av Sommarbarnet

Sommarbarnet
lör, 2020-08-08 - 20:42

Blev väckt kl 05.00 i morse av att hunden påkallade min uppmärksamhet. Han var risig i magen så det blev att skena ut med honom som i ett töcken. Försökte sen somna om, men det vart kört så att det blev en härlig morgonpromenad i en stilla stad istället☀️Energi!

Firade en av sönerna igår kväll med alla de andra på plats. Det var ett helt alkoholfritt firande, men med bubbel i glasen (Herrljunga cider light?, mums).

Egentligen bara ett av barnen som dricker alkohol och det är (vad jag vet?) inga stora mängder.

Min oro har alltid legat i att något av mina fyra barn skulle ha ärvt alkoholberoendet. I min familj har alltid alkoholen flödat och på deras pappas sida likaså. Barnens farfar söp bort sitt liv och han var inte parkbänksalkoholist utan en högutbildad man. Men hitintills verkar det som om barnen klarat sig??Tre av fyra dricker ingenting alls eller väldigt lite och den fjärde är som sagt var måttlig hoppas jag.

Men vi har beroendegenen i oss allihop. Alkohol, shopping, mat, träning, socker, ja, hela alltet!

Det konstiga i det hela är att under barnens uppväxt var jag alltid måttlig med alkohol. Men om jag kan göra något idag för att föregå med ”gott exempel” så måste jag göra det! För min del börjar det med att avstå från alkohol! Och socker?

Idag blir det en lugn dag utan planer☺️Skönt att bara vara ibland och efter den lindrigt talat hektiska gårdagen behöver jag lite lugn och ro!

Kram??

Sommarbarnet
sön, 2020-08-09 - 19:27

Det var under mitt sista långa uppehåll från alkohol som vi hade förstaadventsfirande i den den bostadsrättsförening som vi då bodde. Det serverades pepparkakor, choklad, kaffe och glögg med och utan alkohol. Jag valde den utan såklart, men det visade sig att det var sån glögg med 2,25%. Den känslan som den lilla procenten gav mig. Oj, säger jag bara. Jag undrar om de ”vanliga” människorna fick samma känsla av så lite eller om det bara var fördärvade jag som kände känslan av alkoholen. Usch, vill inte tillbaka!

Minns också de otaliga gånger jag dagen efter inte minns vad jag gjorde eller sa. Och hur jag fumlade och fipplade och försökte verka nyktrare än jag var, vilket säkerligen hade totalt motsatt effekt.

Minns också min dotters blickar. Just det kan få mig att bara vilja sjunka ner och försvinna. Min underbara dotter som är min förstfödda och alltid funnits hos mig trots allt. Grabbarna är yngre och har nog inte alltid förstått.

Nej, fy för alla minnen. Måste se framåt, men ibland är det nyttigt att blicka tillbaka.

Inte bara grubblerier idag?Hunnit med altstämma alla skåp och lådor i badrummet också?Sen kom finaste dottern förbi och vi hade några jättemysiga timmar tillsammans?Känner en enorm tacksamhet för alla mina fina ungar!

Dags att ta kväll?

Kram???

Sommarbarnet
mån, 2020-08-10 - 08:40

att man skall behöva vakna kl 04.00???

Ja, tydligen när man har skaffat sig en monsterkatt?Det är ju inte en sån där gosig liten katt jag haft tidigare utan en helt galen kattunge!!! Men jag fullkomligen älskarhonom ändå?

Man hinner ändå med mycket när man vaknar tidigt. En underbar morgonpromenad i soluppgången bla??

Känner en stilla lycka som det var länge sen jag kände. Den kommer bara över mig och jag njuter till fullo av stunderna för jag vet att det kommer svackor efter topparna och då kan jag försöka plocka fram den där känslan som ur en liten burk och påminna mig att även svackorna går över. ”This too shall pass”. Alla ögonblick är förgängliga. Både de bra och de dåliga.

”This too shall pass” är det jag i nästa vecka skall tatuera in på min vänstra underarm. Som en påminnelse, så att jag aldrig skall glömma livets flyktighet.

Så nu tänker jag fortsätta njuta av denna härliga dag för den kommer inte åter. Den är bara idag✨

Kram

Andrahalvlek
mån, 2020-08-10 - 08:53

”This too shall pass” vill jag också tatuera in på underarmen. Hmm ? Tål att fundera över lite.

Stilla lycka beskriver jättebra min känsla också, som tar större och större plats i mitt liv. Definitionen av lycka är att vara nöjd med det man har.

Annie Grace skriver i sin bok ”Tänka klart” att alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagliga saker. Så himla rätt är det.

Kram ?

