..

Den där ensamheten är så jävla sorglig ? Ett av världens mest utvecklade länder har världens mest utbredda ensamhet.

Jag känner av ensamheten ibland, och jag är ju ändå inte helt ensam. Jag har min mamma att ta hand om, två döttrar, deras pappa och resten av den släkten.

Med dessa kommer jag att fira midsommar. Helt nykter. Min första nyktra midsommar i vuxen ålder tror jag. Men det ska inte bli den sista!

Kram ?

och varmt !
Och jag är så glad över att jag inte behöver dricka alkohol under såna här varma perioder !

Att vara bakfull var ju inte kul men så otroligt mycket värre när jag inte fick svalka min ömmande skalle.
Än värre är ju att alkoholen är vätskedrivande och under varma perioder kan det ju bli rent livsfarligt att hälla i sig alkohol. Visst, en öl i skuggan kan ju vara gott men ungefär där går gränsen, iaf för oss som söker stöd och hjälp här på forumet.

Från min dag ett i den nyktra världen så har jag bara positiva upplevelser med ett fritt liv. Jag behöver inte längre planera vare sig mitt liv som sådant eller hur jag måste se till att ständigt ha sprit tillgängligt. Alla ni som undrar hur det ska gå så har jag bara ett enda råd : Oroa er inte och njut så mycket ni kan ! Ge tusan i att ha sprit hemma och gå inte in på pubar el likn för där utgår livet bara på en enda sak : Dricka.

Gör bra saker för er egen skull, bry er inte om andra för ni själva är den viktigaste person i ert liv, lev livet just idag, ta inte första glaset, prata/skriv bort ångesten som annars bygger bo i skallen och kan orsaka total kollaps. Tidigt fick jag lära mig ett talesätt....om jag står med ett ben i gårdagen och ett ben i framtiden så pissar jag på dagen idag. Kan inte sägas mer sant ! Lev idag !

Lyssna på de som gått före er på den nyktra vägen ! Det förkortar er egen väg och ni lär er att inte ta just de återfallen.

Kram på er !

Tack Adde för ett mycket klokt inlägg! Det där med ett ben i dåtid och nutid tar jag med mig. Mycket bättre att ha båda benen i nutid ?

Hur många år firar du som nykter?

Kram ?

Önskar att jag hade lyssnat mer på de som gått den nyktra vägen innan mig förra gången då jag var nykter (såsom dig exempelvis). Men jag trodde dumt nog att jag var annorlunda, haha. Har inte lyckats hitta någon ännu som är annorlunda och har lärt sig att dricka "normalt". ALLA faller ta mig tusan tillbaka, vare sig det tar 2 dagar eller 2 år.

Det var ju mitt första försök att vara nykter och höll ju nästan 6 månader. Det känns enklare nu, för nu vet jag... men det fråntar inte att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet.

Du är en inspiration och älskar att läsa om en annan ensam som klarar sig på nykterhetens stig.

Andrahalvlek <3 Jag undviker att säga hur många år jag har av den enkla anledningen att det eg inte spelar nån roll, jag måste fortfarande försöka leva en dag i taget och med det synsättet mår jag bäst. Jag slipper oroa mig för morgondagen och jag vet att jag inte kan påverka så mycket om vad som ska hända. Men en liten hint är väl att jag var med på forumet i stort sett när det startade :-) Och jag var inte nynykter då !

Ensam1984...visst är det skönt med insikten om att vi beroende är så otroligt lika varandra ?! Titta gärna på denna kurva som visar hur vi går ner oss och hur det blir när vi vänder trenden : https://vfsormland.se/varnas/vi-hjalper-dig/jelinek/ Jag var på näst sista posten när jag tog emot hjälp.

