av cohenemma

cohenemma
mån, 2020-09-14 - 07:15

Hej
Min man har alkoholproblem som har blivit värre och värre. Han har utvecklat ett aggressivt beteende mm . Nu går han på en behandling ( 12v3ckor intensiv ) och jag hoppas verkligen att det får honom att orka ta tag i sitt problem. Hur som, min fråga är, han måste lämna urinprov ( ibland salivprov ) varje dag men är ledig på fredagar så då har han druckigt fredagar och tydligen klarat sig på urinprovet. Kan det stämma? Visar inte urinprov alkohol längre tid? Jag vet inte om han lurar mig, om han verkligen går dit?

Orolig fru

Azalea
mån, 2020-09-14 - 17:56

Det är ju bra att han får behandling nu. Är det via hans jobb som han får det?
Jag vet inte så mycket om urinprov men det finns blodprov, som heter peth, som visar bakåt i tiden hur mycket man har druckit. Osäker på hur långt men kanske någa veckor eller en månad.

Förstår din oro men försök att lägga den åt sidan . Det är inget du kan göra åt det och ansvaret för att sköta provtagningar ligger på honom.

Ha en fin kväll ?Azalea

Backen123
mån, 2020-09-14 - 18:28

Jag förstår din oro. Min man har fått lämna blodprov på hälsocentralen och där ser dom rätt långt tillbaka vad jag förstår. Urinprovet som min man fått ta på öppenvårdsbehandling vet jag inte hur långt det sträcker sig bak, men jag vet flera som fick avsluta sin behandling. Ring behandlingshemmet och ställ frågan, du behöver ju inte svara på varför. Kan väl vara skönt om du vill stilla din oro för om han verkligen går dit. Tänker mig det är rätt avgörande hur du ska agera och tänka. ❤ självklart är det bäst och skönast att kunna bara släppa det, men jag vet av egen erfarenhet att det är inte så enkelt alla gånger. Kämpa på?

Självomhändertagande
ons, 2020-09-16 - 04:35

Jag förstår var du befinner dig. Vilka är dina behov. Behöver du veta allt kring urinproven. Tror du att han lurar dig. Lurar han sig själv. Lurar du dig själv.
Pröva se på verkligheten som den är. Jag var sjuk i ett medbeoroende i 14 år. Tolv av dem levde jag med mitt ex och 2 år vidare då jag fortsatte att ge honom pengar när ingen annan gjorde det. Och för att förstå att jag fortfarande var medberoende behövde jag hitta hit. Jag hittade detta forum i julas och då började allt gå upp för mig, sakta sakta. Trots att jag hittat till al-anon och samtal med psykolog som gav mig verktyg för att sätta gränser och då ville han flytta så har jag inte förstått djävulsdansen förrän jag skrivit här en tid. Och läst. Hur andra berättar om hur det varit, hur det är, och jag förstod. Var jag befann mig, var jag varit och hur jag behövde göra för att sluta dansa djävulsdansen. Idag är jag fri från mitt medberoende och jag är fri på många sätt. Jag har tagit den hjälp jag behövt och jag har betalat för mycket själv. För att jag var tvungen att välja. Då jag vill uppleva mitt liv friskt. Efter egen sjukdomstid med psykisk ohälsa och en sjuk tid som medberoende. Det går att ta sig ur klorna på det sjuka. Om en vill. Och kämpar. Och ser till att ha en bra omgivning. Och bra stöd. Att samtala med vänner och professionella, kanske en präst. Det är en process. Jag ställer frågan till dig, som jag önskar att jag hade ställt mig själv tidigare. Vems liv vill du leva? Däremot om jag hade ställt mig frågan eller om någon annan ställt mig frågan så är det inte säkert att det hade varit en bra fråga att ställa då jag inte var mottaglig för den. Så kan det vara även med dig, men jag tycker att det är en bra frågeställning att ta med sig och fundera över lite då och då.
Ta hand om dig! Och upplev ditt liv!