kaffe_med_mjölk_tack

Hej!
Min mamma har sedan många år tillbaka druckit alldeles för mycket alkohol, och dricker för att dämpa sin ångest efter min pappas död. Jag skulle kalla det en kontrollerad alkoholism, hon dricker inte varje dag utan bara på helgerna. Men det är VARJE helg. Oavsett tillfälle, och hon dricker till den mån att hon sluddrar, ramlar och välter saker. Varje gång hon är full bråkar hon med min styvpappa. Hon skriker, smäller i dörrar och stormar iväg. Jag bor inte hemma längre, men mina två yngre systrar bor hos henne fortfarande. Jag har pratat med dem om just detta och vet hur dålig inverkan det har på dem. De berättar att de har tagit upp det med sin pappa (min styvpappa) och att när han i sin tur tar upp det med min mamma blir det ibland bättre men dalar sakta tillbaka till det dåliga, oftast ändras ingenting alls. Jag själv har försökt prata med henne, nu var det väldigt länge sedan, men de gånger jag försökte prata henne blev jag utskälld och skuldbelagd för att jag antydde att hon var "en dålig mamma" enligt henne.
Jag känner inte att jag kan prata med henne, min styvpappa har också försökt och det har inte spelat någon roll. Hon skadar mina systrar och jag vill att det ska få ett slut.

Ni som hanterat en nära med alkoholbesvär - hur gick ni tillväga för att prata med dem?
Ni som själva har haft problem med alkohol - hur hade ni velat att någon nära er skulle tagit upp ert drickande? Finns det bättre och sämre sätt?

Jag överväger att kontakta soc, men min största önskan var att kunna prata med henne direkt om det. Men på grund av de tidigare erfarenheterna med det känns det inte bra det heller, jag fylls av kraftig ångest bara av att tänka på att sätta mig ner med henne.

Tack på förhand!

Bestemor

Prio 1 är dina systrar som ännu inte är vuxna.
Du verkar vara den som ser allt med klarsyn.
Att vara orolig för mamma och systrar är svårt. Jag tror att din mamma inte alls inser allvaret förrän hon står öga mot öga med en orosanmälan.
Du kan vara anonym.