Sommarbarnet
ons, 2020-08-12 - 09:04

att jag glömmer att skriva. Hade en intention att skriva varje dag, om än bara några rader, men glömmer nu bort det lite då och då?Kanske beror på att dagarna liksom flyter på.

Har grejor att göra varje dag och de dagar som jag helt enkelt inte har lust att göra massa saker så har jag inte ett spår dåligt samvete?

Sover som en stock på nätterna! Nio timmar i natt?Fattar inte, men härligt. Jag har sedan ganska många år haft svårt att sova. Det började i och med att mina föräldrar gick bort samtidigt och väldigt hastigt. Det var dessutom ganska snart efter en separation och flytt från en sambo. Fick insomningstabletter utskrivet och tog dem under en ganska lång period. Blev inte beroende, men efter att jag slutade med dem har jag liksom haft svårt att komma till ro när jag skall sova. Men inte nu längre?

Undrar om jag överlag börjar komma mer i balans i mitt eget liv? När alkoholen är borta blir jag tvungen att ta itu med mig själv. Har inget att gömma mig bakom längre.

Har även mycket tankar runt min relation med min man, men det kan jag analysera mer vid ett annat tillfälle för nu tänker jag fortsätta njuta av mitt kaffe och att jag fortsätter på min nyktra resa?

@Andrahalvlek, nu har jag tagit fram boken ”Tänka klart” och skall börja läsa??

Kram???

Sommarbarnet
tors, 2020-08-13 - 12:42

Har funderat en del över detta att vissa personer alltid skall kommentera och fråga. Vad är det som gör att personer i ens omgivning anser sig ha rätten att kommentera? Vissa kommentarer kan vara rent ut sagt sårande.

Jag har råkat ut för detta när jag 1. berättat att jag inte dricker och 2. varit ordentligt smal. Vid just dessa två tillstånd är tydligen helt fritt fram att fråga och kommentera. Dessa kommentarer och frågor kan vara både jobbiga och ibland tom sårande. På något vis skall man försvara sig. Varför??? Tilläggas kan att när jag vägt lite mer (en viss rondör☺️) har jag endast en gång fått en kommentar att ”det klär mig” och då var det från en riktigt illvillig person.

Har bestämt mig för att inte låta mig påverkas mer! Jag är ju jag och jag bestämmer själv om jag vill hoppa av alkoholtåget, gå upp/ner i vikt, tatuera mig, inte jobba, ja, listan kan göras lång.

Bara för att jag sov som en stock igår har jag sovit direkt uselt inatt?Tur att det inte är idag jag skall till Ikea med en skock ungdomar?Tror helt enkelt att jag bara skall ta det lugnt idag.

Sippar vidare på mitt kaffe och kikar in på några andra trådar?

Kram?☕️?

Andrahalvlek
tors, 2020-08-13 - 08:51

”Det har du faktiskt inte med att göra” brukar jag svara med silkeslen stämma när någon känns obekvämt nyfiken. Den repliken tystnar typ alla.

Kram ?

Sommarbarnet
lör, 2020-08-15 - 08:23

Och jag glömde bort det igår! Får skylla på att jag var på tur med en skock ungdomar?Det blev tacksamt nog en ganska lugn tur. Värsta pratkvarnen satt inte i min bil?Men så mysigt att få vara med allihop.

Funderade mycket i morse på min morgonpromenad på just detta om tacksamhet. Känner en djup tacksamhet för mina barn, alla på god väg i sina liv. Också tacksam för livet och att jag kan vakna nykter och frisk varje morgon. Vill INTE tillbaka till dessa mornar med bakfylla och ångest.

Tänk att man skall behöva hamna så lågt och må så dåligt innan man fattar vad man håller på med. Att man inte kan stoppa tidigare.

Idag känner jag mig trött! Och det skall dessutom bli 30 grader varmt idag. Men det är ok. Chillar bara och rör mig inte i några vidare svängar idag☺️

Kram?☀️?

Andrahalvlek
lör, 2020-08-15 - 10:21

Sexfalt hurra på din sex veckor nyktra dag! Otroligt bra jobbat med nykterheten, och ditt mindset har verkligen hjälpt dig enormt på vägen.

Det är så tydligt hur ett positivt förhållningssätt gör allt enklare. Allt. Tufft nog ändå förstås, men mycket enklare än om man ser sig som ett offer för omständigheter.

Offerkoftan är överjävligt varm i 30 grader dessutom ?

Kram ?

Sommarbarnet
lör, 2020-08-15 - 18:26

Andrahalvlek?Kändes skönt att ha fått ett litet grattis och en massa hurra. Idag extra skönt då jag har känt mig väldigt låg.

Funderar mycket på mitt äktenskap.

