av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
mån, 2020-09-14 - 09:07

Tack för feedback. Det du skriver om att informera om innan var min gräns går finns med. Tänker lite hit och dit när det gäller det. Har inte träffat denne bror på flera år. Mitt sista minne av honom är en aggressiv man med svart blick som vräkte ur sig personangrepp. Lätt att ta vid där man slutade och höja garden direkt. Han kanske har jobbat med sig själv precis som jag har gjort och är en lugn filbunke numera. Har tid att fundera runt detta då han föreslog november. Som jag tänker just nu ska jag bara lugnt gå dit och se vad det handlar om. Blir det något i samma stil som sista gången vi träffades kan jag ju ändå bara resa på mig och gå även om jag inte talat om att jag kommer att göra det innan. Typ lugnt markera mina gränser. Det sköna är att jag känner mig som ett neutralt och oskrivet blad, noll känslor av hopp om den härliga lösningen på alla problem. Förr om åren hade jag många dagdrömmar om att vi någon gång ska bli den lyckliga familjen. Så känner jag inte nu. Känner mig mer realistisk på något sätt. Och också nöjd med mitt liv jag lever idag. Ska mycket till för att jag skall öppna upp. Tack igen!

Azalea
mån, 2020-09-14 - 17:05

Låter som ett bra beslut.
Du har inte stängt några dörrar och du kan bara gå om du känner att det inte ger något men givit det en chans. Bra plan på alla sätt .

Att ha höga förhoppningar leder aldrig någonstans utan bara till besvikelse har jag märkt.
Bättre du lutar dig tillbaka och ser vad dom händer.

Kram Azalea?

Bestemor
mån, 2020-09-14 - 17:39

Jag är full av beundran. Tänk att komma i det läget som du är nu!
Jag är bara i början, men jag har ett mål! Att bli trygg i mej själv oberoende av vad som händer..♥️

Bestemor
mån, 2020-09-14 - 18:12

Läste i tidigare inlägg om funderingar kring separationsångest. Tankarna stämmer även in på mej. Jag har också tänk, hellre död än skilsmässa. Ett misslyckat äktenskap får inte följas av ett ytterligare!! Skamkänslor, trots att det hela tiden varit jag som jobbat FÖR kärleken. Kämpat för bekräftelse. Öst och öst ur min kärlek. Min man var inte alkoholist i.början, men kunde bli en otrevlig " sanningssägare" som skrämde mej oerhört! Till slut, efter ca 15 år insåg jag, han lämnar ju mej inte, trots hot och missnöje! Då blev jag lite lugnare, men även avtrubbad. Nu efter snart 25 år, vet jag inte längre vad jag känner. Så, nu bygger jag upp det som systematiskt har raderats inom mej under åren. En dag, kommer även jag att få ro. Tack för inspirationen ♥️

Nordäng67
mån, 2020-09-14 - 19:04

Tack för respons ?♥️ Ja eller hur, att hoppas har man ägnat galet mycket tid åt. Det blir ofta besvikelse av det. Så sant! Kram tillbaka ?

Nordäng67
mån, 2020-09-14 - 19:11

När man ser tillbaka så begriper man inte varför man var rädd att bli lämnad. I mitt första förhållande så "hotade" mannen regelbundet med separation. Jag fick panik varje gång. Men stannade gjorde han. Till slut insåg jag att det var ett elakt spel från hans sida. Som gick ut på att jag skulle hålla mig på mattan. Usch vad hemskt när man tänker tillbaka. Förstår att du inte vet vad du känner. Sånt är en riktig kärleksdödare. Vi har åldern på vår sida också. Sånt där beteende funkar kanske på en ung människa. Oss starka kvinnor mitt i livet är det svårare att rå på. Kram ♥️

Bestemor
mån, 2020-09-14 - 19:36

Önskar att jag hade hittat medsystrar för 20 år sedan. Men skammen var för stor. Aldrig att jag berättade om de skräckfyllda stunder då han läxade upp mej och hotade att lämna. Aldrig fysiskt, utan psykisk snara som gjorde mej skräckfylld av ångest.
Den låga självkänslan hos honom eldade på hans övertag mot mej. Det förstod jag inte alls då. Han skulle till varje pris känna makt över mej. Idag tror jag att han snarare känner vanmakt. Både inför mej, inför sej själv och inför den ensamhet som hans attityd har försatt honom i. Utan mej - har han ingen. Jag har kvar vänner sen barn och ungdom, nya vänner har jag fått och jag har lätt att knyta kontakter och blir lätt uppskattad. Så, kanske börjar en rädsla gro inom honom nu. Jag tar avstånd, lyssnar inte, delar inte ens samma hus när jag sover! Plockar upp intressen från förr, som är helt främmande för honom. Det sorgliga är att Corona begränsar. Men jag försöker hitta vägar. Jag vill inte längre vara rädd!

