Bara reflektion.

Andrahalvlek (kloka du) tog upp det här med att inte vika sig, utan säga saker... Idag (jo jag sitter ju på andra sidan när saker strular med teknik) så var det en användare som (som han alltid gör) vägrar gå rätt väg för att få kontakt, så jag fick ett sms om en sak (och det SKA han inte skicka), så jag tog kontakt via ärendehanteringen, och skickade en färdig lathund till honom (som jag visste fanns), han trodde sig inte ha löst det så han fick komma och få hjälp - det roliga var ju att han faktiskt gjort helt rätt *ler*, i slutet så sa jag rakt ut - du får ursäkta att jag låter irriterad när du går fel väg, men svaren finns nästan alltid där om du går rätt väg. han svarade inte ens när jag sa det, utan fortsatte prata om en annan sak. Bra tänkte jag, då bet det nog, och han kanske går rätt väg nästa gång :-) Skälet är ju inte att vara kantig utan att ge så snabb o bra hjälp som möjligt utan att behöva säga precis samma sak till flera hundra användare, eller ännu värre, klicka och göra saker manuellt (bättre det sker automatiskt vilket det ofta gör om de går rätt väg)

Sedan, detta med att skjuta upp saker. Idag har jag med flit skjutit upp... nästan hela kvällen men istället för att somna i soffan så fick jag ett ryck och dammsög lägenheten som jag lovat mig själv göra minst en gång i veckan (det tar ju inte många minuter). SKÖNT efteråt. Sedan insåg jag ju att förrådet jag har i lägenheten faktiskt är så där proppfullt jag hatar... så okay, jag bär ut lite till bilen och kör iväg med det nån gång. Aha, se så var faktiskt återvinningen öppen och jag fick alla flugor slagna samma kväll. Nu går det gå in i förrådet. Jag har mer som ska bort men det går ju ta tag i nu när det går bära ner saker från vinden och kika på dem och välja.

Inget alls med alkohol, men ändå små segrar i livet.

Nu njuta av lite bubbelvatten, och läsa ifatt lite lite på forumet.

Jag både läser och tillverkar manualer på löpande band, jag älskar verkligen manualer ?? Så tidseffektivt för alla parter!

Jag mailar alltid supporten, så att ärendet blir korrekt upplagt. När det funkar spelar det ingen roll att supporten sitter 40 mil bort. Men när det inte funkar ?

IT-killen som sitter hos oss känner jag ju dessutom. Han är inte bara ett namn för mig. Han vet att om jag är irriterad så finns det en orsak till det. Och han hjälpte mig direkt på telefon - gjorde en snabb walk-around.

Ibland är det effektivt att tänka ihop också. Jag kan min grej, han kan sin grej. Tillsammans knäcker vi problem lättare. Jag uppskattar verkligen det personliga mötet med IT-supporten.

Under flera år var vi helt utan support i huset, vi fick nöja oss med Machuset i Borås. Det gick sådär minst sagt, de kan ju inte ens vår bransch.

Fy så lat jag känner mig när du har varit så effektiv ?

Kram ?

Jag vet inte om vi har så extremt mycket kompletta manualer, men åtminstone högar med lathundar som hjälper till vid de mest vanliga felen/behoven. Det personliga är extremt viktigt, det är ju mycket av det som gör jobbet roligt. Men att vi vill ha in saker rätt väg beror ju också på att vi halverat personalstyrkan senaste åren, så det har varit nödvändigt göra "onödiga" saker så effektiva som möjligt, utan att dö av stress.

Städat, ja, men jag har inte joggat alls - skjuter upp det tills lusten eller tvånget kommer på lördag...

Och du har ju ditt roliga och effektiva kvar - även det tills lördag, med Kärchern och rutorna ;)

Idag är jag trött, har nog sovit dåligt, och dessutom blir det bil till jobbet.

Tidigare hade jag planerat in - ta med ryggsäck så du får med dig flaskor hem - men *icke* det finns inte i tanken, förutom nu när jag skriver om hur det brukade vara.

Har jag energi blir det en liten promenad på lunchen på jobbet, men tänker också. Det är okay att inte vara på topp och 200% energifylld och pigg exakt var eviga sekund.