Och du har så sant med att försöka lära sig dricka "kontrollerat" !! Jag har ännu inte träffat på nån som klarat det !! Några månader, kanske några år men sen rasar allt igen och blir dubbelt jävligare. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark ! Alkoholismen är kronisk, progressiv och dödlig och det har jag sett exempel på hos bekanta inom "branschen" som tagit återfall efter åratal av nykterhet. De måste liksom dricka ifatt det de missat. Man kliver på tåget på samma station man klev av och ökar snabbt. Trösten i sammanhanget är att sjukdomen är fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

När jag kom in på behandlingen fanns där flera som hade varit inne förut men kom tillbaka som en tom returflaska ! Jag var milt sagt omtöcknad under den första veckan men vid en samling så sa terapeuten att 30% av er kommer att klara detta OM ni gör som Di Gamle säger åt er !! Jag hade ju betalat själv och jag är ju en snål fan så där och då bestämde jag mig för att lyssna och göra som de sa. Jag lärde mig att inte ifrågasätta deras ord, för de hade ju en erfarenhet jag inte hade, och sparade så mycket jag kunde i mitt hjärta och kände att jag var på rätt väg. Små små steg men i rätt riktning och jag tvivlade inte på mig själv då. Jag lärde mig att se andra som inte fattade varför de var där och höll mig borta från dem så de inte skulle dra ner mig. Och nej, det är INTE själviskt, det är ett väldigt bra sätt att göra bra saker för min egen skull.

Och du har så rätt Ensam1984 när du skriver "att ta en dag i taget ÄR det bästa sättet." Och det gäller oavsett hur lång/kort nykterhet jag har.

Ha det bra !!!

Jelinek-kurvan har jag aldrig hört talas om ens, intressant läsning. Jag hade tagit mig 2/3 ner ungefär på utförskurvan, och är på god väg uppåt på uppförskurvan ?

Kram ?

2 beroendesjukdomar !

På första plats kommer alkoholismen som jag varit aktiv i i minst 20 år innan jag fattade bättre. Sjukdom är ju verkligen dödlig om jag inte gör nåt åt den och när jag väl förstod det så var ju lösningen "enkel" : Ta inte första glaset !!

På andra plats kommer mitt sockerberoende som tillsammans med min diabetes 2 ; sockersjuka, är lika dödlig MEN sker mer i smyg och drabbar enbart mig själv.

De här 2 beroenden jag har är så identiskt lika med varandra och beteendet är alltså helt lika. MEN... jag har mycket enklare att kontrollera min alkoholism då det enda jag behöver göra är att låta bli att dricka och inse det ! Sockerberoendet har jag mycket svårare med då socker ingår i mängder med olika maträtter på ett eller annat sätt eller ombildas till socker när jag äter det. Och suget överträffar det jag hade som aktiv alkis, åtminstone vad jag kan komma ihåg.

Återfallen är exakt lika : Jag ska bara ta det här lilla !! Sen är det kört och jag får börja om igen. Och för varje återfall kommer jag ett steg närmare döden och är alltså inte att leka med.

Jag gör återkommande försök med att äta enl LCHF och stundtals går det bra men så kommer suget efter vanlig normal husmanskost och ni vet hur det blir.......gör inget om jag testar lite ! JO DET GÖR DET !!! Det spårar ur direkt och sockertrollet tar genast kommandot ! Senast var det isterband (ok) rödbetor (inte ok) och potatismos (kvadratfel!! ) och sen tog det en vecka att komma upp på banan igen :-((

Jag har försökt att analysera varför jag har så förb-de svårt med att inse att jag dealar med en dödlig sjukdom som kan ha oerhört otäcka följder innan jag får somna in. Jag har sjukdomen i släkten så det borde ju inte vara en överraskning men som med alkoholen resonerade jag : Det drabbar inte mig. Min mormor fick kallbrand i fötterna och på den tiden, 50-tal, så var kunskapen lika med noll om hur sjukdomen fungerade. Jag var liten då men kan fortfarande känna stanken från hennes fötter i näsan och det borde vara en varningssignal. En kraftig sådan !!
Men precis som med alkoholen väljer jag bort att se konsekvenserna fast det finns en lösning.

