Hej,
Jag har reflekterat ganska mkt under mina tre nyktra månader. Jag inser också att den här tråden kan bli provocerande så jag utgår från mig själv.
Ofta säger folk, även jag, att de ibland eller ofta blir personlighetsförändrade när de dricker eller drack. Jag har själv sagt så och vaknat upp och tänkt ”vafan gjorde/sa jag så för?”
Men när kag grundligt tänkt igenom allt skit som jag gjort på fyllan så finns allt eg där inne. Kanske inte starka känslor, begär, lustar mm men i någon form. Ibland kan en destruktiv känsla som vandrar med in i fyllan ta ett annat uttryck till exempel. Att må dåligt kan resultera i ett begär att förstöra, en relation eller något fysikt. Ibland har jag velat undermedvetet få bekräftelse för att jag känt mig liten vilket resulterat i flörtande etc. Ofta är det känslor, beteenden och förbjudna tankar som jag har under kontroll eller som inte ens är särskilt starka i nyktert tillstånd. Man gör riskavvägningar, tänker långsiktigt och logiskt och står emot kortsiktiga impulser.
Men i min avskalade renaste form. Kan kalla honom ”besten” (för det är vad han är) så kanske det är summan av mig när alla mörka, glada, entusiastiska, förbjudna, våldsamma, monstruösa, fantastiska, hemska känslor kommer fram lika starkt och blottat och utan spärrar. Så kanske finns inte personlighetsförändringar det är bara komplett avsaknad av kontroll, filter och spärrar? Jag vill inte säga ”den man verkligen är” för det är inte sant. Man är summan av allt (inklusive spärrar och allt) enligt mig, men kanske den helt nakna, vårtiga, blåslagna versionen.
Jag har iaf kommit till slutsatsen att jag inte blir personlighetsförändrad, det finns ju där men skulle oftast inte ageras på. Jag blir bara ofiltrerad.
Vad tror ni?
Edit: Klart att man blir personlighetsförändrad om man jämför med hur man är normalt. Men min tolkning av mig själv är att alkoholen inte skapar beteenden och tankar som inte redan finns där i någon form. Men tankar är ju inte verkliga.