Idag är det lite lugnare med möten på jobbet, och fredagar brukar vara lugnare arbetsmässigt, så det kommer nog ändå bli bra. Jag vet att jag brukar må bättre och bli gladare efter jag babblat runt lite med jobbarkompisarna.

Ha en fin fredag. Nykter eller nyktrare, oavsett var ni är!

I början är kontrasten så stor. Man mår så mycket bättre och har mycket mer energi. Sen kommer några dippar vad det gäller energin, och då är det lätt att tänka ”är det över redan?”

Men det är det förstås inte. Det är nyttigt att lyssna in kroppens behov. Vila tills lusten att göra infinner sig. Allt blir mycket roligare då.

Sen kan man ibland lura sig själv att komma igång, aktivera sig pigg. Träningen bör ju inte dö ut helt åtminstone.

Jag tror att alkoholen har gjort vårt naturliga trötthetssystem helt urkajkat så det tar nog tid att stabilisera det.

”Vila först, jobba sen” är ett mantra som jag har. Jag är numer väldigt snäll och tillåtande mot mig själv. Vem skulle annars vara det?

Trevlig helgkram ?

Känner igen det där, efter ett tag så börjar man bli såpass stabil i nykterheten
och behöver inte stilla rastlösheten på samma sätt längre. Man gör mer det man känner för, och
känner man för att vila så gör man det. Det är ingen ko på isen och man tar inte till flaskan bara för att man inte har sprungit eller i mitt fall fiskat på ett tag, utan man mår bra ändå. Men det behöver man också vänja sig vid.?
Det händer så många saker under resans gång, och det blir bara till det bättre hela tiden, ibland utan att man
tänker på det.

Ha en go helg!

Bra tankar båda två!

Jag själv tänker lite också - det är ju okay att vara lat lite, och lyssna på kroppen. Ett tag - som i början kanske det var extremt viktigt faktiskt ladda in nya vanor för att inte tiden med timhetskänslor skulle explodera. Nu är det inte lika viktigt.

Skönt ha ett flexibelt jobb, tog ett möte på länk i mobilen. Jag skulle hjälpa de två andra fylla i uppgifter om GDPR, och tre minuter innan mötet meddelade jag "kan någon av er redigera dokumentet, jag är mobil" - "ja jag kan sa den ene", som dessutom är ansvarig för att lägga in uppgifterna. Så jag bara övervakade och peppade dem, det där ser bra ut, tänk så där, går ju dessutom inte se så mycket av en hel bildskärm i en mobil. Men de gjorde bra i från sig, och jag gav oss alla tre en helg-klapp på axeln sen :-)

Så nu är jag hemma, vakar över jobbet på distans om något behöver åtgärdas, annars går tvättmaskin och bubbelvatten står på skrivbordet.

*kram*

Jag tänkte tidigare i veckan på smaken av öl... fick en bara en avsmakskänsla - bläää för att hälla i sig det, hjärnan sa att det inte skulle vara gott. Inte överhuvudtaget, till och med äckligt.

Så tänkte jag. Inget jag ska testa för att se om det stämmer, litar på känslan utan att måsta undersöka den.

Är ju dessutom nykter inte på grund av god eller äcklig smak, utan för att jag vill det.

Gonatt.

Om öl var din grej så är det nog klokt att avstå helt. Rött vin var min grej, så alkoholfri öl känns oladdat för mig. Har druckit det mycket nu, utan att triggas.

Men nu har jag tröttnat på alla burkar som ska pantas, så nu håller jag mig till min röd grapefrukt-drink ? Jag gillar inte läsk, det är för sött, och vatten dricker jag hela dagarna.

Kram ?

Jag har inget sug efter alkoholfri/lättöl - det jag kände var helt baserat på vad jag tänkte. Satt alltså inte med en alkoholfri öl i handen :-) Nu minns jag inte varför jag tänkte på det, eventuellt någon på jobbet som pratade om att dricka.

Cola Zero - bubbelvatten - kaffe. Starkt svart kaffe, det är vad jag dricker nu.

