Bestemor

Det är dubbelt så länge,
2 dagar ❤
Vilar nu....bara vilar.....
Tack för din respons Backen123

Tack detsamma❤ det är bra att skriva för sig själv, att läsa sen men det ligger en styrka i att någon annan med erfarenhet läser, och du ger så kloka raka ord. 1+1=2 ?
Har din man läst något om beroende, tänker AA:s den stora boken? Min man köpte den nu, och plöjer den. Den är konkret, inga djupa vetenskapligt på det plan jag personligen kan gå lös på, på Google om beroende personer. En tanke som slog mig bara

Bestemor

TACK Backen123 för tipset!
Nej, min man har inte alls problem med alkohol enligt honom själv. Att ens försöka prata om att vi båda har/har haft alkoholproblem har inte heller fungerar. Det var mitt försök tidigare, när jag själv drack tidigare. Att föreslå att vi skulle förändra och minska på alkoholen.
Dra inte in mej! Det är ju DU som har problem, inte jag! Var alltid hans svar.
Jag har börjat säga ibland nu " vi är allt bra lika ändå, du och jag, det blir än det ena och än det andra som det blir för mycket utav" Det säger jag när jag vräker i mej glass och han godis.
Jag syftar även på vinet.
Men något samtal får jag inte igång.
Min terapeut från beroendeenheten har kommit tillbaka från sin semester, det känns bra. Så viktigt att prata med någon utomstående. Det vill jag verkligen uppmuntra alla!
Visst, man kan vara klok själv också. Men när det gäller mej själv så är jag många gånger så känslostyrd. Tappar fotfästet och blir tokledsen. Ser bara allt som genom ett förstoringsglas och glaset riktar jag bara mot eländet som inte funkar! Det blir ju helt överväldigande!
Att varsamt föras tillbaka till tankarna istället för känslorna är hälsosamt. För jag behöver inte agera direkt på mina tankar. Jag kan vända och vrida på dem. Vad är rimligt, viktigt just nu?
Byta fokus!
Se det lilla som ger glädje och rikta förstoringsglaset på det istället! ?
När det är som tuffast är det vanligt att jag går ut och fotar närbilder i naturen - ett sätt för mej att byta fokus.

Bestemor

Ikväll tar han igen de 2 nyktra dagarna. Fortfarande på gott humör, blandat med " tvättar du dej aldrig " handdukarna luktar avlopp"
Jag tar en tablett för sömnen. Sen en dusch. Nästa gång han kommer in kan humöret ha vänt till det otrevliga. Då är jag redo att sova.
Att han bara orkar?!!?
Supa ensam här ute på gården/ källaren.....så tragiskt också.
Sjukdom, jo men att förneka sin sjukdom. Eftersom jag själv kämpat i perioder med för mycket alkohol så kan jag inte förstå förnekandet!
Jag hade insikten och oron i flera år innan jag sökte riktig hjälp. Men jag pratade om det, med min man iallafall. Vi tog vita veckor på den tiden.
Nu ser jag ingen insikt alls! Nästan som att, ser du, jag kan vara nykter när jag vill och onykter när jag vill!
Han lurar bara sej själv. Suck ?

Bestemor

Han kommer att dricka och lalla runt vid grillen...sa redan igår att han ska på systemet idag!
Hur gör JAG för att inte må såhär dåligt?
Försöker använda mej av CRAFT metoder. Timeout i princip varje kväll.
Men hur ska JAG må bra ?
Energinivån krymper och ångesten växer.
Va då ta hand om mej själv? Hur?
Jag sitter ju här i vårt skapade paradis på jorden, där jag vill vara!
Jag vill ingen annanstans.
Naturen, djuren är ju min gläde!
Jag vill bara få VARA här med min man.
Men han flyr...dagligen in i fyllan.
Förresten, vi älskar varann.
Tror att det är därför som den här tillvaron skär i hjärtat.
Visst är jag medberoende på mitt sätt, eftersom jag inte kan släppa oron för vad han gör med sej själv och oss.
Men jag har aldrig tjatat, bönat och bett. Knappt kommenterat hans supande. Bara krasst sagt att ," jag vill inte göra det med dej idag när du har druckit, gärna en annan dag istället "
Så, nu sitter jag här när han sover och undrar....HUR blir kvällen?