Nordäng67
mån, 2020-09-14 - 20:19

kände också skam. "En självständig kvinna med skinn på näsan låter sig inte behandlas så" typ. Blev nästan man själv som blev den dåliga och svags fast det inte var så. Skämdes ihjäl och försökte dölja för andra hur jag hade det. Bra att du tar hand om dig själv nu, sätter upp egna mål och ser framåt. ♥️

Backen123
mån, 2020-09-14 - 23:01

Varför vi starka självständiga kvinnor träffar så trasiga män. Kanske är inbillning, men det jag läser i texter hos er alla är just inga kvinnor man sätter sig på. Jag ställde den frågan till en psykolog då jag tycker jag haft ovanligt otur i ämnet, hon svarade det är inte vi som träffar dom, utan dom som träffar oss. Tyvärr blir vi väl så snabbt nedbrutna och gränser suddas ut så vi "fastnar" ja jag vet inte, nu skrev jag bara på känsla rakt av ? men det var texten " en självständig kvinna ... " jag kände i min skam, jag borde ha vetat bättre men den känslan har släppt

Bestemor
tis, 2020-09-15 - 08:39

Jag tänker att de männen som vi har mött, har utsrålat en spelad styrka. Varit lite kaxiga och omhändertagande. De har kommit i en fas i livet när man längtat efter en famn som tröstar och tar hand om.
De starka männen, de som verkligen är i grunden trygga i sej själv. De behöver aldrig visa upp en sån sida. De kan både gråta och skratta.
Min man gråter inte - och faktiskt så skrattar han inte heller.

Nordäng67
tis, 2020-09-15 - 09:03

Så har jag märkt att jag är prestationsmässigt väldigt stark men känslomässigt typ svag och osäker. Jag har bra självförtroende men svag självkänsla. Eller hade svag självkänsla den börjar bli riktigt bra nu. Känner precis som Bestemor att jag har valt män som är starka på ytan, en spelad styrka. Kaxiga, verbala, omhändertagande på det sättet att dom har styrt och ställt mycket.

Blade Runner
ons, 2020-09-16 - 22:50

Det låter som att du beskriver mig :-). Lyssnade på en oerhört intressant föreläsning ikväll om långvarig stress som beskriver varför rationella hjärnan tar över och känslor stängs av successivt för att orka med. Jag jobbar med mitt egenvärde och självkänsla och tycker jag gör framsteg. Vad bra vi är som arbetar så hårt med oss själva :-). Kram till dig !
Blade Runner

Nordäng67
tors, 2020-09-17 - 07:43

Visst är vi bra som jobbar hårt med oss själva ? Istället för att lägga tonvis med energi på att vara olyckliga över och jobba med någon annan! Det verkar som en intressant föreläsning! Det är jättekonstigt hur man kan anpassa sig till "fel" saker. Det är väl någon slags skyddsmekanism som i längden gör hemska saker med en människa. Får såna där aha-känslor fortfarande: "just det ja, man kan tänka och känna efter vad man SJÄLV känner och tycker först innan man gör något". Börjar få riktigt bra kontakt med mig själv. Men det tog tid. Heja oss Blade Runner och alla andra som kämpar hårt♥️

Azalea
tors, 2020-09-17 - 09:11

Dags att ta tillbaka vårt egentliga jag som blivit utsuddat och omformat genom åren.
Sjukt härlig känsla när man lugnt kan tänka att :
Det där bryr jag mig inte om att ordna upp!
Det där har jag inte lust med!
Det vill jag göra!
Vad bra jag är egentligen !

Vi kommer igen tjejer❣
Kram till er?Azalea

Nordäng67
tors, 2020-09-17 - 20:49

Japp vi kommer igen och det med råge! Visst har man dåliga och ledsna dagar ibland men flest bra dagar. Kram tillbaka ♥️

Nordäng67
mån, 2020-09-28 - 16:03

Har börjat i terapi igen och det är så otroligt skönt. Vi pratade tankar som man tänker, tankar man inte vill tänka, saker man vill sluta tänka på. Har upplevt att det är så otroligt jobbigt att jag fortfarande tänker mycket på mitt ex. Vi sorterade lite i detta och kom fram till att det egentligen inte är jobbigt med tankarna på honom utan mer att det är jobbigt att jag blir så förbannad på mig själv när jag gör det. Jag "slår på mig" själv i dom lägena och tänker typ "nu är jag där igen, hur dum i huvudet får man vara som geggar och ältar det som varit i det oändliga. Sluta upp med det". Och andra ej så snälla saker som man aldrig skulle sagt till någon annan. Vi bestämde att jag ska vara både snällare mot mig själv och även mer tillåtande. Typ "Jaha nu tänker jag på honom igen, inte så konstigt faktiskt, nu tänker jag på honom tills jag känner mig klar med det för stunden". Terapeuten gav mig en så bra metafor som hon kallar "Busschauffören". Man är själv chauffören, säger välkommen till passagerarna (tankarna), dom kliver på och sätter sig och kliver sen av när dom har åkt klart. Känns som ett väldigt bra sätt. Har testat i en vecka nu och känner mig faktiskt lugnare. Detta ledde mig vidare i tankarna: att skilja på önskningar och förväntningar. Jag har längtat efter att få ett "Förlåt, jag förstår att jag gjorde dig illa" från mitt ex. Det har inte hänt vilket har gjort mig så ledsen och frustrerad. Att önska något har bara med mig att göra men att låta det gå över i förväntningar har i det här fallet med mitt ex att göra. Så, när dessa tankar kommer, ska jag påpeka för mig själv att det jag nu tänker och känner är en önskan som har med mig att göra MEN det är inget jag ska förvänta mig för det har med honom att göra. Lätt att blanda ihop önskningar och förväntningar. Kram till er alla ♥️

Skrållan
mån, 2020-09-28 - 17:50

Vilket bra sätt att tänka. För även om man lämnat så kommer ju tankarna på exet ibland. Och jag hade också gärna fått ett förlåt och en förståelse från mitt ex. Men då ska jag tänka så. Bra tips Nordäng67.