Jag hade fått ett fyllesms inatt av en kollega, med skumt innehåll, det stod ”du e full” och lite annat. jag har bara svarat kort på det, får se när kollegan vaknar, vad han menade... och vad jag skriver då. det enda jag vet att mitt i natten var jag definitivt inte full *skratt*.

Naturmorgon på radion och kaffe vid sängbordet. Det har regnat ute i natt, och jag bör nog inse att sommaren snart är slut ?.

Jag *ska* ge mig ut och jogga idag, oavsett humör. Inte nu jag ska vakna till och kanske göra massa annat här hemma innan.

Idag ska också försöka vara lite social om jag hittar något lämpligt offer ;-)

Skönt att kunna svara kollegan att du absolut inte var full mitt i natten eftersom du numer är nykter ?

Det är kanske precis vad vb behöver höra. Du har kanske medsyster/bror där som behöver hjälp.

Kram ?

Jag skrev inte direkt att jag inte var full, bara indirekt, fast tillräckligt indirekt tror jag :-) Vi får se, saker brukar komma upp till ljuset när de är redo. Även om jag i det här fallet nog förstått han är glad i glaset, långt tidigare.

Gårdagen blev ganska bra, jag var över till en bekant och satt ute och surrade en stund, i övrigt lite promenader och bara stöka till här hemma så det såg lite bättre ut.

Löften till sig själv måste man inte alltid hålla.

Jag har känt mig lite stressad senaste veckan att jag inte haft lust och ork att fortsätta jogga, jag kom ju igång så bra i sommar, ska jag sumpa det helt nu?? På kvällen drog jag till slut på mig joggingkläderna och knatade iväg till skogen.

På väg dit ... hann jag ställa om mig i tanken och tänkte, nej jag ska bara ta en skogspromenad. Det var sköööönt, ingen press o stress, utan jag fick bara gå och njuta. Komma hem nöjd. Inte lika nöjd kanske som efter jag presterat en joggingtur. Men för vem joggar jag egentligen? Kanske var det bara viktigt tidigare i sommar? *vet inte*

Rent ärligt nu vet jag inte om jag ska ställa om min ambition för träning till långa många promenader istället för jogging. Vinsten för hjärnan är väldigt snarlik - välmåendet stiger massa grader och jag blir gladare. Nåväl vi får se.

Det blir snart en morgonpromenad! ;-)

I början av nykterheten behövde du nog löpningen att fokusera på, plus att den hjälpte mot rastlösheten.

Det är väldigt lätt att ramla ur träningen tycker jag. Själv har jag inte haft lust att cykla på över en vecka. Men det är samtidigt destruktivt att må dåligt över det. Dåliga samveten har vi haft tillräckligt av i våra liv.

För egen del blir det att leta efter hittaut-kontroller i skogen med en kompis idag.

Kram ?

Jag tänkte samma sak, varför ska jag må dåligt över att jag inte har energi för att springa?

Så jag har själv taggat ner lite, har ersatt joggingambitionerna med promenadambitioner ett tag. Det känns just nu helt rätt - få vara ute i luften och filosofera. Dessutom är ju hösten riktigt mysig, jag blev lite besviken när jag var ute och gick i går att inte mer löv börjat falla, för det finns en gata här som brukar vara helt översållad med lönn-löv ett par dagar :-)

Jag ska kanske skicka ett mess till jobbarkompisen om vi ska geocacha nått denna vecka också, trots att jag jobbar på distans :)

Ha en fin utedag!

:-D

Jag undrar om jag inte väger lite för mycket för att det ska vara helt smärtfritt anstränga sig med joggningen, inte för jag är en jätteöverviktare, men nog finns det 7-10 kg för mycket runt magen. Det påverkar säkert.

Jogginturer var sköna, så jag kommer nog tillbaka till det igen. Men nu - fokus på morgonpromenader, det är härligt nu på hösten. Nästan så man inte vill gå in.

Lyssna på sig själv och kroppen. Kontra att köra med hjärnvilja - minns ju hur ivrig du var, det *SKA* gå. Det handlar nog om vilja, men också om att vara snäll med sig själv så man inte går av på kuppen.

