ?

Vita smultronet

Ballonger behöver jag nog träna på också. Många tankar i mitt huvud som tar energi...

Vita smultronet

Det var jobbigt sug dag 4. Började runt 15 och fortsatte till och från ända till klockan passerat 18. Då blev jag trött istället.

Handlade en jättepåse godis. Inte vad jag behövde direkt men kändes ok istället för att köpa vin.

Idag är det verkligen en prövning! Semester äntligen och det är fredag. Sååå sugen på att köpa vin. Har snackat sönder mig själv med att locka och att avfärda, flera vändor. Tagit upp min badboll, accepterat den, kastat iväg den. Den här tiden är värst också. Hoppas det känns bättre efter 18.

Tidigare kvällar har jag inte behövt tittat så mycket åt mannens öl han tar varje kväll. Men nu kommer vi äta sen middag tillsammans och jag vet att han kommer ta ölen till maten. Blir en prövning det med.

Hua. Vad man får kämpa ibland...

..,läst din tråd nu och känner igen mig. Lever ett annat liv och är i en annan ålder men känner igen sug, egna fester med alkoholen som enda sällskap ( att dricka mig full när själva festen/partyt är över).
Och att inte fatta hur livet ska bli roligt/mysigt igen.
Mitt råd som inte är originellt men funkat för mig är:
Håll ut. Låt livet vara tråkigt och lite skavigt. Tillåt dig att vara trött.
Prata med din man och be honom om att sluta involvera dig i ngt gemensamt drickande eller i hans drickande ( du kan inte förändra hans vanor ..han får låta dig vara i dina beslut).
Det är segt ibland och tungt ibland...men håll ut!
Långsamt långsamt blir det bättre. Små förändringar som kommer och går...men nykterheten växer och med den lugnet och faktiskt glädjen.
Jag har varit nykter några månader och vaknar nästan alltid glad nu. Njuter av kaffet ...kan känna att rastlösheten ( min eviga följeslagare) stillar sig. Känner att kroppen långsamt får tillbaka förmågan att göra saker ...jobba UTAN alkohol.
Stå ut - allt blir bättre även om livet aldrig bara är en dans på rosor.
Med alkoholen och drickandet får vi mkt korta kickar som känns som en dans på rosor men visar sig vara en kemisk illusion ...och morgonen efter vadar vi i aska och dy...inte en jäkla ros i sikte...
Det är en förbannat dålig vän alkoholen ..
Jag var på väg in i ett liv där jag valde den istället för vänner...det är ett otroligt sorgligt och ensamt liv.
Du har barn och du är klok ( det märker jag när jag läser din tråd)
Var rädd om dig och ta hand om dig ???

Vi är på samma dagar ?
Jag tycker gott du kan äta godis, det kan man behöva ibland.
Jag känner verkligen igen det där med suget speciellt vissa tider, att hjärnan drar igång på högvarv då. Det är ett fysiskt sug och det skrämmer mig. Att det har gått såhär långt ?.
Ta hand om dig ?

AmandaL

Du är duktig vita smultronet! Det är jobbigt med sug, det blir bättre med tiden dock! Så håll ut, kämpa på, suget försvinner till sist, jag är inne på dag 36, har alltså ”bara” varit nykter i lite mer än en månad men jag har inget sug alls, tänker inte på alkohol och jag mår så bra, känner mig pigg, stark och frisk, så håll ut! Det blir bättre, ge det bara lite mer av det här svåra suget så kommer du får belöning ???

Vita smultronet

Jag blir ju peppad när jag läser det ni skriver. För övrigt har jag nästan låtit mig blivit övertalad att köpa idag. För säkerhets skull. ?

I går kväll när jag var rätt trött och vilade lite i rummet kom mannen in och undrande varför jag var så låg? Jag som hade semester nu och allt! Jag svarade att jag bara var lite trött och ja, jag är väl lite låg när jag inte får dricka vin. Då drar han fram en flaska bubbel som han håller i handen. Och ja såklart att jag vill ha det när han gör så. Sen ska han ”vara rolig” och säga: ”Nej det blir inget”. ? Förstår ni hur jag har det? Och vi som ska jobba på vår relation efter att vi blivit ihop igen. Vid maten hade han sin öl som vanligt. Flaskan låg i kylen och suktade mig. Men jag sa inget. Valde mineralvatten. Efter det satt jag kvar en stund men han höll bara på med mobilen så det blev ingen myskväll efter det direkt, jag gick tillbaka till rummet. Ingen alkohol i varje fall men jag kände mig väldigt ledsen.

Jag förstår att han bara försöker vara rolig. Det är inte första gången. Så att jag ska komma och böna och be. Att få lite. Han har makten liksom, sånt fulspel. Så att han sen kan säga: ”Visste väl det, du fixar det inte, jag känner dig.” Så att han sen kan dricka med gott samvete. Men jag tänker inte be om hans flaska. Då köper jag hellre eget som jag tar för att jag vill själv. Inte för att någon retas och försöker locka mig.

Suck...

Du verkar inte kunna påverka din mans märkliga beteende ens genom att sluta dricka
Du kan påverka, du är den enda faktiskt, om du ska dricka eller inte.
Mitt råd är att lägga kraft, tankar, strategier just där. Då kommer du få världen kraft. Nej tack jag dricker inte. Om detta inte känns motiverande så läs i början av din tråd. Önskar dig en fin lördag!

...blir lite upprörd när jag läser det här ( men samtidigt klar över hur lätt det är att tycka och tänka när man inte ha hela bilden).
Men vad är det för spel?
Detta handlar ju om ngt annat än alkohol - det handlar om makt. Eller ngt ditåt?
Du anstränger dig nu för att ta dig ur ngt som faktiskt är en progressiv sjukdom med extremt allvarliga konsekvenser på sikt.
Att då vifta med bubbel och sedan plocka undan det osv är både omoget och maktfullkomligt. Han känner sig kanske ensam också ..när du väljer en annan väg.
Mitt råd ändå är att du sätter ner foten rejält - nu - innan han viftar med nästa flaska och dessutom öppnar den...
Ska du dricka då - av den anledningen?
Kommer du på djupet att ha kvar varma känslor för ngn som gör så?
Prata med honom - sakligt och lugnt - hur du vill ha det. Om han inte respekterar det och låter dig styra över ditt liv får det konsekvenser.
Jag är ofta försiktig med att ge konkreta råd för livet är komplicerat och mångfacetterad men nu skrev jag det jag tänkte.
Ta hand om dig!

Se Klart har rätt - den enda du kan påverka är dig själv.
Så prata med honom en gång men lägg inte kraften där.
Lägg kraften i din nykterhet ...och i att förbereda dig på ett läge när bubblet flödar. Då gäller det att hålla dig själv hårt i handen och agera så som du vill.
Ingen annan ska styra vad vi dricker - när man är alkoholist är det avgörande - tror jag - att just återta makten över sina val.