Bestemor

Vi har inte ens hunnit äta middag!
Fullt ös efter misslyckad grillning.
Jag skrattar åt hur tokigt det blev, han är fly förbannad!!!!!
Känner sej anklagad, jag ska be om ursäkt, för vad? Jo, jag sa ju att grönsakerna var rå...borde INTE gett honom så dåliga förutsättningar till grillningen.
Jag är totalt HEMSK människa....
Försöker få honom att se det humoristiska... omöjligt!

Bestemor

Nu är det inte roligt
Han säger att jag bara klagar
Hackar på honom
Han tycker att jag kan äta ensam
Han får nog börja...eller vad
Äre nu man tar timme out????
En riktig timme out...
Nu ä de allvar

Bestemor

Han fångade mej vid middagsbordet. Läxade upp med och påstod att jag var överlägsen honom. Att jag ser ner på honom. Att jag är otrevlig och hemsk när jag sa att grönsakerna var rå efter grillningen.
Jamen, vi kan väl skratta åt det istället, tycker jag, fixa det i mikron ,ingen stor sak.
Jo, en STOR sak, tycker han som fått en omöjlig uppgift.
Käre nån, hur kan han bli så kränkt

Jag tog också time out igen, for till stugan igen med pojken. Kraschade fullständigt hemma i veckan, och så dessa anklagelser. Jag behöver hjälp att hantera hans passiva aggression som jag har läst om och förstått... kämpa på Bestemor ❤

Bestemor

Jag känner mej ensam i världen.
Fint att du hör av dej.
Bra att du åker till stugan med pojkarna.
Jag skriver lite kort , för plötsligt står han här

Bestemor

Han sa att han kunde döda mina husdjur, Närsomhelst!
Så kallsinnigt, om än i berusning
Han förlöjligar min sårbarhet och min gråt av maktlöshet för att f.kassan drar in min ersättning.
Detta i samma andetag som han menar att jag nedvärderar honom
Sätter mej över
Skrattar
Att han inte klarar av
DOM DÄR GRÖNSAKERNA!!!!
Vem i hela världen tycker att hans reaktion är rimlig????

Bestemor

Var ska jag sova?
Lägger jag mej i sängen bredvid den toksnarkande gubben så gissar jag att allt är som vanligt imorgon
Lägger jag mej i soffan så startar jag kanske en process som jag inte alls är redo för
Maken är expert på att stänga av och bli iskall, totalt onåbar. Det är jag inte stark nog att möta känner jag. Jag har alltför mycket känslor för honom ännu.
Käre nån, det innebär alltså att jag ska svälja allt än en gång...låtsas som att det är ok om han säger ok.
Totalt underläge
Från början redan när vi började att ses....
Total rädsla att bli lämnad, under alla år, drygt två decennier
En nära vän säger " lämna"
Hon har sagt det i flera år " lämna"
Men jag är kvar
Väntar på nån slags förändring.
Jodå, visst har det förändrats, men bara till det sämre.

Hur liten kan jag tillåta mej att bli?

Det smärtar att läsa om hur du blev behandlad i fredags. Du gör verkligen så gott du kan och försöker tillämpa strategier du fått till dig i ditt arbete för att själv må bättre, men när någon är så elak och hotfull som din man blev är det inte många strategier som hjälper. Det är fint att se att du kämpar emot i tankarna, vägrar acceptera hans förvridna bild av verkligheten, det han vill få dig att tro. Du vet att det inte är sant, och du tar de steg du kan för att må så bra du kan. Hur blev helgen och hur mår du idag?

Fint att läsa att du har en pågående samtalskontakt. Du har tipsat andra användare om Kvinnofridslinjen, är det några du själv har eller har haft kontakt med? Det du beskriver är våld, och det finns stöd att få för dig i det. Något du kanske redan gjort, men som annars är viktigt, är att du även tar upp det som hänt med din CRAFT-rådgivare. Att du som anhörig plötsligt börjar göra saker annorlunda och prova nya strategier kan, om det finns våld i relationen, leda till att våldet eskalerar. Jag vet inte hur risken för det ser ut för dig i nuläget men det är viktigt att du tar din trygghet och säkerhet på allvar. Du ska inte behöva vara med om våld!

