Hej!

Reggade mig här idag, detta blir mitt första inlägg. Jag är en man i Stockholm, 36 år, varannanveckas-pappa till ett litet barn.

Nu börjar min resa. Jag har i många år funderat på att lägga ner alkohol helt, och den 4:e januari nu tog jag äntligen det beslutet. Nu börjar en kamp antar jag.

Jag har ända sen jag flyttade hemifrån i 20-årsåldern grundat, tagit det lungt med öl hemma först, för att sedan på fyllan och villan ramla runt på stan. Dvs, jag har aldrig haft ngt motstånd mot att dricka själv.

Alkohol har för mig varit två saker, dels en fantastisk resa att sitta hemma och lyssna på musik, se filmer och allt sådan blev fantastiskt tillsammans med alkohol. Nästa del har varit att träffa kvinnor, vara på krogen, vilket jag alltid behövt alkohol för att "klara av". Inser hur dumt det låter, men även idag är det största argumentet mot att sluta med alkohol att jag inte kan göra sånt på krogen som jag är "van" vid.

Dock har detta inte varit problemlöst de senaste åren. Kvällar på krogen har alltid slutat vid 7-tiden på morgonen, även fast jag haft familj. Jag har aldrig ngt problem att fortsätta dricka direkt på morgonen, eller vid 12 när jag vaknar igen. Har jag haft chansen så är 2-3 dagar inget konstigt alls med konstant ganska rejäl fylla. Första dagen är typiskt på krogen, dag 2-3 är hemma i sängen med musik och filmer.

Jag har aldrig blivit aggressiv eller så på fyllan, men en hel del konstigheter med att bli utslängd av vakter, en gång fyllecell, konstiga sms, och annat skit har förekommit.

Abstinens och bakfylla har blivit otroligt plågsamma de senaste åren. När jag gjort en av mina 2-3 dagars fyllor så tar den nästan en vecka av panik, ångest och svettningar, innan jag återigen känner mig stark och börjar bli sugen på "fest".

Dessa 3-dagars grejor har gjort att jag ibland tagit ledigt från jobbet, ofta planerat för dessa och avbokat grejor med vänner. Senaste året har jag skruvat på mig för all planering inför ledigheter för att jag istället tänkt på hur jag ska få till dessa dygn.

Dessa dygn är verkligen bland de bästa jag vet, när jag är där. Därav rubriken på detta inlägg.

Det händer även att jag druckit en del när barnet somnat, och nu när jag ensamt har hand om barnet är det ju givetvis helt galet. En av anledningarna till att detta måste upphöra.

Jag har flera gånger under de senaste åren trappat ner till ett måttligt drickande, men det har varat ett par månader innan jag är tillbaks till en 3-dagars grej igen.

Nån sorts vändpunkt kom nu kring nyår, då jag drack måttligt under hela kvällen med vänner, men när jag kom hem fortsatte jag i betydligt högre takt nyårsdagen, den 2:a och den 3:e. I ångesten och tankarna efteråt hittade jag denna sida, och efter ha läst ett par dagar här tog jag beslutet.

Nu slutar jag dricka helt.

Vet inte om det kommer vara hela livet, men på överskådlig framtid ska jag ej dricka alkohol. Jag läste någon här som sa att efter ca tre år upplevde hon att alkohol inte längre upptog något av hennes tankar. Dit ska jag.

Tack för att ni alla skrivit era berättelser, nu börjar jag också min resa.

Dag nr 11 idag.

sims333

Hej fredde!
Bra att du kom hit. Här är vi ju, som du ser några stycken som vill bort från det där du skrev. Själv är jag mamma till två barn och jag har precis som du gått igenom hela den fasen du beskriver. Va ute på krogen, inte våldsam, bara glad, men blivit utslängd. Sedan när det gått ännu längre, när man upptäcker att: fan, jag beter mig nog inte som mina kompisar, jag blir ju alltid fullast. Då börjar man att planera att dricka ensam, för då behöver man ju inte skämmas och man kan dricka huuur mycket man vill. Man planerar: då är jag ledig och ensam, då köper jag si och så mycket, för då har jag så det räcker och kan öösa i mig. Gött!....Tror man.

Så vaknar man en morgon och upptäcker: vart är alla mina vänner? Varför ringer ingen längre? Oj! Mina barn vägrar träffa mig, dom vill bo hos pappa och dom skriver brev till dig att nu orkar dom inte med ditt ständiga drickande och din frånvaro av föräldraskap. Dom tycker inte att det är kul med en mamma som skrattar för högt, som vinglar, som tror hon lagat mat, men maten är helt konstig, den är bränd, du har glömt allt vad salt heter..osv.

