Tackar.

Kille o kille. Jag såg ju att vi förmodligen är årsbarn, fyller 50 senare i höst. Fast man är ju inte äldre än man gör sig *skratt*

Enda trista med att jobba är att jag inte hänger här lika mycket, ibland känns det som jag knappt hinner läsa i fatt. och ibland bara skriva något glatt hurrarop

Jo, jag vet, men jag skriver fortfarande mest ”kille” eller ” tjej” av gammal vana. Borde ju egentligen skriva ”gubbe” eller ” gumma”. ?

Det blir lite si och så med skrivandet med tiden har jag märkt. Jag skriver när jag har tid eller känner för det. Tror dock det är viktigt att inte släppa det helt. Det tycker jag i alla fall.

Håller med ; att hänga här o kolla av tror jag att jag vill fortsätta med, för om det någon dag blir skitjobbigt finns ju vanorna kvar att skriva här, istället för att bara försvinna ner i flaskan utan att någon märker det.

Jag tror det är en bra idé att hänga kvar här även om det går bra för stunden. Visst hade du varit här tidigare och sedan fallit in i ditt gamla mönster. Har för mig att jag läst det i din tråd. Stanna kvar och fortsätt skriva när du får lust. Det tror i alla fall jag är en bra långsiktig strategi.

Jo, ingen av de tidigare gångerna lyckades jag särskilt många veckor, så jag är just nu på rekord för min del :) 9+ veckor. Vore ju dumt sumpa det :) Men det går ju låta reptilhjärnan ta över snabbt om man har lust.

Lördag...
Jag har beredskap i jobbet, och i natt blev jag väckt och fick jobba ett par timmar (hemifrån), det tog säkert en timme innan jag lyckades somna efteråt, det brukar alltid vara svårt varva ner direkt efteråt. Så morgonen blev seg, tror att radion hade spelat p1 minst en timme innan jag vaknade till liv...

Men efter ett par kannor kaffe och lite frukost så slet jag på mig joggingskorna och gav mig ut i skogen. Långsamt tempo, som alltid, idag utforskade jag nya vägar för att få ihop fler kilometrar. Skönt och kul. Det var många ute i skogen, både joggare, cyklister och de som promenerade. Jag fick själv ihop årets rekord i sträcka - 7 km! Långsamt, på den tiden sprang jag en mil för massa år sen ;-). Men supernöjd ändå.

Nu ska jag varva ner, duscha o joxa på här hemma en stund, och sedan åka på ett kalas för ett av syskonbarnen som fyller 10 år. När de fyller 10 nu för tiden så är det två kalas, ett för oss i släkten, och ett för vännerna. :-) tänk vad annorlunda det är mot förr. Nu är det filmkväll, tacos, och allt möjligt. Och presenter så det rinner ut genom öronen på barnen. Huvudsaken de ser bakom presenter o allt, och förstår att vi älskar dem.

Hur kvällen blir sen vet jag inte, förutom nykter.

Gårdagen
Jamen det var ett av de enklaste barnkalasen jag varit med om, eftersom jag o mina föräldrar kom dit innan barnens kalas började. Vi satt ute och pratade och fikade, ingen tårta (skönt nästan ;-) ), medans dottern som fyllde år redan hade en kompis på besök så hon var inte så intresserad av oss när vi lämnat presenterna.... Sedan hjälpte jag till ordna lite för den egentliga festen, fixa projektorduk och så.

Dagen sen blev så lite som jag tänkt den skulle bli, jag åt en burgare till middag vid en sjö, satt och njöt, det var ganska mycket folk där, som också satt och läste, pratade. Njöt av en av de sista sommardagarna.

Andra natten på raken jag blivit väckt av jobbet, denna gång behövde jag inte resa mig ur sängen ens, men två gånger i natt, så det har tagit lite på att räkna får, eller alfabet som jag brukar göra... innan jag lyckades somna. Det blir lite åtgärder mot leverantörer på måndag så vi slipper dessa nattliga störningar :-/ *morr*

Angående alkoholen o jobbet....

