av Lussemorsan

Lussemorsan
mån, 2020-09-07 - 17:35

Barnet är 19 år och går på gymnasiet (med nöd och näppe, för hon är sällan där och inte så flitig med studierna). Jag känner att min ork är på upphällningen efter alla år av enorm kamp med och för henne (hon har autism mm också). Hon super och hamnar i trubbel, har blivit allt från våldtagen själv till polisanmäld för misshandel. Hon krossar inredning i vårt hem och har hotat mig med kniv. Jag har tappat räkningen på hur många gånger hon har åkt ambulans till sjukhus pga. redlöst berusad eller "sneat", ibland med misstanke om droger dessutom (men endast bevisat en gång). HUR ORKAR MAN SOM FÖRÄLDER? Jag vill inte bo med henne och vore hon inte mitt barn så skulle jag kasta ut henne. Längtar efter att hon flyttar hemifrån och skäms över det.

gros19
mån, 2020-09-07 - 21:53

Så kan ni ju inte ha det är min första reaktion. Dottern är idag myndig men det är väl så att föräldrar har ansvar för försörjningen så länge man går i skolan. Hade din dotter varit under 18 år kunde man på socialförvaltningen inleda en utredning om eget boende. Hur man gör med ett äldre barn som är myndigt vet jag inte, men jag tycker du ska kontakta socialförvaltningen och berätta om den ohållbara situationen ni befinner er i. Det. Din dotter har också diagnoser berättar du och det inbebär att funktionsstödsförvaltningen kanske behöver vara inblandad, behöver hon kanske något skyddat boende, missbruksvård kanske och ekonomiskt bistånd. Ni behöver hjälp på många sätt. Jag hade nog börjat med att kontakta ekonomiskt bistånd och berättat att din dotter inte kan bo hemma längre och berätta varför. Jag hade också gjort en orosanmälan gällande missbruket. En omfattande problematik, men boendet är som jag ser det det mest akuta.

EsterHanna
tis, 2020-09-08 - 06:35

Det är lätt att råda till att kontakta socialtjänsten här inne, men vet att det inte är så lätt. Man kan inte göra en orosanmälan på en myndig person om barn ej finns med i bilden och socialtjänst är ej ansvarig för boende. Det är inte olagligt att leva på gatan och destruktivt. Tyvärr, så ser Sverige ut idag.
MEN med tanke på att din dotter går på gymnasiet fortfarande, skynda , skynda -så omfattas hon av andra "lagar"(ung vuxen, går i skola och bor hemma).... Kontakta genast skolan, rektor, kurator, skolsköterska-gå dit, ring! De har enligt lag rätt att göra en orosanmälan (det skulle de redan ha gjort!!!) och då MÅSTE socialtjänst utreda. Om skolan gör den. Så skynda dig dit!
Lycka till! Och stor kram!

gros19
tis, 2020-09-08 - 08:01

Orosanmälan det gäller missbruket gör man till socialförvaltningen när det gäller vuxna myndiga personer. Vad det gäller övrigt bl.a. boende så har kommunen yttersta ansvaret även om man inte är så villiga att hjälpa till, men att kontakta skolan är ju också en väg att gå. Det är dock socialförvaltningen som ansvarar för missbruksvården.

Självomhändertagande
tis, 2020-09-08 - 10:56

Ok. Jag läser och jag tänker. Vad hände först. Hur mår hon?

Kanske hon behöver prata med en professionell psykolog. Ni pratar om soc och om myndighet. Jag tänker på hennes faktiska mående. Det finns en föreningen som heter Storasyster. Jag skulle rekommendera dig att kolla upp det och ge henne information på ett vägledande sätt.

Missbrukar hon för att hon blev våldtagen. Eller råkade hon ut för det för att hon var oaktsam i ett pågående missbruk tro.

Jag tänker att den frågan är till dig själv att svara på. Jag har ingen aning om hur du har det. Eller hur hon har det.

Men jag tänker att det går att få stöd om en vill och då får en kämpa för det stödet.

Hoppas att det blir bra för er båda. Och att hon kan få ett bra liv. Efter en våldtäkt. Så kan en behöva hjälp.

Lussemorsan
tis, 2020-09-08 - 11:46

Tack för era svar. Vi är långvariga "kunder" hos både BUP/vuxenpsykiatrin och socialtjänsten. Jag gjorde ett nödrop angående boende för 1-2 år sedan, men fick nobben efter utredning med motivering att "dottern har det bra hos mamman". Dottern själv vill inte ha någon psykolog, inget boendestöd för att sköta sin egen tvätt och städa sitt eget rum i vårt gemensamma hem. Hon har även erbjudits missbruksbehandling mm, men vill verkligen inte ha någon hjälp alls.

Hon vill bo hos mig, ha full markservice och så mycket pengar som möjligt. Så klart. Det är jag som är utmattad och uppgiven, även om jag så klart förstår att hon också mår dåligt innerst inne. Och det är helt klart så att missbruket leder till att hon sätter sig i riskfyllda situationer och blir sexuellt utnyttjad och hamnar i andra problem. I nyktert läge är hon bra på att ta hand om sig själv, men så fort hon går ut och festar så hamnar hon antingen på sjukhus eller i nån vilt främmande mans säng. Ibland kommer hon hem och lever rövare och det är inte heller så kul. Hon dricker bort allt förnuft. Hon tänker att hon bara ska ta ett glas, men det funkar ju inte.

Det har gjorts många orosanmälningar genom åren pga. skolproblem och diverse dumheter (en gång av skolkuratorn för att jag inte ville köpa en häst åt dottern, folk är inte kloka ibland!). Det har aldrig konstaterats någon brist i mitt föräldraskap och nu är hon ju myndig. Hon är en mästerlig skådespelerska och lindar folk runt lillfingret och får det att se ut som att jag är en bindgalen kärring, tills vi kommer hem och då får jag sota för det... Jag är ibland fysiskt rädd för henne. Om hon vore en manlig partner hade jag ringt kvinnojouren för länge sen.

EsterHanna
tis, 2020-09-08 - 16:06

att du är luttrad och tar direkt tillbaka det jag skrev förut, du har gjort-som det låter- allt i din makt.
Andra mammor får råda dig, jag är inte mamma utan fru och känner att det är en annan sak. Men att dra en gräns (fast det är ens barn) måste du ha rätt till. Och har du bollat det med myndigheter? Jag satt med elev/ mamma på soc-möte där mamma sa: Nej, nu räcker det. Han får flytta ut-jag orkar inte en dag mer. Sen gick hon. Då var soc tvungna att agera och ge sonen tak och omvårdnad. Går sista året på gymnasium.
Du är också viktig!!! Kram!

gros19
tis, 2020-09-08 - 22:43

Orosanmälan det gäller missbruket gör man till socialförvaltningen när det gäller vuxna myndiga personer. Vad det gäller övrigt bl.a. boende så har kommunen yttersta ansvaret även om man inte är så villiga att hjälpa till, men att kontakta skolan är ju också en väg att gå. Det är dock socialförvaltningen som ansvarar för missbruksvården.