Nog med äcklig skrämselpropaganda, men jag tror du vet vad jag pratar om. Här i forumet kan man skriva av sig och det hjälper jättemycket! Det stärker att det finns fler människor och att vi kämpar tillsammans med att ta en dag i taget. Du har ju kommit jättelångt: 11 dagar! Det är jättebra.

Välkommen in i gänget, fredde! / hälsar Sims

Segaletta2010

Så himla bra att tu tagit beslutet att låta bli alkohol!! Du kommer att bespara dig själv massor av ångest och dåligt mående! Beroendet är en progressiv sjukdom, och snart nog hade dina 3-dagars fyllor övergått i 4-dagars.. osv. Ja, du förstår nog poängen :) Tills man en morgon vaknar upp och undrar vad f-n det var som hände?

Lycka till på din resa!

Kram Segaletta.

Mie

Välkommen hit.

Starkt & modigt av dej att ta beslutet att skippa alkoholen.
Först & främst för din egen skull men även för ditt barn.
Ingen kan sia om framtiden därför är det sunt av dej att ta en dag i taget.

Tack för att vi får vara med på din resa...
.../ Mie

nubaskemig

De fina i inläggen över mig har redan sagt vad jag ville säga - så välkommen :)

/Sussie

snälla människor!

Dag 13 idag, och tankarna går på högvarv. Det är fortfarande lätt så att säga att hålla upp, beslutet har gjort att jag verkligen tycker illa om ölen och vinet. Får se hur länge det sitter i.

Dock spinner hjälrnan som sagt. Kring allt, kring livet, i 180. Tankar på vad har jag gjort med hela mitt liv sen 18-årsåldern egentligen...

sims333

Hej Fredde-s

Att din hjärna går på högvarv tror jag är ett sundhetstecken. Du har stannat upp och börjat reflektera över ditt liv. Jag är i ungefär samma ålder som du och jag har ju också, som sagt "vaknat till liv nu". Kanske vi äntligen är på väg att bli vuxna? :)

Kram från Sims

Tänk om det vore så väl! :)

Idag skall jag iväg och träna lite, det brukar alltid ha positiv effekt på tankar och hjärnsnurrandet.

Dag 14 idag. Igår hade jag min första äkta tanke kring hur kul det är att sitta på krogen...

Jag har ju hållt upp förut, och som vanligt öppnar sig en annan värld nu. Jag har tidigare haft dag 19 som lite magisk, då är det mesta glömt och man mår bra.

Och det är ju alltid då jag fallit tillbaks också, när livet känns strålande och jag känner mig oövervinnerlig.

Dag 16 idag, fortfarande inget speciellt sug, men det är iofs första gången som jag läst varje dag här också...

Jag har loggat in på en dejtingsajt, och det är makalöst att verkligen alla skriver att de gillar mysiga kvällar med vin hemma, och lägger upp bilder på sig själv på krogen och med glas. Och intressant hur fokuserad jag är på sånt... Upptar en del av tiden verkar det som.

Snart kommer utmaningen.

nubaskemig

Jag har också märkt att jag är mer fokuserad på omgivningen på foto och sånt. Jag kollade dessutom igenom mina egna foto på facebook. Hälften av dem är tagna under festliga förhållanden = alkohol. Hur har det blivit min kultur utan att jag tänkt på det?

Jag tror också att detta forum gör stor skillnad - iallafall för mig. Jag är på dag 22 idag och allt känns helt ok fortfarande. Jaag försöker att aldrig vara självsäker eftersom man läser här att även de bästa faller - och jag har inget sug direkt men jag TÄNKER mycket alkohol. Både negativt och positivt (helt sjukt).

Jag läser många av trådarna här men säger oftast inget i dem eftersom jag inte har så mkt "kött på benen". Men jag läser, lär, tar till mig tips och råd, oroar mig för folk som halkar osv. Detta forum har blivit mitt stora hjälpmedel - har inga tabletter denna gång - och jag tycker att mitt sug är mycket mindre nu när jag KAN dricka (hade antabus förra ggn) men väljer att inte göra det.

Märker också att många här är i min ålder (75:a) och det är intressant. :)
kram
Sussie

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Ja, den tanken slog mig också, hur många "vi" är mellan 30-40 år...

Tänkte att jag ska faktiskt logga in här varje kväll, så lätt att glömma annars, det eländiga. Hjärnan är finurlig som så lätt väljer att minnas endast det som är bra.

Redan nu börjar gamla misstag kännas som om dom var karaktärsdanande eller bortglömda, sakta men säkert känner jag hur det eländiga inte gör sig påminnt och jag vet vart det brukar leda.