Jag kan skylla på att det är svårt att lära gamla hundar sitta men det går faktiskt om man vill. Sååå....vill jag tillräckligt ? Nej, det är ju det som är mitt problem. Inser jag vad som sker ? Nej, inte det heller.
Visst känns det igen när man är aktiv alkis ?

Liksom med att börja ta de första stapplande stegen som nykter då jag hade enorm hjälp av andra människor med samma sjukdom, i mitt fall AA, så har jag idag hjälp av div diabetesforum på nätet. Men så länge jag inte accepterar att jag är maktlös inför sockermonstret så går det illa. Den där klassiska gyllene halvmetern mellan att rent tekniskt förstå problemet i hjärnan tills jag får ner förståelsen i hjärtat har liksom fått hack i vägen när det gäller sockret.

Jag märker ju att jag plockar fram en massa olika undanflykter som tex att jag är för gammal för förändring, det är liksom kört ändå. Men, vem vill ruttna nerifrån ? Bli blind ? Återigen....beteendet är exakt lika som när jag var aktiv alkis !! Vaf-n......jag kan ju det här !!! Men har inte accepterat sjukdomen fullt ut.

Jag travesterar AA's första steg : Vi erkände att vi var maktlösa inför sockret – att våra liv hade blivit ohanterliga.

Inte så svårt att fatta kan jag tycka men ändå....

Så är det faktiskt, likheterna är enorma mellan alkohol- och sockerberoende. Alkohol, nikotin, socker knyter an till samma belöningsreceptorer i hjärnan.

Jag har ersatt alkohol med choklad. Inte bra alls. Dags att ta itu med det. Jag har inga problem med mitt blodsocker än, men kan få.

Finns det inte tolvstegsprogram för sockerberoende? Borde finnas kan man tycka.

Kram ?

är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.

Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !

kan helt klart jämföra situationen med alla begränsningar som är i samhället nu med hur det var när jag var aktiv.
Allt måste planeras in i minsta detalj om jag ska iväg nånstans, det är inte bara att dra iväg, och jag får så obehagliga känslor av det.

Att ställa om och leva ett liv i frihet utan några begränsningar som att ha alkohol så det räcker hela veckan eller till nästa ställe är ju en gudomlig känsla. Och ännu mer fritt blev det ju när jag tog pension !! Bara jag, bilen och vägen avbrutet av längre flygtripper. Mellanlandning hemma för att se över huset och tomten och planering för nästa resa.

Att få känna den fina smaken av frihet går inte att beskriva med ord utan måste upplevas ! Jag älskar att lära mig nya saker, se nya saker, träffa andra människor, uppleva nya kulturer....kasta mig ut i det okända som under den aktiva tiden var ett stort nej,nej,nej !! Fan ta den som kom och försökte få mig att följa med på nya saker !! Jag har egentligen aldrig mått bra av att vara instängd så det blev ju verkligen kämpigt när jag var aktiv då jag emot alla mina sinnen låste in mig själv med hjälp av spriten. Det är ju inte direkt utvecklande att supa sig till sömns....

Märkligt nog upptäcker jag att det finns delar av hjärnan som har gömt kunskap som jag trodde var förlorat för länge sen. Fast jag varit nykter några år så "repareras" minnesdelar fortfarande i stordatorn. Undrar hur det går till ??? Men jag är tacksam för det !! Är väl bara en tidsfråga innan systemet backar bakåt pga ålder. Jag har mer och mer funderat på hur min hjärna har pallat med allt krökande ?? De sista åren var jag ju i stort sett, mer eller mindre, påverkad hela tiden. Och jag hade ju en period i livet när pengarna tröt och jag kokade egen sprit med rätt usel renhet och jag började osa ammoniak. Så pass mycket så folk på jobbet undrade om jag hade målat om hemma.... Jag är fortfarande så imponerad över att mina njurar fortfarande fungerar :-))

Det är märkligt att kroppen kan klara sån misshandel som alkohol faktiskt utgör. Den gamla sketchen om "Verkmästaren i magen" är bara så sann !! Alkohol är på många sätt en spännande drog eftersom vi fortsätter att hälla i oss den fast vi så väl vet att den är ett starkt gift. Och dessutom ett sånt väldigt onödigt gift.

