av Charlie70

FinaLisa
tors, 2020-09-03 - 21:55

Då förstår jag..? vad synd att det blev en så seg och långdragen läkning...
Ja, det är väl inte den bästa motionen om man är otränad. Man tänker ju inte så om att det är "bara" att hoppa?.
Jag tänker på en bekant för många år sedan som gjorde ett bungyjump... Inte så kul följder, hennes höfter blev inte så bra efter det..?
Du kanske ska kontakta någon idrottsläkare/ortoped som coachar simhoppare eller gymnaster... De vet nog bäst hur man blir bra...
Lycka till dig ?
Kram ???

Charlie70
fre, 2020-09-04 - 08:44

Nej, man får vara rädd om sig märker jag. I dag känns det bättre men då tränade jag inte i går. Inte kul om träningen ska förvärra det. När jag druckit mitt te ska jag testa yoga-passet jag hittade. Ja, ja fortsättning följer med den frågan.

Tänker en hel del på framtiden nu. Dels hur det ska bli när jag börjar jobba igen. Hur det ska bli med orken, min förmåga att tänka och inte minst på om jag ska bli stressad och få tillbaka vinsuget. Ett sug som faktiskt varit fullständigt frånvarande i två månader nu. Efter 6 månaders nykterhet hände det nämligen fantastiska grejer för mig. Harmonin som tidigare funnits lite då och då är nästan ständigt närvarande och suget försvann. Alkoholen ligger långt bak i hjärnan nu. Funderar sällan på den och när jag gör det tilltalar inte tankarna mig. Precis så som vi vill ha det. Eller hur? Men jag tar inget för givet. Aldrig glömma var jag kommer ifrån.

Kram!

Se klart
lör, 2020-09-05 - 13:20

Har ju följt din resa Charlie och så fantastiskt är det eftersom jag vet hur jäkla kämpigt du hade det med suget under en lång period. Så starkt att hålla i. För mig har det verkligen hänt mycket den senaste månaden, men i takt med det blir jag än mer rädd om min nykterhet och påminner mig ofta om att detta liv eller tillstånd inte är något att ta för givet. Förstår att du har mycket tankar kring framtiden men kanske är det som med alkoholen där, att en dag i taget kan fungea?
Önskar dig en fin lördag! Kram ?

Kaveldun
lör, 2020-09-05 - 22:50

..så härligt det låter Charlie - det du beskriver. Att sinnesron har tagit över så starkt och att du känner ro så ofta nu.
Det är så inspirerande att läsa.
??

Charlie70
sön, 2020-09-06 - 07:30

Njuter av att jag kan ta långpromenader igen. Min kropp börjar så smått återhämta sig från utmattningen. Jag njuter av att gå. Utan värk i någon del av min kropp. Jag ser fram emot att gå. Jag planerar för att gå. I snart två års tid har det i princip varit omöjligt p.g.a. värk och orkeslöshet. Underbart!

Suget infann sig trots allt en snabbis i fredags eftermiddag. Tack vare nya goda vanor kunde jag gå hem, koka en kopp kaffe och snart var det borta igen. Fredagkvällarna ÄR INTE lika med vin längre. Absolut inte. Några nya vanor har egentligen inte ersatt de gamla mer än att jag brukar ta fram en liter kylskåpskallt vatten till TV:n eller läsfåtöljen. I bland festar jag till med lite kolsyra i vattnet. Jag behöver inte mer. Nykterheten i sig är faktiskt belöning nog. Jag njuter! Jag längtar efter morgnarna, jag planerar och vet att jag kan hålla planeringen eftersom ingen bakfylla kommer att rasera dem. Det räcker för mig.

Kram!

Torn
sön, 2020-09-06 - 13:08

Grattis i efterskott! Det börjar bli lite svårt att hålla reda på alla månadsdagar här. Även sin egen ibland.? Men jag brukar alltid försöka hålla koll på dina och VaknaVackers, för då börjar min närma sig. Jag märker att du verkligen mår mycket bättre nu, härligt! Det tar helt klart sin tid det här. Fortfarande poppar det upp nya upptäckter, känslor och fördelar.

Svaret på din fråga i min tråd är att barnen och framförallt min fru känner till mina månadsdagar. Men jag måste påminna dem och jag får ingen glass och ballonger om man säger så. De första 5-6 månaderna så var frugan måttligt imponerad, men jag fick ett ” bra där” av henne i alla fall. Tror inte riktigt hon trodde att jag skulle hålla i så länge. Därför blev jag förvånad och glad när hon härom veckan helt spontant berömde mig jättemycket och tyckte det var väldigt skönt och bra att jag fortfarande var nykter. Vet inte riktigt vad som flög i henne.?