Kött på benen... Vem har det...? Denna resa är ny för mig iallafall. Jag uppskattar dina tankar.

Lyckad

För mig var det förödande att se det i ett längreperspektiv "oh shit aldrig mer dricka sprit" , "bäst att dricka nu om jag ändå kommer dricka om 10år" liknande resonemang flög upp.

Sen är ju tiden inte en linje annat än i vår hjärna varav jag tycker att "en dag i taget" är en mycket god filosofi!

För mig har det fungerat aldeles utmärkt att leva precis som jag gjorde förut, inte tacka nej till något (inte låta mitt beslut ta för stor plats)
och sen två små gyllene regler

1 för inte glaset till din mun. 2 en dag i taget och ibland även en minut.

Detta har fungerat för mig, snart 4 månader i nykterhet

Är inte 30-40år är 22 men känner igen mig i det du skriver, det dem flesta skriver. känn gemenskapen!

Grattis till det goda beslut!

nubaskemig

nä , jag håller helt med - så vill inte jag heller tänka. Jag har satt mig för att ta en dag i taget. 3 månader sade jag från början. Bryta en ovana, bryta ett riskbeteende. Jag kan inte lova ett enda dugg hur jag kommer att förhålla mig till alkohol om några månader - jag försöker leva som jag lärt här på forumet. IDAG är jag nykter eftersom jag lovat mig själv det. :)

Ja gemenskapen här är otrolig. Jag är helt beroende av "min hemtråd" - den tråd jag skrev i först. Jag kollar den flera gånger om dagen och pratar med de andra. Det är många där som också börjat sin resa mot nykterheten nu och det känns tryggt att man är flera.

4 månader - grattis!! Det måste kännas underbart. =)

kram

Bra tankar Lyckad.

Jag har mer och mer börjat köra i de banorna också. Jag lägger ingen värdering eller för mycket tankar på huruvida jag ska dricka om tre år eller inte. Men som ni vet, idag ska jag inte dricka.

Dag 20 nu, och som väntat börjar allehanda resonemang om varför jag kan dricka måttligt dyka upp i min hjärna. Tursamt är tanken på den där första klunken inte på ngt sätt lockande. Smaken av öl och vin är fortfarande ngt jag inte är sugen på.

Jag vet att det ändras efter ett halvt glas dock. Så inga halva glas, eller ens mindre.

Dag 21.

Träning känns bra, är inspirerad. Fortfarande inget sug eller tankar på fest och alkohol.

Skall på en resa till Alperna senare i vinter. Borde inte vara något problem, vi är många som åker och många som inte bryr sig om man dricker eller inte. Dock så ringde en gammal vän till mig och sa att vi skulle "ta igen" all tid och roligt vi brukar ha på denna resa.

Det innebär givetvis drickande, och jag vet inte riktigt hur jag skall undvika detta utan att göra vännen besviken eller hur man ska se på det.

nubaskemig

Vad tränar du för något?

Jag förstår ditt dilemma med din kompis, men tyvärr har jag inga bra tips att ge. Min ursäkt har varit att jag har en vit månad eftersom jag druckit alldeles för mycket över julen. Jag har dessutom sagt att på grund av alkoholen så har jag gått upp i vikt så jag måste ha uppehåll och försöka gå ner det. Jo tjosan, NU har jag gått upp i vikt.... :D Men det är ett argument de flesta köper omkring mig. De som känner mig bättre förstår väl.

Jag kör lite löpning och gym, blandar lite som känns bra helt enkelt. :)

Ja, jag kommer ju inte dricka något på resan... Men jag brottas lite med om vännen ska få märke det då, eller om jag på något sätt skall flagga för det innan...

Dag 24.

Nu börjar nykterhetens verkliga bra sidor visa sig, sömnrytmen är återställd, jag börjar känna mig skärpt och äkta glad. Idag var jag inte sugen på kaffe, även det kändes lite som ett gift...

Fortfarande har jag noll sug efter alkohol, utan lyckas fokusera på fördelarna. Tror mycket beror på att jag läser har varje dag. :)

Men som sagt, jag känner mig själv, det är nu när livet börjar kännas problemlöst som resonemangen om att måttligt drickande är en bra ide... Antar att en bra lösning är att inte röra en droppe. För det borde gå att utnyttja denna känsla, för första klunken är ju inte god.

denial

hej
bara att fortsätta
det kommer nya faser o upptäckter
du är väl nyfiken?
förnekelse är nogon stark kraft vet inte hur det fungerar
den intalar oss allt möjligt
denial