Kunde igår klappa mig på axeln då jag nu fixat min första vita månad (någonsin tror jag). Men målet är tre vita månader (längre fram klarar jag inte att tänka just nu). Det har hittills gått längre än väntat, men jar har också jobbat med mina tankar mycket. Läser här varje dag, läser böcker (just nu ”Tänka klart”), kollar youtube om alkohol och lyssnar på ljudböcker och poddradio. Snart har jag bla lyssnat Igenom alla avsnitt av Alkispodden.
Jag känner mig fast besluten att köra på nyktert en månad till. Känner att jag mår bra, men fortfarande är det inte att avstå A som känns svårast. Nej, svårast är i sociala sammanhang där jag ”förväntas” att dricka. Inte att avstå A utan hur och vad jag ska säga. Oro för hur reaktionerna ska bli.
I går hade jag en diskussion med min fru som stöttar mig i detta, men kanske inte alltid riktigt förstår, eftersom hon själv aldrig haft någon problematik runt A.
Vi är bortbjudna till vänner i helgen där det kommer bli en situation med förmodande reaktioner när jag kommer tacka nej till A. Lär bli en del förundran över detta och förmodligen frågor (kanske även ”pikar”).
Min fru frågade om det kanske ändå inte vore lättare att ta lite grann. Typ bestämma sig för kanske en öl och ett glas vin och inget mer.
Nej sa jag, det känns faktiskt mycket jobbigare att ha en strategi där jag dricker lite än en strategi att inte dricka alls.
Jag tror alla här inne förstår ....

Du borde ha ett standardsvar som är lite lagom dräpande. Typ ”Du dricker vad du vill, och jag dricker vad jag vill. Okej?”

Tröttsamt att folk inte bara kan sköta sitt eget. Tänk så här. Det är sitt eget drickande de har problem med när de stör sig på att du inte dricker. Problemet ligger hos dem egentligen.

Bra jobbat med nykterheten! Helt rätt taktik att mata hjärnan med nyktra fakta. ”This Naked Mind” finns som podd också! Över 300 avsnitt, tjoho!

Kram ?

Genom att ta en dag i taget och med support av tiden kan jag ni räkna in fem helnyktra veckor. Kan inte erinra mig att jag haft ett sådant långt totalt uppehåll sedan jag hittade alkoholen i den övre tonåren. Går fortfarande förvånansvärt bra. Märker dock att jag på kvällarna, när jag ofta tidigare brukade dricka, springer oftare i köket och småäter för att stilla min rastlöshet. Trots det har jag tappat ett par kg sedan jag slutade. Man förstår då hur kaloririk starköl är.
Bortbjudna igår och var lite pirrig innan för vad jag skulle säga och hur reaktionerna skulle bli då jag skulle tacka nej till alkohol. Inte likt mig om man säger så. Gick dock bra och jag märker att jag nu börjar bli bekvämare i att berätta mer sanningsenligt utan att ändå överdramatisera det. Detta istället för att använda vita lögner som jag gjorde första veckorna. Hade trevligt hela kvällen även om det känns som kvällarna blir lite väl långa. När jag drack kändes det oftast tvärtom dvs. jag upplevde då att kvällarna snarare gick för fort.
Mitt mål är i första hand tre nyktra månader och som det känns nu kommer jag fixa det, men är samtidigt lite rädd för att känna mig för säker. Därför försöker jag inte blicka framåt för mycket utan fortsätter att tänka en dag i taget.
Tackar er alla kämpar därute för support och önskar er all lycka på era resor mot ett bättre liv ?

Gött att det går bra och grattis till fem veckor! Skönt att du kan fasa ut de vita lögnerna. Det funkar ju kanon med vita lögner ett tag, någon månad eller så, men blir onödigt jobbigt och dessutom ohållbart i längden. Det här med att säga sanningen till folk varför man slutat dricka har betytt väldigt mycket för mig. Man får bättre självförtroende och blir därmed ännu mer motiverad att hålla sig nykter. Man mår bättre helt enkelt och känner sig stolt. Men som sagt, vita lögner den första tiden tills man känner sig mogen är helt perfekt.

Jag har läst igenom din tråd i kväll. Känner igen mig mycket i det du skriver. Tydligen är vi lika gammal, jag är 57 år. Min fru vet vad jag kämpar med. Hon är mitt största bollplank. Ingen i bekantskapskretsen har reagerat på att jag oftast väljer A fritt nuförtiden. Jag har givits kört med lite vita lögner för jag skäms för mina problem. Jag har hängt här på forumet under de senaste åren. Jag har haft helt alkoholfria perioder sedan jag började skriva här, men även provat att dricka kontrollerat. Det har funkat bra för mig med kontrollerat drickande men kroppen och själen mår bäst när jag avstår alkohol helt och hållet. För mig har strategin en dag i taget funkat kanon bra.