Det man ersätter missbruket ska ju inte vara en kamp, utan det nya livet med massa glädjeämnen istället för bara bruset o det man bedövat sig med.

Jag har en liten lapp i mitt badrum:

"Du vet ju om att det ALLTID är rätt att resa sig igen. ALLTID"

Känner igen mig i det du skriver om järnvilja. Jag har oxå en sådan järnvilja som jag tidigare har nyttjat på fel sätt. I mitt fall jobbade jag för mycket, sov för lite och slet ut mig själv. Jag hade extremt svårt att säga NEJ när någon bad om hjälp. Jag såg inte mina egna behov överhuvudtaget. Jag använde alkohol som bränsle och bedövningsmedel. Nu är jag inne i ett skönt flow med träning i form av spinning, cykling, crosstrainer, promenader och yoga. Jag har som målsättning att göra en aktivitet per dag av dessa. Yogan är dock endast mitt lördagsnöje. Jag försöker att relaxa så mycket jag kan med hjälp av en mindfullnes app. Jag märker att djupandning och en tanke före handling tar fram den bästa sidan hos mig. Det är svårt att hitta balansen mellan aktivitet och vila. Jag tränar på det varje dag. Frågar mig själv hela tiden om jag måste rusa iväg och göra allting på engång eller om saker kan vänta en liten stund. Det blev lite flummigt men jag menar att jag mår mycket bättre av att inte pressa mig själv för mycket utan ta det lugnt och relaxa. Gör man det utan alkohol i kroppen blir känslan äkta och super skön. En dag i taget :)

Idag är det skönt att inte ha jogging på agendan för det är 8 grader och har regnat hela natten... *burr* Jag måste väl ändå ut en kortare sväng innan jobbet så jag åtminstone får lite frisk luft (jobbar ju hemma i veckan), sen är det ett antal digitala möten :-(, kvällen avslutas med en stund med hemgruppen, jag fick det till att vi ska vara i kyrkan hela hösten, i ungdomarnas "soff-våning", och det var kul att även de som är 70+ kommer. Ärligt, jag känner inte alla i gruppen så där superduper bra, en del är vänner, andra är bara kul prata med (och prata allvar/be med), och ytterligare andra får jag öva att prata med, så allt är för mig en bra social övning att inte bara sitta med de jag alltid sitter med.

Appropå gårdagen, man blir ju ganska isolerad (även jag) av att jobba hemma, bara säga hej till en granne, så på kvällen drog jag iväg till min lillebror, vi hittade på lite jox, o sen satt i en kvart o tittade på var sin telefon medan vi drack kaffe och åt fikabröd, jo vi småpratade också. ;-)

Mic
Det är nog bra att du försöker vara lite mer relaxad, att försöka vara snäll mot sig själv när allt inte blir så "ON" som man tänkt sig, skadar inte. Det kanske går pysa ut ventilen på annat än alkoholen? öva på att bara låta känslan vara där utan att agera på den.

:-) Lappar är bra, de går ju kasta bort... eller lägga bort när de irriterar för mycket, men man har ju skrivit dem en gång.

"Jag får resa mig igen"

Mrx
Att inte kunna säga nej... ja det kan jag också skriva upp på. Men på något sätt har jag i alla fall blivit rakare och ärligare i flera beslut, ibland säger jag saker lite mer så där på halvskämt, sticker ut hakan lite och testar, får jag säga så här. och ibland så säger jag precis som det är numera, "det där är inte mitt kompetensområde, låt någon annan göra det". Jag undrar om inte det är lite lättare nu för mig, eftersom jag bär på mindre skuld o skam över något jag smygit med (jag behöver inte flera timmar vissa morgnar engagera mig i att "pumpa upp mitt humör", mer i balans).

Ganska mycket olika träningsformer du hinner med, fördel är väl du inte ledsnar på någon. Att varje dag göra något, är nog en av sakerna som är lockande de perioder jag gått långa promenader, just för jag kan göra det varje dag.

Här är ännu en att vara avis på. Riktigt svettigt! Höstjackan och höstskorna åkte av idag. Ingen jacka och sandaler fick det bli igen ? Ikväll blir det nog kvällsdopp!

Kram ?