En av de saker som gör att jag har ångest och att den blir värre (förutom när jag druckit alkohol) är att jag alltid varit stressad!
har alltid känts som tiden gått fortare i mitt liv än i alla andras.
Jag kom tex. alltid försent till skolan när jag var yngre. Fattade inte varför kompisarna alltid kunde komma i så god tid!

Sitter just nu på stranden med en klump i magen och svårt att andas. Varför? Jo för barnen skriker på mig.
” Mamma mamma kom kom kom. ”
Men vi kom ju precis hit, lugna ner er! Låt mig bre ut handduken. Låt mig andas efter cykelturen! ANDAS....

Suget finns där just nu pga. Stressen!

Men nej. Jag kan andas ut det här! Andas andas andas.....

Idag är det varmt. Här på badplatsen finns uteservering. Gick förbi där och kände sorg. Aldrig mer en kall öl i solen på semestern.... känns overkligt.

Men det är ok. Sorgen måste väl få finnas där. Jag har gjort det jag kan redan... det går inte.
Kanske att nästa sommar när det har gått en tid kan man ta en kall alkoholfri öl. (Nu är det inte aktuellt då det kan trigga igång suget ännu mer).
Eller är man inte sugen på alkoholfria alternativ, efter en lång tids uppehåll och man blivit nykter? Min kompis på AA dricker bara saft och läsk....

Det kör jag nu (nykter 7 månader) och det funkar bra och helt klart lika bra på en uteservering. Saknar inte alkoholen alls vid de tillfälllena.
Stress med små barn vet jag hur det är men överlag blir det ju enklare utan stress-triggaren alkohol. Det kanske låter långt borta men det går snabbt, efter några veckor är skillnaden enorm.
Bra kämpat!

Läser dina första inlägg om att dricka ”som en stockholmare” ?? vilket jag känner igen.
Kanske är jag i lite samma sits som du, att inte slå i botten såsom att förorsaka stora katastrofer etc (men små) och jag ägnade en del av min första nyktra tid med att tänka att helst nån annan skulle säga att jag ju inte behöver sluta helt... ingen av mina vänner skulle säga att jag var alkis. Men jag hade SÅ tydligt det beteendet, mer tolerans, börja dricka ensam. Så det går utmärkt att backa från stupets kant, som jag tänker om mitt drickande.
Hade jag fortsatt finns stor risk att jag hade landat på botten förr eller senare. Inte värt.
Så värt att inte chansa, leva med den otyggheten.
Vi är många här och hjälps åt!

@se_klart. Ja inte lätt med barnen emellanåt. Men vill verkligen få mer tålamod med dom.

sant att man faktiskt inte behöver inta stora mängder alkohol varje dag för att ha problem. Alla har olika nivåer på när det blir ett problem.

Verkligen mycket i samhället som kretsar kring alkohol. Ledsamt att samhället ser ut så ....

Vad gör man då?
Går en promenad i den underbara sommarluften!
Underbart ?
Känner hopp!

(Hör definitivt inte till vanligheterna att jag promenerar ute en sen lördagskväll helt nykter)

Förra Söndagen mådde jag definitivt INTE bra! Jag vaknade med ett NEEEEEJ!!!!!
hade druckit totalt 10 glas vin och 2 öl.
? ???????????

Hela sommaren hade jag kämpat över att förändra mitt drickande. Men detta var på nåt sätt slutet för mig vad gäller alkohol. Resultatet av provet. Det fungerade inte!

Jag kunde inte gå upp ur sängen förens runt 18 på kvällen.
Jag spydde.
Rullade runt i sängen.
Hittade en position som kändes bra och den kunde jag inte röra mig ur.
Ångesten var total.
Min mamma fick komma och passa barnen för jag ville inte att dom skulle se mig sån.

Det var sista droppen för mig! Aldrig mer... ?

Peter på landet

Bra att du kommit till insikt, nu har du kommit en bit på väg. Kämpa på!!

Rensat ut köket idag. Slängt eller lagt i "ge-bort-låda" allt som hör alkohol till. Samt hällt ut allt som innehåller alkohol. Bara sparat lite glas mm. till mannen samt eventuell middagar framöver.
Jobbade som bartender för ca 15 år sen. (ironiskt nog). Nej det var inte det som triggade igång det...
Hursom hade jag massa saker från den tiden kvar. Otaliga glas, CL-mått, Droppkorkar osv.osv...
Nu har jag rensat bort allt som har med alkohol, för att göra det lättare för mig själv! Känns som ännu ett stort steg...

Klokt rensa!
Jag har inte jobbat som bartender, så har inte alls koll på det du skrev, men jag gjorde en likartad rensning hos mig, i köket har jag ett stort vitrinskåp, där två av hyllorna innehöll olika former av vinglas jag ärvt eller fått. Efter några veckor åkte de upp på vinden. Det är lite oklart om jag ska skänka bort dem eller om de får stå kvar, eftersom det är arvegods.