Fialotta88

Det är så tröttsamt med pikar och folk som ifrågasätter varför man inte dricker... jag tror sådana människor i grunden funderar över sitt eget drickande och när de då möter någon som dig som tagit steget och valt att avstå från A ett tag så känner de sig dåliga och vill inte vara ensamma i sitt drickande, därför kommer pikar, kommentarer och ifrågasättande. Det är helt enkelt en fråga om avundsjuka... de tänker att deras eget drickande är okej om andra också dricker. Men om andra inte dricker så känner de att de måste ta tag i sitt eget drickande, något som jag tror skrämmer många.

Avseende det man ska säga när folk frågar varför man inte dricker, svara bara ”av hälsoskäl”. Då brukar de flesta bli obekväma och inte våga fråga mer. De har ju ingen aning om om du kanske drabbats av en allvarlig sjukdom eller om du bara vill bli en bättre version av dig själv och leva ett hälsosammare liv utan A. Och om personen mot all förmodan frågar vad dessa hälsoskäl är för något så kan du svara ”jag vill helst inte prata om det.” Och sen byter du snabbt samtalsämne och börjar prata om vädret eller bostadspriser som 90 % av allt kallprat går ut på ?

Tusen tack för all input och pepp ni ger mig på det här forumet.
De täta besöken jag gör här har varit en stor hjälp för mig hittills. Jag har nu klarat 37 dagar och även om enormt mycket tankar har snurrat runt A emellanåt har jag ännu inte varit nära något återfall. Nu gäller det att fortsätta hålla garden uppe och inte börja känna sig för säker. Jag har tre månader som mål. Längre än så klarar jag inte att tänka i nuläget.
Nu kör vi på en dag i taget och peppar varandra! ?

Lyssnar just nu på ljudboken ”Skå ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Jag blir lite konfunderad när han hävdar att 99 % av de som lyckas bli nyktra har sökt hjälp. Om detta påstående är statistiskt säkerställt är det alltså bara en på hundra som lyckas på egen hand. Jag tycker det låter enormt lite då jag läst/hört flera som ändå lyckats på egen hand.
Jag har själv inte hittills haft några planer på att söka hjälp, men om detta är fakta så har man ju onekligen ganska dåliga odds att lyckas. Vill inte tro det, utan kör vidare på egen hand så länge det känns bra.
Stänger dock inte dörren för att söka hjälp om jag börjar vackla.
Hur gör ni andra? Är det många här inne som har lyckats bli nyktra på egen hand över tid?

Det här forumet är också ett sätt att ta hjälp. Vi är många här som inte gått i behandling eller hos AA, och jag är en av dem. Snart 7 mån nykter, tjoho!

Det kallas ”spontan nykterhet” tydligen att sluta på egen hand. Uppklarningsprocenten är god enligt Annie Grace, mest sannolikt för att vi ofta inte har kommit ända ner på djupaste botten i alkoholträsket.

Jag har hela tiden varit aktiv på forumet. Det hjälper mig också att hjälpa andra. Genom att skriva här tar jag mig tid att både planera och reflektera. Och här finns alltid någon klok person som kan hjälpa mig att tänka ❤️

”Skål ta mig fan” är min insomningsljudbok. Sätter timern på 30 min och brukar somna innan det är slut. Sjätte eller sjunde gången nu som jag lyssnar från början. Åberg förespråkar AA, men hans bok är bra ändå ?

Kram ?

Ja det låter ju lite deppigt med procenten- en enda. Kanske vet någon av rådgivarna här på Alkoholhjälpen?
Alltså inte vi amatörer ?
Jag kör på med mitt dagliga löfte, läser och skriver här morgon och kväll nästan utan undantag. Det hjälper mig med min rutin, och jag tror att jag också har en god press, heter kanske inspiration då? att hålla mig nykter ihop med alla jag hänger med här.
Oavsett om du tar hjälp här, på AA eller kbt som jag läst funkar för en del, så tror jag att insikten om att det är ett stort projekt- har stor betydelse. Att sluta helt på egen hand utan att tänka närmare på saken tror jag är ytterst ovanligt. För mig kräver det daglig omsorg om mig själv, och att ta tillvara nykterheten på bästa sätt.
Det kanske låter avskräckande jobbigt för någon men den har nog inte upplevt hur sjukt jobbigt det är att dricka för mycket och för ofta.
Häng kvar här, så kommer du upptäcka vilken sorts stöd och hjälp just du behöver. ?

Vad klokt att du tar upp det du läser om och ifrågasätter det som inte passar på dig, eller tänker kritiskt!

Precis som du redan fått höra här är även detta ett sätt att ta hjälp på, skriva här på forumet. Vilket du själv också nämner, du gör denna förändring på egen hand och plockar upp lite av varje du känner är hjälpsamt för dig. Skriva och läsa här, litteratur i övrigt kring alkohol och att du har satt mål, verkligen bra jobbat!