När min man åkte nu sist var vi ju inte de såtaste vänner. Sen har vi under de två veckor han varit borta haft samtal, men jag vet inte om det leder någon vart.

Vi är båda mycket impulsiva personer och det är väl inte den bästa kombinationen. I början av vår relation packade han sin väska och stack när det inte passade honom. Jag har gått från honom EN gång under vår relation. Vi har under våra värsta stunder pratat om skilsmässa, men vi har iallafall fortsatt tillsammans.

Jag är den starka och han har svårt att acceptera att, som han säger, jag inte ”behöver” honom, att jag klarar mig utmärkt själv. Och så är det, men jag har ju valt att leva med honom för att jag vill det. Måste man ”behöva” någon för att det skall räknas?

Sen vet jag att jag gärna gör saker själv, men det är ju för att jag aldrig kunnat räkna med att någon finns där för mig när det verkligen gäller. Så har det varit i alla mina relationer att när jag verkligen ”behöver” någon finns det aldrig någon där. Då är det bättre att jag gör själv redan från början.

Nu upplever min man att han är deprimerad. Detta till stor del pga att han uppnår pensionsåldern nästa år. Jag har aldrig varit orolig för att åldras, men så är jag ju tio år yngre också. Men det jag känner nu är att jag inte ORKAR med att försöka få honom att må bättre.

Så nu vet jag helt enkelt inte vad jag gör. Här står jag med min nyblivna nykterhet där jag känner mig lite som Bambi på hal is. Inget fotfäste vissa dagar.

Så jag fortsätter grubbla, men utan alkohol!

Kram från ett litet visset och kantstött Sommarbarn?

Andrahalvlek
lör, 2020-08-15 - 22:07

Gång på gång är det så tydligt att drickandet endast är ett symtom. När man blir nykter kommer annat i dagern, som man behöver hantera på ett eller annat sätt.

Jag har ju bara varit den deprimerade parten i en relation, aldrig det motsatta. Vad hade jag behövt av min partner? Förståelse. Tålamod. Varma kramar. Någon som lyssnar när jag behöver prata. Och som låter mig vara ifred när jag behöver det.

Vad jag fick av min partner var irritation, kommentarer som ”ryck upp dig och gå ut i solen”, och ett antal olika lösningar på hur jag skulle göra och inte göra. Funkade inte. Det var början till vår separation kan man säga.

Oavsett så kan du inte göra så mycket. Likväl som med nykterhet så måste varje individ själv ta sig igenom depressionen.

Det finns mycket man kan göra för att påskynda förloppet, lindra och förebygga, men initiativet måste som sagt komma från individen själv med hjälp av sjukvården.

Du måste ta ansvar för ditt eget liv och din nykterhet, vilket du gör med bravur. Det kan aldrig vara negativt att man inte är beroende av någon annan.

Kram ?

Se klart
sön, 2020-08-16 - 00:03

Först - grattis till nyktra sex veckor, du har verkligen landat i det nya livet och tänker att det du beskriver kring din/er relation också kan höra ihop med det?
Jag vet ju så lite om just er, men däremot tycker jag själv att min nykterhet satt relationer i ett annat ljus. En parrelation är ju ofta ”känslig” för balanser och obalanser- vilket jag uppplever att nykterheten är.
Det är ju i hög grad ett mått på självständighet, tänker jag.
Bara positivt enligt mig, men kanske något som är värt att prata om? Som ett eget ämne?
Bambi kommer snart mot fastare mark, säkert.
Kram! ?

Sommarbarnet
sön, 2020-08-16 - 12:14

Tack, Andrahalvlek och Se Klart för respons?

Hade egentligen inte tänkt att skriva något om min relation till maken, men det blev så igår då jag grubblade en del. Grubblerierna fortsätter även idag?

Håller med om att det blir någon form av obalans i relationen när den ene blir helt nykter. Eftersom detta jag i vår relation så kanske jag känner av det extra mycket.

Jag hade ju en tanke i början av min nykterhet att det skulle hjälpa oss till något bättre om jag avstod från alkoholen. Jag har nämligen varit väldigt less på relationen som sådan och maken som person när jag varit full. Ofta har jag tänkt i mitt ensamma rus att jag hellre lever själv. Dessa tankar trodde jag skulle, om inte försvinna, så i alla fall plana ut och blekna mer. Nu har det inte riktigt blivit som jag tänkt mig och då måste jag på något vis ändra färdriktning.

Maken har talat om att börja i terapi så det är ju för honom hoppfullt, men det är ju aldrig bara den enes ”fel” att en relation hackar och jag har ingen aning om vad jag skall göra. Det är väl en anledning till att jag känner mig i obalans och nu mer osäker på mig själv. Jag brukar ju alltid ha lösningen på problemen, men nu har jag liksom hamnat i ett limbo.