Vad tänker du om det jag skrivit? Oavsett: fortsätt skriv här, och fortsätt använda ditt mod och din styrka för att söka dig utåt för stöd.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bestemor

Fin respons. Det jag saknar mest i kursen CRAFT är just responsen av rådgivaren. Den jag hade gick på semester och nån annan skulle ta över. Under den tiden händer för mej väldigt mycket som jag funderar på. Jag gör mina moduler, skriver lite extra men ingen respons. Förra veckan insåg jag att det är bäst att ta paus tills ordinarie kommer tillbaka efter semestern. Blev lovad respons på senaste modul 5 men har ännu inte fått det. Tacksam om ni ser över rutinerna så att ni inte lovar mer än vad ni hinner med. Jag har full förståelse att det är semestertider.
Ja, att hota med att döda mina djur är inte OK. Det sa jag igår till min nyktre man. Han såg mest förvånad ut, men inget förlåt.
Jag har förberett " flyktväg " om det urartar, har nyckel till en vän.
Det är 3:e veckan nu med ett par nyktra dagar. Rekord!
De dagarna är jag så ångestfylld och trött så att jag knappt fungerar. Min egen oro tycks bara välla fram. Inte bara kring alkoholen.
Mitt samtalsstöd har kommit tillbaka från semestern men
" glömmer" konstant våra bokade tider!! Varje gång! 7:e samtalet skulle vart i måndags men uteblev.. Det är från kommunens alkoholenhet.
Vet inte vart jag ska vända mej nu, tänker ta upp det med min läkare när jag har tid om ett par veckor.
Jag behöver stöd!
Ja, jag skriver här och famlar efter kontakt.
Jag har vänner som vet, men alla lever ju ändå sina egna liv.
Vuxna barnen vet, men de har också egna liv.
Så innerst inne handlar allt om att bygga upp en inre styrka. Täta till alla hål av ångest och oro. Just nu läker jag kraften ur mej som ett såll.
Mina djur är min tröst ❤

Fint att höra att du tar våldet på allvar och att du ser till att ha platser att ta vägen om det skulle eskalera. Du har kanske redan koll på det, men eftersom det handlar om hot mot husdjur så vill jag tipsa om http://voov.nu/ som kan hjälpa till om det skulle behövas.

Vad frustrerande för dig med att samtalsstödet glömmer bort tiderna, förstår att det frestar på och hoppas att du får komma dit snart. Vad gäller bristande återkoppling i CRAFT så påverkar säkert semester- och coronatider, som du skriver. Oavsett förstår jag att du gärna hade fått den feedback du blivit utlovad. Om du inte redan gjort det så skriv till din rådgivare med synpunkterna, de är säkert intresserade av feedback för att förbättra kursen. Och som sagt, berätta också för dem om den hotfulla situationen i helgen, så ni kan prata igenom eventuella strategier du ska använda framåt.

I allt det här så lyser din målmedvetenhet och beslutsamhet kring att få det stöd du behöver och har rätt till igenom. Det kommer att hjälpa dig framåt! Gott att höra att dina djur ger dig tröst och ro, finns det något annat du kan göra för att få kraft och energi i väntan på att få komma till samtalskontakten?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Bestemor

Av nån anledning så har maken inte druckit på 5 dagar!! Inga kommentarer från honom. Inga från mej heller. Han gillar inte det.
Men då väller min inre ångest fram och jag får skärpa mej för att inte gråta. Jag orkar typ ingenting. Är så oerhört trött.
Jag har flera orsaker till min oro, så det är inte konstigt alls. Jag får bara så svårt att hantera det. Som om hjärnan säger, nu är det min tur, ta hand om mej, trösta mej...
Vi har det lugn nu och inget tjafs alls. Tacksam för det.
Jag tröstäter, onyttigheter.
Vi samtalar inte om viktiga saker som handlar om oss. Det känns som minerad mark. Måste hållas undan.
Så, jag vill väl egentligen bara slippa min ångest som gnager invändigt. Den har krupit fram under sommaren och fått hjälp av både makens missbruk och livets övriga svårigheter.
Jag har en återkommande önskan: Jag behöver lugn o ro!

Åh vad jobbigt, det brukar väl komma fram när det är lugnt. Dom där undanstoppade känslor som bla sorgen över att det blev som det blev. Vad jag har kommit fram till, att det är nu man behöver tala om för sig själv att det är en sjukdom som även drabbar oss anhöriga hårt. Blev så provocerad när någon sa man ska glömma det som varit och stötts den sjuke. Helt omöjligt enligt mig, men när jag säger åt mig själv att det är för min skull så hjälper det faktiskt. Så när han är lite bättre så försöker jag läsa mer om sjukdomen för att förstå beroende personligheten typ Craig, Alalons en dag i taget. Såg även filmen som hon som var gift med grundaregrundaren av AA, rätt bra och igenkännande. Gråt, va snäll mot dig själv och försök sen lyfta blicken. Kram