Statistiken från den boken du frågar om är nog inget du ska lägga så mycket vikt vid, precis som du själv nämner. Det finns mycket stöd för att självhjälp fungerar och att många faktiskt inte tar hjälp alls utifrån och sen exakt vad som hjälper är ju olika från person till person.

Fint att du är här och grattis till dina nyktra dagar, ser fram emot att fortsätta ta del av din resa framåt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det är så lätt att tänka att söka hjälp bara handlar om att gå på AA eller i terapi etc. Men att söka hjälp kan ju faktiskt innebära så mycket annat. Alla kan nog hitta sin egen väg. Huvudsaken är väl att man tror på det man gör.
Önskar er alla där ute all lycka vilken väg mot nykterhet ni nu väljer att gå.
Tillsammans här är vi starka! ?

Boken ”Tänka klart” av Annie Grace var en ögonöppnare för mig. Hon förespråkar det som jag kallar faktametoden.

Hon säger att tre saker är viktiga:

1) Du måste verkligen tro på att du klarar av att bli nykter.

2) Slå inte på dig själv om du snubblar på vägen - upp igen och framåt. Lyft samtidigt alla fördelar med nykterheten till skyarna!

3) Identifiera dig som nykter, ungefär som du skulle göra om du började utöva en hobby/sport seriöst.

Och det är på punkt 3 som vi börjar ”predika” nykterhet för alla som vill lyssna på oss ? Att berätta för dem som inte vill lyssna är lönlöst.

Kram ?

Efter sex helnyktra veckor fick jag ännu en söndagsmorgon vakna utan skam och ångest över en våt lördag. Istället pigg, glad och energifylld och där man ser fram emot söndagens händelser. Tidigare har söndagar varit sega, ångestfyllda och jag har inte velat ta mig för så mycket.
Jag har 3 månader som mål och ännu så länge känns det som att det ska gå. Inte varit nära ett återfall än i alla fall.
Jag har också efter tips från Andrahalvlek köpt och börjat läsa boken ”Tänka klart”. Hoppas den ger ytterligare motivation till fortsatt nykterhet.
Önskar er alla en nykter och skön söndag.

Jag har också tänkt att köpa boken "Tänka klart". Visst är det skönt att vakna på morgonen när man inte druckit - det är en stor belöning i sig. Ha en fin söndag och fortsätt på den inslagna linjen!

Dag 45 idag. Tyckte att sömnen blev mycket bättre bara efter några dagar efter att jag slutade dricka. Men den senaste tiden har sömnen successivt blivit sämre. Vaknar mitt i natten och kan inte somna om, så det blir inte många sömntimmar. Är för pigg när jag vaknar och det skulle ju kunna bero på att livsglädjen börjat komma tillbaka (har börjat se fram emot saker i livet mer nu). Problemet är dock att det slår tillbaka på dagarna när jag blir ”dåsig”
Någon som känner igen detta mönster?
Hoppas att den goda sömnen kommer tillbaka.

Jag är inne på den tredje veckan utan A och känner generellt att sömnen är bättre, men jag är väldigt trött ändå. Pigg på morgonen men vid elva börjar jag bli väldigt trött, liksom vid 14-15-tiden. Jag tror och hoppas att detta ska rätta till sig ju längre fram i nykterheten jag kommer. Tror du inte att det tar mycket energi att tänka, skriva, bearbeta och "kämpa"? Det tror jag.

Ett bekymmer med sömnen är när man oroar sig för sömnen, i värsta fall får sömnpanik. Då går det INTE att sova! Men det är svårt att inte bli orolig, så det blir lätt en negativ spiral.

Jag har historiskt hysteriska problem med sömnen. Nykterheten har gjort underverk, men ändå har jag fortfarande vissa nätter som stökar enormt.

Jag försöker att förhålla mig helt neutral till det. ”Okej, nu har jag svårt att somna”, ”Okej, nu har jag vaknat en gång per timme hela natten”. Inte jaga upp mig. Bara gilla läget. Då lyckas jag lättare bryta den negativa spiralen.

Är jag riktigt trött dagtid lägger jag mig i vilorummet på lunchrasten och tar en höneblund på 30 min. Jag har gjort det så mycket att jag är van och somnar på några få minuter. Oerhört effektivt! Som att reseta hjärnan.

Efter skitnätter kommer alltid bättre nätter. Tålamod och lugn är grunden till mycket.

Stort grattis till 6 nyktra veckor!

Kram ?

Är faktiskt som att varva upp för ett långlopp om detta projekt liksom ska tas på allvar. Ha tålamod med trötthet, matthet- jag känner mig trots 8 nyktra månader jättetrött ibland - och utan anledning.
Tänker att man druckit bort sitt inre trött-kompass så det tar ett tag för kropp och min hjärna att fatta.
Att bara låta sig vara trött utan särskilt skäl har iaf jag inte haft tålamod med på många år.
Nykterheten är lite, ja nästan blyg i början, kan ta lite tid. Bra jobbat av dig!