Ha de bra nu, och håll koll på kaffekoppen så du kan fortsätta skriva här.?

Kram

Pilla
mån, 2020-09-07 - 19:28

Såg att du använder denna tråd så skriver några rader här också.
Tack för dina kloka ord i min tråd!
Det värmer när man får lite tankar från forumet.
Kram Pilla

Se klart
mån, 2020-09-07 - 20:07

Nej, inte vin-koppling här heller. Vågar inte dricka kaffe så sent, men lite nötter, lite cola med is och citron.
Alkoholen var så fruktansvärt passiviserande tänker jag ofta. Efter första glaset hände inget mer än fler glas då. Så segt och så mycket tid som gått åt till detta formalin.
Kram!

Charlie70
tors, 2020-09-10 - 08:16

Efter att vi fick veta om sonens ecstacy-provning har det blivit en del möten och mycket prat med sonen (mycket och mycket förresten - en hel del blir ju mycket enstavigt så som det kan vara med en 15-åring). Nu har vi i alla fall kommit till en punkt där jag bedömer att han förstår allvaret så mycket han kan och att vi kan se framåt. Check på den!

Jag kämpar på med mitt. Samtal som är väldigt jobbiga men värdefulla, går till kiropraktorn med mitt bäcken som hamnat på sniskan, tränar och det viktigaste vilar där emellan. I går somnade jag mitt på dagen. Trots god sömn varje natt började jag ta slut igen. Bra att kroppen signalerar det och jättebra att jag faktiskt kan lyssna på signalerna!

Vinsuget från i fredags är som bortblåst. Tog väl en timme. Nu känner jag avsmak igen. När jag tänker på det. Har nästan inga tankar på alkohol alls längre.

Har fortfarande en väg tillbaka från utmattningen. Mycket har blivit bättre på sista tiden. Kognitivt är jag fortfarande en katastrof. Glömmer, har svårt att få delar till en helhet. Det går ut över konsekvensktänket. En del i det tror jag ligger i klumpigheten. Kaffet i datorn blev dyrt. Köpte ny efter en del vånda. 6500 kr... Den andra är på försök till lagning. När jag vet mer om dens livsöde pratar jag vidare med försäkringsbolaget. Även om det svider i plånboken hos denna heltidsjukskrivna mamma är detta inget annat än världsliga ting. Det viktiga är att jag är nykter. Att jag kan framstå som den goda förebild jag vill vara för mina barn. Att jag orkar vara den personen varje dag. Att nykterheten är en förutsättning för att komma ur utmattningen så att jag komma tillbaka till ett välfungerande arbetsliv igen. DET är viktiga ting i mitt liv!

Kram!

AkillesU
tors, 2020-09-10 - 08:46

Du är inte ensam. Många här inne som verka ha lite samma tendenser. Och som varit utmattade nån gång. (Liksom jag själv). Och alkoholen har ju inge gjort saken bättre... men nu kämpar vi vidare och stöttar! Jag har mina ups and downs men har börjat jobba 75%. Men det tar tid! Läste på nyheterna igår att utmattningen bland kvinnor i medelåldern med barn och jobb ökar. Inte konstigt med all press på oss... ska va bra på allt! Styrkekram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-09-10 - 17:07

Utmattning skadar samma delar av hjärnan som alkoholen gör, dvs pannloben. Så att inte dricka är den bästa gåva man kan ge sig själv i den situationen.

Det tar lång tid att komma tillbaka. Jag har ju varit sjukskriven två gånger (2007, 2018) och gått tillbaka till samma jobb båda gångerna. Lite klokare.

För mig handlar det mycket om struktur, gränssättning, good enough-tänk och regelbunden återhämtning. Och att lära sig säga nej.

Jag kommer alltid att vara stressallergisk. Att lyssna på kroppens signaler är livsviktigt. Jag vill aldrig hamna där igen.

Jag har också varit med och rehabiliterat fem medarbetare tillbaka i arbete med god framgång. Trappa upp tiden sakta är viktigt, liksom tydliga och avgränsade arbetsuppgifter, och prata, prata, prata.

En kollega som har jobbat 25% i sommar börjar jobba 50% nästa vecka, och hon är taggad inför det.

På senare år har FK dock forcerat återgången i arbete och det känns väldigt destruktivt. De hänvisar till sina ”regler” hela tiden. Suck.

Skönt att det lugnat ner sig med sonen ❤️

Kram ?

Charlie70
tors, 2020-09-10 - 18:15

Ja, Försäkringskassans försök till att forcera friskskrivning är väldigt destruktiva. Jag har fått en del frågor från dem. Även förslag om att jag borde byta arbete - kom efter två månaders halvtidssjukskrivning... Har svarat sakligt kortfattat och sedan har det lugnat sig.