Det var en period på ett antal år jag inte hade beredskap, och när jag tog på mig det igen så höll jag mig i början i skinnet de veckor jag hade det. "Ska ju sköta mig", "passa på vara ordentlig", men se... det gick börja smyga även de kvällarna, mer och mer... Mer än en gång har jag suttit med flaskan i handen när jag fått ett samtal eller ett driftslarm har gått. Det är jättekonstigt att det aldrig helt gått åt skogen. Ibland vet jag att jag knappt vetat vad jag sagt, men alltid kunnat lösa det. Tyvärr kanske. Men nu kan jag ta hand om allt som händer på natten, förutom att somna om snabbt!

Bara detta att slippa eventuellt förstöra mitt arbetsliv, eller skämmas öronen av mig inför min chef eller kollegor. Så skönt slippa den risken. Så mycket lättare att titta folk i ögonen utan att ha det på mitt samvete. Någon gång i framtiden kanske jag - om det tillför samtalet något - ska säga det till någon som behöver höra det. :-) Annars får det sjunka ner i glömskans djup.

Det finns mycket vara tacksam över att missbruket inte förstörde mer av mitt liv än det hann göra. Massa pengar gick rakt ner i toalettstolen via levern som fick kämpa mot min dumhet, men både bankontona och levern repar sig förmodligen ganska bra.

På radion rullar sjörapporten "I bottenviken 1-6, i morgon bitti mest god sikt" och jag har fått i mig andra koppen kaffe. Konstaterar att nacken mår betydligt bättre nu när jag har en riktig bildskärm. Enligt de som kan ska man inte ha ett fönster bakom skärmen, men att kunna titta ut genom fönstret medan jag jobbar, eller som nu, sitter och skriver på forumet, är ju helt nödvändigt, skön känsla att se världen och inte bara en tråkig vägg!

För er som jobbar hemma i höst så kan jag tipsa om ett avsnitt av Vetenskapspodden på P1, "Sitt rätt och håll kontakten på hemmakontoret", det avsnittet tar upp ergonomifrågorna som är specifika med att sitta hemma, att ha datorn på en strykbräda, axlarna i fel ställning osv.

Ha en fin söndag allihop!

Jag tillhör dem som enligt rekommendationer från arbetsgivaren ska jobba hemifrån resten av året. Det innebär både för och nackdelar för mig som individ. Ditt tips om att lyssna på vetenskapsområden "sitt rätt och håll kontakten på hemmakontoret" var kanon bra!! ?

Vilken grej, att du ändå lyckades sköta jobbet trots att du knappt visste vad du sa onykter. Och vilken tur att det inte gick åt bahia!

För precis som du säger är det en enorm ynnest att lyckas sluta dricka innan jobb, ekonomi och kropp är helt fördärvade. ”Low bottom” kallas det visst. Alla behöver inte nå den fullständiga dybottnen.

Jag gjorde det inte, du gjorde det inte, och här på Alkoholhjälpen är vi rätt många som har en ”low bottom”. Och det är värt en stund av extra tacksamhet och kontemplation.

”Grace” säger Annie Grace ofta. Är det ett mellanting mellan stolthet och tacksamhet? Eller ynnest?

Kram ?

Grace

Enligt ett online-lexikon kan grace översättas med t.ex. "takt behag uppskov elegans gunst anständighet ynnest bordsbön nåd anstånd". Sen finns det ju en känd slagdänga inom kyrkosfären, "amazing grace", eller "förunderlig nåd".

man behöver ju inte nödvändigsvis tro på något högre för att ändå inse att ibland klarade man sig undan utan att ha förtjänat det.

Det hjälper ju inte orken att orken att känna sig lite glad o tacksam över att livet är bättre än jag själv försökte få det till :-) Idag kommer det bli någon slags mellandag hur jag än gör, då två nätters störd sömn satt lite spår. Jag har sovit en timme på förmiddagen för att ta igen lite sömn.