Men det var ett statement för mig att göra rent hus i skåpet, och frågar någon i familjen när de kommer på besök så får jag ju en anledning att svara.

Första gången på hela veckan kom jag på mig själv att tänka att jag kanske ändå kan dricka..... städade köket och flyttade barstolarna (har en förhöjd bar mot köksön). Och tänkte på förra veckan när jag o min man hade barnvakt och han lagade mat och jag Satt i baren med ett glas rött.
Vi lyssnade på musik och hade det underbart...

Så sorgen kom över igen och tanken på att: ska jag aldrig mer sitta där och dricka vin :(

Men vilket jävla lyx-problem kom jag på sen! Tjurar över att inte få sitta i baren o dricka vin. Och där ute finns barn var eviga dag som svälter ihjäl eller ännu värre utnyttjas som sexslavar eller misshandlas osv osv.. ja ni fattar.

Nej slut med självömkan! Häller upp ett glas Fanta och fortsätter städa köket på saker som har med alkohol att göra.
Imorgon börjar jag jobba efter semestern!

... den kommer och går, böljar lite. Jag drabbades av den i fredags när jag och min man ffg på länge var ute, tid en drink, åt middag på uteservering. En sån kväll då jag troligen druckit alldeles lagom.
Jag tror man får ta den där sorgen när den kommer. Det är ju jobbigt att vara ”en av dem” som förvisso kan dricka helt normalt ibland men som innerst inne vet att drickandet faktiskt eskalerar och att 10 glas vin plötsligt bara händer.
Att se sitt drickande och sitt liv I vitögat kräver mod - och jävlar anamma, och ärlighet. Jag tänker att du är bra på de sakerna! ?

Det är så sant @se_klart !
Och det är den ovissheten som har varit så jobbig i alla år. Varit nervös inför middagar, utekvällar, fester...
Och för det mesta har jag haft kontroll, även om jag säkerligen sagt ja tack om nån frågat om jag vill ha ett glas till.

Men det var som ett minfält. Ibland bara hände det! Spelade ingen roll om jag mådde bra eller dåligt. Kontroll-spärren bara släppte! Och så vaknar man upp dagen efter och frågar sig hur fan det kunde hända igen...

Jag känner igen det där med. Att oftast kunna hantera det men så illa det kunde bli när det inte funkade.
Vi får ta de korta stunderna av sorg, men egentligen är det ju mest sorgligt att vi är ledsna över att inte kunna dricka..
Restaurangerna, maten, solnedgångarna och sällskapet har vi ju kvar, tänker jag?

Med råge, eftersom man slipper oron över om det ska bli för mkt eller lite vin. Båda tankarna lika plågsamma.
Att ge upp den kampen är en enda lång och mkt skön utandning och att livet får börja om. Tacksam!

Tacksam är ordet vi får arbeta på! Känner mig tacksam över er och forumet. Tror inte jag skulle klarat det annars.

Idag ska jag jobba min första jobbdag. Känns skönt med vardagsrutiner igen. Barnen lämnade på sina håll.
Ska strax in till jobbet. Bara andas lite utanför och skriver klart här.

Kände mig pigg, stressfri och med mer tålamod imorse. Måndag morgon började väldigt bra! ? hatar annars mornar...

Hatar måndagar. (Och mornar) Känner mig alltid stressad och med dåligt tålamod.
Men idag har jag som surfat igenom dagen.
Den vanliga ångesten kom inte riktigt igenom.... Börjar tro att det kan bero på att jag vanligtvis dricker vin på helgen. Eller kanske för att jag haft semester... lär visa sig kommande måndagar!

Känner mig dock väldigt trött ikväll. Så väljer att lyssna på kroppen och inte göra för mycket. Får va stolt över mig själv ändå. Går o sover...

Jag gör en vanlig överföring på 500 kr till mitt sparkonto varje lördag. Non-alcohol döper jag transaktionen till. Gillar att det är så hands on. Det blir som en lördagsritual ”Nu har det gått en vecka till”.

Kvällströttheten är enorm i början. Jag tror att hjärnan är utmattad, och du ska lära dig känna igen vanlig hederlig trötthet, som gör att du lägger dig i tid.

Morgonpigg som sjutton var jag också i början. Vaknade senast 7.30 lördag och söndag. Sov minst till 9.30 i mitt förra liv.

På senare tid har både kvällströttheten och morgonpiggheten justerat sig lite närmare tidigare mönster.

Kram ?

Villblinykternu

Åh jag känner exakt som du, en sorg över att det är slut nu...men försöker tänka "det är nu livet börjar". Dock svårt vissa dagar när solen strålar och rosévinet flödar hos "alla" utom hos mig. Låter löjligt men så känner jag vissa dagar. Har dock aldrig varit så nöjd med ett beslut tidigare, jag ska numera förbli nykter och lära mig att njuta av allt annat livet har att ge. Kram ❤