Vi verkar faktiskt vara en del här som är nära eller i en utmattning. Bra då att vi är här och inte fortsätter använda alkoholen som ett "verktyg" för att må bättre. För det är det INTE.

Kram!

Varafrisk
tors, 2020-09-10 - 18:14

Orkar inte skriva så långt mer än du är så himla fantastisk????
Fasen vad du kämpar❤️å jag förstår att det är tufft med ekonomin ...men du kämpar på ändå??

Stor kram t dig??

Andrahalvlek
tors, 2020-09-10 - 18:20

Efter ett år jobbade jag 75% och var inte redo för 100% än. Då sa FK ”Om du klarar 75% på ditt kvalificerade jobb så klarar du 100 procent på ett okvalificerat jobb, så därför blir du utförsäkrad.”

Jag var fortfarande inte redo, så jag valde att vara tjänstledig 25% ytterligare ett halvår. Jag var priviligerad som kunde göra så.

Skillnaden mellan 6 tim jobb per dag och 8 tim jobb var enorm för mig. Från 2 tim till 4 och sen från 4 till 6 var betydligt lättare faktiskt. De stegen gjorde jag med två-tre månaders mellanrum.

Stå på dig! Och ta hjälp av din arbetsgivare att argumentera.

Kram ?

Charlie70
tors, 2020-09-10 - 18:25

Har svårt att tänka att jag någonsin kan återkomma till 100 procent tjänst igen. Numera har man ju rätt att vara föräldraledig 25% om man har omvårdnadsbidrag (för barn med funktionshinder) från FK. Det är en möjlighet jag har i bakfickan. Helt orimligt att arbeta 100% (som ju ofta blir betydligt mer) och samtidigt ha funktionshindrade barn. Fattar inte hur jag klarat det alla år faktiskt. Eller - det har jag ju inte. Gick på rödvin och blev ju sjuk till sist...

Andrahalvlek
tors, 2020-09-10 - 19:35

Och välj då att jobba kortare dagar. Jag brukar skämtsamt säga att jag orkar mycket, men inte så länge.

Jag väljer att jobba 100% eftersom jag har ett tydligt ansvarsområde. Annars får jag göra samma jobb på mindre tid. Nu kan jag tillåta mig att jobba lite lugnare ibland.

När jag ska resa bort en helg så måste jag vara ledig innan och efter, för att orka. Inför förra helgen i Göteborg var jag ledig fredag och måndag, för att ladda och sen pusta ut.

Nackdelen då är att jag måste jobba ikapp både innan och efter på jobbet för att hinna med det som ska göras. Vissa veckor är lugnare, men arbetsmängden är ojämn. Mycket går att förutse, vissa saker inte alls.

Men nu ikväll är jag mätt efter besök på McDonalds och huvudvärken har lättat lite. Dottern är på bra humör. Kvittrar glatt på sitt rum.

Fick hämta henne på korttids igår kväll eftersom hon klagade på huvudvärk. Sen sov hon kl 20.15 till 06.00 och var pigg som en lärka i morse.

Vår räddning är att hon sover bra, hela nätterna. Det var endast de första åren som sömnen strulade. Att hon sover bra gagnar både henne och oss föräldrar enormt mycket.

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-09-10 - 19:42

Min första utmattning, då yngsta dottern var 8 år, berodde till stor del på henne. Men det är nästan tabu att prata om det, att man faktiskt kan bli utbränd på sina barn.

Ändå är det så oerhört vanligt. Skilsmässotalen och antalet sjukskrivningar inom funkisfamiljer är enormt hög. Men familjelivet kan man inte sjukskriva sig ifrån förstås.

Det är slitsamt att orka med allt om barnen är friska, har de dessutom särskilda behov är det etter värre. Bara alla vårdkontakter är ju delvis ett halvtidsjobb ?

Kram ?

Charlie70
tors, 2020-09-10 - 20:41

Jag satte mig förra året och gjorde en överslagsberäkning på hur många timmar extra jag lägger i veckan på flickan. Har ju en normalt utvecklad och självständig son så jämförelsematerial finns. De möten IRL, telefonmöten, underlag som ska skickas, stöttning i hemmet med diverse - allt utöver det vanliga - summerade till 51 timmar extra i veckan. Så, ett extra heltidsjobb är det faktiskt. Om man inte är två som delar. Och så oro på det, för flickans framtid, för epilepsianfall, för en skola som inte gör sitt jobb. Inte konstigt det blir vinkonsumtion, skilsmässor och utmattning.