I kväll blir det födelsedagsmiddag på en restaurang för en kompis som fyller år:-)

Efter det, kanske, om orken kommit tillbaka, en paddeltur i en sjö eller i älven. Om inte så blir det lite uteliv.

Hej! Läste att du var ute och sprang. Bra jobbat med 7 km. Jag är uppe i lite mer än 5 km nu. Men känns lättare och lättare. Känner mig alltid så duktig och hälsosam när jag ser massa andra va ute och motionera också. Typ ”åh jag är en av dom nu när jag springer en lör/söndagmorgon”. Hör liksom inte till vanligheterna då jag varit bakis så ofta då.. ha en fin söndag! ?

Ah, det är en så mycket bättre känsla att vara en av de där duktiga än ligga trött i sängen och mentalt slå på sig!

Hejja på dig, du kommer också öka sträckan eftersom. Häromveckan sprang jag lite på skogsgrusvägar istället för bara elljusspår, och det kändes lite i benen efteråt, kanske andra muskler som aktiveras då. Tror det är klokt jag börjar variera vilka sträckor jag springer, även om jag inte kommer ge mig ut på ren asfalt i onödan.

Min söndag har hittills varit långsam, en liten promenad till affären, men ska ge mig ut senare, nu har jag nästan piggnat till.

Ha en fin söndag.

Ny vecka

Det här inlägget är inte direkt alkoholrelaterat, men väl "drogrelaterat". I helgen bestämde jag mig för att försöka minska mitt snusande, från 1.5-2 dosor portion per dag till, ja en början 2 mini portion per dag, men borde försöka pressa ner till 1 portion per dag sen om det går. Sluta helt eller så, ja i teorin, men måste få bukt med det lite först, för att göra en cold-turkey klarar jag verkligen inte av rent humörmässigt.

Läser jag på så innehåller mini ungefär hälften så mycket nikotin som vanlig portion, så vi pratar om en halvering om jag förbrukar samma mängd dosor, och 1/4 om jag lyckas vänja mig vid en mini-dosa per dag. Når jag dit är jag nöjd för ett tag.

Ett av skälen är ju såklart hälsa, ett annat pengar. Jag bränner lätt 2000 i månaden på nikotin... Helt galet.

Sedan inser jag hur fånigt det är, när jag ska ut och jogga vågar jag inte ge mig iväg utan en dosa i fickan. Helt sjukt, jag är ute max 45 minuter. Så nu är det dags att strypa tillförseln av den nappflaskan.

Mängden nikotin i kroppen påverkar hjärtat, det märker o känner jag, men struntar ändå i det. Så att få ner mängden ordentligt tror jag är bra både för välmåendet (när väl huvudet vant sig vid lägre dos), och förmågan att jogga och förbättra konditionen torde gå lättare.

Får se hur mina planer går, men vis av erfarenheten från öl-slutandet så skriver jag här istället för att bara försöka av mig själv utan att någon vet om det. Kanske ger jag upp minskandet och återgår, inte hela världen, men det vore verkligen nice få ner nivån.

Men prioriteringarna måste vara: fortsätt vara nykter, det går först. Sen minska/sluta med snuset. Aldrig tvärtom.

Det där borde jag göra också ? Jag vågar inte ens räkna på hur mycket pengar jag lägger på snus varje månad.

Mini ger mig inte alls samma ”trygga känsla”. Och ibland byter jag smak, men sen går jag alltid tillbaka till den gamla vanliga sorten.

Jag är fd rökare. Lyckades inte sluta med den ovanan helt förrän jag började snusa. Vågar inte ens tänka tanken att sluta snusa. Men det borde funka att snusa lite mer kontrollerat. Tål att tänkas på i alla fall.

Det finns ett nikotinsubstitut som är utformat som portionssnus. Minns inte namnet dock. En del ”snusar” bitar av ingefära eller kryddnejlika. Konstigt.

Jag har hört att en snusare har ett fyra gånger större nikotinbehov än en rökare, eftersom man snusar typ hela tiden.