Allt blir så tydligt när man är nykter. Och det mest fantastiska är att även om jag känner mig ganska låg så har jag inget sug efter alkohol! Tidigare har jag haft det som ett tungt vägande skäl att dricka. Fast i och för sig det har varit tungt vägande skäl även när jag varit uppåt så egentligen kan jag väl vara ärlig och säga att det fanns ALLTID skäl?

Släpade fram symaskinen för att sy, men fann ingen lust till det heller så jag tror att jag skall lyssna på ”Skål, ta mig fan!” istället???

Kram

Torn
sön, 2020-08-16 - 12:41

Hej! Så bra att det funkar såpass bra med med din nykterhet!? Jag skulle råda dig att avvakta med grubblerier angående din relation. Sex veckor är ju kanon, men det sker saker med en ju längre tid man är nykter. Jag funderade mycket på min och min frus relation i början av nykterheten och den har inte varit lysande de senaste åren. Men det blir bättre och bättre ju längre min nykterhet framskridit. Det är inget som sker pang bom, utan sakta men säkert. Om du kan släppa de tankarna nu, så får du mer motivation och glädje av andra saker, som att sy tex.?

Eller som jag brukar tänka, skit i det nu, det fixar sig alltid förr eller senare! Kram

Sommarbarnet
sön, 2020-08-16 - 19:36

Har väl själv funderat precis i de banor som du skriver, att låta tiden ha sin gång, men skönt ibland att bara sätta några ord på grubblerierna. Det är ju så att jag vet att man förändras en del ju längre man är nykter. Minns det från min senaste nykterhet. Och det är på något sätt bara att vänta in det, men lite jobbigt är det när maken tycker att vi skall bo isär en tid när han kommer hem?

Och jag tänker inte låta denna tråd bli ett forum för mina funderingar runt mitt äktenskap☺️

Nu känns livet iallafall inte lika lågt?Tog en tur med några av ungdomarna och ett par hundar till stranden. Ljuvligt!

Lämnade monsterkatten hemma?För idag (och inatt) har han varit hemsk! Har rivmärken över halva armen efter nattliga och morgontidiga attacker?

Men nu skall jag inte grubbla mer idag och i morgon kommer en ny dag som ännu är helt oförstörd OCH jag är nykter??

Dags för en balja te och en stund framför tvn?

Kram??

Sommarbarnet
mån, 2020-08-17 - 18:46

Efter en dag i shoppingens tecken med den ene sonen är jag bara SÅ trött! Men på ett skönt sätt☺️

Tidigare, innan mitt nyktra liv?, var jag alltid inställd på att dricka när jag kom hem efter en sådan här dag. Korkade upp redan när jag kom innanför dörren. Hade planerat det redan på morgonen och räknat ner tills jag ÄNTLIGEN fick sitta här hemma med mitt vin eller vad jag hade just då. Sen raglade jag ut med hunden på en snabb runda och när jag kom in igen fortsatte jag bara...

Hemskt att tänka tillbaka, men nyttigt!

Idag när jag kom hem sparkade jag av mig skorna och lade mig på soffan en stund och läste ”Skål, ta mig fan”.

Sen kom dottern och hämtade mig och så bar det iväg igen. Denna gång till blomsteraffären för att köpa blommor och krukor och sen vidare för Covid-test. Så nu är det gjort också??

Men nu har jag iallafall fått lite soppa i magen och skall fortsätta läsa lite innan det är dags att gå på sista rundan med hunden för dagen.

Känner en sådan tacksamhet över att jag fattade detta beslut att sluta dricka alkohol! Trots att beslutet var då sprunget ur ångesten efter min sista fylla. Men det var nog ändå nödvändigt, denna sista fylla. Jag hade planerat den också, men visste inte då att det skulle bli den sista. Funderar idag på vad det egentligen var som gjorde att jag bestämde mig där och då så radikalt. Tror helt enkelt att jag var trött på alltihop. Planerandet, smygandet, baksmällan, ja, hela alltet.

Känner mig fri idag✨

Kram

Se klart
mån, 2020-08-17 - 22:27

Det är en enorm känsla, att känna sig fri i livet. Att bestämma själv.
Att aldrig behöva ”hoppas på” att inte bli för berusad. Att inte behöva oroa sig för att det finns för lite eller för mycket.
Den friheten hade iaf inte jag räknat med så det är stort för mig och något jag reflekterar över varje dag.
Det är härligt att läsa dina inlägg och det som egentligen är vanlig vardag känns som något märkvärdigt. Tänker att det är så själva livet är menat. Att vi ska se det, och känna den där storheten i det lilla.
Tack för att du delar med dig!
Kram ?