Mitt liv som nykter är ju så ofantligt mycket bättre än som aktiv drinkare. Tragiskt nog tog det många år från det jag blev medveten om mitt beroende till jag lyckades ta mig ur det. Från det jag sökte hjälp första gången till jag själv åkte på behandling tog det nästan på dagen 10 år. Mycket elände och massor av pengar som försvann där.

Men idag är jag nykter och tänker så bli resten av dagen och då vaknar jag automatiskt nykter i morgon !!

Du är en verklig förebild Adde på många sätt. Din äventyrslystnad gillar jag! Kommer kanske dithän själv, även om jag trivs bäst i Sverige. Finns mycket att uppleva här också.

Kram ?

är ofantligt fint !!! Jag har bott och jobbat på en mängd olika ställen i landet och nu de sista åren farit kors och tvärs genom landet för att beta av sånt jag missat tidigare. Jag har upptäckt helt osannolikt vackra små hotell utspridda i ingenstans, hittat varsamt renoverade affärer från förra seklets barndom, besökt historiskt och kulturellt intressanta ställen (som jag såg som totalt ointressanta som aktiv), glidit omkring på helt ödsliga vägar i Norrland, besökt helt fantastiska företag som också ligger ute i ingenstans där det erbjuds hantverk, växter och andra saker!!
Jag planerar lite för en längre resa i Asien nästa år men det är inte alls säkert att den blir av. En sak i taget...typ...

Och allt detta enbart på grund av att jag inte tar första glaset !!

För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!

För din tråd och inlägg om fördelarna, livsvinsten, i den långa tidens nykterhet. Behövdes extra mycket denna dag. Tack för att du fortsätter att dela med dig!

väl vara Li-Lo som citerar Joe Cocker i början av forumet ? Nog skulle jag ha användning av en miljon dollar...
Helt off-topic men bara för att...

har varit ute på vift i Sommarsverige och återigen noterat frånvaron av fulla människor.
När jag var aktiv var det obligatoriskt att vara "salongsberusad" när jag var ute på ledig tid och minglade med folk. Jag trodde seriöst att det var normalt, att alla gjorde så. Så fel jag hade.

Jag kommer så väl ihåg när jag bevistade en RixFm-spelning och där såg en pappa som var betydligt mer än salongsberusad och som hade sin lille son med sig. Grabben försökte stötta och leda sin pappa och hade inte en möjlighet att hinna med att se nåt av de uppträdande artisterna vilket säkert var upprinnelsen till besöket.
Den lille grabben hade den hårda vägen fått se hur det onormala blivit normalt och det sätter sina spår i hans framtida liv.

Jag fick sånt oerhört dåligt mående av att se det men kunde inte förmå mig att hitta på nåt sätt att hjälpa grabben.
Den här stängda sommaren har utan tvekan skadat så många barn som inte haft nåt ställe att kunna fly till och hämta andan på så det kommer att komma en kraftig reaktion i dåligt, uselt, mående framöver. Vi behöver sannerligen återinföra den gamla sortens fritidsgårdar med aktiviteter för barn under hela sommaren. Nu är det som tur är på sina ställen rena ideella krafter som fixar det men det säger sig självt att de inte kan driva runt det med egna pengar.

Och det är politiska krafter, påhejade av alkoholindustrin, som vill luckra upp alkoholmonopolet och det är ju avgjort det sista vi och våra barn behöver. Jag är visserligen nykter och har dessutom en bra nykterhet som är en del av mitt liv men jag är så sanslöst less på alkisar och medberoende så det ger mig kräkkänslor. Som nykter alkoholist. stolt sådan, så ger dessa kräkkänslor mig en milt sagt dubbel mening. Men jag kan mildra den genom att visa att det går mycket bra att vara nykter för min egen skull och då ger det även effekt på de som är runt mig.

