av JohnDoe

JohnDoe
sön, 2020-08-09 - 15:58

Ligger ensam hemma. Sambon är ute med sonen. Har ånyo misslyckats med alkoholen. Minns inte hur jag tog mig hem, om det var med tunnelbana eller taxi. Skickat ett sms (ofarligt) till en vän. Skrev ett bisarrt inlägg på instagram jag aldrig postade. Lyckligtvis.

***
Idag när man befinner sig i en mental härdsmälta med känslor av tomhet och att ingenting är något värt har jag insett att jag är alkoholist. Jag har tänkt att jag inte varit det förut eftersom min alkoholfrekvens är låg. Jag kan klara mig en månad utan alkohol utan problem men numera när jag dricker (senaste 4-5 gångerna iaf) kan jag inte stanna. Jag får rejäla minnesluckor. Det går inte. Jag sviker min sambo, mitt barn. Mig själv. Jag måste sluta men är svag. Idag, imorgon och en vecka kan jag mentalt ställa in mig på att inte dricka. Men så träffar jag en vän och vid tre öl förhandlar jag med mig själv och jag förlorar varje gång. Förut hände det ibland, numera alltid.

Jag måste våga ta steget. Har kollat upp AA. Möte imorgon. Känns dock en smula läskigt. Hur går det till? Jag vill sitta tyst och iaktta; inte behöva prestera. Kan jag bara glida in?

Ledsen om denna tråd inte har någon tydlig frågeställning. Att anonymt skriva av sig (väldigt svårt att hitta en röd tråd, kommer behöva komplettera framgent) känns som ett första litet steg på vägen. Insikten i att jag är alkoholist, jag är sjuk, jag vågar blotta mig (om än anonymt) känns som ett litet genombrott.

Jag gissar på att jag inte är ensam i att känna viss rädsla för att socialt våga stå för att man är alkoholist. Alkoholen är så starkt förknippat med social interaktion i min kompiskrets. Särskilt också då jag är ”rolig” och ”galen” när jag dricker. Folk förväntar sig det.

Nåväl, stannar här. Tänkte väl försöka skriva av mig här. Tar gärna input och råd. Kognitiv dissonans just nu.

Pilla
sön, 2020-08-09 - 16:58

Välkommen hit!
Starkt att erkänna,skriva här.
Jag har gjort programmet här,vilket jag tyckte va värdefullt för mig.Du kan ju också kolla på det om du vill
Vilken ansvarsfull pappa du är som bestämt dig.Din framtid blir ju 1000 gånger bättre med din familj utan alkohol.
Kram Pilla

AkillesU
sön, 2020-08-09 - 17:25

Hej och välkommen! Jag är på dag 7 nykter. Gör ”programmet” här samt är inne flera gånger om dagen i forumet och läser och skriver.
Har bara hört bra om AA men inte varit där. Har dock inget emot att gå dit om jag känner att jag inte klarar det här själv.
Lycka till! Vi kämpar ihop ?

JohnDoe
sön, 2020-08-09 - 18:15

Tack för fina ord. Tårarna arbetade sig ner för kinderna. Förutom de egna mentala demonerna är det just blotta tanken på att min någon gång ska se en berusad som ger en dåligt samvete.

***
Får bli ett kort inlägg.

Nyfiken på programmet ni talar om. Vad är det? Jag tänkte AA mest för att jag inte vet något annat. Har testat KBT och att hitta strategier när man dricker men känner just nu att det enda som är hållbart är att bryta och då behöver jag något program eller sammanhang som kan fungera kompensatoriskt.

miss lyckad
sön, 2020-08-09 - 19:07

Jättebra att du skriver här..Och vad fint och intressant du beskriver din situation..AA är väldigt välkomnande att komma till, oavsett stad..Alla i liknande situationer, och där är det helt okey att bara sitta med utan att säga något..Du verkar ha kommit till insikter om att alkoholen förstör för dig..Och att du får konsekvenser du inte vill ha..Vi är många på Forumet som har olika tid av nykterhet..Haka på dom trådar som är intressanta..Läs och skriv här så går det lättare med nykterheten..???