Lycka till! Jag kanske följer dig i fotspåren. Men jag tror mer på att glesa ut än gå över till mini. Mini gör ingen snusare lycklig ?

Kram ?

Jag snusade första gången när jag var 28.. några på jobbet höll på med det där, och jag fick en kväll för mig jag skulle köpa en dosa lös, oklart varför så här efteråt. Såg tufft ut?. Jag gick hem, provade. Kräktes. Aldrig mer tänkte jag, men köpte sen portionssnus då jag tyckte det andra var så äckligt att hålla på med. Sen var jag fast.Hur dum kan man vara börja i vuxen ålder??

Att du snusar istället för röker är en enorm hälsovinst! :-)

Kan hålla med om att mini är inte riktigt samma sak, men jag vet jag inte skulle klara av att glesa ut.. Ibland känns det som jag byter prilla lika ofta jag som jag tar ett andetag *skratt* Och sen var det faktiskt mini jag körde med i ganska många år, innan jag gick över till vanlig portion, och general portion mini är inte så hemsk.

Tror inte det är värt försöka trassla med ingefära eller jox, men hur jag gör i nästa steg får jag se. Just nu måste jag försöka få ner mängden, och det genom att byta till mini :)

Snusare har definitivt mer nikotinberoende än rökare, vi kanske inte får den där kicken av blosset lite nu och då under dagen, men det första som man famlar efter när man vaknar är ju dosan, ibland även på natten, så giftet finns där och myser hela tiden.

:-)

Nu blir det morgonpromenad till jobbet (jobbar hemma i veckan, och då är det bra gå till jobbet, för att inte bara sitta inne hela dagen)

Tjing

Jag gjorde ett försök i början av augusti att blir nikotinfri. Det gick inget vidare. Jag ersatte en dosa granit portion large om dagen med nikotintuggumi och vanliga tuggumi. Det gick skapligt bra i några veckor tills jag började få ont i käkarna av allt tuggande. Nu tar jag nån snus varje dag men ej i samma omfattning som tidigare då jag alltid hade en prilla inne. Jag vill inte trycka in en snus på gammal rutin. Först måste suget komma och jag medvetet göra ett val om att ta en snus eller låta bli. Tanken är då att snusandet ska minska och förhoppningsvis avta helt och hållet. Nikotin kampen är mycket svårare än alkolhol kampen för min del. Jag har som längst varit utan nikotin i 4 månader i mitt vuxna liv. Det var förra gången jag försökte sluta snusa för nått år sedan.

Muskelont i käkarna pga tuggummi vill man ju inte få. Jag har själv förut provat med olika former av piller, men det blev ju i sådan omfattning att jag antingen fick hicka av dem, blev lös i magen av något sötningsmedel eller vad som var i dem, eller fick frätskador under läppen av en av sorterna. Det kanske fungerar att använda något av de preparaten på sikt, och för vissa, men just nu måste jag till en börja minska mängden.

Att göra som du bestämma sig och komma i ett läge det är ett medvetet val, det tror jag skulle vara bra för mig, men jag känner jag är för okontrollerad ännu. Får se vad jag landar.

Det blev en kort morgonpromenad här, blött, regnigt. Definitivt höst.

I bilen in till jobbet tänkte jag ”Jag ska inte byta snus när jag kommer till jobbet utan vänta minst en timme”.

Vad gjorde jag precis utan att ens reflektera över det? Bytte snus förstås. Suck.

Medvetandegöra beroendet är nummer ett. Alltid.

Kram ?

*skratt*

Jag trycker ju in två nästan hela tiden, om jag inte är bland folk vill säga, för det ser ju ut som man är beroende då...

Ja lyfta upp det på ytan så det går titta på, prata om och resonera kring.

Här hällregnar det, så lite nöjd över att jobba hemma idag. Mysigt. Samtidigt full rulle i det som måste ske nu på morgonen för alla på jobbet ska vara nöjd, eländet i helgen fortsätter, eller snarare, konsekvenserna av strulet märks nu när personalen är på jobbet igen. Men då vet jag ju att jag gör lite rätt för lönen.