Jag är en stolt nykter alkoholist som är nykter för min egen skull och det tack vare att jag inte tar det första glaset.

Så enkelt men så svårt att inse innan jag slog i min personliga botten.

längd på nykterheten så är inte livet alltid en dans på rosor eller att man svävar på rosa moln.
Livet pågår hur jag än behandlar min kropp och det är motgångar blandat med medgångar.

Just nu är jag inne i väldigt svängiga känslolägen som jag inte trivs med, allt blir enklare om jag bara flyter fram. Men så är livet för alla, inte bara nyktra alkoholister. Jag känner att jag på nåt sätt sitter fast utvecklingsmässigt fast jag har gjort en del spännande kortresor de sista månaderna. Såna besöksresor som legat och grott länge och som nu blivit av men nu börjar det bli tomt. Jag är i behov av att lära mig nytt och möta nya kulturer och nya landskap/städer men Sverige börjar bli utslitet av mig och min lilla bil nu !

Jag vet att många nyktra/drogfria beroendepersoner är livrädda för att kliva ur sin komfortzon medan jag är precis tvärtom. Jag har ju så ofantligt mycket att upptäcka som jag tidigare bara söp bort !! Och med stigande ålder så kommer ju den bortre gränsen allt närmare så det är ju lite bråttom....

Jag har börjat att planera en längre resa i Asien men det törs inte fan boka nåt nu när gränser stängs och öppnas i en takt som inte nån kan förutse. Och i Europa är det ju helkaos om vad som gäller ??!!

Jag fattar ju var min rädsla för instängdhet kommer från och det är ju den känslan när alkoholen styrde hela mitt liv. Hela tiden ha stenkoll på att ha alkohol så det räckte till och alltid veta var närmsta, öppna, bolag fanns. Snacka om att vara inlåst i beteenden ! Jag visste var varenda bolag låg i hela mellansverige och det tack vare det jobb jag då hade. För inte så länge sen åkte jag förbi en håla där jag handlat ransonen och kunde inte lokalisera platsen i mitt minne så jag svängde helt sonika av den nya förbifarten och återupplivade gamla minnen :-))) Och jorå.....bolaget låg där det skulle :-)) Och nej, jag gick inte in :-))

Jag kommer att dra iväg nån vecka i mitten av september men hålla mig i Sverige så jag inte blir sittandes i nåt svindyrt land typ Norge. Resplanen är bara planerad väldig översiktsmässigt men ännu inte riktigt tidsbestämd. Ibland är ju planeringen halva resan och gör så att jag har nåt gött att se fram emot. Vilket är välbehövligt...

Allt sånt här underlättas om jag inte tar det första glaset.

Har du verkligen besökt alla landskap? Kanske dags att göra det igen och denna gång ha som målsättning att bara se helt nya saker i det landskapet, då får du vara noga med researchen.

Förstår verkligen att din ”res-tarm” plågas svårt i dessa coronatider ?

Kram ?

jag har besökt alla landskap i Sverige :-) En del är liksom bara såna där transportsträckor medan andra är svåra att slita sig ifrån. Det där med utsikter innefattande vatten, grönt och berg står upp i halsen numera :-)) Jag vill ha lite mer substans vad gäller det gamla och det som utgör grunden till Sveriges välfärd. Helt klart imponerad över den gamla sortens hantverksskicklighet oavsett vad det handlar om. Och en sak som det pratas tyst om......kampen mot alkoholen på de gigantiska arbetsplatser som fanns i landet i början av 1900-talet.
Arbetsgivarna lade ner enorma belopp på att skärma av arbetsplatserna så att det skulle vara så svårt som möjligt att skaffa sprit. Biografer, teatrar, föreläsningar av alla de slag fanns att tillgå så att det nyktra livet skulle bli bättre.

Vi har lite att lära av den gamla tiden.