Soffpotatis
sön, 2020-08-09 - 20:55

Jag kan varmt rekommendera AA, började själv gå för några veckor sedan. Träffar man inte ”rätt grupp” första gången, så byt krets. Man behöver inte prata om man inte vill och mötet pågår ungefär en timme.

Tyckte det var obehagligt första gången, i ungefär 10 minuter. Jag upplever att människorna på AA jag träffat förstår så bra, vi har mycket gemensamt, precis som vi har som hänger här inne. IRL ger dock en annan känsla, starkare gemenskap som man kan bygga mer på.

Lycka till!

JohnDoe
fre, 2021-04-23 - 12:41

Skrev inläggen här ovan när jag mentalt befann mig i källaren; jagandes av rabiessmittade hundar. Då kändes det så lätt att dela med sig, göra upp. Sedan kom hösten och jag tillsammans med en nära vän, kvinnlig sådan, fortsatte dricka. Fortsatte lova min sambo att inte dricka men gjorde det ändå. Det var så kul. Mycket stress i utbildning. Vidareutbildar mig, adderar en master till befintlig utbildning. Det gick kort och gott åt helvete varje gång. Sedan lovade man sig själv att avstå. Jag kände och jag känner att gräs är min drog. Inga luckor och rekreation. Lyckligtvis inga ingångar där och på mina 35 år har jag testat det färre än tio gånger. Alltid kombinerat med alkohol så effekten har uteblivit. Ett ganska så destruktivt drickande fortsatte och jag intalade mig väl att jag hade/har en destruktiv relation till alkohol men inte är alkoholist.

Men så..
5 december vaknar jag upp bakis. När jag får kontakt dagen efter med min kompis konstaterar vi båda - vilket såklart skett tidigare - att vi måste sluta dricka. Hon har brutit upp ett 10 år lång relation, exet är knäckt och på randen till suicidal. Hon dricker destruktivt och vi gör det ihop.
För första gången kan jag tala med någon som har likadana problem och bottnar i det jag säger. Här bestämmer jag mig för att enough is enough. Genom att ha någon att dela negativa minnen, erfarenheter och tvivel med som faktiskt VET hur det är gör att jag sedan dess inte druckit en droppe.

Tidigare under mina pauser har jag gett upp sociala sammanhang som involverar alkohol för att jag inte klarat av att motstå. Resiliensen jag byggt upp och bygger vidare på har givit mig sådan jävla glädje. Jag kan känna att jag får samma kickar av alkoholfri IPA som av starköl. Men jag kommer hem och mår bra dagen efter. Det är sådan jävla skillnad. Efter att ha gått ut ett flertal gånger och druckit alkoholfritt är det - kanske låter fånigt - som om jag blivit kapten över mitt skepp. Töntig analogi. Men jag bottnar numera i att vara nykter och jag tror det var Kristoffer Triumf som sa att det första halvåret var jobbigast sedan blir det enklare. Om det första halvåret handlar om att subjektivt transformeras och bottna i sina svagheter och sitt nya jag känner jag igen det.

Jag tar inget för givet men hoppas att jag kan hålla i det här nu.

Anonym26613
fre, 2021-04-23 - 13:39

@JohnDoe skrev:"som om jag blivit kapten över mitt skep"
EXAKT så känns det! 👌💚

Kul att du känner dig redo! Här är du inte ensam 🙏❤

Sisyfos
lör, 2021-04-24 - 08:20

@JohnDoe skrev:"Tidigare under mina pauser har jag gett upp sociala sammanhang som involverar alkohol för att jag inte klarat av att motstå... Jag kan känna att jag får samma kickar av alkoholfri IPA som av starköl. "
Tror att det är klokt att inte ge upp sociala sammanhang. Ett socialt sammanhang ger ju också nån typ av kick.
Kul att du och din vän kom till samma slutsats och roligt att det går bra.